fredag 29 april 2011

Konstig kombi

Den andra januari skrev Marcus Helsing till mig att han sett en "udda Saab" när han passerade Uppsala i tåg på väg hem till Ljusdal. Det var en 99 kombi (!) och han tänkte att det kunde vara intressant för mig att snoka runt efter. Nu blev det väl si och så med snokning för min del på grund av att vintern inte lämpade sig särskilt väl för avancerade bilspaningar och dels det faktum att jag saknade bil att snoka runt i.

I torsdags kom ett mail från Stig Hellberg som fotograferat en "konstig Saab utanför Jula i Uppsala". Det är väl inte en alltför vild gissning att det är samma bil som Marcus tipsade om. Det är 99 GL från 1977 som alltså är en kombi. Saab 99 fanns aldrig som kombi om nu någon missat det, men detta rör sig inte om en prototyp från Saabfabriken utan det är tydligt ett hembygge. Ett hembygge som dessutom inte ser särskilt väl omhändertaget ut. Frågan är vilken av bilens 18 ägare som byggde om bilen?

Den andra frågan är såklart från vilken bil bakluckan hämtats? Och sidorutorna - för visst skulle man välja en annan form på dem om man fick välja fritt? Och den kromade takrelingen? Någon läsare som känner igen något? Något att fundera på över helgen!

torsdag 28 april 2011

P-märkt men hotad sevärdhet

Bilden ovan är inte tagen i mitten av 70-talet men jag har med mina begränsade bildredigeringskunskaper försökt att få det att se ut så. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att göra ännu en nästalgibild när jag under påskhelgen fick se denna parkering med i Katrineholm. Saker som snabbt avslöjar bilden är illa dolda 80-talshus och en återvinningsstation. "Livet var enklare förr när man inte behövde tänka på miljön" som min far brukar säga. Med viss ironi bör tilläggas till hans försvar. Originalbilden ser du nedan.

Jag blev tipsad om denna parkeringsplats och ditskjutsad av min far. Det är också han som parkerat Saab 9-3:an illa till så den blev retuscherad på bilden ovan. Jag kunde såklart bett honom flytta bilen också...

Det är inget arrangemang utan de tre trevliga folkbilarna står där. Och har gjort det ett bra tag visar det sig.

Den vita folkvagnen är en 1200 från 1964. Den ser riktigt fin ut för att ha haft körförbud sen 2006. Folkvagnar har varit med i många inlägg här på bloggen även om det var ett tag sen senast. Du återfinner dem Volkswagenkategorin i menyn Bilar på bloggen till höger.

Den beige Saaben är en 96 V4 från 1972. Den ser också fin ut för att ha haft körförbud sen 2008. Ett baklyktsglas saknas, annars ser den komplett ut. Saab 95/96 har jag också skrivit massor av inlägg om. I Saabkategorin hittar du hela fjorton stycken bilar!

Den ljusblå Opeln är en Kadett De Luxe från 1964. Den ser inte lika fin ut men med tanke på att den varit avställd sen 1987 (!) så får man väl ändå påstå att skicket är bra, åtminstone på utsidan? Opel Kadett har jag berättat om tidigare i ett inlägg om en Kadett av den generation som kallas C. Detta är en Kadett A som tillverkades 1962-65.

Nu ska parkeringen bort, tomten ska bebyggas och man frågar sig vad som nu kommer att hända med bilarna? En koll hos Transportstyrelsen visar att alla bilar tillhör en och samma person. Har han en plan? Om inte så kanske en räddningsaktion är på sin plats?

Passa på att åka och se Katrineholms för närvarande största sevärdhet innan den försvinner!

onsdag 27 april 2011

Läsarna vidgar vyerna

Flera läsare ute i landet har som ni märkt försett mig med bilder från egna spaningar de gjort. En del har vid flera tillfällen skickat bilder och många bilder har fortfarande inte publicerats på bloggen. Jag är ytterst tacksam för detta! Mitt problem just nu är att jag gjort flera intressanta fynd i det fina vårvädret och därför har en del bilder dröjt.

För att visa min uppskattning tänkte jag pytsa ut några bilder på bilar från dessa läsare. Det är bilar som jag kanske själv inte riktigt skulle fastna för. Innehållet på den här bloggen styrs ju i mångt och mycket av min egen högst subjektiva uppfattning om vad som är intressant och ibland är det ju som bekant nyttigt att vidga vyerna.

