fredag 26 september 2014

Citroën GaSsAr sig i solen

Idag stillas nyfikenheten för er som velat veta mer om den bil som agerat rubrikbakgrund sen Bilspanarens återuppståndelse för några veckor sen. Och nu upptäcker ni också att jag fuskat lite i rubrikbilden och bytt färg på Peugeot 307:an. Jag tyckte att den i originalfärgen tog för mycket uppmärksamhet från huvudmotivet.

För två år sedan skrev jag ett inlägg där jag funnit en fälg i skogen som jag inte
lyckades identifiera. Jag ser nu att jag funnit svaret. Du kan läsa inlägget här.
Det rör sig om en ljusblå Citroën GSA Special som låg och solade sig i stadsdelen Luthagen i Uppsala när bilden togs för en månad sedan. Det är en 1984 års modell, den näst sista årsmodellen i Sverige. Bleu Camargue är den enda ljusblå Citroënkulör jag kan och därför gissar jag att den är i den färgen. Citronister där ute får ryta till om det är fel. Special i modellnamnet betyder på Citroënspråk att det rör sig om det enklaste utförandet. Precis som med alla andra äldre Citroënmodeller så spelar ett simpelt utförande dock sällan någon roll då formgivning och kluriga lösningar i sig drar blickarna till sig.

Någon närmare granskning av bilen hanns inte med, men den såg relativt rostfri ut, men med lite skavanker så klart. Med lite puts skulle det bli ett riktigt bra exemplar. Vid senaste besiktningen hade den rullat drygt 12000 mil, vilket känns i paritet med skicket.

För att redogöra för modellen GSA får vi gå tillbaka till 1970 då Citroën GS presenterades (som 1971 års modell). Modellen blev populär och vann också utmärkelsen årets bil 1971.

Citroëns modellutbud hade länge haft en stor lucka mellan modellerna 2CV/Dyane och ID/DS där konkurrenterna hade fritt spelrum. Med GS gav sig Citroën in i kampen med fräck design och avancerad teknik som vapen. Trots att den såg ut som en halvkombi var den inte det, utan det var en sedan, Berline på franska, med en konventionell baklucka under den sluttande bakrutan. Det fanns också en Break, det vill säga kombi. Det som många säkert förknippar med modellen förutom boxermotorn och den gashydrauliska fjädringen är nog hastighetsmätaren av badrumsvågstyp. Vanliga mätare kom dock 1977. Någon minns säkert också att den under en kort period och i endast 847 exemplar tillverkades med wankelmotor, kallad Birotor, och att dessa sedan återkallades av Citroën.

Satelliter, enekrad ratt, radio mellan stolarna. Här är inget som vanligt.
GSA var en vidareutveckling av GS och presenterades 1980. GSA fick en baklucka av halvkombityp och nu var badrumsmätarna tillbaka parat med en avancerad instrumentering i övrigt. Konventionella spakar vid ratten saknades. Alla dessa funktioner fanns samlade i två klumpar, så kallade "satelliter", på var sin sida om ratten. Du kan se dem på bilden ovan. 1986 lades modellen ned, men då hade redan ersättaren BX funnits i tre år.

Visst är den tjusig? Klart jag ska behålla den. Ett tag till åtminstone...
Jag skrev i ett tidigare inlägg att min Saab 900 turbo nu var till salu. Det var en smula överdrivet sett så här i backspegeln. Efter att jag bestämt mig tvättade jag den och tog lite bilder till en annons. Sen körde jag en tur, en varm sensommarkväll, ensam på små krokiga asfalterade vägar på den uppländska landsbygden och då kändes det inte lika självklart längre. Att sälja en entusiastbil på hösten är kanske inte heller en så bra idé. Dessutom fortsätter oturen som jag också berättade om. I lördags upptäckte jag att någon försökt bryta upp förardörren, men misslyckats med plåt- och lackskador som följd. Inga stora skador, men det stör en i övrigt fin bil. Nu känner jag att jag vill behålla bilen tills oturen är bruten!

torsdag 11 september 2014

Intressant Isuzu på Icaparkeringen

För en månad sedan skulle vi handla på Ica Maxi i Uppsala. Plötsligt fick jag syn på en liten röd bil och rusade ifrån familjen som är på väg in på den stora affären. Jag langade upp mobilen och lyckades knäppa några bilder på en inte så gammal, men riktigt rar ärta.

