söndag 21 augusti 2011

Skilda världar

Den som tror att andra ser det man själv ser runt omkring sig tror fel. Ingenting vi ser betraktas objektivt utan våra kunskaper, värderingar, åsikter, erfarenheter och vad det nu kan vara fungerar som filter som gör att omgivningen ser olika ut för olika personer. Vi lever i skilda världar, i parallella universum.

Du ser en fågel. (Som dessutom just bajsat ner din nyvaxade Opel Rekord Coupe 1900 från 1966, alltså den lite ovanliga Rekord B, i färgen Laplatasilber och du hoppas att fågeljäveln snart får avsluta sitt eländiga liv mot fronten på en Scania som straff sitt tilltag.)

En annan person ser en mycket sällsynt fink som endast siktats på södra Öland tidigare. (Denne person hoppas dessutom att spillningen på den där gamla bilen ska kunna ge någon intressant ledtråd om vad den äter för insekter.)

Folkvagnsbussar är kända för även dem som inte är bilintresserade alls. Därmed inte sagt att man betraktar folkvagnsbussar på samma sätt. Ta bussen i dagens inlägg till exempel. Jag kan tänka mig att en person sett den parkerad och tänkt:
Kolla en sån där gammal hippiebuss! Vi sprayar lite blommor och sånt på den för att skoja med ägaren. Det tycker den säker är kul! En sån där gammal buss kommer snart att hamna på skroten. Jag gör samhället en tjänst som kanske skyndar på resan dit.
En annan person kan ha tänkt:
Kolla - en 23-fönsters lyxbuss! Den mest eftertraktade modellen av Typ 2. En 58:a minsann. I ett fantastiskt skick! Jag läste att en 63:a såldes i USA för 200 000 dollar, visserligen var det en välgörenhetsgrej men jag har sett renoveringsobjekt för 30 000 dollar - 200 000 spänn - som inte ens varit kompletta! Tänk om man hade en sån!
Men vad som egentligen har hänt här vet jag ju inte. Är målningen planerad? Går färgen att tvätta bort? Hur tänker folk? Frågorna hopar sig. En mystisk detalj i sammanhanget är att besiktningen gick ut förra sommaren så vad gjorde den ute på stan?

När jag ändå är inne på en så här fin och eftertraktad gammal Volkswagen, kanske för fin för den här bloggen, måste jag också visa den här bubblan. Det är Mikael i Sandviken som skickat mig den och massor av intressanta spaningar som jag snart hoppas få publicera, om inte innan så kanske under lågsäsongen framåt vintern. Bilen fångade han i juni då den troligtvis väntade på någon nybakad student på avslutningsdagen.

Alla vet väl vad en gammal folkvagn är men alla ser inte att just denna är riktigt gammal, till och med för att vara en bubbla, och därmed hett eftertraktad. Årsmodellen är 1950 och skicket är fantastiskt. Lika fantastiskt är det faktum att den bara haft två ägare!

Gamla bilar fascinerar alltid, vare sig de är värdefulla eller värdelösa. Men konstigt nog blir inte alla fascinerade.

11 kommentarer:

  1. Oavsett om det är vandaler som varit och klottrat på VW-bussen, (grafitti säger såna som inte ser så bra), eller om ägaren varit påtänd och fått sprayburksdelirium, så tycker jag synd om bussen.

    SvaraRadera
  2. Ja det är taskigt att göra så mot en så bussig typ...

    SvaraRadera
  3. Bussen ser ut att vara i gott skick, eller ljuger kameran lite? Om man nu ska ge en folkabuss lite sjuttiotalskänsla så ska man väl för tusan inte måla med sprayfärg utan med hemmablandad färg spädd med ekologisk linolja? Detta ser ut att vara gjort helt utan finess.

    SvaraRadera
  4. Kameran ljuger inte - bussen är i nyskick och målningsarbetet är utfört utan känsla för detaljer!

    SvaraRadera
  5. Alltså målningsarbetet som utförts med sprayburk...

    SvaraRadera
  6. Bubblan har en radda med klistermärken på bakrutan. Var det gamla tidens skattemärke? Var skulle man sätta dem? Inte på nummerplåten iallafall, vad jag minns.
    / Henrik

    SvaraRadera
  7. Tror att klistermärkena på sidorutan är från VWHK=Volkswagenhistoriska klubbens träffar
    http://www.vwhk.se/
    Men dom är gjorda för att efterlikna gammla skattemärken
    MVH Erik

    SvaraRadera
  8. Inte skattemärken, dessa är en kopia av bilprövningens märken som klistrades på vindrutan eller ventilationsrutan för att visa att bilen var besiktad och markerade också när det var dags nästa gång. Tror de gick under smeknamnet "ugglan". Ungefär som de godkännandemärken man fortfarande kan se i hissar. Skattemärket var av papper och satt oftast i en särskild rund hållare av plast inuti bilen för att kunna uppvisas vid anmodan. Inte skattemärken, dessa är en kopia av bilprövningens märken som klistrades på vindrutan eller ventilationsrutan för att visa att bilen var besiktad och markerade också när det var dags nästa gång. Tror de gick under smeknamnet "ugglan". Ungefär som de godkännandemärken man fortfarande kan se i hissar. Skattemärket var av papper och satt oftast i en särskild rund hållare av plast inuti bilen för att kunna uppvisas vid anmodan.

    SvaraRadera
  9. Min mor kallar skattemärket som sitter (satt numera) på nummerskylten för "uggla". Skattekvittohållaren sitter kvar inne i min bil.

    SvaraRadera
  10. Hoppas det att blogginnehavaren kollade på "stjärnorna på slottet" på SVT. Där får man svaret på va som hade hänt.

    SvaraRadera