fredag 29 juli 2011

Bilspaning på franska del 1

Jag utlovade i förra inlägget att bilder från Frankrike skulle dyka upp framöver och jag tänkte att de skulle komma i någorlunda samma ordning i vilken de togs. De första bilderna som kommer att presenteras är tagna i regionen Poitou-Charantes i västra Frankrike där den första och längsta tiden av Frankrikevistelsen ägde rum och de sista bilderna kommer från två dagar i Paris. Bilderna i dagens inlägg är från staden Surgères som var närmast större stad till den by där vi hyrt ett hus. Det blir mycket Citroën idag.

Översta bilden visar en trevlig Citroën 2CV Fourgonnette (det vill säga skåpbil) i mycket gott skick som används som firmabil, men kanske ännu mer som reklampelare för en lokal restaurang. Den har de äldre snygga registeringsskyltarna i svart. Fram har den gula strålkastare, länge ett krav i Frankrike (till 1986 tror jag). Snyggt också det! Jag tror modellen heter AK och jag är också osäker på årsmodellen men gissar att den är från sextiotalet. Någon citronist som vet? Skåpmodellen tillverkades från 1951 till 1978.
Vid en parkering alldeles nära Citroënskåpet stod denna lika fina Citroën Dyane med olika menyer skrivna på rutorna, möjligtvis hos samma restaurang. Jag såg också några Dyane som var i mer brukskick än detta fina exemplar. Dyane tillverkades 1967-83 men jag vågar inte ens gissa på årsmodellen på denna. Jag vet dock att de första årsmodellerna saknade sidorutan i C-stolpen som denna bil har. Dyane baserades på 2CV men var mindre asketisk i framtoningen och togs fram för att konkurrera med Renault 4 som snott åt sig marknadsandelar på 2CV:s bekostnad. Dyane fanns också som en skåpmodell som hette Acadiane. Den ersatte 2CV-skåpet och tillverkades 1978-87. Jag såg ett par sådana som användes som bruksbilar men inga fastnade på bild.
Bortom skåpbilen stod en Renault 5 som var i bra brukskick. Jag gissar att det är en sen årgång då den har rätt mycket plast på karossidorna. Första generationens Renault 5, eller R5 som den kallas, kom som 1973 års modell och delade mycket teknik med Renault 4. 1986 kom nästa generation som tillverkades fram till 1996 men ersättaren Clio hade kommit redan 1991. Jag har alltid tyckt att Renault 5 varit lite fräsig, särskilt de allra tidigaste ärsmodellerna som gör sig extra bra i grälla sjuttiotalsfärger. Renault 5 var under flera år den enda Renaultmodell som importerades till Sverige. Det var Volvo som sålde Renault i Sverige och man ansåg att R5:an var den enda modell som inte konkurrerade med Volvos modeller. Modellen sålde visserligen bra men det var tråkigt att vi inte fick se de större Renaultmodellerna här, särskilt då den snygga Renault 25.
Sist har vi en bild från stormarknaden tagen genom vindrutan på hyrbilen. Notera bredden på däcken och markfrigången på dessa bilar. Känns befriande på något sätt! Den vänstra bilen tar väl ingen miste på; En Citroën 2CV i bruksskick. Jag gissar att det är en åttiotalare. Fortfarande rullar en del 2CV som bruksbilar i Frankrike, men samtidigt är det en entusiastbil även där. Det är väl ungefär som Saab 96 i Sverige där det finns många ful- och finbilar.

Den högra bilen har vi inte sett här i Sverige. Eller nja, delvis. Det är Citroën C15, en mycket vanlig skåpbil i Frankrike. Den baseras på Citroën Visa, som ju såldes i Sverige, men bakom framdörren är chassiet förlängt och så är ju där en står låda att lasta i. Den ersatte Arcadiane och tillverkades från 1984 ända fram till 2005 trots att ersättaren Berlingo kommit redan 1996. Jag gissar att bilen på bilden är av en sen årsmodell.