Marcus Helsing i Ljusdal har försett mig med massor bilder. Jag har länge haft en idé att skriva ett inlägg om pensionerade yrkes- och utryckningsfordon. Det fanns förut en Volvo 240 i närheten som var misstänkt lik en gammal polisbil men den har jag nu inte sett på länge. För övrigt har jag inte sett så många andra bilar som skulle platsa i kategorin så nu kommer bilden som Marcus skickade för över en månad sen här istället. Bilen är en Volvo 960 husbil från 1998! Nu var det ju inte en husbil från början utan en ambulans. 1998 var sista året för Volvo 960, men egentligen hette den då S90 (sedan) eller V90 (kombi). Är du sugen på en udda husbil så är denna till salu. Och bilderna på Polon kommer snart, Marcus!

Anders Back i Norrtälje har skickat flera bilder både till mig och tidningen Klassikers avdelning för bilspotting: P-märkt. Anders spanade in en fin Volvo 240 av sista årsmodellen 1993. En enägarbil med endast 14 000 mil på mätaren. Både Anders och jag är osäkra på dekalen i sidorutan: “Special Delivery Volvo Turist and Diplomat sales”. Det jag googlat mig fram till är att det kanske innebar att utländska köpare fick hämta sin bil på plats i fabriken. Den här bilen är dock svensksåld. Någon läsare som vet?

Den här bilen skulle jag nog själv fastna för när jag är ute och spanar. Volvo 240 från och med årsmodell 1988 sisådär är fortfarande vanliga men i det här fallet är det skicket som drar uppmärksamheten till sig. Problemet är dock att förmedla det genom en kornig kameramobilbild (vilket ord). Jag har exempelvis flera gånger försökt fotografera en kalasfin Saab 9000i i närheten men den ser nästan ut som vilken pendlarhäck som helst på mina bilder. Förresten Anders, så kommer snart bilderna på Audin, Mazdan och förhoppningsvis även Alfan!

Mattias Backman i Stockholm har skickat flera bilder, men jag tror att jag än så länge bara lyckats publicera en enda. Snålt. Men det kommer fler! "När såg du en Corsa GSI senast" frågar Mattias retoriskt och bifogar en bild på en Opel Corsa GSi från 1994. Det var nog inte igår jag såg en GSi, det vill säga prestandaversionen, men vanliga Corsa av denna runda modell är rätt vanliga. Bilen på bilden är en sliten pojkracer som säkert inte kommer att leva länge till. Mattias: bilden på den "äckligt fina Audin" kommer snart!

Lars Gunnarsson i Malmö har också endast fått en bilbild publicerad här på bloggen, men fler bilder kommer att dyka upp. Så länge får vi nöja oss med en svensksåld Chrysler LeBaron från 1990 fotograferad i Hässleholm. "Det var en bil som bar tydliga bruksspår och inte var någons ögonsten. Notera den slappa och trasiga suffletten." Anders iakttagelse bekräftas av att bilen haft hela 13 ägare.

För mig är Chrysler LeBaron som George i den fantastiska TV-serien Seinfeld köpte för att han trodde att den tillhört skådespelaren Jon Voight. Det var visserligen generationen innan denna modell, som äe mycket fulare, men ändå. Nu visade det dock sig att den inte tillhört skådespelaren Jon Voight utan den betydligt mindre kända tandläkaren John Voight. Kolla in det här klippet! Commodoren hoppas jag kommer dyka upp här snart, Lars!

Slutligen har vi bloggaren Imperial 58, alias Robert Jonsson från Duved i Jämtland, som skickat en bild på en rostfri Opel Kadett 1,6i från 1989 som han just servat. Först trodde jag att den hade vit däcksida fram men det är nog bara torkad lera. Och det kliar lite i putsararmen när jag ser den matta lacken. En blank lack skulle verkligen ge den här bilen ett lyft. Inom en snar framtid bör också Mazdan dyka upp, Robert!

Tack alla ni! I kommande inlägg har jag tänkt bjuda på en p-märkt tidresa. Men de bilderna har jag tagit alldeles själv.

måndag 25 april 2011

Välkommen hem, Pärlan!

