onsdag 31 augusti 2011

50 000 skäl att fira!


Idag firar Bilspanaren! Från starten den 12 oktober förra året har nu antalet besökare idag passerat 50 000. Det är kul att så många hittat hit och jag vill passa på att tacka alla som läser, kommenterar och bidrar med till att göra bloggen mer levande. Tack också till er som bidrag med bilder på egna bilspaningar!

Jag har hela tiden försökt att utveckla bloggen och lite saker har hänt sen starten, en del lyckade, andra inte. I januari gjordes en smärre förändring av bloggens utseende och Bilspanaren fick också en egen Youtubekanal, som det tyvärr inte blivit så mycket av. Filmerna som finns där är bra, men det fylls inte på med nytt material. Någon gång kanske... I februari gjordes en större förändring av bloggens utseende vilket inte föll alla i smaken, men det hände med ett tag. I mars började inlägg publiceras på Klassikers hemsida och jag fick dessutom vara med i ett litet hörn i tidningen en gång. Från och med mars finns också annonser på bloggen vilket inte gjort mig rik (det rör sig i dagsläget om cirka 150 kronor) men det täcker i alla fall den kostnad det innebar att i juni registrera en egen domän; Bilspanaren.se. Jag har dock inte fått det att fungera med Blogger riktigt ännu så det ligger i träda än så länge. Någon gång kanske... I augusti ändrades återigen bloggens utseende i och med att Bilspanaren gav sig ut på Facebook. Det har väl inte blivit någon rusning dit men jag hoppas att det kan bli något.

Någon tyckte att den senaste uppdateringen av utseendet var bra men typsnittet i bloggrubriken ogillades. Jag har nu fnulat lite och kommit fram till det du ser ovan: Bilspanarens egen logotyp! Tanken är att den ska likna ett emblem till en sextio- eller sjuttiotalsbil och det blev ganska bra med tanke på mina begränsade bildbehandlingskunskaper. Jag gjorde en liten attitydundersökning på Facebook och där gillades den. Kanske blir det nästa förändring. Det som dock inte har förändrats, eller kommer att förändras, är spaningarna med text om och bild på spännande vardagsbilar.

måndag 29 augusti 2011

En egen kupé

Idag blir det en spaning med tema! Jag har med hjälp av läsares och egna bilder samlat ihop ett antal sköna coupéer från Köpenhamn, Malmö och Hässleholm i söder via Örebro och Uppsala till Duved och Umeå i norr. En tvådörrars coupé är ofta både dyrare och mer opraktisk än en vanlig sedanmodell men däri ligger också den så viktiga kärnan. Har man pengar kan man ju unna sig lyxen att vara opraktisk. Att ha en kupé helt för sig själv.

Den första bilen är BMW 633 CSi från 1977 och bilderna skickades av Lars Gunnarsson i Malmö redan i början av maj. Bilen importerades till Sverige 2001 och har sen dess haft två ägare. Varifrån bilen kommer vet vi inte men gula strålkastare indikerar ju att den kan vara från Frankrike. Illa snyggt är det i alla fall. Bilen verkar gå som bruksbil året runt och Lars, liksom jag, undrar varför man importerar en fin, 24 år gammal bil som man sen risar ner med åretruntkörning?

Modellen tillhör 6-serien, som även finns idag, men just denna modell kallas E24 internt och av de insatta. Bilen på bilden torde vara av den första årsmodellen 1977 då den presenterades hösten 1976. Tillverkningen upphörde inte förrän 1989. Jag har inte riktigt förstått vad folk ser i dagens BMW-modeller men denna måste vara bland de snyggaste som den bayerska biltillverkaren pressat ur sig. Designen stod den franske konstnären och designern Paul Bracq för. Modellen baserades på dåtida 5-serien, även den ritad av Bracq. Bracq är dessutom skyldig till några andra av BMW:s och Mercedes allra snyggaste modeller. Jag har ju avslöjat mig som något av en frankofil så jag kan väl nämna att Bracq även ritat det franska höghastighetståget TGV och arbetat för Peugeot.
Även nästa bil kommer från Lars i Malmö. Han såg den redan i slutet av april när han befann sig i Hässleholm. Det rör sig om en småsliten Opel Commodore Coupé från 1977 i topputförandet GS/E. Lars fick sig en pratstund med ägaren, den sjuttonde i ordningen, som sa att han var på väg att möta den nye ägaren. Det verkar inte ha gått så bra för bilen har fortfarande bara haft sjutton ägare.

