Hillmanmysteriet

Skådespelerskan Annalisa Ericson gick nyligen bort vid en ålder av 97 år. Hon spelade i många svenska filmer under lång tid och kan väl betecknas som "folkkär". Bland annat spelade hon Kajsa Hillman i tre av de fem så kallade Hillmandeckarna.

Endast två dagar innan hon avled fick jag två bilder skickade till mig. På en Hillman! Ett nästan otäckt sammanträffande! Bilderna kom via mms till min mail så enda avsändaren jag har är ett nummer som jag inte lyckats spåra. Enda texten till bilderna var "Hillman hittad i Mellerud". Tack till läsaren som skickade bilderna! Du får gärna höra av dig igen.

Bilen på bilden är Hillman Super Minx från 1964, uppenbarligen fotograferad i Mellerud. Den ser fin ut och har endast haft fyra ägare. Jag har svårt att avgöra om lacken är blank eller lite matt. Kanske är det originallack? Som bilspanare vill man ju gärna se orenoverade originalbilar så det kan vara önsketänkande. Lite flärd har kommit till genom  vita däcksidor och kromat slutrör.

Hillman Super Minx kom introducerades 1961 som en ersättare till Hillman Minx men det blev så att modellerna kom att säljas parallellt till och med 1967. Som för många brittiska bilar var designen USA-inspirerad, jämför Super Minx med till exempel en Vauxhall Velox/Cresta 1957-65 så ser du likheter.

Hillman tillhörde Rooteskoncernen vilka var tidigt ute med så kallad "badge engineering", alltså att man säljer en och samma bil under olika namn. Med enkla medel, oftast utrustningsgrad, grill och kromutsmyckning, skiljde man bilarna från varandra. Hillman Super Minx hette därmed också Singer Vogue och Humber Sceptre. Chrysler gjorde en Europasatsning och började under 60-talet köpa in sig i Rootes och från 1967 blev Rootes ett helägt dotterbolag till Chrysler Europe. Det skrev lite om detta när jag hittade en Talbot 1100 i Vasaparken!

Åter till Hillmandeckarna. Den sista Hillmanfilmen hette "Den gula bilen". (Ericson var inte dock inte med i den.) Den gula bilen i fråga var en Mercedes-Benz 300 från 1954, modellen som brukar kallas Adenauer. För länge sen såg jag den filmen och även om jag var ung då var jag redan bilnörd. Bilen förolyckas i filmen, kan jag väl avslöja, och blir då en Packard (har jag för mig). Ett mysterium som är möjligt i filmens värld, men det skaver lite i en bilnörd.

Kantigt för campingen

Efter att ha sett detta ekipage kunde jag inte låta bli att skapa en ny kategori på Bilspanaren, nämligen husvagnar! Det har varit populärt rätt många år nu att ha en husvagn som passar till entusiastbilen. Populärast har nog varit äggformade svensktillverkade SMV eller Opio från sextio- och sjuttiotalet, inte sällan lackade i bilens färg, helt eller delvis. Det verkar inte spela så stor roll att bilen kanske är en Chevrolet från 1953 och vagnen en SMV från 1974. Folk verkar gilla det och tycka att det ser trevligt ut med bullig bil och äggformad husvagn oavsett om det "tidsenligt" eller ej.

Men låt oss nu säga att du har en Ford Granada från 1977 eller en Peugeot 505 från 1983 eller varför inte en blekgul Volvo 240 GL från 1989? Vad ska du då hänga på bilen? Svaret ser du här: Polar 300 från 1979! Vagnen är visserligen från sjuttiotalet men kan det bli mer åttiotal än så här? Otroligt tuff med kilformad design, dubbeldörr baktill (på gaveln?) och runda välvda fönster!

Jag funderade över vilken bil som borde passa allra bäst ihop med vagnen. Ganska snabbt fantiserade jag fram en Volvo 760 GLE från 1982 i någon blek metallicfärg som dragbil. Vad tror du? Vilken bil ser du framför dig, eller snarare, framför husvagnen?

Tvåäggstvillingarna

 

För en tid sen skrev jag om en Fiat Regatta Weekend som Anders Back fångat på bild i Norrtälje. Anders blev så betagen av Fiaten att han missade att det stod en nästan jämngammal Mazda 626 bakom. Nu var hans reaktion fullt förståelig, jag blev rätt häpen själv när jag fick se bilderna på Fiaten, men Anders ville kompensera för sitt misstag och skickade en bild på en fin Mazda 626 LX från 1985.

Bilden på Regattan med den framskymtande Mazdan fick också Robert Jonsson i Duved att tänka på en Mazda som en äldre herre i byn har så han skickade en bild på den, en Mazda 626 LX från 1985!