Nästa Frankrikespaning kommer att även den innehålla mycket franskt men även två tyska fullblod. Nej, inte Porsche. Tänk istället på Cologne, eller Köln som vi säger i Sverige.

torsdag 28 juli 2011

Borta bra...

...och hemma bra! Jag är nu hemma igen efter knappt två veckor i favoritresmålet Frankrike. Vädret kunde varit bättre men det var ändå en fantastisk resa! Självklart har jag bilspanat en del men utan större ansträngning så en del intressanta fordon har jag låtit passera. Det var ju en semesterresa.

De bilder som ändå togs kommer att dyka upp här i några inlägg framöver. Tills dess får ni nöja er med denna bild som min fru lyckades knäppa mellan vindrutetorkarens svep över vindrutan på hyrbilen. En Citroën 2CV som passerar ett solrosfält på den franska landsbygden. Kan det bli mer franskt än så här?

torsdag 14 juli 2011

Allons enfants de la Patrie...

Med tanke på att det är den franska nationaldagen idag låter jag Marseljäsen, det vill säga franska nationalsången, inleda dagens inlägg. Efter att ha koncentrerat mig på japanska bilar ett tag kommer idag istället lite flärd från de tre stora franska biltillverkarna!

Först ut är en Renault 12, troligtvis en TL, från 1970 som jag fann i mitten av juni. Bilen som haft fyra ägare och är avställd sen 2003 verkar nu fungera som förråd. Den ser inte hel oräddningsbar ut men liksom för andra bilar här på bloggen får man fråga sig (eller det borde man kanske inte) om det är lönsamt att renovera den. Den verkar dock står säkert så länge ägaren behöver förrådsutrymmet.

Renault 12 presenterades 1969 som 1970 års modell och tillverkades till 1980 då den ersattes av Renault 18. I Turkiet tillverkades dock Renault 12 av Oyak-Renault från 1971 ända till 2003, de sista åren med tilläggsnamnet Toros. Renault 12 tillverkades även i Rumänien som Dacia 1300, senare 1310, ända fram till 2004!

Inte långt från Renaulten står denna olyckliga Peugeot 404 från 1965 som jag fotograferade samma dag. Jag kan inte minnas att bilen förflyttat sig från platsen så länge jag har bott i Uppsala, vilket blir 15 år i år. Innan E4:an flyttades ut ur Uppsala 2006 var det säkert många som såg Peugeoten stå lägligt parkerad nära ett av de många rödljusen. Den har haft sju ägare och varit avställd sen 1999. Regnet och de rätt usla bilderna får bilen att se skaplig ut men det är den inte. Någon marodör har dessutom slagit sönder en sidoruta så inredningen förfaller säkert även den, jag gick faktiskt inte ut i regnvädret och tittade efter.

Peugeot 404 berättade jag om tidigt på denna blogg då jag även då en regnig dag fann en 404 Break. Du kan läsa om den här.

Bilden ovan togs för två månader sen utanför en länga med verkstäder inte så långt från där jag bor. Tre Citroëner som sjunkit ihop i väntan på, ja vadå? Reparation? Räddning? Skrot? Den vita bilen är en mäktig Citroën CX 25 TRI Break från 1987. Den har haft 14 ägare och varit avställd sen 2009. Efter den står två likadana Citroën XM på rad. Det ser ut lite som någon fransk statstjänsteman är på besök medan de chaufförskörda, mörkgrå bilarna väntar utanför. Årsmodellen på XM-bilarna torde vara 1990-1993.

Citroën CX presenterades 1974 som 1975 års modell och blev då Årets bil i Europa. Sedanmodellen, som ser ut som en halvkombi, tillverkades fram till 1989 medan kombin tillverkades till 1991. Kombin med längre hjulbas och högre tak är enorm. Bilen på bilden tillhör den ansiktslyfta generation två som kom 1985. Efterträdaren XM presenterades 1989 som 1990 års modell och blev även den Årets bil. Den tillverkades till år 2000.