Modellen kallas Commodore B och är i grunden en Rekord D. Jämför den med den Rekord D coupé från samma år jag fann i april så ser du att det bara rör sig om små exteriöra skillnader. Motorn är i Commodore dock en rak sexa och i GS/E har den elektronisk insprutning och 160 hästar. Tittar man noga ser man att bilen faktiskt inte har vinyltak vilket man ska förledas att tro. Jag gissar att den dock haft vinyl från början men att det blivit skadat och någon gång tagits bort.

Opel har presterad en rad vackra coupémodeller varav Rekord D/Commodore B i mina ögon hör till de snyggaste tillsammans med Rekord C/Commodore A. Just en Rekord C coupé fann jag i Uppsala i juli. Den är från 1968 och verkade vara i ett mycket fint skick. Den gör sig verkligen i den här färgen.

Fjädringen bak ser lite hög ut och navkapslarna bak kommer från en Commodore. Systerbilen Commodore A var med i samma inlägg som jag hänvisade till ovan men i skicket var den denna bils motsats.

Den grå Volvon på andra sidan gatan har jag skrivit en del om men jag kan så här i förbifarten nämna att den kan vara till salu om någon spekulant som av ägaren anses värdig är intresserad.
Även den mindre Opel Kadett har funnits i fräsiga coupéutföranden. Jörgen Eriksson fångade en sådan i hemstaden Örebro. Det är en Kadett B, närmare bestämt en 1500 LS Coupé från 1969. Skicket är slitet men vackert patinerat och bilen har endast haft två ägare.

Kadett B fanns från 1966 till 1973 och fanns i uppsjö karossvarianter. Vad jag vet så fanns hela tre coupévarianter av Kadett B. Opelfolk får gärna rätta mig här om jag har fel. Kanske borde någon variant benämnas "fastback" i stället. Hur som helst skiljs de lättast åt genom olika form på bakrutorna.
Ett annat bilmärke som har många sköna coupéer på sitt samvete är Mercedes-Benz. En sådan har Robert Jonsson, alias Imperial58, fångat på bild. Robert har en bilverkstad i Duved och allt han skriver om denna bild är att "ibland kommer det in något annat än V70 och A4 för service". Mercan är en 250 CE från 1972 som verkar ha kommit till Sverige 2001 men varifrån vet jag inte, men den har, liksom BMW:n gula ljus i fronten - snyggt!

Liksom BMW:n har även denna Mercedes ritats av Paul Bracq. Modellen kallas internt för W114 och den har jag berättat om tidigare även om det då rörde sig om en fyrcylindrig W115. Coupémodellen fanns bara med sexcylindrig motor, vilket beteckningen W114 står för. Förutom antalet dörrar skiljer sig coupémodellen från sedanen på så sätt att den har en annan lägre taklinje där mittstolpe saknas.
Nästa Mercedes i finkostym kommer från Köpenhamn. Den fångades på bild i april (har jag för mig) av Anders Greijer från Uppsala. Den ser lite småluggig ut men liksom de flesta Mercedes ser den ändå lite lyxig ut. Det är en snyggt brunmetallic 230 CE med skärmkrom. Årsmodellen är jag osäker på men en guldmetallic 230 CE från 1984 skrev jag om redan i december. Äldre danska bilar har sidoblinkers på framskärmen vilket svenska bilar saknar. En oviktig detalj som är viktig för en bilnörd.
Sista bilen hittade jag i Umeå i juli och är en släkting till Buicken i förra inlägget, en Oldsmobile Cutlass Supreme från 1979 som ser ut att vara i  skapligt skick. Den är svensksåld och har som brukligt är när det gäller amerikanska bilar i Sverige haft rikligt med ägare, i detta fall nitton stycken. Supreme var toppmodellen av Cutlass-serien och just denna modell fanns från 1978 till 1987.

Efter oljekrisen 1973 började de amerikanska bilarna skalas ned ("downsizas" på svengelska) och lagom till oljekrisen 1979 hade de flesta krympt. En del blev lyckade och andra inte. Jag tycker alla coupéer jag beskrivit ovan är snygga, men den här är, vad ska man säga, väldigt tidstypisk amerikansk.

