måndag 30 januari 2012

Värd en omväg

De sträckor jag förflyttar mig under veckorna är ganska begränsade, både till längd och variation. Det är ju i och för sig inte så konstigt. Att ta något annat än den snabbaste vägen till jobbet, dagis eller affären är oftast bara dumt. Ibland tillåter jag mig dock att vara dum och tar omvägar. Sällan rör det sig om några större sträckor då jag oftast åker cykel och sällan är orsaken att variera mig. Nej, som du kanske redan anat handlar det om att göra nya bilspaningar. Ibland blir det framgång, ibland inte.

En omväg en morgon i november var definitivt framgångsrik. Då fann jag nämligen en Mazda 323 kombi från 1983. Jag minns inte när jag såg en första generationens 323 kombi senast, men det var definitivt länge sen! På den något dåliga bilden kan vi konstatera att detta exemplar åtminstone ser någorlunda fräscht ut sånär som på en sönderrostad framskärm och matt lack. Senaste besiktningen genomfördes för drygt fyra år sedan. Kanske förbarmar sig någon över den nästa år när den fyller 30?

Mazda 323 har jag berättat om tidigare, både den första generationens tillverkad 1977-1980 och den andra tillverkad 1980-1984. Dagens bil tillhör den första generationen men är av 1983 års modell, så hur hänger då det ihop? När den nya framhjulsdrivna 323 kom 1980 fanns ingen kombimodell och därför kom  kombivarianten av den gamla bakhjulsdrivna modellen att leva kvar. Utseendemässigt uppdaterades fronten och stötfångarna för att likna den nya modellen. När Mazda 323 generation tre, som jag faktiskt också berättat om tidigare, kom 1985 fanns den också som kombi och så fasades den gamla bakhjulsdrivna 323:an ut till slut.

fredag 27 januari 2012

Honda i skytteltrafik

Jag har skrivit det förr: Bilar som är gjorda för att vara mer praktiska, herrgårdsvagnar, skåpbilar, minibussar, pickuper och så vidare, tenderar att dö ut snabbare än de vanligare varianterna. De slits och de slängs och saknas av få därefter. Därför är det med glädje jag presenterar dagens bil: Honda Civic Shuttle!

Shuttle betyder skyttel och Honda Civic med tilläggsnamnet Shuttle var en uppsvälld version av vanliga Civic. Den var mer praktisk och rymlig, men det mesta av rymden kom av att taket höjdes rejält. Det var inget problem att behålla cylinderhatten på när man körde Civic Shuttle!

Den Honda Civic Shuttle vi ser på bilderna är en GL från 1989 med en 1,5 liters motor under huven. Med tanke på det jag skrev inledningsvis om praktiska bilar, så ser den riktigt prydlig ut! En förklaring till att den överlevt och dessutom  ser så fin ut kan vara att den endast haft två ägare. Den ser lite rolig ut men liksom Hondas övriga åttiotalsmodeller, tycker jag den ändå är rätt tjusig. Utseendet förhöjs såklart av de snygga plåtfälgarna med liten navkåpa i mitten.

Med en modernare engelsk term skulle nog biltypen kallas compact MPV (MPV som står för multi-purpose vehicle). En del hävdade att Renault Scénic var den första av detta slag när den utnämndes till Årets bil 1997, men Civic Shuttle var långt före. Den första Civic Shuttle kom 1984 och grundade sig på tredje generationens Civic. 1988 var det dags för generation fyra och då uppdaterades även Shuttle. Det är således en sådan vi ser på bilderna i dagens inlägg. Modellen fanns både med fram- och fyrhjulsdrift. Till efterföljande generationer av Civic fanns dock ingen Shuttleversion.