Min bil har stått i en lada i Sörmland under vintern och under påskhelgen hämtade jag äntligen hem den. Själva hämtningen och uppstarten gjorde dock min far några dagar innan jag anlände. Det gick sådär. Batteriet var urladdat och ett däck tomt. Med laddning och luft gick det dock bättre och premiärturen kunde genomföras.

Det är härligt att få köra bilen igen och insupa välbekanta dofter och ljud. Omgivningens reaktioner är också trevligt när man kör en gammal bil. Glädjen grumlas något av att de saker som inte tidigare åtgärdats på bilen inte lagat sig själv på något mirakulöst sätt under vinterförvaret.

Instrumentbelysningen lyser fortfarande inte. Inte heller laddningslampan. Oljelampan lyser däremot lite för mycket trots bytt oljetrycksgivare. Oljetrycket är dock uppmätt och ska vara okej, men jag känner mig inte lugnad utan felsökning ska göras. Någon gång. Fönsterhissen på förarsidan är fortfarande ur funktion. Gissningsvis är själva mekanismen sönderrostad. Resårbanden under förarstolens sits är fortfarande utnötta och det känns lite som att sitta på en toalettstol, visserligen låg och mjuk, och köra. Och så vidare, etcetera och med mera. Listan med mer eller mindre akuta saker som behöver åtgärdas finns alltså kvar.

Ena dagen ett bekymmer, andra dagen ett glädjeämne! Bilden är från hemfärden till Uppsala igår vid ett fikastopp några mil från Enköping. Bilen vid grusvägskanten och familjen i vitsippsbacken. Bilden får symbolisera en bra dag då tråkiga problem känns långt borta. Välkommen hem, Pärlan!

lördag 23 april 2011

Glad påsk!

Härmed önskar jag alla läsare en riktigt skön och glad påsk. I påskägget: Renault 4!

Jag slarvade lite när jag tog bilden så jag vet inte detaljerna om bilen. Det är en 68-74 i alla fall med den större aluminiumgrillen. Hur som helst har jag skrivit om Renault 4 tidigare om du vill läsa mer om den.

Inspirerad av blogollegan Biltrafik har jag gjort en nästalgibild av fotot. Det kändes rätt på något sätt med den här Renaulten. Jag kan även tacka Biltrafik för nyorden blogollega (bloggkollega) och nästalgi (nästan nostalgi)!

fredag 22 april 2011

Långt inlägg på långfredagen

Vad kan väl passa bättre än ett långt inlägg på just långfredagskvällen? För två veckor sen hade jag en Saab 96-kavalkad och idag är det dags för Volvo 140. Jag har nu flera 140-bilder i arkivet så jag kör alla i samma inlägg. Modellen har figurerat ett flertal gånger här på bloggen, bland annat i ett av de första inläggen jag skrev.

I början av mars fotograferade jag en skiffergrå 144 Automatic från 1969 på väg hem från jobbet. Bilen är inte okänd för mig. Tidigare ägare var nämligen även tidigare ägare till lägenheten där jag bor sedan ett år tillbaka! Det är så klart ett roligt sammanträffande att jag har en grå Volvo 164 och den tidigare lägenhetsinnehavaren hade en grå Volvo 144. Samtidigt är det kanske inte en slump helt och hållet. Gillar man gamla grå Volvobilar så kanske man även gillar samma typ av lägenhet. Hur som helst såldes bilen strax efter flytten från lägenheten och ersattes av en kungsblå 144 från 1968 i ett mycket finare skick än bilen på bilden..

En cypressgrön 144 DL Automatic från 1972 sprang jag på på väg till affären i början av april. Den ser riktigt fin ut och har endast haft fem ägare. Fälgar från Volvo 240 är väl en smaksak om man gillar, men jag tycker faktiskt det ser okej ut tillsammans med de infällda dörrhandtagen som var en nyhet just 1972. DL (De Luxe) och GL (Grand Luxe) hade 1971-72 den typ av grill som den här bilen har. Jag tycker nästan att det är de snyggaste årsmodellerna av 140-serien.

