Det blir en till 240 innan jag lägger mig. Utanför en av universitetets alla institutioner stod denna blekgröna Volvo 242 DL av 1975 års modell. En ”tvåförti” är det intressant? Jodå, särskilt som denna är av den första årsmodellen och i relativt skapligt skick. Särskilt med tanke på att den gått nästan 48000 mil! På 70-talet gick Volvo över till vattenbaserade färger och de kunde rosta rätt friskt. Högst troligt är vänster framskärm bytt då den är blankare än resten av bilen. Dekalen i bakrutan avslöjar möjligtvis var den levt delar av sitt liv. Bilar i Norrland sägs rosta mindre då man inte använder salt där på vintern. Det kan säkert delvis stämma. Delvis för att 1) Norrland är stort och det saltas säkert där på sina ställen och att 2) bilar rostar även av andra anledningar. En specialitet på tidiga 240 är att blinkersglasen blektes vilket syns på bilden framifrån.
240-serien var en vidareutveckling av 140-serien. Utseendemässigt är det i stort sett bara fronten som skiljer en 240 av 1975 års modell från en 140 av 1974 års modell. Fronten med det stora underbett fick sitt utseende från Volvos säkerhetsbil VESC från 1972. På 70-talet riktades mer och mer fokus på bilarnas säkerhet och nästa alla bilfabrikanter visade upp olika så kallade säkerhetsbilar. Groteskt stora, svarta gummistötfångare, självpåtagande bilbälten och rikligt med vaddering inne i kupén var ofta utmärkande för dessa experimentbilar. Tidningen Klassiker har skrivit om säkerhetsbilarna på 70-talet och ett
kul klipp är när reportern Fredrik Nyblad förvandlas till en krockdocka då han ska fotograferas med Volvo VESC.
Volvo 240 slutade tillverkas 1993 och är Volvos mest tillverkade modell. Det är kanske också den bil som de allra flesta svenskar har något minne kring? Stämmer det? Har du något 240-minne?
Mitt riktiga första bilminne är en blå Volvo 242 DL av 1976 års modell. Det var morsans bil och jag gillade den skarpt, kommer särskilt ihåg en gång på nittotalet då morsan skulle sälja den, vi åkte ut till en stockholmsförort för att visa upp bilen för ett gäng däcksparkare som bara ville pruta. Morsan sålde inte bilen till dom och glad var jag för det, kommer ihåg att hon pussade den blankslitna ratten när vi åkte därifrån! Idag tillhör det regnumret en Suzuki swift.
SvaraRaderaKul att minnen väckts till liv! Mina första bilminnen kommer från en Saab 96 från 1975, en silverfärgad jubileumsmodell. Jag brukade stå i baksätet för att kunna titta på andra bilar. När jag efter några år konfronterade mina föräldrar med att de låtit mig fara runt fritt i bilen hävdade de länge att det inte fanns några bilbarnstolar och bilkuddar när jag var liten. Så småningom förstod jag att de for med osanning. Jag överlevde i alla fall! Det kan man tyvärr inte säga om Saaben...
SvaraRadera