Föredettingen och karikatyren

Nu när våren verkar ha kommit för att stanna tänkte jag idag svalka med några vinterbilder jag tog när jag befann mig i Katrineholmstrakten. Jag har länge sett denna Ford Taunus Coupé från 1975 stå vid sågen i Ålsäter och under sportlovet passade jag på att knäppa några bilder. Under sportlovet passade jag också på att rota bland mina gamla plastbilar, vilket jag berättat om tidigare, och passande nog fann jag bland dem en Ford Taunus Coupé!

Denna generation Taunus brukar kallas TC 1 och den har jag berättat om tidigare. Då skrev jag att Taunus och Cortina delade kaross. Jag har dock fått ett påpekande om att så inte är fallet och nu har jag studerat bilder på Cortina så inser jag att det stämmer. De är förvillande lika, vilket ju beror på att det i grunden är samma bil, men karosserna skiljer sig åt.

Bilen på bilden är toppmodellen 2300 GXL med en V6:a under huven. Att det är en coupé gör den självklart ännu lyxigare. I denna bloggs barndom berättade jag om en Ford Torino och skrev då att många drömmer om amerikanska muskelbilar, men att ägandet kan vara dyrt och därför byter de ofta ägare. Dessutom brukar alla välvilliga nya ägare snarare bidra till förfallet snarare än stoppa det. Många är säkert också de som drömt en amerikansk muskelbil, men som fått nöja sig med en lite billigare europeisk kusin, till exempel en sexcylindrig Opel Commodore eller Ford Taunus GXL. Jag vet inte om bilen på bilderna har varit ett sådant substitut, men den har i alla fall haft 30 ägare, nästan rekord bland bilarna här på bloggen!

Just detta förfallande exemplar har utsatts för så kallad styling av någon eller några av de tidigare ägarna. Vinyltaket har rivits bort, karossen lackerats om, blinkersglasen svärtats, rutorna tonats, rutramarna målats svarta, listan över modifieringar kan göras lång. Nu gör de dock ingen nytta. Få vänder sig längre om efter denna gamla toppmodell. Alla stylinggrepp gör den nu till en karikatyr av sitt forna jag. Förr var det den finaste Forden, numera är det en sorglig föredetting. Gamla lagningar lossnar i stora sjok och rosten tittar åter fram efter att dolts av säkert flera lager olika kulörer. Nuvarande ägare har säkert haft planer för bilen, men nu har den varit avställd i snart tio år så planerna har säkert runnit ut i sanden. Kanske satsades det istället på den Peugeot 309 GTI som står intill? Planerna för den verkar dock också runnit ut i sanden.

Betydligt piggare är plast-Taunusen tillverkad av svenska Galanite. Den är i den lite större skalan än de jag tidigare berättat om. Proportionerna gör den lätt karikatyrartad. Den är ihoptryckt och har för stora hjul, men det är ändå en trevlig modell, tycker jag. Jag gissar att det är en GXL som stått förebild då modellen liksom originalet har extraljusgrill.