Oldsen får avsluta dagens temaspaning. I denna spaning förekom ett antal läsarbilder men kom ihåg att du själv kan spana loss och helt på egen hand publicera bild och text på Bilspanaren via Facebook. Gör som jag och 29 personer gjort hittills; Tryck på gilla-knappen och håll dig uppdaterad och få del av exklusivt material (som hittills varit en suddig bild på en Alfa 33 samt en rostig Opel Rekord, men ändå).

torsdag 25 augusti 2011

I väntan på en revolution

Det har varit dåligt med amerikanska bilar på bloggen men det blir det ändring på idag. För två månader sen kom åter ett mail från David Ö. Tidigare har han skickat bilder på en Mercedes 190 från 1985 som endast haft en ägare och endast gått 1384 mil. Och mer lär det inte bli för ägaren har sagt att han hellre skrotar än säljer den!

David verkar ha näsa för sådana här saker. Han har nämligen återigen varit i något okänt garage i Stockholm eller Stockholmstrakten och gjort ett annat intressant enägarfynd! Så här skriver han:
Kolla vad jag hittade!
Jag får be om ursäkt för bildkvaliteten, det är inte optimalt att fota en dammig bil i ett mörkt garage med mobilkamera.

Jag ringde upp ägaren till denna vagn och den här bara gått 5000 mil! Han köpte den ny men ställde av den då han flyttade utomlands för att jobba som Sveriges ambassadör i Kiev. 
Vad är det då David har hittat? Jo, en extremt dammig Buick Regal Coupe Turbo från 1979! Säkerligen ingen vanlig bil i Sverige, och säkerligen inte som svensksålt exemplar. Stor fyrkantig registreringsskylt, runda reflexer på bakre stötfångaren och S-märke avslöjar att den är svensksåld, eller åtminstone funnits länge i landet. Kanske har den även stänkskydd monterade, men det avslöjar inte bilderna. Bilen besiktigades senast 1995 och har varit avställd sen 2007.

Första generationens Buick Regal kom 1973 och idag tillverkas den femte generationen, som egentligen är en Opel Insignia. Bilen på bilden tillhör den andra generationens Regal som tillverkades mellan 1978 och 1987. En 3,8 liters V6 med turbo var tillval och därmed var Buick Regal tillsammans med Saab 99 Turbo och Porsche 911 Turbo (eller 930 som de insatta säger) de enda turbobilarna på den amerikanska marknaden.

Varför man valde att skriva Turbo 3.8 Litre på bilen är oklart. Kännare av amerikanska bilar vet ju att man ska ange cylindervolym i kubiktum (cui) och inte i liter. 3,8 liter motsvarar 231 cui så Turbo 231 hade kanske varit mer väntat.

Ägaren till bilen kanske inte ansåg att det passade sig att åka Buick Regal i Ukraina när det var aktuellt. Istället för att få uppleva den orange revolutionen 2004 blev det dvala i grått damm för bilen. Men än är inte revolutionernas tid förbi, inte undrens heller. Sverige har idag en annan ambassadör i Kiev så man kan ju fråga sig om ägaren har någon revolutionerande plan för bilen i framtiden.

tisdag 23 augusti 2011

Rapport från fulbilsparkeringen

Ikväll var jag på tisdagsträff vid Ulva kvarn strax utanför Uppsala. Träffarna anordnas av Automobilhistoriska Klubben Uppland och brukar vara trevliga tillställningar. Som Volvo 164-ägare tyckte jag det borde komma fler Volvo 164 och 140 till finbilsparkeringen och slängde ut en uppmaning på dessa modellers klubbforum att komma. Det kom tre Volvo 164 och tio 140, varav nio i karavan från Stockholm! Det var mycket trevligt förutom att kopplingen lägligt nog havererade på min bil strax efter jag skrivit på forumen så jag fick åka dit i lånad Ford Focus (tack Anders) och parkera på fulbilsparkeringen istället.

Nu behöver det inte vara så tråkigt att hamna bland fulbilarna för titta vad som fanns där: två små tyska bruksbilar ifrån 1981 i lyxigare GL-utförande! Först har vi en Opel Kadett 1,3 GL. Bilen är svart med guldstripe och röd inredning - snyggt. Den har bara haft en ägare och i år borde alltså denne och bilen ha firat 30 år tillsammans. Vi får väl anta att förhållandet varit lyckligt.