Nästa bild är tagen i Bollnäs i mitten av mars av den flitige bilspanaren i Ljusdal, Marcus Helsing. Jag har tidigare konstaterat att om man kör gammelbil parkerar man gärna intill en annan gammelbil. Bilden visar en 142 DL från 1973 och en 244 L från 1978 i snarlika färger. Båda bilarna är bruksbilar men visst skulle de kunna få sig en släng av putstrasan i alla fall? 1973 fick sig 140-serien en rejäl uppdatering med bland annat ny grill i plast, stora blinkersglas fram och större bakljus. På insidan blev bland annat instrumentpanelen betydligt modernare. Många håller den årsmodell som den snyggaste, med bland annat de stora bakljusen men fortfarande med de smala kofångarna.

Nästa bild tog jag redan i november och visar hur en likadan röd 142 DL från 1973 ser ut om du sätter den i händerna på en artonåring. Bortplockad kofångare fram, utbytt grill och flames på huven. I kupén är det teddytärningar, sportratt från Biltema, överdragsklädsel med flames och växelspaksknopp i form av en kromad kolv. Det är inte vackert, men bilen ser ändå ut att vara i ett skapligt skick.

Sist men inte med minst stötfångare har vi återigen en orange 142 från 1974. Det kanske kan verka onödigt att ha med en till men detta är inte en DL utan en basmodell vilket så klart kvalificerar den till det här inlägget. Man tar det på att den har den gamla typen av fälg och navkapsel och att det bara står 142 på emblemet baktill. En annan sak som var speciellt för basmodellen var att den saknade klocka i instrumentpanelen och hade en lite enklare inredning. Den här bilen har fått stolarna utbytta mot några från en nyare Volvo 240. Bilen är i ett riktigt bruksskick och har avverkat hela 22 ägare! 
Baskunskaper krävs för att se det speciella med denna modell.

Sådär, nu är även 140-arkivet tömt för den här gången. Gällande Saab 96 gick det bara någon dag innan jag sprang på en till så vi får väl se när nästa Volvo 140 dyker upp.

onsdag 20 april 2011

En prioriteringsfråga

Endast en gång tidigare har en bil fotograferats i farten på denna blogg. Resultatet blev oväntat och minst sagt dåligt, se här. Igår såg jag plötsligt en gul VW Passat LS från 1975 stå vid en järnvägsbom och vänta så jag hann denna gång göra mig mer beredd med mobilkameran. Resultatet blev lite bättre om än inte bra.

Den såg riktigt fin ut, bilden gör den inte riktigt rättvisa. Den har endast haft två ägare och gått 17 000 mil. Det första inlägget jag skrev som innehöll en Volkswagen var just en Passat LS från 1975, även det en tvåägarbil! Här är den. Den hade dock endast 5000 mil på mätaren. Och så var den ju grön, liksom gul en av 70-talets bilmodekulörer.

Förutom att bilden visar en gul Passat avslöjar den även mina preferenser gällande bilar. Från vänster kommer nämligen en Chevrolet Camaro från 1988, en cab var det dessutom, som jag prioriterade bort till förmån för Passaten. Många skulle nog rikta sin uppmärksamhet mot den.

Även om jag gillar allt i bilväg, åtminstone om det har nått en viss ålder, så är det vardagsbilarna som ligger mig varmast om hjärtat. Bilar som varit vanliga i Sverige en gång i tiden och som många kommer ihåg, eller som man glömt bort men minns när man plötsligt får syn på. Även om Passaten på bilden inte är en bruksbil idag så har den varit det och därmed finns den där viktiga kopplingen till människors upplevelser och minnen.

En Camaro är intressant men har alltid varit en entusiastbil och därmed har den aldrig varit det bruksföremål som Passaten varit. En överlevande Passat som det slitits och slängts med känns som en mer udda fågel jämfört med en Camaro. Självklart finns det också Camaros som levt ett hårt liv men dess ägare har alltid haft ambitioner med sin bil, även om de inte haft rätt kunskaper eller pengar. Många USA-bilar har dessutom privatimporterats i efterhand (som Camaron på bilden), ibland i enorma mängder. Det är härliga bilar, men de blir genom detta lite själlösa. Den där personliga relationen till märket eller bilmodellen finns helt enkelt inte där. Åtminstone inte för mig och därmed kommer alltid en Passat prioriteras framför en Camaro.

måndag 18 april 2011

Forum för fårskallar och en Fiat

Om du läste Svenska Mad minns du kanske att den hade en insändarsida som hette Forum för fårskallar (FFF). Det kan verka som en något otrevlig titel på en sida där texter skrivna av läsarna publicerades men så bör det inte uppfattas. Det var istället en hyllning till det tönteri och nörderi som tidningen stod för. Ju knasigare insändare desto större chans att den publicerades. Fårskallarna var tidningens trogna läsare och ingen tog illa upp av vare sig sidans titel eller att få ett något konstig kommentar på det man skrivit.

