fredag 3 juni 2011

Storspaning från Örebro

Fler och fler hittar till bloggen vilket är fantastiskt roligt! Det kommer också in en hel del bidrag från läsare vilket är minst lika roligt. I dagens inlägg kommer alla bilder från Jörgen Eriksson. Han skrev till mig efter att ha haft gjort en synnerligen lyckosam bilspanarrunda i Örebro. Tack Jörgen!

Vi börjar väl med Toyotan överst eftersom jag tidigare beklagat mig över att inte ha hittat några sjuttiotalsjapanare. Det är en sliten Toyota Carina från 1979 som fixats till med takräcke och sänkt framvagn. En rätt trevlig modell tycker jag. Bakljusarrangemanget tycker jag dock påminner lite om det som en del hottade Volvo 142 hade i början av åttiotalet sådär där man satt dit ett par extra bakljus intill de ordinarie. Inte snyggt. Det känns lite som den här Carinan sjunger på sista versen men som jag konstaterat tidigare vet man sällan vad bilens ägare har för planer. Vi får hoppas på det bästa! Toyota Carina tillverkades i sju generationer där den första kom som 1971 års modell. Bilen på bilden är av den andra generationen, kallad A40, som fanns 1978-81. Lite klurigt i sammanhanget är att namnet kom att användas på olika modeller beroende på marknad.
Sen har vi ett fantastisk trevligt par fina åttiotalare. När såg du en vit Datsun Stanza 1.8 SGL från 1982 med fräsig stripe och en röd Fiat Panda 1000 CL I.E. från 1989 med ett väldigt långt emblem på bakluckan? Att se dessa två intill varandra är en liten tidsresa! Stanzan har haft fyra ägare och gått drygt 10 000 mil. Pandan har endast haft två ägare och Transportstyrelsen anger miltalet till knappt 3 500 mil och det kanske kan stämma med tanke på bilens skick! Man kan säga mycket om dessa två men jag nöjer mig med att uppmärksamma något som i stort sett är utdött idag: märkesspecifika plåtfälgar med lite navkapsel. Se vad snyggt dessa bilar bär upp dem. Idag är det aluminiumfälgar eller plasthjulsidor med fula svarta plåtfälgar bakom.

Modellnamnet Stanza användes på en del Datsun/Nissanmodeller med start 1977. Den enda generation av Stanza som också hette Stanza i Sverige var den på bilden och kallas T11 och tillverkades 1982-86. En urtråkig bil som jag ändå får ett visst habegär till när jag ser den så här.

Fiat Panda debuterade 1980 och var en extremt enkel, funktionell och rätt ful liten bil i samma anda som till exempel Citroën 2CV och Renault 4. En bil att älska med andra ord! Formgivningen stod Giorgetto Giugiaro på Italdesign för. 1986 fick sig bilen lätt ansiktslyftning som gjorde att den fick ett något mer konventionellt utseende. Sverige är ingen stor marknad för asketiska småbilar och i början av nittiotalet upphörde försäljningen här. I andra delar av Europa är man dock mer förtjusta i småbilar och Panda tillverkades i 4,5 miljoner exemplar ända till 2003.

Sist har vi två Oplar, där vi börjar med den äldsta. Det är en Rekord 1700 från 1965 av den generation som kallas A på Opelspråket. Opel Rekord har jag berättar om tidigare, bland annat här. Den här bilen ställdes av i februari och man kan undra varför. Den ser fint ut och har endast haft två ägare. Rekord A tillverkades 1963-65 och fick en design som var klart inspirerad av storasyskonen i GM-koncernen på andra sidan Atlanten. En snygg modell med väldigt lång bagagelucka.

Sista Opeln är en Ascona 1.6 S från 1985 som också endast haft två ägare. Transportstyrelsen säger att den bara gått drygt 3 000 mil vilket känns lite lite, men skicket är mycket gott så ska vi gissa på 13 000? Ascona debuterade 1970 och fyllde luckan storleksmässigt mellan Kadett och Rekord. Den andra generationen, Ascona B, kom 1976 och var liksom föregångaren, Ascona A, bakhjulsdriven. Bilen på bilden tillhör den tredje och sista generationen, Ascona C, som kom 1982. Till skillnad från dess föregångare har jag svårt att uppbringa någon vidare entusiasm över denna modell. Det är inte att den är framhjulsdriven utan den känns bara tråkig. 1989 ersattes den av Vectra. Kanske hade också Opel tröttnat på den?

5 kommentarer:

  1. Om man för ett ögonblick glömmer dess trista interiör och träiga utstrålning, och bara koncentrerar sig på karossformen så är Ascona C en ganska stilig vagn i mina ögon! Nissan Stanza däremot, den är mest själlös, trots luftutsläpp vid bakljusen.

    SvaraRadera
  2. Håller med Biltrafik, jag tycker att Ascona C är en snygg bil, speciellt i halvkombiutförande.
    Angående dess ersättare Vectra (89-95) så kommer det nog vara svårt att hitta en fin sådan om säg 10 år. De flesta man ser idag är rostiga och risiga./Johan S.

    SvaraRadera
  3. Kul spaning, Opel 65 charmig bil! Pandan vinner med åren, konstigt nog...men det måste gå många år till innan jag en skulle tänka tanken att ha en.

    SvaraRadera
  4. Jag vet egentligen att Stanzan är själlös, men man måste ju bara charmas av det här exemplaret! Asconan kanske jag är hård mot. Det kan bero på ett minne från gränslandet mellan barn- och ungdom. Mina föräldrar skulle köpa begagnad bil och en vit Ascona C sedan provkördes. Jag minns att jag verkligen ogillade bilen, ful, framför allt invändigt, och burkig. Väluppfostrad som jag var höll jag min åsikt för mig själv. Till slut blev det i alla fall en Saab. Som vanligt. Och jag var nöjd.

    SvaraRadera
  5. Jag kan hålla med om att Stanzan är en rätt tråkig modell men just det här exemplaret kan jag intyga är i ett fantastiskt charmigt orginalskick. För övrigt måste det vara en hyfsad bil ändå, jag ser i varje fall fler av dem än jag hade trott.

    Carinan däremot tycker jag är en riktigt snygg bil inklusive bakljusarrangemanget. Jag pratade faktiskt med en kollega till förra ägaren av just den här bilen då den stod utanför en bilverkstad i Örebro för ett år sedan. Då var tydligen planen att göra i ordning och lacka om bilen. Men sedan har den ha sålts och fått framvagnen sänkt så framtiden för den kan nog vara lite osäker.

    SvaraRadera