torsdag 8 december 2011

Skönheten och odjuret

Den positiva fördomen om äldre bilägare är att de tar hand om sina bilar. Drömmen för en bilnörd som jag är såklart att lägga vantarna på en bil som en äldre herre/dam ägt sedan den var ny, kört endast på sommaren (endast på söndagar, om det nu inte regnat) och tagit minutiöst hand om den. Nu vet vi ju att så behöver inte alls vara fallet. Det kan det ju också vara så att man tar hand om sin bil, men bryr sig föga om hur den ser ut, något som blev tydligt i föregående inlägg. (Det bör dock tilläggas att där vet jag dock inget om ägarens ålder.) Ett tredje alternativ kan ju vara det att en även en äldre person kan ha ett mer normalt förhållande till bilägandet, det vill säga man kör med bilen och byter den då och då. Just nu bortser vi dock från detta tråkiga faktum.

Dagens bilar får illustrera de olika förhållningssätten. Den gula Opel Rekorden såg jag i Tranås i somras. Den parkerades utanför Ica Kvantum av en äldre dam. Det är en 1900 Automatic från 1977 som haft fyra ägare och som gått drygt 1400 mil enligt Transportstyrelsen, men jag gissar att siffran ska vara 11400. Både antal ägare och miltal är nästan förvånande högt då bilen är ett så fantastiskt fint skick. En riktig skönhet!

Marcus i Ljusdal hittade också en Opel Rekord på en Icaparkering. Ägaren är en gammal man som jobbat inom kommunen så den bilen har jag sett i väldigt många år. Observera den nonchalanta parkeringen och spaden på taket! Gammal vana från tiden innan ägaren pensionerades..., skriver Marcus. Då jag inte ser registreringsnumret kan jag inte få fram några uppgifter om bilen. Upphöjningen på huven tyder på att det sitter en diesel i bilen, en 60-hästarsmaskin som ger försiktiga prestanda. Då bilen faktiskt rullar är det ju ett tecken på att den tagits omhand trots ett anskrämligt yttre i mattsvart och rostbrunt. Ett riktigt odjur!

Båda bilarna har sin charm, tycker jag, och de är värda att uppmärksammas. Om man känner till något om en bils historia blir det extra roligt, vilket fallet med den svarta Rekorden illustrerar väl. Tack Marcus för bilden och den korta, men ack så viktiga bakgrunden.

Ska jag nämna något om bilmodellen så är båda bilarna Opel Rekord av den generation som kallas Rekord D. Den har jag berättat om i ett tidigare inlägg. Det inlägget handlade om en Rekord Coupé. Bilarna i detta inlägg är snarlika men har en annan, idag utdöd, karossvariant: tvådörrars sedan. Jag vet ingen biltillverkare som tillhandahåller en sådan modell idag. Men bilmodet kommer och går. Rover hade på sextiotalet en snygg fyrdörrars coupévariant av sin P5. Få biltillverkade hakade visserligen på detta (möjligtvis var inte heller Rover först) men idag verkar alla biltillverkare med premiumambitioner vilja ha en fyrdörrars coupé i modellprogrammet. Kanske är hoppet ute för tvådörrars sedanmodeller, kanske inte.

3 kommentarer:

  1. Man växte upp med dessa Oplar för dom fanns ju överallt.
    Och för min del så höjdes pulsen när man hörde dieselknacket och såg modellen med motorhuven, ja jag vet lastbilsnörd men dieselopeln har man åkt i några gånger.
    En granne till oss hade en kanonfin metallicgrön Rekord 76:a med vinyltak som jag hade ögonen på.
    Han var en äldre man och jag hade snackat med honom om bilen om köp men en vacker dag var bilen bort och han kom åkande i en Rekord 88:a istället var har du gjort av den andra frågade jag...svaret blev motorn gick sönder så jag lämnade in den på skroten...ridå

    SvaraRadera
  2. Lustigt... När du nämner det så har tvådörrarsmodeller helt försvunnit.

    Opelmodellerna minns jag mest från Torsten, en bekant till familjen som var jordbrukare och köpte ny Opel Rekord Diesel varje år. Helst skulle de vara bruna, brun metalic om jag minns rätt.

    SvaraRadera
  3. Det är så kul att läsa minnen kopplade till gamla bilar! Fortsätt gärna dela med er. Jag tycker för övrigt att Rekord D är en av Opels mest lyckade modeller.

    SvaraRadera