Citroën GaSsAr sig i solen

Idag stillas nyfikenheten för er som velat veta mer om den bil som agerat rubrikbakgrund sen Bilspanarens återuppståndelse för några veckor sen. Och nu upptäcker ni också att jag fuskat lite i rubrikbilden och bytt färg på Peugeot 307:an. Jag tyckte att den i originalfärgen tog för mycket uppmärksamhet från huvudmotivet.

För två år sedan skrev jag ett inlägg där jag funnit en fälg i skogen som jag inte
lyckades identifiera. Jag ser nu att jag funnit svaret. Du kan läsa inlägget här.

Det rör sig om en ljusblå Citroën GSA Special som låg och solade sig i stadsdelen Luthagen i Uppsala när bilden togs för en månad sedan. Det är en 1984 års modell, den näst sista årsmodellen i Sverige. Bleu Camargue är den enda ljusblå Citroënkulör jag kan och därför gissar jag att den är i den färgen. Citronister där ute får ryta till om det är fel. Special i modellnamnet betyder på Citroënspråk att det rör sig om det enklaste utförandet. Precis som med alla andra äldre Citroënmodeller så spelar ett simpelt utförande dock sällan någon roll då formgivning och kluriga lösningar i sig drar blickarna till sig.

Någon närmare granskning av bilen hanns inte med, men den såg relativt rostfri ut, men med lite skavanker så klart. Med lite puts skulle det bli ett riktigt bra exemplar. Vid senaste besiktningen hade den rullat drygt 12000 mil, vilket känns i paritet med skicket.

För att redogöra för modellen GSA får vi gå tillbaka till 1970 då Citroën GS presenterades (som 1971 års modell). Modellen blev populär och vann också utmärkelsen årets bil 1971.

Citroëns modellutbud hade länge haft en stor lucka mellan modellerna 2CV/Dyane och ID/DS där konkurrenterna hade fritt spelrum. Med GS gav sig Citroën in i kampen med fräck design och avancerad teknik som vapen. Trots att den såg ut som en halvkombi var den inte det, utan det var en sedan, Berline på franska, med en konventionell baklucka under den sluttande bakrutan. Det fanns också en Break, det vill säga kombi. Det som många säkert förknippar med modellen förutom boxermotorn och den gashydrauliska fjädringen är nog hastighetsmätaren av badrumsvågstyp. Vanliga mätare kom dock 1977. Någon minns säkert också att den under en kort period och i endast 847 exemplar tillverkades med wankelmotor, kallad Birotor, och att dessa sedan återkallades av Citroën.

Satelliter, enekrad ratt, radio mellan stolarna. Här är inget som vanligt.

GSA var en vidareutveckling av GS och presenterades 1980. GSA fick en baklucka av halvkombityp och nu var badrumsmätarna tillbaka parat med en avancerad instrumentering i övrigt. Konventionella spakar vid ratten saknades. Alla dessa funktioner fanns samlade i två klumpar, så kallade "satelliter", på var sin sida om ratten. Du kan se dem på bilden ovan. 1986 lades modellen ned, men då hade redan ersättaren BX funnits i tre år.

Visst är den tjusig? Klart jag ska behålla den. Ett tag till åtminstone...

Jag skrev i ett tidigare inlägg att min Saab 900 turbo nu var till salu. Det var en smula överdrivet sett så här i backspegeln. Efter att jag bestämt mig tvättade jag den och tog lite bilder till en annons. Sen körde jag en tur, en varm sensommarkväll, ensam på små krokiga asfalterade vägar på den uppländska landsbygden och då kändes det inte lika självklart längre. Att sälja en entusiastbil på hösten är kanske inte heller en så bra idé. Dessutom fortsätter oturen som jag också berättade om. I lördags upptäckte jag att någon försökt bryta upp förardörren, men misslyckats med plåt- och lackskador som följd. Inga stora skador, men det stör en i övrigt fin bil. Nu känner jag att jag vill behålla bilen tills oturen är bruten!