Förutom att det är Frankrikes nationaldag och att jag är lite av en frankofil är den huvudsakliga anledningen till att denna franska odyssé publiceras just idag att jag på fredag åker till just Frankrike. Förhoppningsvis kommer jag ha lite sköna bilspaningar med mig. Jag hoppas dock inte på för mycket eftersom den franska vagnparken är betydligt nyare än den svenska men från tidigare besök vet jag att det kan dyka upp intressanta vagnar.

Det innebär också att Bilspanaren bildligt talat kör in i garaget i ungefär två veckor. Garaget på bilden är högst verkligt däremot och jag fann det i Vännevad några kilometer utanför Katrineholm. Ett trevligt bygge från femtiotalet gissningsvis.

Bon vacances önskar jag därmed alla läsare!

tisdag 12 juli 2011

Frustration i förlovat land

Jag är inte död, jag har bara semester. Som ni kanske märkt har det varit glest med inlägg här på bloggen under semestern. Jag har just tillbringat en knapp vecka i ett veritabelt Mecka för bilspanare: Umeå. Jag har sett underbara ting! Det är långt ifrån första gången jag är här men det är första gången jag är här sedan jag startade den här bloggen och jag märker att mina ögon öppnats upp än mer för vad som står på parkeringsplatserna jag passerar. När man väl satt på radarn går den inte att stänga av!

Tyvärr har jag inte kunnat dokumentera allt jag sett vilket varit fruktansvärt frustrerande och jag mår nästan lite illa av alla godbitar jag låtit passera. Jag kan ju nämna några så kanske ni förstår (eller inte): Lancia Y10, Nissan Sunny Coupé, Saab 99 ca 1969-70, Opel Ascona B, Volvo 145, Mercedes V123 taxi (det vill säga långversionen), BMW 02 och många, många fler! Jag ska åter hit till jul och får väl hoppas på en snöfattig vinter så jag kan ut och fota mer då. Hur som helst ligger tonvikten här på åttiotalsbilar i varierande skick, men även en del äldre och nyare bilar som varit intressanta. En del blanka veteranbilar har jag också sett, men de hör ju inte riktigt hemma här på bloggen. Är Umeå bilspottingens förlovade land eller finns det andra platser som är bättre? Kommentera gärna och skriv vilka som är din bästa bilspottingplats!

Jag väljer idag att bara publicera bilder på en Umebil men fler kommer längre fram. Dessutom fortsätter jag på det inslagna temat med japanska bilar. Dagens bil är en Toyota Camry GLi från 1984 som haft tre ägare och gått knappt 23 000 mil. Skicket är skapligt kan man väl säga. Eftersom jag har semester tänkte jag inte skriva så mycket mer om Toyota Camry utan jag hänvisar till den välskrivna och intressanta bloggen Biltrafik som idag passande nog har ett inlägg om en Camry ur samma generation. Här kan du läsa det! Lite längre bort från denna Camry stod faktiskt en kombiversion av den efterföljande, betydligt snyggare och mindre tråkiga generationen Camry som fanns 1987-91, kallad V20. Den fotade jag emellertid inte men jag kände att jag var tvungen att berätta det.

Något inlägg till blir det kanske innan jag på fredag åker iväg på nästa semesterresa. De som läser Klassiker på webben kommer också att märka att mina inlägg som publiceras där också kommer att göra ett uppehåll vilket beror på att även webbredaktören Joakim Dyredand går på semester nu. Som vanligt läser du dock inläggen först här på bloggen!

måndag 4 juli 2011

Utskrotningshotade småstjärnor

I tidningen Klassiker tar man upp bilmodeller som är utskrotningshotade, det vill säga är på väg att försvinna helt. Genom att jämföra antalet nysålda bilar med antalet bilar kvar i trafik av den specifika modellen får man fram en överlevnadsprocent. I senaste numret avhandlades Toyota Starlet och eftersom jag nu funnit hela tre stycken tänkte jag göra detsamma. Den generation Starlet som avhandlas i detta inlägg kallas 60-serien och fanns från årmodell 1979 till 1984. Av 10 778 sålda finns idag endast 245 bilar kvar i trafik. Överlevnadsprocent: 2,3.

