Välkommen hem, Pärlan!

Min bil har stått i en lada i Sörmland under vintern och under påskhelgen hämtade jag äntligen hem den. Själva hämtningen och uppstarten gjorde dock min far några dagar innan jag anlände. Det gick sådär. Batteriet var urladdat och ett däck tomt. Med laddning och luft gick det dock bättre och premiärturen kunde genomföras.

Det är härligt att få köra bilen igen och insupa välbekanta dofter och ljud. Omgivningens reaktioner är också trevligt när man kör en gammal bil. Glädjen grumlas något av att de saker som inte tidigare åtgärdats på bilen inte lagat sig själv på något mirakulöst sätt under vinterförvaret.

Instrumentbelysningen lyser fortfarande inte. Inte heller laddningslampan. Oljelampan lyser däremot lite för mycket trots bytt oljetrycksgivare. Oljetrycket är dock uppmätt och ska vara okej, men jag känner mig inte lugnad utan felsökning ska göras. Någon gång. Fönsterhissen på förarsidan är fortfarande ur funktion. Gissningsvis är själva mekanismen sönderrostad. Resårbanden under förarstolens sits är fortfarande utnötta och det känns lite som att sitta på en toalettstol, visserligen låg och mjuk, och köra. Och så vidare, etcetera och med mera. Listan med mer eller mindre akuta saker som behöver åtgärdas finns alltså kvar.

Ena dagen ett bekymmer, andra dagen ett glädjeämne! Bilden är från hemfärden till Uppsala igår vid ett fikastopp några mil från Enköping. Bilen vid grusvägskanten och familjen i vitsippsbacken. Bilden får symbolisera en bra dag då tråkiga problem känns långt borta. Välkommen hem, Pärlan!