lördag 12 januari 2013

Den stillsamme (och trävlige) amerikanen

Den egentliga anledningen till att jag befann mig i området där jag fann Fiaten som var med i förra inlägget var att jag skulle fota bilen i dagens inlägg. Eftersom jag nyligen skrev om en Buick Roadmaster Estate Wagon tänkte jag att det kunde vara kul med ännu en amerikansk bil med fuskträ på.

LE var det lyxigaste utförandet.
Bil och bil förresten, det rör sig om en vad vi i Sverige nyanslöst kallar för en minibuss. Det är en Dodge Grand Caravan LE från 1988. Den kom till Sverige år 2000 och är avställd sedan 2008. Idag finns det minst lika praktiska bilar som både är billigare i drift och mer moderna, så en sådan här bil kan nog lätt hamna på dekis om den inte hamnar hos en ägare som just vill ha en amerikansk bekväm stor bil med fuskträ på. Frågan är hur det står till i detta fall. Fuskträet har sina skavanker och en bakre sidoruta är täckt av en spånskiva (mera trä!), men om den den stått här sedan 2008 så ser den rätt skaplig ut.

Här hjälper inte slippapper och fernissa till listerna! Träet verkar dock rostfritt!
Dodge Caravan och dess systerbil Plymouth Voyager introducerades som 1984 års modell och skapade en helt ny bilklass: MPV (Multi Purpose Vehicle) eller minivan. Men Chrysler fick inte helt ta åt sig äran för detta då Renault Espace som av en händelse introducerades samma år. En intressant sak i sammanhanget är att Espace till en början togs fram av Matra för Chrysler Europe! En annan intressant sak är att tillägget Grand i modellbeteckningen står för en förlängd version av båda bilarna. Grand Caravan/Voyager kom 1987 och Grand Espace tio år senare. Båda Caravan/Voyager och Espace finns kvar idag, om än i nya upplagor och de har fått många efterföljare.

Dodgen i inlägget har det utseende som kom 1987, men det
var ingen större skillnad jämfört med ursprungsutseendet.
I Europa såldes Dodge Caravan och Plymouth Voyager som Chrysler Voyager. Plymouth och Dodge ansågs inte vara tillräckligt etablerade namn här. Tilläggas bör att Transportstyrelsen även döpt exemplaret i dagens inälgg till Chrysler Voyager. Det blev väl enklast så.
Här sitter den största motorn, en 3-liters V6 på 136 hästar från Mitsubishi.

7 kommentarer:

  1. Den bilen har jag sett flera gånger, och jag undrar hur mycket den brukas då den står där varje gång jag sett den. Min personliga åsikt är att de blev mycket fulare efter denna generationen, och den vackrast är absolut första fronten. Men så är väl fallet för de flesta bilar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu läste jag att du kollat upp att den var avställd sen 2008, så går det när man är het på gröten.

      Radera
    2. Snyggast är den med första fronten och kort hjulbas, om man nu kan säga så om biltypen?

      Radera
  2. Svar
    1. Det tycker jag med. Annars hade den inte fått vara med här.

      Radera
  3. Jag prao:ade på en chryslerhandlare när jag gick i åttan ca 1989. Minns när man provsatt dessa Voyagers som man tyckte var en märklig blandning av halvgammal amerikansk design med mycket trä (tänk 70-tals stereoanläggning) samt högteknologiska grejjer som elhissar, elspeglar och elstolar.

    Minibuss var hett på sent 80-tal. Minns även en Mitsubishi Cosmos som nån bekant hade. Det var ju framtiden.

    Annars var favoriten i chryslerhallen en vit LeBaron cab med vinröd perforerad skinnklädsel. Den hade också "Power-everything" och en imponerande knappsamling att pilla på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag praoade på plåtverkstan på Volvo när jag gick i åttan (runt 1990). Det var kul, men en Chryslerhandlare slår ju klart högre.

      Ja det är verkligen instrument-"bräda" i många amerikanska åttiotalare. Även om formen på utsidan var futuristisk såg insidan ut som på sjuttiotalet. Roadmastern i tidigare inlägget är också exempel på det.

      Powerwindows, powersteering etc låter onekligen tuffare än elhissar och servostyrning...

      Radera