Äntligen Fiat!

Det är inte helt oväntat med några bakslag som dagens snöande innan våren kommer på riktigt, men detta kryddat med en förkylning vilket gör att jag måste stanna hemma från jobbet är lite deprimerande. Tur då att jag fortfarande har flera kul bilspaningar kvar från förra helgen!

Jag har länge bekymrat mig över att jag inte lyckats fånga någon Fiat. Detta tillkortakommande är nu åtgärdat. Med råge - vänta bara! På en villatomt, tillräckligt nära trottoaren för att jag skulle tycka att det var okej att ta en bild, stod denna Fiat 128 Berlina 1100 från 1975. Berlina är italienska för sedan. Modellen fanns nämligen också som Familiare, det vill säga kombi (försök hitta en sån idag), och en snitsig kupé. 1100 säger att den har den mindre motorn på ungefär lika många kubik. Det också fanns också en 1300-motor.

Att bilden är tagen snett uppifrån beror inte bara på att jag är lång utan dessutom att det var en stor snödriva bakom bilen ut mot gatan som jag balanserade på. Vi får därför anta att bilen inte körs på vintern. Den är dock besiktigad och ser ut att vara i ett gott skick, även om sätena ser slitna ut och en kromlist saknas runt ena bakljuset. Vinteravställning, endast 4 ägare och knappt 10 000 mil har säkert gjort sitt till det goda skicket. Stor nummerskylt, stänkskydd och en bakre kofångare utan bucklor lägger vi på pluskontot för detta exemplar.

Med modern uppbyggnad och med både praktisk och tjusig design blev Fiat 128 en succé. Första årsmodellen var 1970 och den utsågs detta år till Årets bil i Europa. Redan 1972 vann Fiat igen, då med den mindre systerbilen 127. Fiat är för övrigt det bilmärke som vunnit flest gånger, nio stycken närmare bestämt. Efterträdaren Ritmo kom 1979 (den kom dock tvåa i Årets bil efter Simca-Chrysler Horizon) och i Sverige slutade därför 128 säljas år 1980. Produktionen av 128 fortsatte dock ända fram till 1985 men modellen levde kvar långt in på 2000-talet i exempelvis jugoslaviska, senare serbiska, Zastava 128.

Fiaten på bilden är trevligt 70-talsgrön och lite lagom smutsig. En blänkande lack och gnistrande krom är fint men tänk dig denna Fiat tillsammans med andra gråsmutsade bruksbilar från 60-, 70- och det tidiga 80-talet parkerade utmed gatan en vardag i mars. Bilarnas glada kulörer dämpas av dammet och förenar dem till enhet, en rad formationer i samspel. Ett stundens konstverk att betrakta från den andra sidan gatan innan var och en av dem skingras och får sig en tvätt lagom till den stundande helgen. Kanske är det minnen från en tidig barndom som påverkar mig men det är ändå vackert på något sätt...