Det här med att kategorisera bilar är alltid vanskligt och något jag väl inte är särskilt förtjust i, men när vi nu ändå är inne på temat så kan vi konstatera att Civic Shuttle inte heller var först. Vilken var det då? I den här storleksklassen hävdar jag att det är Datsun/Nissan Prairie som kom 1982. Minns du den? När såg du en Prairie senast?

måndag 23 januari 2012

Sentimental Saab

Det var inte så länge sen jag skrev ett inlägg med massor av Saab 99:or så det kan ju verka onödigt att skriva ett till, dessutom när det inlägget innehöll en likadan fyrdörrars vit 99 GL av samma årsmodell som den på dagens bilder. Nåväl, nu är det inte just Saab 99 som jag vill uppmärksamma utan snarare bilmärket Saab.

Jag är uppväxt med och i diverse olika Saabar och skulle väl kalla mig Saabnörd om någon tvingade mig att ta ställning. De många turerna kring Saab förra året engagerade mig däremot inte direkt mycket. Saab gick dåligt, som vanligt, så det var inte så konstigt om det skulle gå i konkurs. För mig är Saab de gamla Saabarna, de jag minns från min barn- och ungdom. De som var lite egensinniga och roliga. Det är Saab för mig. Jag lärde mig till exempel köra bil i just en Saab 99, vilket jag berättat om tidigare. Gamla Saabar sätter sina spår.

Men inför fullbordat faktum, att biltillverkaren Saab inte finns längre, blir jag ändå lite sorgsen. Mycket sorgsen blir jag däremot när jag läser om försäljningen av bilarna Saabmuseet. I fredags stängde konkursförvaltarna möjligheten för nya anbud på de 123, mer eller mindre unika, bilarna. Tyvärr är det pengarna som styr. Konkursförvaltarens uppgift är att få in så mycket pengar som möjligt för konkursboet och nu riskerar ett unikt stycke kultur- och industrihistoria att skingras. Läs mer om detta i Claes Johanssons fint skrivna artikel publicerad på Klassikers hemsida.

Men än rullar många gamla Saabar i Sverige och sist i dagens något sentimentala inlägg vänder vi blickarna till bilen på bilderna. I november stod den i höstlöven utanför det vackra Elisabethsjukhuset i Uppsala, uppfört i två etapper på 1910- och 1920-talet. Bilen är en Saab 99 GL 1982 som haft fem ägare och rullat runt 18000 mil. I år fyller den 30 år och belönas, liksom Hondan i förra veckans inlägg, med skattebefrielse. En annan förmån är ju dessutom att besiktning bara behöver utföras vartannat år. Just denna bil ska besiktigas den sista januari och vi får hoppas att det blir av. Nu när alla Saabar har blivit, så att säga, historiska är det viktigt vi får fortsätta att se dem på våra gator!

fredag 20 januari 2012

När du måste berätta

Idag så sprang jag på en Mazda 929 som jag bara måste skicka dej! Så skrev den flitige bilspanaren Marcus i Ljusdal till mig i början av oktober. Hans reaktion är fult förståelig.

Det är alltså en Mazda 929 och årsmodellen är 1976. Den ser lite luggsliten ut, men av bilderna att döma, och de kan ju luras, så verkar den vara i ett riktigt bra skick. Ingen synbar rost men en del bucklor, särskilt på bakre kofångaren som verkar ha fått påhälsning av en släpvagn några gånger. Ett par snygga originalfälgar med snobbringar och navkåpor skulle förbättra utseendet och upplevelsen av denna bil avsevärt. Den har endast haft två ägare och miltalet anges till knappt 6200 mil, kanske ska det vara 16200, men säkert inte mer. Bilen är i trafik sedan 1981, så vi kanske kan anta att ägarbytet skedde då?

Som flera japanska bilar från där här tiden är det ingen direkt vacker skapelse. Många av dem verkar ha ritats av flera olika designers som haft ansvar för olika delar på bilen. "Jag tar hand om bakdelen, Shizuka tar framdelen, Yoji mitten och så kan du smycka den lite där det passar." Men helt klart är det en häftig bil på sitt sätt. Mazda 929 har jag berättat om i ett tidigare inlägg som du kan läsa här!