Båda bilarna är alltså tvillingar sånär som på karossformen, den övre är en fyrdörrars sedan och den undre en femdörrars halvkombi. Ljusgrönmetallic var en färg som prydde många åttiotalsbilar. Med den äran! Många bilar verkade som gjorda för denna färg. Båda bilarna ser också ut att vara i ett fint skick och båda har faktiskt haft endast fyra ägare var. Trots likheterna har den övre gått endast 12 500 mil men den undre har gått 20 000 mil till!

Mazda 626 kom i sin första skepnad 1979 och var då bakhjulsdriven. 1983 kom modellen ovan, en rätt snygg bil, tycker jag. 1988 kom en modernare och rundare modell. Efter det kom två generationer till innan modellnamnet gick i graven 2002 då Mazda 6 kom.

Det kommer att dyka upp fler japanska bilar här på bloggen snart, men det är en sak som bekymrar mig. Jag har ännu inte lyckats hitta en enda sjuttiotalsjapan! Det närmaste jag kommit är en Honda Accord från 1980, men det vore kul med en lite äldre bil. Jag vet att det inte är lätt men det vore väldigt trevligt samtidigt som det är en utmaning. Nu kan det här kanske uppfattas som en uppmaning att skicka fler bilder. Det är väldigt kul när läsare gör det, men i detta fall har jag gjort detta till ett personligt mål att uppnå. Kan själv! Hoppas jag.

Klassiskt sportig småfranska

 Nu var det länge sen jag hade en specialvariant av Peugeot 205 med på bloggen! I oktober skrev jag om bland annat "Green" och i november var det en speciell GTI kallad "Monte Carlo". Där skriver jag också lite 205 GTI. Idag blir det ett kort inlägg om ännu en speciell GTI.

Utanför en liten bilverkstad i närheten står denna Peugeot 205 GTI Classique Sport från 1990 och ser ledsen ut. I bakgrunden ruvar också en enklare 205 Junior från 1991, avställd sen i februari. GTI:n skulle besiktigas sista april men det har inte blivit av. Den ser inte alls omöjlig ut att rädda men kommer någon kommer att göra det?

Speciellt med Classique Sport var att alla var svarta och hade skinninredning. Och så hade den en kromad list utmed sidan och på stötfångarna. GTI hade annars en röd list, klassiskt sportigt det med.

Sjukt bra spaningsläge

Jag gjorde en intressant upptäckt i onsdags morse när jag var vid det jättelika Akademiska sjukhuset här i Uppsala för att ge blod. Uppenbarligen är detta en tid och plats som extra väl lämpar sig för bilspaning!  Anledningen är, gissningsvis, att äldre herrar, och kanske damer, väljer morgontider för besök på sjukhuset. Och för att åka dit tar de bilen. Och då menar jag inte dem som kör en mindre, halvny koreansk bil utan de som inte bytt bil på länge. Väldigt länge.

Jag är så klart inte säker på att herrarna (för det är det i dessa fall) som äger bilarna på bilderna är äldre, eller ser sig som äldre för den delen, men jag tar mig friheten att anta detta utifrån dels bilarna i fråga och dels ägarnas namn. Med andra ord låter jag mina fördomar styra mig.

Det första jag såg efter att ha parkerat cykeln utanför blodcentralen var en antilopbrun Saab 99 GL Combi Coupé från 1978. Det var väldigt länge sen jag såg en Combi Coupé, vilket betyder halvkombi på Saabspråket, och det var väldigt länge sen jag såg en i det här skicket! När jag gick närmare såg jag dock att skärmkanterna var ganska bubbliga. Hjulsidorna från Biltema ser man desto tydligare. Bilen utstrålar ändå ett fantastisk fint helhetsintryck och det syns att någon bryr sig om den trots att den gått över 30 000 mil. En koll med Transportstyrelsen bekräftar detta: en ägare! Jag blev lätt vimmelkantig av upplevelsen. Om du inte förstår varför har jag skrivit lite om vad en enägarbil betyder för en bilspanare tidigare.

Saab 99 har jag berättat om tidigare. Efter att formgivaren Sixten Sason gick bort strax innan 99:ans lansering tog hans tidigare lärling Björn Envall över arbetet. Det var han som låg bakom Combi Coupémodellen som kom 1974 och fanns till och med 1978. Det sägs också att färgen på den här bilen kom till efter att Envall sett en get i en kulör han gillade på Borås djurpark. "Getbrun" lät dock inget vidare så därför blev det "antilopbrun" istället. Men den historien är nästan för bra för att vara sann.