Kadett har jag berättat om tidigare, bland annat här och i storspaningen från Norrtälje fanns en Kadett med av samma generation (Kadett D).
Sen har vi en Ford Fiesta 1.1 GL som gör sitt bästa att se ut som en broschyrbil i kvällssolen. Denna bil har dock avverkat sex ägare under 30 års tid. Den intressanta tillkomsten av Ford Fiesta berättade jag om här.

Enägarbilar är alltid spännande. Jag har fler av dessa fascinerade vagnar i mitt nu lite för dignande bildarkiv och jag hoppas få berätta om dem snart!

söndag 21 augusti 2011

Skilda världar

Den som tror att andra ser det man själv ser runt omkring sig tror fel. Ingenting vi ser betraktas objektivt utan våra kunskaper, värderingar, åsikter, erfarenheter och vad det nu kan vara fungerar som filter som gör att omgivningen ser olika ut för olika personer. Vi lever i skilda världar, i parallella universum.

Du ser en fågel. (Som dessutom just bajsat ner din nyvaxade Opel Rekord Coupe 1900 från 1966, alltså den lite ovanliga Rekord B, i färgen Laplatasilber och du hoppas att fågeljäveln snart får avsluta sitt eländiga liv mot fronten på en Scania som straff sitt tilltag.)

En annan person ser en mycket sällsynt fink som endast siktats på södra Öland tidigare. (Denne person hoppas dessutom att spillningen på den där gamla bilen ska kunna ge någon intressant ledtråd om vad den äter för insekter.)

Folkvagnsbussar är kända för även dem som inte är bilintresserade alls. Därmed inte sagt att man betraktar folkvagnsbussar på samma sätt. Ta bussen i dagens inlägg till exempel. Jag kan tänka mig att en person sett den parkerad och tänkt:
Kolla en sån där gammal hippiebuss! Vi sprayar lite blommor och sånt på den för att skoja med ägaren. Det tycker den säker är kul! En sån där gammal buss kommer snart att hamna på skroten. Jag gör samhället en tjänst som kanske skyndar på resan dit.
En annan person kan ha tänkt:
Kolla - en 23-fönsters lyxbuss! Den mest eftertraktade modellen av Typ 2. En 58:a minsann. I ett fantastiskt skick! Jag läste att en 63:a såldes i USA för 200 000 dollar, visserligen var det en välgörenhetsgrej men jag har sett renoveringsobjekt för 30 000 dollar - 200 000 spänn - som inte ens varit kompletta! Tänk om man hade en sån!
Men vad som egentligen har hänt här vet jag ju inte. Är målningen planerad? Går färgen att tvätta bort? Hur tänker folk? Frågorna hopar sig. En mystisk detalj i sammanhanget är att besiktningen gick ut förra sommaren så vad gjorde den ute på stan?

När jag ändå är inne på en så här fin och eftertraktad gammal Volkswagen, kanske för fin för den här bloggen, måste jag också visa den här bubblan. Det är Mikael i Sandviken som skickat mig den och massor av intressanta spaningar som jag snart hoppas få publicera, om inte innan så kanske under lågsäsongen framåt vintern. Bilen fångade han i juni då den troligtvis väntade på någon nybakad student på avslutningsdagen.

Alla vet väl vad en gammal folkvagn är men alla ser inte att just denna är riktigt gammal, till och med för att vara en bubbla, och därmed hett eftertraktad. Årsmodellen är 1950 och skicket är fantastiskt. Lika fantastiskt är det faktum att den bara haft två ägare!

Gamla bilar fascinerar alltid, vare sig de är värdefulla eller värdelösa. Men konstigt nog blir inte alla fascinerade.

fredag 19 augusti 2011

Gilla Bilspanaren!

Som du kanske lägger märke till så har Bilspanaren genomgått en smärre uppfräschning. Tydligast är kanske att jag gjort en ny header, alltså bilden högst upp med bloggens namn. Den nya känns mer rätt (även om jag inte tagit den själv) än den gamla med bild från New York.

Men den stora nyheten är att Bilspanaren nu även finns på Facebook! Klicka på Gilla-knappen så kommer du att hålla dig uppdaterad när nya inlägg publiceras på bloggen. Den huvudsakliga anledningen till Facebooksidan är dock att jag märkt att det finns många där ute som vill bidra med egna bilspaningar. Och intresset verkar öka, vilket är fantastiskt kul! Jag har fått många bidrag från läsare som väntar på att publiceras och jag märker nu att jag inte hinner med i den takt jag skulle vilja. Det beror dels på att jag fått många bidrag och dels att jag gått upp i arbetstid efter semestern. Har du alltså bilspaningar du vill bidra och nå ut snabbt med är det alltså bara att gilla och sätta igång!

