fredag 29 mars 2013

Glad påsk!

Det blir ett snöigt påskägg i år. En Volkswagen 1302 S från 1972 fotograferad samma dag och på samma parkering i Valsätra som den Ford Taunus 17M jag skrev om i februari.

Senast godkända besiktning genomfördes för tolv år sedan och nu står den här, avställd sedan 2007. Undrar om ägaren, den sextonde i ordningen, har några planer att låta bilen rulla igen. Hur som helst lyser en kycklinggul folkvagn upp vilken parkering som helst, oavsett skick!

Folkvagn, eller Volkswagen typ 1, är föga förvånande en av bloggens vanligaste bilmodeller. Nu är det dock ett år sedan den var med i ett inlägg. Senast var nämligen förra påsken då en solgul 1303 S fick agera påskägg.

Och där avslutar jag för idag och önskar alla läsare en riktigt Glad påsk!

onsdag 27 mars 2013

Kojakkulören

Kylan tycks inte vilja släppa taget och våren hålls tillbaka. Mina planer på att få hämta hem finbilen under påskhelgen har därför fått avskrivas. Jag har försökt att hålla mig till årstiden med inläggen i vinter, men idag har jag tröttnat på kyla, snö och is och skriver istället ett inlägg om en bil jag fann i Umeå i somras. Med sol, värme och grönt skönt gräs.

Bilen är Chevrolet Malibu Classic från 1976. Ett svensksålt exemplar med GM-stänkskydd som haft nio ägare. Säkerligen ingen året-runt-bil, men den verkar rulla som bruksbil sommartid. Kulören känns helrätt för årsmodellen och är säkert original, även om bilen nog lackerats om. Taket må se ut som vit vinyl, men det är lackerat vitt. Det är väl inte osannolikt att den haft vinyltak från början. Original hjulkapslar och däck med smal vit rand är snyggt. Dubbla antenner och tonade rutor känns däremot lite raggarmässigt. Avgassystemet ger säkert mer muller från small-block V8:an på 145 hästar än originalet.

Modellnamnet Malibu började användas som ett tilläggsnamn till toppmodellen av Chevrolet Chevelle 1963. 1978 blev det en egen modellserie. 1984 försvann Malibu för att återuppstå 1997 och idag tillverkas den åttonde generationens Malibu.

Malibun i inlägget är av den tredje generationen som kom 1973 och är alltså en lyxigare variant av Chevelle. Tilläggsnamnet Classic tillkom 1974 för att beteckna den lyxigaste Malibun. Lyxlyx med andra ord. 1976 fick Classicserien en ny front med dubbla stråkastare på höjden. Jag tänker lite på Jan-Öjvind Swahns glasögon när jag ser den framifrån. 1978 kom en ersättare (men alltså med Chevellenamnet bortplockat), en kantigare och mindre modell.

Den brunmetallic färgen på bilen får mig att tänka på en leksaksbil från Corgi, nämligen Kojaks Buick Regal! I lite större skala hade den en polis som siktade med en pistol ut genom bakrutan. I mindre skala hade den endast en röd saftblandare på taket. Buick Regal var systerbil till Chevrolet Chevelle så färgen kan vara densamma på bilen i dagens inlägg som på Kojaks Buick.

Samma dag som jag fotade Chevan rotade vi fram min frus gamla leksaksbilar hemma hos svärmor i Umeå. Till min stora glädje fanns där en Buick Regal från Corgi, dock blå och utan saftblandare på taket. Ett fantastiskt sammanträffande, tyckte jag. Fru och svärmor var inte lika upprymda.

Mina egna leksaksbilar från barndomen var i stort sett bara skrot och slängda. Det var åtminstone vad jag trodde fram till i somras. Då hittade jag nämligen alla mina gamla leksaksbilar! Till nittio procent (eller mer) var allt skrot, men av någon sjuklig anledning har jag någon gång stoppat allt i stor en kartong och ställt upp på vinden. Fler bilder på min makabra leksaksbilssamling kommer på Bilspanaren någon gång i framtiden.

