50 000 skäl att fira!

Idag firar Bilspanaren! Från starten den 12 oktober förra året har nu antalet besökare idag passerat 50 000. Det är kul att så många hittat hit och jag vill passa på att tacka alla som läser, kommenterar och bidrar med till att göra bloggen mer levande. Tack också till er som bidrag med bilder på egna bilspaningar!

Jag har hela tiden försökt att utveckla bloggen och lite saker har hänt sen starten, en del lyckade, andra inte. I januari gjordes en smärre förändring av bloggens utseende och Bilspanaren fick också en egen Youtubekanal, som det tyvärr inte blivit så mycket av. Filmerna som finns där är bra, men det fylls inte på med nytt material. Någon gång kanske... I februari gjordes en större förändring av bloggens utseende vilket inte föll alla i smaken, men det hände med ett tag. I mars började inlägg publiceras på Klassikers hemsida och jag fick dessutom vara med i ett litet hörn i tidningen en gång. Från och med mars finns också annonser på bloggen vilket inte gjort mig rik (det rör sig i dagsläget om cirka 150 kronor) men det täcker i alla fall den kostnad det innebar att i juni registrera en egen domän; Bilspanaren.se. Jag har dock inte fått det att fungera med Blogger riktigt ännu så det ligger i träda än så länge. Någon gång kanske... I augusti ändrades återigen bloggens utseende i och med att Bilspanaren gav sig ut på Facebook. Det har väl inte blivit någon rusning dit men jag hoppas att det kan bli något.

Någon tyckte att den senaste uppdateringen av utseendet var bra men typsnittet i bloggrubriken ogillades. Jag har nu fnulat lite och kommit fram till det du ser ovan: Bilspanarens egen logotyp! Tanken är att den ska likna ett emblem till en sextio- eller sjuttiotalsbil och det blev ganska bra med tanke på mina begränsade bildbehandlingskunskaper. Jag gjorde en liten attitydundersökning på Facebook och där gillades den. Kanske blir det nästa förändring. Det som dock inte har förändrats, eller kommer att förändras, är spaningarna med text om och bild på spännande vardagsbilar.

En egen kupé

Idag blir det en spaning med tema! Jag har med hjälp av läsares och egna bilder samlat ihop ett antal sköna coupéer från Köpenhamn, Malmö och Hässleholm i söder via Örebro och Uppsala till Duved och Umeå i norr. En tvådörrars coupé är ofta både dyrare och mer opraktisk än en vanlig sedanmodell men däri ligger också den så viktiga kärnan. Har man pengar kan man ju unna sig lyxen att vara opraktisk. Att ha en kupé helt för sig själv.

Den första bilen är BMW 633 CSi från 1977 och bilderna skickades av Lars Gunnarsson i Malmö redan i början av maj. Bilen importerades till Sverige 2001 och har sen dess haft två ägare. Varifrån bilen kommer vet vi inte men gula strålkastare indikerar ju att den kan vara från Frankrike. Illa snyggt är det i alla fall. Bilen verkar gå som bruksbil året runt och Lars, liksom jag, undrar varför man importerar en fin, 24 år gammal bil som man sen risar ner med åretruntkörning?

Modellen tillhör 6-serien, som även finns idag, men just denna modell kallas E24 internt och av de insatta. Bilen på bilden torde vara av den första årsmodellen 1977 då den presenterades hösten 1976. Tillverkningen upphörde inte förrän 1989. Jag har inte riktigt förstått vad folk ser i dagens BMW-modeller men denna måste vara bland de snyggaste som den bayerska biltillverkaren pressat ur sig. Designen stod den franske konstnären och designern Paul Bracq för. Modellen baserades på dåtida 5-serien, även den ritad av Bracq. Bracq är dessutom skyldig till några andra av BMW:s och Mercedes allra snyggaste modeller. Jag har ju avslöjat mig som något av en frankofil så jag kan väl nämna att Bracq även ritat det franska höghastighetståget TGV och arbetat för Peugeot.

Även nästa bil kommer från Lars i Malmö. Han såg den redan i slutet av april när han befann sig i Hässleholm. Det rör sig om en småsliten Opel Commodore Coupé från 1977 i topputförandet GS/E. Lars fick sig en pratstund med ägaren, den sjuttonde i ordningen, som sa att han var på väg att möta den nye ägaren. Det verkar inte ha gått så bra för bilen har fortfarande bara haft sjutton ägare.