Facebook kanske känns lite 2009, men här på Bilspanaren ägnar vi ju inte oss det som är helt nytt!

onsdag 17 augusti 2011

Avklädd herrgårdstyp i arbetarkvarteren

I april fann jag en övertäckt bil i Midsommarkransen som läsarna sedan fick gissa på. Du kan se bilderna här. Det visade sig inte vara några större problem utan ganska snabbt kom en gissning på Ford Cortina herrgårdsvagn.

För ett par veckor sedan passerade jag bilen igen som nu till min stora glädje var avtäckt och jag passade på att knäppa några bilder. Området där bilen står kallas LM-staden och uppfördes i samband med att LM Ericsson flyttade till den nya fabriken vid Telefonplan på slutet av trettiotalet. Det blev så fint där Forden stod i de gamla arbetarkvarteren att jag var tvungen att redigera en bild i min nya mobilapp, Camera+ (tack för tipset Biltrafik). Filtret jag lagt på heter Tailfins.

Cortina herrgårdsvagn, eller Estate som det heter på engelska, är ingen vanlig vagn. Jag tycker nästan denna modell är snyggare än sedanmodellen vars fenor jag inte är särskilt förtjust i. Detta exemplar är från 1966 och ser lite tuff ut med breddade fälgar. Visst är den lite sänkt framtill också? Skicket är däremot inget vidare men så var också senaste godkända besiktningen 1990 och bilen är avställd sen 2003. Med tanke på detta undrar man ju lite vad som kommer att hända med den här bilen.

Ford Cortina i sin första form, Mk1, presenterades hösten 1962 och var brittiska Fords svar på tyska Fords Taunus. Både Cortina och Taunus var populära bilar i Sverige men med tiden kom Taunus att ta över allt mer. I standard utförandet var Cortinan en ganska beskedlig bil där minsta motorn var på 1,2 liter och 49 hästar. Så småningom kom hårigare varianter i form av Cortina GT och Lotus Cortina, som blev populära rally- och racingbilar. Redan efter fyra år presenterades Mk2, en modell som jag är lite svag för. Mk3 kom som 1971 års modell.

Vad har då hänt med den första Forden, en Escort Mk1, som jag hade gissningstävling på här på bloggen för exakt 150 inlägg sen? Jo, den har stått under sin presenning under vintern och sommaren för att bara försvinna för någon månad sen. Om den blev eskorterad (förlåt) från platsen eller körde för egen maskin vet jag inte.

måndag 15 augusti 2011

Inget för wankelmodiga

Jag har tidigare bekymrat mig över att jag inte hittat några japanska bilar från sjuttiotalet. Generösa läsare har försett mig med brun Toyota Corolla samt en ful och en fin orange Toyota Carina. Jag har numera också på egen hand funnit både Toyota Starlet, dock efter tips från landets kanske flitigaste bilspanare, och nu senast Honda Civic, som dock hittades i Paris.

Dagens bil har jag dock funnit på helt egen hand i Umeå. Det rör sig om en Mazda RX-5 Coupé från 1978, en bedagad skönhet som ställdes av endast en dryg vecka efter att bilden togs. Tyvärr blev bilderna dåliga på grund av mycket skuggor och kvällssol.

Designen är som på så många sjuttiotalsjapanare USA-inspirerad fast i mindre skala, men ändå egen. Ibland kan det bli lite stökigt men den här känns det rätt harmonisk, även om arrangemanget med de bakre sidorutorna är lite tveksamt. Lättmetallfälgarna bak är originalfälgarna medan plåtfälgarna fram kommer från någon annan, enklare Mazdamodell. Båda fälgtyperna är snygga men som alltid bör man inte ha olika typer av fälgar på samma bil.