Vad Toyota fick namnet Starlet ifrån är osäkert men det betyder i alla fall ung kvinnlig filmstjärna enligt Google översätt. Hur som helst tänker nog de flesta på tjejtidningen med samma namn. Oavsett vilket så uppfattas nog inte Toyota Starlet som särskilt macho och då kan ju namnet passa.

Den första Starleten är från 1979, alltså första årsmodellen för denna generation. Starlet hade beprövad teknik såsom stel bakaxel, bakhjulsdrift och stötstångsmotor på 1,2 liter. Jag gissar att just den här bilen inte var svart från början. Säkert är i alla fall att den inte hade vita ränder som ny. Transportstyrelsen har garderat sig och anger "flerfärgad". Ingen ledtråd där om ursprungsfärg. Bilen har haft 12 ägare och skicket är sådär. De vita fartränderna antyder möjligtvis att den används lite som en sladdvänlig busbil. Bakhjulsdriften och tåligheten gjorde Starlet till en ganska populär rallybil.

Den röda Starleten hittade jag redan i slutet av april och det är den sista bilen i min lyckosamma sjukhusspaning. Den är från 1984, sista årsmodellen för denna generation Starlet. Två ansiktslyftningar hann modellen genomgå innan efterträdaren kom 1985. Jämfört med 79:an ovan har denna till exempel en mer sluttande front med fyrkantiga lysen och en baklucka som öppnar även mellan bakljusen.

Denna bil har endast haft tre ägare och gått 14 000 mil. Skicket är även på denna sådär och bilen ställdes faktiskt av tre dagar efter att bilden togs, kanske för att ägaren saknade sommardäck?

Den sista Starleten är också från 1984 och passerade mig när jag stod och väntade på bussen inne i Uppsala centrum. Den ser ju rätt skaplig ut men jag såg den en väldigt kort stund så jag vet egentligen inget om det. Fyra ägare har den haft och 16 000 mil har den gått i alla fall. Bilden är rätt dålig men bra med tanke på att jag använde mobilkamera och att bilen rörde på sig.

På tal om dåliga bilder så uppmärksammade jag efterträdaren till denna generation Starlet redan i november när snön försvårade bilddokumentationen. Du ser resultatet här. Denna generation Starlet kallas 70-serien och fick framhjulsdrift och nya motorer med tre ventiler per cylinder. Högteknologiskt! Överlevnadsprocenten för denna generation är större: 12,6.

I inlägget om Mazda 323 GTX häromdagen beskrev jag att bilspotting, eller bilspaning som jag kallar det, också handlar om ett visst mått av trendspaning inom bilhobbyn. Något skrytsamt kanske, beskrev jag hur jag låg steget före och (nästan) lyckades förutspå temat för bilträffen Träffpunkt 80 efter att ha spanat in en Kameigolf. Eftersom dagens inlägg kommer efter det att Klassiker uppmärksammat Starlet visar det att jag nu ligger steget efter. Precis som vilken ung kvinnlig filmstjärna som helst kan man inte alltid ligga på topp.

fredag 1 juli 2011

Väckt av en drömbil

För en tid sedan skrev Anders Back i Norrtälje till mig. Han berättade hur han en dag stod och dagdrömde på jobbet när denna Toyota svängde in på parkeringsplatsen. Nu vaknade han till, gick ut på parkeringen, beundrade och dokumenterade. Vilken bil!

Bilen är en orange Toyota Carina från 1978. En sådan där bil som liksom inte finns. Fast det gör den ju uppenbarligen. I storspaningen från Örebro figurerade en likadan orange Carina, visserligen i fyrdörrarsutförande, men skicket på den kan långt ifrån mäta sig med denna vagn. Anders beskriver bilen så här:


4 ägare och lite över 6000 mil kan nog stämma med tanke på skicket, lite bättringsmålad på vänstersida men annars i fantastiskt skick. Man blir alltid lika fascinerad när det är en äldre kvinna som stiger ur bilen då hon också verkar använda den som bruksvagn.


Jag skrev i inlägget från Örebro att jag inte riktigt gillade bakljusarrangemanget på Carinan, men jag ser nu att det är riktigt snyggt! Ett gott skick kan göra mycket för intrycket av en bils design.