Därför bör nu ingen av er läsare ta illa upp när jag kallar denna blogg för Forum för fårskallar. Här får mitt bilnörderi fritt utrymme och med tanke på antalet läsare samt innehåll i läsarkommentarer och läsarmail är det fler som får utlopp för sitt nörderi här. Ett Forum för fårskallar helt enkelt - tack alla ni!

Lars Gunnarsson i Malmö får illustrera detta. Han skrev så här i ett mail förra veckan: 

Grattis Tomas! 

Du kom på vad man skulle göra med alla meningslösa bilder på uddabilar som man nördigt nog fotograferar!!! Då jag tycker inte om folk som kopierar andras framgångskoncept, så tänker jag istället stötta dig med lite bilder när jag hittar något kul!

På en promenad med familjen förra helgen så sprang jag på denna Fiat 128:a. En grön liten ärta som såg hyfsad ut, dock väldigt matt i lacken och rostiga fälgar. I övrigt var den rostfri och fullt möjlig att putsa till en gladare bil om man hade haft viljan. Nu såg jag att du nyligen hade en likadan på blogen, den här är lite äldre. Det är en -70 som har haft 6 ägare och har avverkat 18000 mil, vilket är knappt 450 mil per år!

Jag har inte så mycket mer att tillägga till detta än att på de här bilderna syns tydligt vilken ärtig bil Fiat 128 är. De tidigaste årgångarna tycker jag är snyggast med smala kofångare med kofångarhorn, tuff grill och vita blinkersglas. Synd bara att nummerskyltarna bytts ut mot moderna dito. Tack Lars för gratulationer och bilder!

Flera är de som bidragit med bilder till bloggen och flera väntar fortfarande på publicering. Ha tålamod så dyker nog bilderna upp snart!

Vidgade vyer i villakvarteren

Ibland, eller ofta kanske, kan det vara nyttigt att bryta invanda mönster. På grund av arbete med avlopps- och vattenledningar på den väg jag brukar åka för att ta mig ner på stan har jag börjat ta en lite annorlunda väg. Det är en ganska kort gatstump men jag gjorde trots detta många intressanta fynd. Häng med på en lång och något spretig spaning!

Först sprang jag på en Ford Taurus kombi, eller "station wagon" på amerikanska, från 1992. Det är en enägarbil som privatimporterades till Sverige redan 1993. Ford Taurus kom 1986 och blev en försäljningssuccé i USA. Framhjulsdrift och modernt rundad design bröt med amerikanska Fords tidigare teknik och design, undantaget de minsta modellerna. Bilen på bilden är av den andra generationen som kom just 1992 och är en ganska kraftigt ansiktslyft version av den första. Den andra generationen gick inte att få med fyrcylindrig motor och manuell växellåda. Kanske märkte Ford att Taurus inte föll europeiska köpare i smaken?

För mig är alltid Ford Taurus polisbilen i Robocop. Filmen som kom 1987 utspelar sig i ett framtida Detroit. Och vad kör polisen i framtiden? Mattsvart Ford Taurus såklart!

Forden stod i den ände av gatan där flerbostadshus ligger. Men mest finns här väldigt stora och väldigt fina villor och min uppmärksamhet riktades mot deras tomter. Först spanades en Toyota Celica Liftback från 1987 in. Detta är den snygga fjärde generationens Celica som, liksom Taurus, kom 1986. Det var en helt ny konstruktion med fram- eller fyrhjulsdrift mot tidigare bakhjulsdrift. Detta exemplar har haft sex ägare och gått 16 000 mil, inte mycket för relativt billig sportbil. Celica börjar bli ovanliga och de som är kvar är väl de som klarat sig undan att hamna i händerna på gasglada unga män med färskt körkort.