Bilen är en Isuzu Gemini och det var inte igår jag såg en sådan. Årsmodellen är 1989 och beteckningen är LJ 1.5. Den såg blank och fin ut och automatväxlad var den också. En liten japansk bil med automatlåda är en typisk pensionärsbil, och paret i bilen såg äldre ut, åtminstone medelålders. Pensionärsbil eller ej, så har jag alltid tyckte att den sett lite tuff ut med sin hungriga front.

Gemeni av denna generation var en riktig världsbil. Den kunde heta saker som Isuzu I-Mark, Pontiac Sunburst, Geo Spectrum, Chevrolet Spectrum, Chevrolet Gemeni eller Holden Gemeni beroende på årsmodell, utförande eller marknad den såldes på. Föregångare var Isuzu Bellett Gemeni från 1974 som var en riktigt riktig världsbil. Den byggde på GM:s "T-plattform" och delade kaross med exempelvis Opel Kadett C och Vauxhall Chevette. Jag har skrivit mer om den i ett tidigare inlägg som du kan läsa här. Med den nya Gemenin bytte GM taktik. Istället för att tillverka en bil med samma grunddesign i flera världsdelar och länder koncentrerade man tillverkningen av Gemeni till Japan och anpassade bilarna där för olika marknader. Till den nya Gemenin togs en ny framhjulsdriven plattform fram.

Den nya Gemenin introducerades som 1985 års modell. Designen stod Giorgetto Giugiaro för som också ritat den snygga Isuzu Piazza, baserad på gamla bakhjulsdrivna Geminin. GM gjorde dock en del ändringar i designen utom Giugiaros vetskap innan presentationen. Giugiaro tog det som en förolämpning och sa upp samarbetet med Isuzu. Först 10 år efter modellens nedläggning erkände Giugiaro att han var mannen bakom formen.

Ungefär så här såg alla bilder ut innan jag beskar dem...
1987 fick bilen en ansiktslyftning med en ny, aggressivare front och det var då den också började säljas i Sverige. Hur många det blev vet jag inte, men det kan inte finnas så många kvar idag. Isuzu var dock en av de japanska pionjärerna på den svenska marknaden. Jag har skrivit om det i ett tidigare inlägg som du kan läsa här.

fredag 5 september 2014

En ovanligt vanlig ovanlig Volvo

I somras bodde vi på hotell i Klövsjö när vi var och vandrade i Jämtlandsfjällen. Till min stora glädje fann jag där en Volvo 740 GL från 1985 att fotografera.

Jaha? En 740 med fånig spoiler och fula hjulsidor från Biltema? Hur kan den på något sätt vara intressant? Ja, det kan man fråga sig. Men, det är nämligen så att det är den enda årsmodellen i Sverige av Volvo 740 GL med den tidiga typen av emblem i kursiv stil. Årsmodellen känns också igen på 14-tums stålfälgar med kromad navkapsel, även om detta exemplar saknade dessa.

Mycket nöjd över mitt fynd började jag smått skryta över det i en bilnördig Facebookgrupp jag är ganska aktiv i. Gott så. Efter Klövsjö åkte vi till Umeå och på vägen söderöver  igen övernattade vi på hotell Knaust i Sundsvall. Vad tror du nu att jag får se på morgonen när jag kommer ut ur hotellet? Jo, en 740 GL från 1985! Här med de rätta fälgarna synliga. Hm, den kanske inte är så ovanlig ändå.

På väg från Sundsvall stannade vi till för att bada i Sörfjärden utanför Gnarp. Och vad får jag se där? Ja, du har förstått det redan, en Volvo 740 GL från 1985! Nu känns det inte så storslaget längre. Uppenbarligen är Volvo 740 GL av 1985 års modell med kursiva emblem vanlig. Detta inlägg som skulle vara ett storslaget "Titta, vad jag hittade" blev inte så storslaget. Det bidde en tumme liksom.

