Bilspaning på franska del 3

Min odyssé genom franska gator och parkeringar fortsätter. Alla bilder i dagens inlägg är tagna i staden Saintes, mest känd för sina romerska lämningar och medeltida kyrkor. Jag har tidigare utlovat två tyska fullblod från Köln. Det där med fullblod var väl en överdrift, men två småsportiga Fordar är det i alla fall. Om det är en slump att de parkerats så nära varandra vet jag inte men det är i alla fall ett tjusigt par!

Den gröna Forden är Taunus 1600 GXL årsmodell 1971-75. Jag har sett många fina bilar i Frankrike men det var nog denna jag helst skulle vilja ta med mig hem, om jag fick alltså. Anledningarna till det är många. Modellen är tuff och har många tidstypiska detaljer: fälgarna, vinyltaket, skärmkromet för att nämna några. Så snyggt! Skicket är inte perfekt men snyggt patinerat men framför allt är det orört. De gula ljusen och registreringsskyltarna är grädde på moset.

GXL var toppmodellen av Taunus men vad jag vet såldes inte GXL med 1600-motorn i Sverige. Det franska systemet med skattehästkrafter gynnande mindre motorer varför dessa sålde bäst i Frankrike. Många andra länder hade samma eller liknande system och en del bilmodeller fick namn beroende på vilket skatteklass de tillhörde, till exempel Citroën 2CV eller Morris Eight.

Taunus har jag redogjort lite för tidigare. Den generation Taunus som är på bilden kom som 1971 års modell och stod också som grund för den brittiska Ford Cortina. Därför kallas modellen TC1, där TC står för Taunus-Cortina. Modellen uppgraderades två gånger och dessa modeller kallas följdriktigt TC2 och TC3. 1983 ersattes både Taunus och Cortina av Sierra.

Intill Taunusen stod denna tuffa Ford Sierra XR4i årsmodell 1983-86. Den något krångliga namnet XR4i står för att detta var en sportigare variant av Sierra med 2,8 liters V6 på 151 hästar, spoilers, kjolar och speciell tredörrars kaross som skiljde sig från standardmodellens genom att den hade två bakre sidorutor istället för en. Även denna bil är i ett patinerat men orört skick. Habegär igen!

 

Nästa bil såg faktiskt min 2,5-årige son först. "Där är en gammal bil, pappa!" Antingen har vi här en ny generation bilspanare eller någon som kommer att göra uppror och bli intresserad av fåglar. Eller nåt. Bilen som sonen upptäckte var en Citroën Ami 8 i kalasskick. På bakluckan står det Ami 8 Turbo, vilket inte är sant. Däremot sitter en detaljerad dekal nederst på bakluckan där det står 602 CC 4 Valve Flat Air Cooled Twin, det vill säga en luftkyld boxermotor på 602 kubik (och med fyra ventiler), vilket ligger närmare sanningen.

Citroën Ami 6 presenterades 1961 och byggde på 2CV:s bottenplatta och motor. Det var mer en "riktig" bil jämfört med 2CV men utseendet var nog något av det konstigaste bilvärlden skådat. Mest anmärkningsvärt är väl fronten som kan liknas vid en groda som fått något tungt i huvudet och bakrutan som lutade åt fel håll. Det är lite förunderligt att det är Flaminio Bertoni som stod för de knasiga formerna. Bertoni hade tidigare ritat  Traction Avant och DS, modeller som av många hör till bilvärldens vackraste. Trots detta var Ami 6 under flera år den mest sålda bilen i Frankrike! En kombi kom 1964 som gjorde att Ami 6 såg lite mer normal ut. Efterträdaren Ami 8 kom 1969 och var en Ami 6 med modifierad front och halvkombibaklucka. Den fanns också som kombi, vilket du kan se på bilden. 1979 ersattes den av Visa.

Ami 8:an verkade höra ihop med den lilla Citroënverkstaden alldeles intill. Därinne skymtar en äldre 2CV. Notabelt är att skylten till höger om porten, som verkar finnas i många varianter bara med bilmärkets namn utbytt, står på engelska.

Sista bilen fångade jag på bild när den passerade den bistro vi åt middag på. Det är en andra generationens Renault 5, kallad Supercinq vilket betyder "Superfem" på franska. Nu är inte detta en ovanlig bil i sig men just denna bil har någon kapat bort bakre delen av taket på och ersatt med ett rangligt tygtak. Modellen heter Belle Île, döpt efter en ö på Bretagnes södra kust. Jag har sökt lite på nätet om modellen och hittat lite franska sidor där bilen dyker upp. Min skolfranska är tyvärr för dålig för att jag ska kunna få reda på mer. Troligtvis rör det sig om en fristående tillverkare som stått för konverteringen, men den verkar ganska välbyggd så kanske tillhandahöll Renaulthandlarna modellen.

Nästa inlägg kommer att innehålla bilder från Atlantkusten och öar där och där dyker fler bilar med fladdriga tygtak upp.