Ett par tomter bort stod en Jaguar Daimler 4.0 från 1991 (det är Transportstyrelsen som säger att den heter så men jag gissar att den bara ska heta Daimler 4.0). Den privatimporterades 1995 och har gått knappt 7300 mil. Den är tillhör den generation som kallas XJ40 och introducerades 1987. Utvecklingsarbetet påbörjades dock redan på 70-talet men i den krisdrabbade British Leyland-koncernen, som ägde Jaguar, försenades hela tiden projektet.

XJ40 efterträdde XJ serie 3 som jag haft med i ett tidigare inlägg. Eller efterträdde och efterträdde. De tolvcylindriga modellerna av serie 3 tillverkades ända till 1992 eftersom motorrummet i XJ40 var för smalt för att rymma en V-motor. Det sägs att Jaguars tekniker gjort så för att inte British Leyland skulle tvinga dem att använda den Rover V8 som fanns i en mängd av koncernens modeller. 1989 tog Ford över Jaguar och då började arbetet med att bygga om motorrummet. Liksom de flesta XJ-bilar är detta i mina ögon en riktigt stilig bil!

På tomten bredvid stod, som du redan sett, en Volvo Amazon från 1968. Den har endast haft två ägare och är i ett bruksskick. Ett kul sammanträffande är att bara något kvarter bort står den röda Amazon från 1968 som jag skrivit om i ett tidigare. Som du ser skymtar man också en röd Mazda E2000 pickup bakom syrénbuskarna. Inte så vanlig nuförtiden.

På andra sidan det hus utanför vilket Amazonen var parkerad stod, förutom en Toyota Corolla, en Saab 96 från 1973. Det blir den elfte 96:an här på bloggen (tre 95:or har också varit med)! Liksom Amazonen har den endast haft två ägare. Bilen är avställd sen 1997 och besiktigades senast 1992. Den hade ett tjockt lager damm på sig när bilden togs så kanske har den just tagits fram ur någon gömma?

Tänk vad en ny väg kan vidga vyerna - åtminstone för en bilspanare!

fredag 15 april 2011

Ett säkert vårtecken

Nu börjar entusiastbilarna komma fram ur sina iden. Några har bara fått stå, kanske med lite ompysslande innan de ställdes undan. Till den kategorin hör min bil. Tidigare år har den stått i kallgarage vilket begränsat möjligheterna till omsorg vintertid och denna vinter stod den i en lada 20 mil hemifrån. Andra bilar har pysslats om, små och stora saker har fixats. Gemensamt är i alla fall att ägarna vill plocka fram sina bilar nu.

Från mitt vardagsrumsfönster på fjärde våningen spanade jag in denna Alfa Romeo GTV6 2,5 från 1987. Det var inte läge att springa ner på gatan med en hungrig tvååring som hängde i benen så teleobjektivet fick åka fram.

Jag gissar att denna bil fått sig en mer omfattande ompyssling under flera vintrar. En koll med Transportstyrelsen visar att bilen besiktigades senast 2007. Nu verkar den dock snart vara klar och ägaren har inte riktigt kunnat vänta utan gav sig ut innan stötfångarna monterats dit och bilen besiktigats. Jag har inte sett bilen sen dess så kanske görs den sista handpåläggningen innan besiktning som pågår nu.

1973 kom Alfa Romeo Alfetta ("lill-Alfan" på italienska), en familjebil som hyllades för vägegenskaper, prestanda och utseende. 1975 kom kupén, Alfetta GT. Modellen med den största motorn fick heta GTV, "Gran Turismo Veloce" (aah, dessa italienska namn!), men så småningom fick alla modeller heta GTV. 1981 fick sig modellen en uppdatering med mer plast och mindre krom. Samtidigt kom GTV6, det vill säga GTV med en V6:a under huven. När modellen kom till Sverige 1983 presenterades den som "Turbodödaren" i reklamen. 1987 lades modellen ned.

Den här veckan har det blivit många inlägg och nu är det dags att varva ned lite. Säkert dyker det upp inlägg snart igen, men inte imorgon i alla fall. En sak som är säkert är att jag om en vecka hämtar min egen bil. Då är det vår på riktigt!

torsdag 14 april 2011

Vem vågar välja Peugeoten?


Igår uppmärksammade Klassiker en annons på Blocket. Och det med rätta! Det gäller en Peugeot 305 från 1979 som gått 1176 mil! Priset är högt men att värdera en sådan här bil är omöjligt då det inte finns något att jämföra med. Vi kan i alla fall konstatera att den inte riskerar att bli en bruksbil med tanke på priset. En unik bil, men vem vågar satsa på den? Köper du till exempel en Amazon eller en Tvåtaktarsaab förstår alla dig - men en Peugeot 305?