Mazda RX-5 presenterades 1975 och var en coupémodell baserad på Mazda 929. Det speciella med RX-5 är dock rotationskolvmotorn, mer känd som wankelmotorn. RX-5 hade en tvåskivig wankel på 1,3 liter och 115 hästar. Modellen fanns också med en vanlig fyrcylindrig kolvmotor men då hette den Mazda 121, ett modellnamn som återupplivades för en småbil på åttiotalet. RX-5 blev ingen större framgång och exporten upphörde därför 1978 även om en ansiktslyft modell tillverkades för den japanska marknaden fram till 1981. I Japan och USA hette den Cosmo, ett namn som använts på fyra olika modeller genom åren. Klart tuffast är Cosmo Sport 110S som kom 1967. Alla Cosmogenerationerna utom den i detta inlägg såldes enbart i Japan.

Wankelmotorn konstruerades av Felix Wankel 1953 och Mazda samt NSU var de biltillverkare som satsade mest på motortypen. Motorn är känd för liten volym, höga varv, mjuk och tyst gång, hög bensin- och oljeförbrukning samt kort livslängd. De negativa aspekterna har åtgärdats genom åren men till föga nytta då motorn aldrig slagit igenom, troligtvis beroende på just de negativa aspekterna.

Om man bortser från Lada, som enligt ryktet tillverkar en försvinnande liten mängd wankelbilar, så är det idag är det bara Mazda som tillverkar bilar med wankelmotor.

Jag har tidigare skrivit att Umeå är fantastisk stad för bilspaning och under samma tak som Mazdan stod också två bruksiga åttiotalare: första generationens Volkswagen Jetta CL från 1983 och Opel Rekord ("Rekord E2") CD 2.0 E från 1984. Umeå gör ingen bilspanare besviken!

onsdag 10 augusti 2011

Bilspaning på franska del 5

Vi har nu kommit fram till sista inlägget med bilspaningar från Frankrike. Idag är det bilder från två dagar i Paris och det blir en storspaning!

Vi börjar med två japanska vagnar som jag blev lite förvånad över att finna. Äldre japanska bilar är inte särskilt vanliga ens i Sverige mycket beroende på att de helt enkelt rostat bort, vilket inte är fallet i Frankrike. Här var det snarare importrestriktioner på japanska bilar som begränsade antalet sålda exemplar.
I Montmartre stod denna rätt rostfria men lite kantstötta Honda Civic av den första generationen 1973-79. Att den är automatväxlad ser man på emblemet på bakluckan: Hondamatic. En liten tuffing som kanske var den första riktigt moderna japanska småbilen. Tidigare japanska småbilar hade antingen varit ett slags motorcykelbilar eller konventionellt uppbyggda bilar med längsmonterad motor fram och drivning bak. Enligt en lapp i rutan är bilen till salu och bud kan lämnas via telefon. Bilen uppges ha gått endast 6 850 mil. Jag vet inte hur vanlig en sådan här Honda Civic är men på den franska motsvarigheten till Blocket.se, Leboncoin.fr, fanns idag fyra stycken till salu. (Notera också det kralliga Mercedes T1-skåpet med graffitimålning.)

Nästa japan är som av en händelse också till salu och sågs vid den stora shoppinggatan Rue de Rivoili. Det rör sig om en Nissan Cedric 280 SGL, fullutrustad japanlyx med sexcylindrig diesel under huven. Bilen har gått 17 200 mil och är din för 2 900 €!

Nissan Cedric visar sig inte vara en alltför ovanlig bil då jag vid en koll på Leboncoin.fr hittar hela tretton stycken! Då ingick visserligen den föregående generationen Cedric i sökningen, men ändå!

Nissan Cedric hittade aldrig till Sverige vad jag vet, men modellnamnet fanns mellan 1960 och 2004 i olika generationer. Modellen hade också andra namn beroende på marknad. Den generation Cedric som bilen på bilden tillhör kallas Y30 och tillverkades 1984-87.

Åter i Montmartre fann jag denna fina Riley Elf. Färgen känns inte som en originalfärg då de Riley Elf jag sett haft något sobrare färger. Den succébil som är mer känd som Hundkojan eller Mini har haft många namn och utföranden varav Riley Elf är ett. BMC, The British Motor Company, var mästare på så kallad badge engineering, vilket går ut på att man genom små förändringar säljer samma bil under olika namn.

Elf tillverkades 1961-69 och var en lyxig Hundkoja, som ju haft flera namn genom åren, med utbyggd bakdel och annorlunda front. Den hade en systerbil i Wolseley Hornet. På hur många BMC-modeller har bakljusen som denna Riley Elf har använts?