Visst är det alltid en smått hisnande känsla när sådana här vagnar helt plötsligt står där på parkeringen bland alla Volvo V70? Och visst är det en sådan där bil man gråter om man inte fotograferar? Länge rullade en risig Mazda 929 coupé, det kan ha varit en wankelmotorförsedd RX-4 också, av ungefär samma årsmodell häromkring, men den missade jag att fotografera och nu är den borta från gatorna. Så glöm inte att hala fram något att fotografera så fort du ser något spännande på parkeringen! Och vill du dessutom snabbt visa bilderna för någon annan ska du såklart göra det på Bilspanaren på Facebook! Har du inte Facebook men tålamod (ibland förgäves dessutom, måste jag erkänna), kan du skicka in bilderna till Bilspanaren, precis som Marcus gjort med dagens bilder.

måndag 16 januari 2012

Ny medlem i 30-klubben

Aah, ljuva sommar! Men, vad är det som står bakom buskarna? Är det inte...

Dagens bil återfanns i en villaträdgård i Katrineholm i slutet av juni. Då gatan framför huset är vältrafikerad var det inte så lämpligt att stanna någon längre stund. Första bilden knäppte jag därför lätt stressad inifrån bilen, men det blev inget vidare så min kära hustru erbjöd sig då att ta ett kort på vad som visade sig vara en Honda Accord 1600 från 1982.

Den ser ganska fin ut och har endast haft två ägare. Ändå rör det sig inte om någon lågmilare. Vid senaste besiktningen hade den rullat drygt 24000 mil men tyvärr genomfördes inte senaste besiktningen i maj.

Honda Accord har jag berättat om i ett tidigare inlägg då jag fann en habegärlig Accord från 1980. Den generation Accord som dagens Accord tillhör kom just 1982 vilket innebär att den i år fyller 30 och därmed belönas med skattefrihet! Vid samma tid förra året skrev jag ett inlägg med samma rubrik, men då handlade om en Ford Escort Mk 3, då nybliven 30-åring. Jag kan rapportera att den fortfarande står och förfaller på samma plats. Vi får hoppas att denna fina Honda går ett bättre öde till mötes och att den får komma ut i trafik till nästa sommar.

lördag 14 januari 2012

Klarsynt Fiat

Bilderna på den iskalla Kadetten togs på julaftons förmiddag. Strax efter Kadetten fann jag bilen för dagens inlägg bara något kvarter bort. Bilderna togs på Berghem i Umeå, en stadsdel som inte bara bjuder på fina bilar utan också vackra miljöer med mycket bebyggelse från femtio- och sextiotalet. Notera till exempel de vackert färglada husen i bakgrunden. Förfasas också över hur man våldfört sig på fasaden på huset framför bilen. Befinner du dig i Umeå rekommenderas en utflykt till Berghem.

Bilen som fångade min uppmärksamhet var en fin Fiat 127 1050 CL från 1978 i vad som tycks vara samma färg som på den första Fiaten här på bloggen. Enligt Transportstyrelsen har den haft fem ägare och rullat knappt 10000 mil. Liksom Kadetten tycks Fiaten användas som vinterbil då den har dubbdäck. Visst ser hjulen förresten lite för stora ut? Och vad kommer fälgarna från för bil?



Fiat 127 har jag berättat om tidigare då jag fann en 127:a med stympad motor i Uppsala. Just den bilen är idag skrotad. Vi får hoppas på ett bättre öde för detta exemplar.

 En kul detalj på den här bilen är att den har strålkastartorkare kvar, åtminstone på den vänstra sidan. Det var Saab som introducerade denna innovation 1971: strålkastartorkare med spolning. 1974 blev det lag i Sverige vilket tvingade andra biltillverkare till mer eller mindre kreativa lösningar för att möta detta. Fiat och några andra satte helt sonika en roterande torkare mitt på strålkastarglaset! 

