Flammig fransos

Ett av de första inläggen här på bloggen behandlade en vit Peugeot 505 GTI Familiale. Den bor inte så långt ifrån mig och rullar som bruksbil året runt. Trots detta är skicket fint, något man kanske inte förväntar sig hos en gammal Peugeotkombi. Att över huvud taget få se en Peugeot 505 är sällsynt nu för tiden.

Därför blev jag glad när jag i juni sprang på ytterligare en vit 505:a, denna gången en sedan. Det är en lite enklare SR från 1985, men som inte har åldrats med samma värdighet. Rosten verkar ha fixats genom att helt enkel spraya över den med en vit färg vars kulör kanske inte riktigt är densamma som på bilen vilket gör att den ser flammig ut. Någon vidare hänsyn till saker som inte ska vara lackerade, såsom stötfångare och bakljus, har inte tagits. I förlängningen kommer denna åtgärd antagligen leda till att det som håller ihop bilen är bättringsfärgen. Sedan bilderna togs har bilen ställts av, kanske hanns inte rosten tas omhand? Skicket kan dock ursäktas lite av att den faktiskt rullat nästan 33000 mil. Jag tycker ändå den ser pigg ut på sina höga fjädrar och med den där tuffa antennen på taket som så många franska bilar har.

Dessutom döljer inte skicket vilken skarping Peugeot 505 är! Peugeot 505 är liksom företrädaren 504 en av mina favoriter (det är ju förvisso många bilar) och det är enligt mig en av Peugeots snyggaste modeller. Snygg på det där mer eleganta sättet som många franska bilar är.