Ännu en variant av BMC:s badge engineering stod nära Jardin du Luxembourg, nämligen ännu en Vanden Plas Princess 1300 (det kan möjligtvis var en 1100 också)! Jag fann ju en likadan i Marennes. En koll på Leboncoin ger dock bara en träff på Vanden Plas 1100 och en på 1300. Vanden Plas Princess 1100/1300 tillverkades 1963-74 och ingick i den så kallade ADO 16-serien. ADO 16 debuterade 1962 och fanns som Austin, Morris, MG, Wolseley, Riley och Vanden Plas. De skiljdes åt med mer eller mindre yttre och inre förändringar som skulle tilltala olika typer av kunder. Bilens konstruktör var liksom Hundkojans den geniförklarade Sir Alec Issigonis, men designen stod Pininfarina för.

På väg från Jardin du Luxembourg och på väg över floden Seine via Pont Neuf stod ett exemplar av en av bilvärldens mest kända folkbilar; Fiat 500. Jag kan tänka mig att denna mikrobil varit populär i Paris där utrymmet i trafiken är skralt. Idag kryllar det till exempel av små Smart-bilar och för den del den nya retrovarianten av Fiat 500. Fiat 500 presenterades 1957 och tillverkades fram till 1975. Den hade från början 13 hästkrafter min i slutet hade effekten stigit till hisnande 23 hästkrafter. Frankrikes stora folkbil, Citroën 2CV, genomgick dock en ännu större omvandling - från 9 till 34 hästkrafter!

Denna snygga Citroën CX 2400 GTi med nederländska skyltar fanns också i Montmartre.

Tyvärr råkade autofokus lägga sig på trädstammen till vänster i bild utan min vetskap när jag tog bilden snett framifrån. Jag har skrivit kort om Citroën CX i ett tidigare inlägg.

I Montmartre stod också denna bruksiga Peugeot 504 GL. Jag tycker att Peugeot 504 gör sig riktigt bra i denna dova grönmetallic. Framför Peugeoten står en Austin Mini av senare årgång, en mycket vanlig bil i Paris. Skyddsbågen runt bakljusen är obligatorisk för dessa då andra bilar har sina stötfångare i samma höjd som Minins bakljus.

Nära dessa bilar stod en skönt rödorange Mercedes-Benz W123 med avbruten stjärna. Ska vi gissa att det är en 200D?

Nära den jättelika parken, eller snarare skogen, Bois de Vincennes stod denna slitna men ändå prydliga Peugeot 404.

En femdörrars Renault 5 hittades också nära Bois de Vincennes. Femdörrarsvarianten kom inte förrän 1980 och jag är osäker på om den någonsin såldes i Sverige. Någon som vet? Den kom till så att man tog dörrarna från Renault 7, en spansktillverkad rätt ful fyrdörrars sedanmodell av Renault 5, och satte dem på Renault 5.

Sista bilen i detta långa inlägg stod också nära Bois de Vincennes fast väldigt långt bort från Peugeot 404:an. Detta är i alla fall en variant som jag är säker på inte såldes i Sverige. Peugeot 104 såldes i Sverige men aldrig denna tredörrars variant 104 kallad 104 Z eller coupé. Den hade kortare hjulbas och annorlunda bakparti jämfört med fyr-och femdörrarsvarianten. Om den ändå verkar bekant på något sätt så hade den mycket gemensamt med Talbot Samba som såldes här. En annan variant var Citroën LN, men den såg vi inte heller till i Sverige. BMC är långt ifrån den enda tillverkaren som ägnat sig åt badge engineering!

Jag såg en del Peugeot 104 i trafik, både med tre och fem dörrar, men jag skulle inte säga att de är så vanliga längre. Peugeot 104 presenterades 1972. Den såg ut som en halvkombi men var från början fyrdörrars. 1974 kom coupémodellen och 1976 en femdörrarmodell. Produktionen höll på ända till 1988, alltså flera år efter att efterträdaren 205 presenterats.

Nästa inlägg återvänder vi, kanske till en del läsares lättnad, till Sverige. Au revoir för den här gången!

måndag 8 augusti 2011

Bilspaning på franska del 4

Idag publicerar jag det näst sista inlägget med bilspaningar från Frankrike. Bilderna i dagens inlägg är tagna utmed Atlantkusten i regionen Poitou-Charantes.