Utseendemässigt var det förödande, kanske också för själva ljusbilden, så det är förståeligt att ägarna katsade bort dem när lagen försvann i slutet av åttiotalet. Idag är det dock ett trevligt tidsdokument som åtminstone en bilnörd som jag blir glad av att se!

tisdag 10 januari 2012

Lika som blåbär

Men varför har jag två bilder på samma bil i dagens inlägg? Ja, kan man fråga sig, men troligtvis är du som läser detta bilnörd och ser att bilarna skiljer sig lite åt, vilket tyder på att det rör sig om två bilar.

Och det stämmer naturligtvis. En dag i november när jag åkte buss genom Luthagen i Uppsala fick jag se dessa två stå parkerade i rad. En tid efteråt åkte jag till samma plats men då hade den ena tyvärr rört lite på sig. Man kan dock på bilden intill ana den andra bilen bortom övergångsstället vid de ljusgula husen. Om man anstränger sig riktigt ordentligt alltså.


Bilarna må se identiska ut, men det skiljer faktiskt två årsmodeller mellan dem. Bilen på den översta bilden är en Volvo 240 GL från 1988 som haft sju ägare och gått drygt 20000 mil. Den missade besiktningen i september och verkar inte ha rullat på ett tag då luften i vänster bakdäck håller på att ta slut. Senast jag passerade bilen var det tomt.

Den andra är en Volvo 240 GL från 1986 som haft fem ägare och gått knappt 30000 mil. Till skillnad från den övre bilen så har denna förgasarmotor. En kul detalj i sammanhanget är att både bilarna utrustats med tillbehörsfälgar från lite äldre årgångar av Volvo 240.

Dessa bilar sticker väl inte ut på något speciellt sätt då Volvo 240 av senare årgång fortfarande är rätt vanliga. Modellen lockar många entusiaster, men frågan är hur det blir i framtiden när beståndet minskar. Kommer den att nå samma kultstatus som Volvo Amazon? Modellen mellan de två, Volvo 140, har ju inte riktigt nått de breda lagren av entusiaster som Amazonen så vi får väl se hur det går för 240.

Volvo 240 har jag berättat om vid ett flertal tillfällen och en av de första bilarna på bloggen var en Volvo 242 av första årsmodellen, 1975.

tisdag 3 januari 2012

Dekaltrimmad

Hur gör man för att få bilen att gå fortare? Det självklara svaret är såklart att trimma motorn, men har man inte kunskap att göra detta får man nöja sig med det man har och gasa mer helt enkelt. För att dra uppmärksamheten från den icke-trimmade motorn kan man dessutom med fördel sätta dit diverse sportiga attribut såsom utrustning, emblem och fartränder för att bilen ska se snabbare ut. Det finns ett speciellt uttryck för detta: dekaltrimning (även om det ibland kanske rör sig om lite mer saker än dekaler).

Saab 96 var ju en populär och framgångsrik rallybil på sextio- och sjuttiotalet och många bilar är det som försetts med rallyattribut för att likna riktiga rallybilar, därmed inte sagt att de börjar gå snabbare. Extraljus, fotbollsfälgar, sportratt, kanske en USA-front med runda lyktor och kromad grill samt, såklart, stripes och dekaler. Saab 96 har jag berättat om flera gånger tidigare och faktum är att en av de första bilarna här på bloggen var just en dekaltrimmad Saab 96.

Dagens bil är en veronagrön Saab 96 från 1974 som i våras stod på en parkering utanför mitt jobb. Den såg ut att vara i ett mycket fint orört skick och kan kanske ha rullat så lite som de 6300 mil som Transportstyrelsen anger. Annars får vi lägga till 10000 mil, men det blir ju inte så mycket ändå. Någon har i alla fall någon gång beslutat sig för att få denna bil att se ut som den är snabbare än den i själva verket är. Nu vet jag ju inte vad som finns under huven, men jag gissar att det är originalutförande där då bilen i övrigt är så pass omodifierad på utsidan.