Som av en händelse, för det är det, sprang jag själv på en Peugeot 305 för några veckor sedan, närmare bestämt en 305 GTX från 1985. Det blev inga bra bilder då glädjen över att hitta en gjorde att jag darrade lite på handen. Det som framgår tydligt att den här bilen däremot är i ett slitet brukskick. Den verkar dock vara i ett trevligt orört originalutförande och har endast haft tre ägare, så det kanske är någon som bryr sig om bilen i alla fall.

Bilen har det utseende som modellen fick i och med en ansiktslyftning 1983. Tydligaste skillnaden är att fronten lutades svagt bakåt istället för tidigare svagt framåt. Personligen tycker jag det äldre utseendet är tuffare, men inte lika modernt så klart. Beteckningen GTX var ny 1985 och betyder att den har den starkaste motorn, också ny för året, på 1,9 liter med 105 hästar. Svarta stripes och spoiler på bakluckan visar att detta är den sportigaste och starkaste varianten.

Peugeot 305 designades av Pininfarina och kom 1978. Drivlinan kom från en början från föregångaren 304, men i och med ansiktslyftningen 1983 fick den en ny modern drivlina som delades med koncernsyskonet Citroën BX. 1988 ersattes 305 av 405.

Åter till den unika lågmilaren. Jag säger: Våga köp den (om du har råd vill säga)! Du får en ovanlig bil i unikt skick som dessutom är snygg och bekväm. Dessutom visar du genom ditt val av entusiastfordon att du blickar framåt och är modig. Det finns dock två problem i mina ögon. Det ena är omgivningens kanske negativa reaktioner. Det är dock ett litet problem då du redan visat att du är modig och kan stå emot deras nedlåtande blickar och kommentarer. Du kommer så klart också få uppskattning från fler än mig! Det större problemet är allvarligare; Hur mycket du kan köra med bilen egentligen? Skicket går säkert att konservera men var går gränsen för antalet mil som gör bilen unik? Jag tror inte den här bilen kommer att säljas i en handvändning så ta dig tid att fundera.

onsdag 13 april 2011

Hemlig herrgårdsvagn

På samma sträcka som jag spanade in Renault 21 fann jag även denna intressanta drapering. Corvetten för två veckor sen var enkel men den här är lite klurigare. Att det är en kombi syns tydligt men vad är det för märke och modell? Klicka på bilderna så är det lättare att se detaljer. För rätt svar vinner du ära och berömmelse!

tisdag 12 april 2011

Fransk flärd och en tyskamerikan igen

 I helgen var jag i Stockholmstrakten och under en promenad från syrran i Solberga till tunnelbanan vid Telefonplan spanade jag in något intressant på avstånd som jag var tvungen att undersöka.

Det jag fann var en Renault 21 turbo från 1991. Modellen såldes aldrig ny i Sverige så det gav extra krydda åt spaningen. Volvo, som sålde Renault, ansåg att den konkurrerade med Volvos egna modeller. Synd, för det är riktig åttiotalssnygging med en smula fransk flärd! Flärdfullheten är dock något nedtonad genom avsaknad av krom men med kjolpaket på denna prestandaversion med tvåliters turbo på 169 hästar. Bilen kom till Sverige 2007, varifrån är okänt, och har haft två ägare. Den ser skaplig ut men skulle nog behöva lite omvårdnad. Vänster bakdörr har till exempel fått en tråkig rostskada.

Renault 21 introducerades 1986 då den ersatte Renault 18 och den tillverkades fram till 1994 då den ersattes av Laguna. 1989 fick den en ansiktslyftning som bland annat innebar en ny lite hungrigare front som denna bil har. En kul detalj gällande Renault 21 är att de lite beskedligare modellerna med mindre motorer hade tvärställd motor medan de kraftfullare varianterna hade längsmonterad motor. Orsaken till detta var att Renault inte hade en tillräckligt kraftfull växellåda som kunde monteras på tvären.

