Jag skrev lite i måndags om Audis väg till att bli ett prestigemärke. Jag hade tänkt att några bilar till skulle vara med men jag grottade ner mig i Audi Quattro och Coupé så de fick inte plats. Här kommer därför resterande Audi, alla inskickade från läsare.
I februari skrev jag en del om Audi 100 och för en månad sen skickade Mattias Backman från Stockholm en bild på, vad han beskriver som, en "Audi CC i äckligt bra skick". Vad det rör sig om är en 85:a som haft endast två ägare. Att detta är en tidig årsmodell (den kom alltså 1983) ser man på de utanpåliggande dörrhandtagen. 1988 blev de infällda i karossen. Jag gillar den här modellen, det är lite av en åttiotalsdröm. Åttiotalsbilarna kanske uppfattas som kantiga och gärna lackerade i modefärgen vitt, men flera var också strömlinjeformade och hade mer sobra metallicfärger. Bloggaren Biltrafik skrev om dessa färger i mars i ett inlägg med en nästan likadan bil.
Det fanns också en lyxigare och mer avancerad variant som hette 200. I Sverige såldes bara den mest välutrustade varianten med turbo, fyrhjulsdrift, färddator, AC och ABS. Det gjorde den mer än dubbelt så dyr som en 100 och det är kanske därför den inte är så vanlig här. Även här har Biltrafik varit framme och faktiskt hittat en 200! Men det var 1988 som Audis första riktiga försök med att skapa en lyxbil kom: Audi V8. Här ser du två stycken.
I grunden var det en Audi 100/200 med V8 och fyrhjulsdrift. För att ytterligare skilja den från standardbilen fick den bland annat annorlunda grill integrerad med huven, annorlunda stötfångare, rundade skärmkanter bak (vilka också återfanns på en del 200-modeller) samt originalmonterade aluminiumfälgar. Modellen ersattes 1994 av den avancerade A8.
Bilen i snön skickade Anders Back i Norrtälje i slutet av mars och den andra skickade Robert Jonsson i Duved, alias Imperial 58, förra veckan. Båda är av 1989 års modell. Robert frågar sig i mailet vart alla Audi V8 tagit vägen. Och det kan man fråga sig.
Det är väl med Audi V8 ungefär som med gamla Mercedes S-klass, så kallade "Solvallamercor" (om vi antar att det inte bara är W116-modellen som kallas så). Efter några år tar ägare över som inte riktigt har ekonomin och/eller kunskapen att ta hand om den avancerade bilen och förfallet tilltar. Drömbilen blir en till mardröm. I garaget där jag förut hade min bil stod år efter år en Audi V8 i förfall och samlade damm. Ägaren hade antagligen betalat mer i garagehyra än vad bilen var värd!
Om det blir samma nedåtgående klassresa för en halvgammal Lyxaudi som dito lyxmerca är inte riktigt lika säkert. Mercan går ganska snabbt från lyxbil för direktörer till bruksbil för halvkriminella. Notera att jag hårddrar resonemanget något...
Den vanliga hundran fanns till en början också med en 1,8 liters förgasarmaskin och den motorn var kanonsnål! Snabb var bilen också om än lite klen i motluten...
SvaraRaderaJag kommer fortfarande inte riktigt överens med designen av de tidiga 100:orna, men jag förstår hur futuristisk designen måste ha framstått vid lanseringen.
SvaraRaderaJag får nog låta den mogna en stund till, tids nog kommer jag kanske tycka den är snygg.
Nu såg jag att jag redan skrivit ungefär samma sak i kommentarerna till mitt eget inlägg. Nåja, visdomsord är värda att upprepas...
SvaraRaderaI Sydafrika såg jag på nittiotalet Audi 400 och 500 som såg ut som våran 100, kom efter en stund på att det nog var olika beteckningar beroende på cylinderantalet som ju i vår 100 kunde vara 4 eller 5. Framtung är den allt./En annan anonym
SvaraRaderaI USA hette Audi 100 istället 5000 (till 1989) och vad jag förstått kallades 200 för 500. Audi 80 hette 4000. Så kan det vara. Man ser nästan på bilen att den är framtung!
SvaraRadera1984 när jag var 6år, fick jag följa med min morfar när han hämtade ut sin nya vita Audi 100 CC Avant. Han lämnade en Saab 900 i inbyte. Jag minns att jag var alldeles överväldigad av Audin, vilken framtidsbil! Mina föräldrar hade vid denna tidpunkt en Passat LS Variant-77 och en VW Variant-70, så Audin var ju ett rymdskepp i jämförelse. Härligt minne..../Johan S.
SvaraRaderaHar tagit över svärfars Avant 1,8 från 1988.
SvaraRaderaJag fullkomligt älskar den - stor, tung, snål och fullkomligt fantastisk i utseendet.
Ser alldeles för få avanter därute. den börjar kosta lite med nya skivor och sånt, men reparationskonstnerna / år övergår inte kostnaden för att bara försäkra en nyare bil.
drömmen nu är en 200 - finns en i Luleå som tydligen har en finne och en norrman som intressenter, men det vore ju kul att ha den kvar i Sverige.
vilken superbil det är!