Jag kan redan nu avslöja att fler japanska bilar är att vänta på bloggen framöver!


Kors, vilken Corsa!

Om du känner igen detta inlägg så stämmer det. Jag råkade återpublicera det. Men vad gör väl det när bilen är fantastisk!

I början av juni spanade Mikael från Sandviken in denna kommunalblå Opel Corsa 1,2 GL Berlina från 1984 i Hedemora. Bilden ljuger inte, "skicket är helt sinnessjukt bra", skriver Mikael, "såg ut som den rullat ut från bilhallen i dag". Även om man ibland ser en del Corsa av denna första generation är detta en sådan där bil inte finns. Skicket gör den helt osannolik. Om jag själv hade sett den skulle jag aldrig tvätta ögonen mer! Det är ungefär som den Datsun Cherry jag såg för inte så länge sen, även om den modellen säkert är mer ovanlig.

Med tanke på den här bilens bländande skick låter nästan tre ägare och 6750 mil mycket! Uppenbarligen har alla ägare haft samma filosofi gällande skötsel och körning.

Corsan på bilden tillhör alltså den första generationens Corsa och kallas därför Corsa A på Opelspråket. Den debuterade 1983 och delade teknik med Kadett D, men var ett nummer mindre i storleken. 1993 kom den bulliga efterföljaren Corsa B och idag har man kommit fram till Corsa D.

Notera att bilen parkerats på en hörnplats långt ifrån ingången till affären. Dessutom står bilen lite förskjuten i rutan så avståndet till grannrutan ska bli större. Tecken på försiktighet. Jag misstänker att det är fler som läser denna blogg som gör likadant. Eller vad säger ni?

Alltid helrätt i vitt

Att ägna sig åt bilspotting, eller bilspaning som jag kallar det, innebär inte bara att man nosar upp mer eller mindre intressanta och ovanliga bilar. Liksom i det utmärkta radioprogrammet Spanarna gäller det också att försöka se trender som säger hur framtiden, mer ellr mindre på allvar, kommer att te sig. Vilka bilar kommer att bli inne? Kommer någon särskild stil att bli särskilt populär?

En tydlig trend är att åttiotalarna är på gång, något som bör vara uppenbart för dem som följer denna blogg. Jag var dock långt ifrån den första att uppmärksamma detta fenomen. Tidningen Klassiker anordnar till exempel varje år Träffpunkt 80, en bilträff för enbart åttiotalsbilar, och i år är datumet för träffen den 18 september.

I mitten av maj hade jag ett inlägg en Golf cabriolet med Kamei-kit och jag skrev då att om du åker på Träffpunkt 80 i den kommer du att vara helrätt, oavsett tema. Föga anade jag hur rätt jag hade i min spaning då årets tema visar sig vara åttiotalstillbehör!

Åttiotalets bilmodefärg var vitt vilket uppmärksammades redan första gången Träffpunkt 80 anordnades. Trots detta kommer du att vara helrätt även i år i denna mycket vita Mazda 323 GTX från 1987! Denna lilla busbil har haft sex ägare och gått knappt 18 000 mil.

Lite förvånande tycks den ha klarat sig undan alltför gasglada och oförsiktiga förare. Kanske är den inte tillräckligt mycket busbil med 105 hästar och en vikt på strax över ett ton? Det fanns också en hårigare turbovariant med nästan 40 hästar till!

Bilen har dessutom klarat sig undan all typ av förfulande "styling", vilket är tur för bilen men synd med tanke på Träffpunkt 80:s tema. Det enda att anmärka på är väl att diverse emblem saknas på bakluckan och att någon satt ditt "Space" där istället. Jag fann bilen i ett studentkvarter. Om vi därför antar att bilen tillhör en student så kanske studielånet (tack och lov) inte räcker till någon extrautrustning.

Denna generation av Mazda 323 är den tredje och tillverkades 1985-89. Den andra generationens 323 skrev jag om i ett inlägg i den här bloggens barndom.