Hur som helst kan jag tack vare detta fynd presentera min egen Kojak-Buick! Först delvis ommålad i blått, sedan mosad på något raffinerat sätt och därefter undangömd på en vind i sisådär tjugofem år för att få den rätta patinan. Men tittar man riktigt noga ser man den, Kojakkulören!

tisdag 19 mars 2013

Från AX till padda

Jag har nu varit hemma med min småkrasslige son i två dagar. Idag behövde jag uträtta lite ärenden så jag passade på att ta med mig kameran och åka en extra sväng. Vi hade ändå ingen tid att passa, även om sonen snabbt tröttnade på att jag svängde in på varenda parkering jag kunde hitta. Det blev ett par fynd och här är ett av dem.

I Ultuna nära Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) är det relativt gott om utlandsregistrerade bilar och där stod denna tysklandsregistrerade och rostfria Citroën AX. Årsmodellen är för mig okänd, men den bör vara från 1990 eller tidigare. Det finns några AX kvar i i trafik i Sverige, men frågan är om någon är i detta fina skick?

Den ser spartansk ut, men det är en 11 TRE vilket var en mellannivå bland utrustningsalternativen. De anonyma hjulsidorna, som är original, och avsaknad av höger ytterbackspegel, vilket jag tror beror på något konstigt lagkrav, bidrar till det avskalade utseendet. Jag gillar hur som helst AX just för att den känns så enkel, som en liten Citroën ska göra. Och så känns den väldigt fransk.

Citroën AX presenterades hösten 1986. Modellen var från början tänkt att också  utgöra bas för ersättare till Talbot Samba, men det blev det inget av utan Talbot gick i graven 1986. Flera olika små motoralternativ, utrustningsnivåer och specialutgåvor erbjöds. Den var mycket bensinsnål tack vare lågt luftmotstånd och låg vikt. Genom riklig användning av plast och tunn plåt blev basversionens tjänstevikt var blott 640 kilo! Detta bidrog också till att AX länge var Sveriges osäkraste bil, värre än Nissan Micra! AX ersattes av Saxo 1998, systermodell till Peugeot 106 som inte såldes i Sverige.

Sekunder efter att bilden togs kluddades Cittran ned. "Den går snabbare så" enligt fyraåringen.
Till slut kan jag dela med mig en bild från en av dagens VAB-aktiviteter. Med tanke på bilmärket i dagens inlägg passar det mycket väl in. Och så fick jag ju ett uppslag till rubriken.

tisdag 12 mars 2013

Fransk funkis

Det är inte meningen att innehållet på Bilspanaren ska vara alltför lättsmält. Visst är det trevligt när en Volvo Amazon eller Saab V4 dyker upp, men bilarna här ska gärna skänka mer motstånd. Bilar som vid en första anblick kan vara totalt ointressanta och där läsaren kanske undrar om jag är riktigt frisk har sin självklara plats här. Om man stannar upp och begrundar lite så kan det nämligen visa sig vara en väldigt ovanlig vagn och inte alls så tråkig och ointressant som den först kan tyckas vara. Dagens bil, om man ens kan kalla den för bil, är definitivt en sådan.

Ett nyare skåp far förbi. Notera fina funkishus i bakgrunden.
Jag har passerat den många gånger och undrat om den ska få vara med på bloggen. Jag tycker ju att den är tuff, men den kanske inte direkt skulle locka läsare. En kall dag i december bestämde jag mig ändå för att fota den och idag bestämde jag mig för att låta den få ett eget inlägg.

Det rör sig om en Renault Master från 1996. Med tanke på skicket hade jag gissat att den var äldre, men sådana här fordon av nyttokaraktär verkar sällan behandlas särskilt ömsint eller ha rostskydd jämförtbart med en personbil. Den har haft fyra ägare och rullat knappt 30000 mil. Några dagar innan bilderna togs ställdes den av.