Denna bil saknar alla de tidigare uppräknade rallyattributen förutom stripes utmed sidorna och Saab V4-klistermärke på huven samt Saab sport & rally-dekal på bakluckan. De kan ha suttit på bilen från det att den var ny eftersom dekalerna nu blivit vackert nötta. Stripesen i vitt är kanske inte så snygga men säkert ganska ovanliga. Alla påklistrade tillbehör är väldigt trevliga, men lirar inte riktigt ihop med bilen standardutförande i övrigt, för visst önskar man sig fler rallyattribut? Åtminstone kunde man väl bänt bort navkapslarna för lite sportigare look? Alternativet är ju att ta bort allt och återställa den till ett fint gubbigt originalskick, men det är ju inte lika kul.

Jo, en typisk rallymodifiering har faktiskt gjorts på denna bil: bortplockade kofångarhorn. Vad det egentligen fyller för funktion annat än minimal viktbesparing vet jag inte, men tufft är det. Och när det gäller dekaltrimning är det ju det man är ute efter, eller hur?

måndag 2 januari 2012

Kall Kadett

Titta, en Citroën BX. Trevligt! Börjar bli ovanliga... Men vänta nu, vad är det för en liten rödorange låda mellan Saaben och Mercan?

Många trodde att dörrhandtaget i nyårsinlägget var från en Saab 96, men Kjell B gissade rätt när han skrev: Det här är nog till en Opel. Kadett, b-typ 66-72 kanske? Och visst var det en Opel Kadett B!

Det var lätt att luras av bilden, men det var inte den främsta anledningen till att jag tog den på julaftonens förmiddag. Det hade regnat kvällen innan, men under natten sjönk temperaturen och allt som var utomhus fick en hinna av frost och is. Och allt blev vackert, särskilt den gamla Opeln. Åtminstone om vi börjar studera detaljer.
Ett emblem och en handtag blir ett vackert stilleben. En sprucken backspegel likaså. Ett tak med frost en unik skiss. En gammal dekal bakom rutor med isbark en spännande installation. Verk som försvinner lika snabbt som de kommit till.

Vanligtvis brukar jag fördjupa och förirra mig i mer eller mindre intressanta bilmodeller, men det har jag inte tänkt göra idag då jag avhandlat Opel Kadett så många gånger tidigare. Istället får bilderna mer fokus idag. Klickar du på dem kan du som vanligt se dem i större format.


Men jag måste ju berätta lite om bilen ändå. Det är närmare bestämt en Opel Kadett Caravan från 1969 funnen på Berghem i Umeå. En bil som en gång var en vanlig bruksvagn, idag mer eller mindre en raritet.

Trots att få finns kvar verkar den rostkänsliga plåtburken med säkert tveksam vinterväghållning användas även vintertid. Kanske gjorde Dinitrolbehandlingen nytta? Dekalen sitter i alla fall kvar på en sidoruta. Skicket på bilen är långt ifrån perfekt, men i mitt tycke vackert patinerat och mycket tilltalande. Den har endast haft tre ägare och säkert rullat mer än de 2300 mil som Transportstyrelsen anger.

Opel Kadett B Caravan har ju delvis varit med på bloggen tidigare. I inlägget med en Saab 99 ombyggd till kombi lyckades en läsare identifiera bakluckan som kommande från just en Kadett B Caravan! Ett roligt sammanträffande är att Kadett B fått släppa till delar även till andra kombibyggen.


De som läser tidningen Klassiker har säkert följt renoveringen av den unika Volvo 164-kombin, på Volvomanér kallad 165, byggd av Yngve Nilssons Karosserifabrik 1972. Den har en lucka över tanklocket, något som inte Volvo fick förrän 1974. Luckan sitter dock där och kommer från Opel Kadett B! (Kadett A och Rekord C hade dock samma lucka, så den kan ju såklart hämtats därifrån också.)

Årets första spaning är därmed avklarad. Återigen ser vi vad en vanlig gammal bruksbil kan bjuda på för spännande berättelser. Vi får se vad det nya året bjuder på, men jag tror inte det kommer att bli tråkigt!