Sen vinglade jag bort till nästa intressanta bil på samma parkering. En Volvo Amazon från 1969 som också ser fantastiskt fin ut men som vid en närmare granskning visar att den är en bruksbil. Totalt fem ägare har dock tagit väl hand om den. Volvo Amazon har jag också berättat om tidigare. 1969 var näst sista årsmodellen men trots detta fick Amazon Volvos nya B20-motor detta år. Det skedde också en del förenklingar i utförandet detta år. Till exempel försvann den lilla kromlisten som satt mitt på huven. Nackstöd kom 1970 men denna bil har utrustats med det. Och så har den fått gula varselljus, vilket jag är förtjust i, och högt placerat bromsljus i bakrutan, vilket jag inte är lika förtjust i. Jag är också förtjust i färgen på bilen som jag tror endast fanns på de två sista årsmodellerna.

Omtumlad gick jag i alla fall in och gav blod. När jag kom ut är det första jag ser en äldre herre som förgäves letar parkeringsplats i en superfin Volvo 242 från 1975! Den har jag dock haft med tidigare (fast nu med sommardäck) så jag lät den vara. Jag sansade mig, hoppade upp på cykeln och kände mig rätt nöjd. Ett bra avslut på dagen helt enkelt! Om nu inte klockan varit halv nio på morgonen...

Efter en bit på cykeln skymtar jag något rött och kantigt i ögonvrån. Jag vänder tillbaka och där står en Ford Taunus 2000 GL från 1978! Något gör att jag inte går av cykeln för titta närmare. Kanske hade nu en viss mättnadskänsla infunnit sig, men skicket ser i alla fall väldigt bra ut. Fem ägare och 13 000 mil är inte mycket. Kan en Wunderbaum i backspegeln vara ett tecken på att bilen inte ägs av en äldre herre? Bilen på bilden tillhör den sista generationens Taunus (eller Cortina som den hette i Storbritannien) som kom 1976 och som jag alltid tyckt varit en snygg modell. 1983 ersattes Taunus av runda, och inte lika snygga, Sierra.

Innan jag lämnat sjukhusområdet fotade jag faktiskt en bil till, men den sparar jag till ett senare inlägg.

Parvis parkering

Jag har flera gånger tidigare konstaterat att om man kör en äldre bil parkerar man gärna bredvid en annan äldre bil om man har möjlighet. I eftermiddags var jag och handlade medelst bil och se vad som parkerat intill min Volvo 164 när jag var klar!

Den smutsorange bilen är Opel Kadett 1,2 S från 1979 som var riktigt fin. Ibland kan man misstänka att det är en äldre dam eller herre som är ute och luftar sin klenod på söndagseftermiddagen men att så inte är fallet avslöjas av moderna lättmetallfälgar, vita blinkers- och bakljusglas samt sportigt avgassystem. Här är det en yngre entusiast som är i farten.

Denna Kadettmodell kallas Kadett C på Opelspråket och fanns 1973-79 och denna bil har det ansiktslyfta utseendet som kom 1977. Om du vill se hur den såg ut innan kan du titta på den Kadett C från 1974 som jag skrev om i december.

För att lätta lite på mitt dignande bildarkiv skickar jag också med ett annat par som dragits till varandra: två Kadetter som jag fångade på bild för en månad sedan. Den röda är också från 1979 men här i halvkombivariant som kallades City. Den är i ett ruffigt bruksskick men på grund av den regnvåta lacken ser den ser finare ut än vad den är.

Bilen framför är en Kadett Caravan 1,6i från 1991 med det fåniga tilläggsnamnet Fun. Detta är den sista Kadettmodellen, kallad E, som kom 1985. Den blev då Årets bil i Europa. 1992 ersattes Kadett av Astra.

Den orange Kadetten tillhörde alltså inte en äldre herre men nästa inlägg kommer att handla om äldre herrars bilar. Jag tycks nämligen ha funnit det perfekta spaningsstället för sådana!

Konstig kombi

Den andra januari skrev Marcus Helsing till mig att han sett en "udda Saab" när han passerade Uppsala i tåg på väg hem till Ljusdal. Det var en 99 kombi (!) och han tänkte att det kunde vara intressant för mig att snoka runt efter. Nu blev det väl si och så med snokning för min del på grund av att vintern inte lämpade sig särskilt väl för avancerade bilspaningar och dels det faktum att jag saknade bil att snoka runt i.

I torsdags kom ett mail från Stig Hellberg som fotograferat en "konstig Saab utanför Jula i Uppsala". Det är väl inte en alltför vild gissning att det är samma bil som Marcus tipsade om. Det är 99 GL från 1977 som alltså är en kombi. Saab 99 fanns aldrig som kombi om nu någon missat det, men detta rör sig inte om en prototyp från Saabfabriken utan det är tydligt ett hembygge. Ett hembygge som dessutom inte ser särskilt väl omhändertaget ut. Frågan är vilken av bilens 18 ägare som byggde om bilen?

Den andra frågan är såklart från vilken bil bakluckan hämtats? Och sidorutorna - för visst skulle man välja en annan form på dem om man fick välja fritt? Och den kromade takrelingen? Någon läsare som känner igen något? Något att fundera på över helgen!