Första bilden är tagen i den lilla badorten Fouras. Fouras är nog mest känt för oss svenskar genom att det gett namn åt karaktären Fader Fouras i Fångarna på fortet. Det är nu inte så konstigt då man ser Fort Boyard från staden. Åter till bilen, en Citroën Méhari. Jag blev väldigt glad när jag fann bilen men föga anade jag då hur vanlig denna bilmodell är i dessa trakter. Jag skulle komma att se betydligt fler.

Citroën Méhari tillverkades mellan 1968 och 1988 i knappt 145 000 exemplar. Den  hade en enkel plastkaross på en bottenplatta från Dyane (som baserades på 2CV). Namnet Méhari kommer tydligen av namnet på en tävlingsdromedar. Méhari var terränggående trots att de allra flesta bara är framhjulsdrivna. En fyrhjulsdriven version tillverkades i endast 1 300 exemplar mellan 1979 och 1983. Den känns lättast igen på att den hade ett reservhjul på motorhuven och är så klart väldigt eftertraktad idag. Man kan någorlunda årsmodellbestämma en Méhari med hjälp av dess färg. Bilen är inte lackerad utan det är plasten i karossen som är färgad. Färgen på denna bil, Vert Montana (Montanagrön) fanns dock under alla år bilen tillverkades så det hjälper mig inte.

Nästa bil är en Renault 4L från 1968-74 som även den hittades i Fouras. Renault 4 är fortfarande en rätt vanlig bil i Frankrike men de flesta är av nyare årgång än denna med mer plast och mindre krom. Renault 4 firade i år 50 år vid en stor internationell träff i Thenay i Frankrike. Jag såg även en Renault 6 men den fick jag tyvärr inte med på bild. När såg den en sådan senast?

På den vackra ön Île de Ré fann jag i den lilla staden Saint-Martin-de-Re en konkurrent till Citroën Méhari. Bilen heter Renault Rodéo 4 och tillverkades mellan 1970 och 1981. Den baserades på Renault 4 Fourgonette och hade liksom Méhari plastkaross och framhjulsdrift. Fyrhjulsdrift fanns dock som tillval. Det fanns också en Rodeo 6 med motor från - just det - Renault 6.

Jag kan tycka att Citroën Méhari nästan är snygg i jämförelse med Renault Rodéo, som väl inte kan beskrivas som annat än ful? Den ser ut som ett riktigt dåligt hemmabygge, men vill-ha-faktorn är liksom för Méhari stor. Notera att klädseln och "stoppningen" på förarstolen fallit bort och blottar den minst sagt enkla stolskonstruktionen.

Jag såg också några andra fordon liknande Citroën Mehari och Renault Rodéo, bland annat Mini Moke och Volkswagen Typ 181, men tyvärr fastnade de inte på bild.

På ön Île d'Oléron fann jag denna Peugeot J9, en praktisk men ful transportbil som aldrig såldes i Sverige. J9 tillverkades mellan 1981 och 1991. Det ålderdomliga utseendet beror på att den grundar sig på en äldre modell, J7, som tillverkades mellan 1965 och 1980.

På väg från Île d'Olérons passerar man den lilla staden Marennes, mest känd som Frankrikes och Europas ostroncentrum. Över 60 procent av alla ostron som säljs i Frankrike kommer enligt uppgift härifrån! Jag är väldigt svag för ostron, men det som intresserade mig här var vagnarna utanför denna bilverkstad. Bilderna togs på avstånd men om du klickar på bilden så blir det lite lättare att se.

Längst fram står åter en Citroën Méhari, denna gång en specialmodell som hette Azur som tillverkades mellan 1983 och 1986. Den känns igen på att den var vit med blåa detaljer. Sen kommer en rätt ointressant Golf cabriolet men bredvid den står en Jeep CJ av okänd årgång och därefter åter en Méhari Azur. Sist i raden står en, vad jag tror är, Daihatsu Rocky från åttiotalet.

Nästa bild visar samma verkstad sedd framifrån och här står mellan en Renault Scénic och en Iveco skåpbil några intressanta vagnar till. Den vita bilen är en Lancia Fulvia Berlina. Lancia Fulvia tillverkades mellan 1963 och 1972. Till vänster om den skymtar en Vanden Plas 1300, en bil jag kommer att återkomma till inom en snar framtid. Bakom den står något som jag tror är en Renault 4CV.

Vi börjar närma oss slutet på serien Frankrikespaningar. Nästa gång blir det sista delen med bilar från Paris, där det kommer att dyka upp både oväntade japaner och engelsmän!