En titt in genom bakdörrarnas fönster tyder på att den verkar användas som förråd. Kanske lättare att hyra parkering än ett förråd?


Renault Master presenterades 1980, samma år som dess mindre syskon Trafic. Formgivningen var klossig med speciellt utformade dörrhandtag, liknande dem på Fiat Ritmo. Skjutdörren/-dörrarna ligger liksom utanpå karossen. Jag är förtjust i denna inte så insmickrande funkis form. Det är liksom en modern variant av Citroëns HY-skåp.

Hur tänkte man här?
Trots den svårsmälta formen tillverkades den i 17 år. 1998 så en efterträdare som var i stort sett identisk med Opel Movano och Nissan Interstar. Och mycket tråkigare.

Lugn, det är på gång!

torsdag 7 mars 2013

Långtgående laståsnor

Detta skulle bli en rubrikbild var det först tänkt.
Jag hoppades i tidigare inlägg på lite mer aktivitet på bloggen, men även om viljan finns räcker vare sig tiden eller kraften till just nu. Men ett inlägg i veckan ska det i alla fall bli.

Mars 2012
Mercedes-Benz av den modell som kallas W123 är relativt vanlig fortfarande och har varit med många gånger på bloggen. Första gången var i ett inlägg om en W123 coupé, även kallad C123. Dagens inlägg avhandlar ännu en karosstyp: kombi.

November 2012

Den gröna i dagens inlägg är en 300 TD från 1979 som jag ofta ser. Den tillhör nämligen en av fastighetsskötarna i bostadsrättsföreningen där jag bor. Den genomgår en rullande bruksrenovering, vilket innebär att användande prioriteras före hög finish och strikt originalskick. Jag har tagit bilderna vid tre olika tillfällen (mars 2012, november 2012 och februari 2013) och därför ser den lite olika ut på bilderna. Nuvarande ägare är den sjunde i ordningen och bilen har rullat knappt 62000 mil.

Den röda har agerat rubrikbild i ett par veckor nu och är också en diesel, en 240 TD från 1981. Den fångades på E4:an utanför Timrå, liggande för nära långtradaren framför utan att köra om. Den är en lågmilare i sammanhanget då den endast rullat knappt 52500 mil. Dessutom har den endast haft två ägare. Utrustad med jättesto takbox, slokande skärmkrom och en sådan där plastspoiler ovanför bakrutan som ska leda vinden så att bakrutan inte smutsas ned - ett utdött tillbehör.


Februari 2013.
I april 1978 presenterade Mercedes kombivarianten av W123. Det var Mercedes första egenkonstruerade kombi. Tidigare kombimodeller hade byggts av fristående karosserifirmor i mindre serier. Mest känd och tillverkad är väl kombin Universal byggd på W110-modellen, det vill säga "fenmercan". Universal hette dock av någon anledning Safari i Sverige.

Februari 2013. De runda originalstrålkastarna är snyggast tycker jag.
Liksom orange blinkersglas.
Stilen på W123-kombin var elegant med sluttande baklucka vilket indikerade mer livsstilskombi än laståsna. Men lastas kunde ändå. Mycket och länge, vilket bevisas av bilarna i dagens inlägg. Nivåreglering var standard och som tillval fanns starkare fjädring och större hjul. Eftersom kombimodellen hade ett T i modellbeteckningen (som står för Touring/Transport) kunde man tro att internkoden skulle vara T123, men så är inte fallet. Beteckningen är istället S123, vilket mig veterligen står för stationswagen. Liksom för sedanmodellen fanns ett rikligt utbud av bensin- och dieselmotorer. Kombin byggdes i knappt 200000 exemplar fram till 1985.

Welcome to Västernorrland! Skulpturen Y:et från 1995 passeras.
Mercedesföraren håller sig till "halvsekundersregeln".