Hur är det då med den bil som kanske känns som Sveriges vanligaste, fastän den såklart inte är det. Volvo 740 introducerades 1984 som en fyrcylindrig och enklare variant av 760, som lanserats 1982. I Sverige såldes bara 740 som GLE det första året, men året efter började även GL säljas. Den var enklare i utförandet och hade förgasarmotor på 112 hästar, kallad B230A. Året efter kom de mer traditionellt kantiga emblemen och till fälgarna kom heltäckande hjulsidor. Jag har skrivit om Volvo 740 i tidigare inlägg som du kan läsa här.

måndag 1 september 2014

Nu kör vi!

 Hallå...? Nu är jag tillbaka. Är någon kvar?

Nu har jag bestämt mig för att försöka skaka liv i Bilspanaren igen efter nio månaders uppehåll. Vi får se hur det går, men min plan är att ta det lugnt så jag ska ha ork och lust kvar.

Under uppehållet har jag blivit tvåbarnsfar och det har varit bra att kunna koppla bort saker som tar tid och kraft, även om det är roliga saker. Jag har fått en del läsarmejl och kommentarer i Facebookgruppen som jag inte har svarat på av samma orsak. Jag ber om ursäkt för det.

I detta comeback-inlägg väljer jag en riktigt kanonspaning och avslutar med en sammanfattning av mitt bilår hittills.

I juni åkte vi igenom Linköping på väg till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby då jag plötsligt fick syn på något snorgrönt som ser ut som en Saab-Lancia 600 (eller Lancia Delta för den delen). Kan det verkligen vara det? Jag får lägga mig i vänsterfilen och börja köra om helt enkelt och jodå, det ÄR en livs levande Saab-Lancia 600 GLS av 1986 års modell! Visserligen omlackad i en hemsk färg och med förfulande bakvinge, men ändå!

Fotot är taget med mobilkamera av min fru som vid tillfället satt inklämd mellan barnen i baksätet, men eftersom det är en så pass ovanlig bil är bildkvalitén acceptabel. När tidningen Klassiker 2012 undersökte saken var endast 12 av 6419 sålda Saab-Lancia 600 i trafik. Du kan läsa den artikeln här.

Jag har skrivit om Saab-Lancia tidigare när jag fann en skrotad 80:a, första årsmodellen, i mina gamla hemtrakter. Du kan läsa det inlägget här.

På det personliga planet har det dock varit ett riktigt dåligt bilår. Min Saab 900 Turbo, kallad Luxen, har råkat för diverse små fel som gett stora konsekvenser. Jag började skriva en text om allt elände, men det blev för långt så ni får här en sammanfattning: Luftmassamätare byts efter ett oändligt felsökande då bilen blev okörbar, besiktningen slår ned på ett missljudande hjullager och vid ombesiktningen får jag en ny anmärkning på rost i främre länkarmsinfästning (den första besiktningsmannen måste ha haft en riktigt dålig dag på jobbet som missade ett sådant standardfel på en en Saab 900), efter en motortvätt börjar bilen gå dåligt för att sen inte starta och efter flera dagars micklande med tänddelar går den igång (jag vet fortfarande inte vad felet var) och slutligen backar en granne på bilen med bucklor och repor på höger framskärm och framdörr som följd.

Länkarmsinfästningen är nu rostlagad och bilen är godkänd och genom försäkringsbolaget lagades och lackades parkeringsskadan, men tyvärr måste lackeraren göra om lite för att jag (och han) ska bli nöjd. Det ska ske nästa vecka. Allt detta har gjort att det blivit väldigt lite kört och att jag tröttnat lite. Och så är jag sugen på något annat. Därför är Luxen nu till salu om någon är intresserad. Hör av dig om du är intresserad. Byte kan vara av intresse.

För att det här inlägget ändå ska sluta lyckligt kan jag berätta om en kul sak jag dock hunnit vara med om mellan allt strul med bilen. I maj fick Luxen (och jag) nämligen vara med vid en TV-inspelning. Det var Sveriges Television som spelar in scener till serien "En annan tid, ett annat liv" efter Leif GW Persons roman. Handlingen i denna scen skulle utspela sig 1989 så Luxen och några andra åttiotalare (och någon äldre också) kallades in för att agera statister. Vi får se om den kommer att synas något när TV-serien sänds någon gång i vinter. Håll utkik!