söndag 22 maj 2011

Körsbär, finns dom?

Plötsligt dyker de bara upp. Bilarna som inte finns. Eller de finns uppenbarligen men det var sisådär 20 år sen du såg en och det var säkert tio år sen du glömde bort att modellen fanns. Och så plötsligt står den där. Och du står där stammar och undrar om det här verkligen händer. Det behöver inte var någon exotisk sportbil eller lyxbil. Snarare tvärtom, de överlever vanligtvis länge även om de är ovanliga. Nej, det är fråga om enkla bruksbilar där de flesta slitits och slängts.

En sådan här händelse inträffade för mig en lördagsmorgon för två veckor sedan när jag cyklade förbi Gamla kyrkogården i Uppsala. Jag får se en äldre dam lämna en Nissan Cherry från 1985 på på väg till en gravsten strax intill. Tyvärr hade jag inte tid att prata med ägaren och så kändes det inte riktigt rätt att börja ställa frågor om en bil när hon besökte en grav.

Jag var så uppspelt att jag inte riktigt lyckas pricka hela bilen på den övre bilden och mobilkameran gör den inte riktigt rättvisa, men bilen är i ett ljuvligt skick. Den vita lacken är felfri liksom den körsbärsröda inredningen (allt verkar vara rött!). Till och med registreringsskyltarna, som är av den flagnande plastmodellen som kom 1984, är felfria förutom att främre fått sig en liten törn. Det enda att anmärka på är en buckla på vänster bakskärm strax ovanför stötfångaren. Den har haft två ägare och gått 7 200 mil. Utan att önska livet ur någon kan vi kanske gissa att damens make var första ägare till bilen?

Datsun Cherry som modell debuterade 1970 men de två första generationerna såldes under andra namn i Sverige. Generation tre, kallad N10, fick dock heta Cherry även här. 1982 kom så fjärde och sista generationen, kallad N12. Det är sådan som figurerar i detta inlägg. Samma år började man fasa ut namnet Datsun och ersätta det med Nissan. 1985 var sista året Datsun användes och som du ser på bilen i inlägget står det både Datsun och Nissan på bakluckan. 1986 lades modellen ned.

1980 ingick Alfa Romeo och Nissan ett avtal om att ta fram en bil i Golfklassen. Resultatet blev en Cherry som med smärre kosmetiska yttre förändringar förvandlades till Alfa Romeo Arna. Men det var inte bara "badge engineering". Motor, kraftöverföring och framhjulsupphängning kom från Alfasud. Kaross, inredning och bakvagn skeppades från Japan till Neapel där bilen sattes samman. Med andra ord skön japansk formgivning i kombination med pålitlig italiensk teknik, dessutom kompletterad med italienarnas känsla för byggkvalité. Eller hur var det nu? Föga förvånande uteblev succén.

5 kommentarer:

  1. Det fanns ett körsbär med turbo också. En riktig pojkracer!

    SvaraRadera
  2. Visst är dom fina...dom där slitvardagsbilarna som alla minns men ingen sparar på.
    Så ut och leta rätt på dom och bevara en stor del av den vardagsrealismen som rullade/rullar på våra vägar.

    SvaraRadera
  3. Alfa Romeo Arna kan vara en tänkbar kandidat till världens genom tiderna sämsta bil - inga försonande drag över huvud taget, inte ens namnet.
    Av denna anledning är de värda att bevara, om någon finns kvar.

    SvaraRadera
  4. I Klassiker nr 10 2008 fanns en osannolikt fin Arna. Så en finns i alla fall, den enda i Sverige sannolikt.

    SvaraRadera
  5. Har hållit på med dessa bilar till o från sen 2001 och har en lagom sliten GL från -86 i garaget som ska få ta över turbo drivlina från min gamla turbo -84 som "dog" pga rost :( , litet projekt och blir tyvärr inte original utvändigt men räddas från skrotdöden: http://www.clubjdm.se/forum/viewtopic.php?f=11&t=4563

    SvaraRadera