tisdag 7 oktober 2014

Försiktig folkhemslyx

Volvos 260-serie är en av mina favoritbilar, men att hitta exemplar ute frihet är förvånansvärt svårt. Nu kan jag dock bocka av den på min "spaningslista" då jag fann ett exemplar i Uppsala i slutet av augisti. Visserligen har jag haft med en tidigare, men den hittade jag inte själv och dessutomvar den i ambulansutförande (du kan läsa inlägget här). Därför var det kul att själv hitta en 264 i orört originalutförande. Ni får hålla tillgodo med endast en bild. Med en mycket missnöjd niomånaders son bredvid mig så knäppte två snabba bilder med mobilen genom sidorutan. När jag kom hem lyckades jag radera den ena av dem...

Det rör sig om en 264 GLE från 1978 i den ganska ovanliga färgen Tahoe green. Den ser något bättre ut på bilden än den är i verkligheten. Sjuttiontalsvolvo (och för all del alla sjuttiotalsbilar) rostade friskt och denna har inte heller undkommit det bruna skavet. Notera upphängningen av avgasröret: silvertejp som sitter fast inne i bagaget. Bilen är dock godkänd och besiktigad, även om jag betvivlar att avgasröret satt fast så där vid besiktningstillfället.

Första årsmodellen av 260-serien, och 240-serien, var 1975. 260-serien var lyxversionen av 240-serien, liksom föregångaren 164 varit av 140-serien. Det som på utsidan skilde 260 från 240 var förutom lite extra krom (DL-utförandet fanns dock utan detta) framlyktor, grill och motorhuv. Om föregångaren 164 var försiktig i sitt i lyxbilsuttryck så var väl 260 i det närmaste anonym. En riktig folkhemslyxbil.

Under huven satt den nya så kallade PRV-motorn (eller Douvrin-motorn), en V6:a utvecklad av Peugeot, Renault och Volvo. Till en början fanns 260 som fyrdörrars sedan (264) och kombi (265). 1976 och 1977 tillverkades en liten serie tvådörrarsbilar (262) avsedd för den nordamerikanska marknaden. 1977 kom coupéversionen 262C tillverkad av Bertone med ett utseende som man antingen älskar eller hatar. 1982 lades 262C och 264 ned, men 265 tillverkades i ett begränsat antal ända till 1985 avsedda för export. Och så fanns ju såklart olika specialversioner varav den förlängda 264 TE torde vara den mest kända. Den var särskilt populär bland partipamparna i DDR och över hälften av alla, över 120 stycken, 264 TE köptes av den östtyska staten.

PRV-motorn har ett grundmurat dåligt rykte och många är de 264:or som fått V6-motorn utbytt mot en Volvofyra (eller ibland en smallblock V8), men exemplaret i detta inlägg verkar ha originalets B27E kvar under huven. Om den var mycket sämre än andra motorer, eller om den bara missköttes av ägarna som var vana vid Volvos vanliga skottsäkra motorer som tålde det mesta, låter jag vara osagt.

Den 21 augusti i år fyllde faktiskt Volvos 200-serie 40 år. Det var då, efter industrisemestern, som den presenterades för pressen. 200-serien är Volvos hittills mest tillverkade modell med 2 685 171 exemplar av 240 och 177 402 exemplar av 260. Totalt byggdes 2 862 573 exemplar mellan 1974 och 1993.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar