Du pain, du vin, du Citroën...

För en knapp månad sen skickade Anders Wiklund i Östersund bilderna på dagens bil till mig. Dekalen i bakrutan på bilen lyder Du pain, du vin, du Citroën... vilket betyder "Vin, bröd, Citroën" (eller Lite vin, lite bröd och lite Citroën). Devisen är en parafras på en reklamslogan för ost av märket Boursin; Du pain, du vin, du Boursin.

Det rör sig alltså om en Citroën, en DS närmare bestämt, den kanske mest kända modellen vid sidan om lillcittran, 2CV. Och både DS och 2CV har uppnått kultstatus - även utanför Citroënkretsarna. Just detta exemplar är en DSuper från 1973. DSuper låter kanske tjusigt men det var det näst enklaste utförandet detta år.

Anders fick sig en pratstund med ägaren som berättade att han nyss köpt bilen. Skicket beskrivs som skapligt men med en del rost. En hel del delar följde med vid köpet men dit hör inte grejerna på taket. Det är mest en gimmick som ser kul ut men trafiksäkerhetsmässigt är det väl diskutabelt. Det visar sig att nuvarande ägaren är den tredje i ordningen.

DS ska utläsas déesse, vilket betyder gudinna på franska och modellen brukar hyllas för att den är vacker. Jag tycker inte att bilen är särskilt vacker och i Sverige brukar den kallas Paddan, vilket inte är särskilt gudinnelikt. Däremot är det en enormt häftig bil med avancerad teknik och design!

Det är svårt att säga något nytt om Citroën DS då bilen är en ikon och milstolpe i bilhistorien. Hur som helst premiärvisades DS på bilsalongen i Paris 1955 och det var verkligen ett bombnedslag som bröt mot dåtidens sätt att konstruera bilar men också delvis mot Citroëns dittillsvarande modellutbud. Även om få biltillverkare tog efter Citroëns avancerade teknik så har DS ändå haft betydelse i sitt sätt att representera något helt nytt, något som bröt med det gamla. Det är väl däri dess storhet i bilhistorien ligger.

Modellens betydelsen för Citroëns image och varumärke är dessutom enormt, vilket säkert också kan vara en belastning. Alla nya modeller som Citroën presenterat efter DS, och 2CV för den delen, kan på något sätt kännas konventionella trots innovativa lösningar. Om man däremot jämför dessa modeller med andra tillverkares ser man dock att så oftast inte är fallet.

DS hade en avancerad gashydraulisk fjädring men hydrauliken hjälpte även styrning, koppling och växling. 1957 kom en enklare variant kallad ID där endast fjädringen var gashydraulisk. ID är också ett vitsigt namn och utläses idée, det vill säga idé på franska. 1970 bytte ID namn till DSpecial eller DSuper beroende på motoralternativ. Först 20 år efter introduktionen upphörde tillverkningen 1975.

Liksom för många andra är Citroën DS något av en drömbil för mig. Att det förblir en dröm beror dels på att jag inte har råd med en, åtminstone inte ett fint exemplar, och dels på att jag aldrig skulle våga äga en. Skulle något gå sönder skulle jag aldrig kunna fixa den avancerade bilen. Förresten behöver inte en bil vara avancerad för att ställa till det för mig. Jag kan inte meka helt enkelt, så även något så enkelt som en gammal Volvo är mig övermäktigt. Någon gång kanske jag inser att den bil som passar mig bäst nog är en sprillans ny Toyota...