Alldeles intill stod en inte alls lika intressant Mercedes E430 4Matic från 2000. V8 på 4,3 liter och fyrhjulsdrift gör inte bilen särskilt mycket mer intressant. Det som fångade min blick var den lilla nummerskylten baktill. Vid en närmare titt såg jag även positionsljus på främre stötfångaren. Återigen en privatimport, från 2005 visar det sig, gissningsvis från USA. Lite kul, men mer möda på denna bil lägger jag inte.

Nu har jag farten uppe - imorgon planeras det gissningslek!

måndag 11 april 2011

Ett med naturen


Då har vi ännu en Volvo PV på bloggen, eller i alla fall resterna av en. Bilderna kommer från min farbror som bor i Österåker i Vingåkers kommun i Sörmland. Det är han som sitter på höger framskärm på PV:n från-56 på bilden i inlägget om PV:n i Norrtälje.

Han skriver att bilen står i skogen alldeles nära från där han bor, men att det varit okänd för honom ända fram tills nu då man tagit ner skogen. Heders åt den som  avverkat träden som låtit bilen vara orörd. Hoppas den får stå kvar och fortsätta sin väg mot att bli ett med naturen.

Jag gissar att det är en 444 ES från 1953 (det där med årsmodeller och PV tog jag upp i ovan länkade inlägg) då den har delad bakruta och kofångarhorn utan "tutte". Det är ju under förutsättning att inte kofångaren bytts då. Bilen har i alla fall målats om en gång i tiden från maroonröd till någon slags ljusblå (?) färg.

Imorgon tänkte jag locka med fransk flärd!

fredag 8 april 2011

Långnosad kavalkad

Jag har tidigare konstaterat att det inte verkar råda någon större brist på Saab 96. Nu är det återigen dags att lätta lite på 96-arkivet genom en liten bildkavalkad. Tre av fyra bilder kommer från Marcus Helsing som spanar i Ljusdal. Den första bilen har han dock fångat utanför Biltema i Borlänge, en plats som man verkar kunna göra flera fynd på!

Först har vi en skönt patinerad Saab 96 från 1965. Den är lite rallystukad med mattsvart huv, extraljus, sportratt i trä och bortplockade navkapslar. Möjligtvis kan bortplockade kofångare ge lite rallyassociationer men vanligare är nog att man behåller kofångarna men plockar bort kofångarhornen. Frågan är om tvåtaktsmotorn på 40 hästar också fått en behandling för att motsvara den yttre sportiga stilen?

1965 fick Saab 96 en ny längre front och modellen kallas därför för "långnos". I och med detta flyttades kylaren till en position framför motorn jämfört med bakom i den gamla "trubbnosen", eller "kortnosen" som den också kallas. Det gav också plats för att ersätta den föråldrade och klena tvåtaktsmotorn. 1967 letade sig en V4 från Ford ner under huven. Tvåtaktaren fanns kvar som alternativ men få kunder valde denna motor och produktionen upphörde våren 1968.

Vi hoppar fram i tiden, till 1976 närmare bestämt. Nummerskylten på den första bilen syns inte men jag är ganska säker på att det är en 76:a då den har en bred aluminiumlist på stötfångarna istället för två smala som kom -77. Nog med nörderi. Marcus i Ljusdal skickade bilden redan i slutet av november och skrev då att den var lite panikartat parkerad på grund av skuren motor. Vi får hoppas att den är på rull igen. Så mycket mer kan jag inte säga om bilen då till och med färgen är svår att avgöra men jag gissar på topasgul.


Nästa bil är i alla fall en siennabrun 96 L från 1976 fotograferad av mig i Uppsala. Ägaren heter Olle och driver de något bohemiska men mycket trevliga kaféerna Hugos kaffe och Hugos i parken. Den förra firmabilen var en Volvo Duett. Saabens brevlådelika bagageutrymme kan inte konkurrera med Duettens lastutrymme så det förklarar det jättelika takräcket.

På bilden har den stått parkerad ett bra tag men nu rullar den igen. Den är dock inte särskilt ompysslad nu heller, åtminstone inte gällande det yttre.





Sist har vi återigen en chamottebrun 96 GL från 1979 fotograferad i Ljusdal i slutet av februari. Skicket är väl skapligt och orenoverat, men vad har hänt med framvagnen? Har fjädringen kollapsat?

Nu är arkivet återigen tömt på Saab 96. Vi får se när nästa kavalkad blir av.