Modellen kallas Commodore B och är i grunden en Rekord D. Jämför den med den Rekord D coupé från samma år jag fann i april så ser du att det bara rör sig om små exteriöra skillnader. Motorn är i Commodore dock en rak sexa och i GS/E har den elektronisk insprutning och 160 hästar. Tittar man noga ser man att bilen faktiskt inte har vinyltak vilket man ska förledas att tro. Jag gissar att den dock haft vinyl från början men att det blivit skadat och någon gång tagits bort.

Opel har presterad en rad vackra coupémodeller varav Rekord D/Commodore B i mina ögon hör till de snyggaste tillsammans med Rekord C/Commodore A. Just en Rekord C coupé fann jag i Uppsala i juli. Den är från 1968 och verkade vara i ett mycket fint skick. Den gör sig verkligen i den här färgen.

Fjädringen bak ser lite hög ut och navkapslarna bak kommer från en Commodore. Systerbilen Commodore A var med i samma inlägg som jag hänvisade till ovan men i skicket var den denna bils motsats.

Den grå Volvon på andra sidan gatan har jag skrivit en del om men jag kan så här i förbifarten nämna att den kan vara till salu om någon spekulant som av ägaren anses värdig är intresserad.

Även den mindre Opel Kadett har funnits i fräsiga coupéutföranden. Jörgen Eriksson fångade en sådan i hemstaden Örebro. Det är en Kadett B, närmare bestämt en 1500 LS Coupé från 1969. Skicket är slitet men vackert patinerat och bilen har endast haft två ägare.

Kadett B fanns från 1966 till 1973 och fanns i uppsjö karossvarianter. Vad jag vet så fanns hela tre coupévarianter av Kadett B. Opelfolk får gärna rätta mig här om jag har fel. Kanske borde någon variant benämnas "fastback" i stället. Hur som helst skiljs de lättast åt genom olika form på bakrutorna.

Ett annat bilmärke som har många sköna coupéer på sitt samvete är Mercedes-Benz. En sådan har Robert Jonsson, alias Imperial58, fångat på bild. Robert har en bilverkstad i Duved och allt han skriver om denna bild är att "ibland kommer det in något annat än V70 och A4 för service". Mercan är en 250 CE från 1972 som verkar ha kommit till Sverige 2001 men varifrån vet jag inte, men den har, liksom BMW:n gula ljus i fronten - snyggt!

Liksom BMW:n har även denna Mercedes ritats av Paul Bracq. Modellen kallas internt för W114 och den har jag berättat om tidigare även om det då rörde sig om en fyrcylindrig W115. Coupémodellen fanns bara med sexcylindrig motor, vilket beteckningen W114 står för. Förutom antalet dörrar skiljer sig coupémodellen från sedanen på så sätt att den har en annan lägre taklinje där mittstolpe saknas.

Nästa Mercedes i finkostym kommer från Köpenhamn. Den fångades på bild i april (har jag för mig) av Anders Greijer från Uppsala. Den ser lite småluggig ut men liksom de flesta Mercedes ser den ändå lite lyxig ut. Det är en snyggt brunmetallic 230 CE med skärmkrom. Årsmodellen är jag osäker på men en guldmetallic 230 CE från 1984 skrev jag om redan i december. Äldre danska bilar har sidoblinkers på framskärmen vilket svenska bilar saknar. En oviktig detalj som är viktig för en bilnörd.

Sista bilen hittade jag i Umeå i juli och är en släkting till Buicken i förra inlägget, en Oldsmobile Cutlass Supreme från 1979 som ser ut att vara i  skapligt skick. Den är svensksåld och har som brukligt är när det gäller amerikanska bilar i Sverige haft rikligt med ägare, i detta fall nitton stycken. Supreme var toppmodellen av Cutlass-serien och just denna modell fanns från 1978 till 1987.

Efter oljekrisen 1973 började de amerikanska bilarna skalas ned ("downsizas" på svengelska) och lagom till oljekrisen 1979 hade de flesta krympt. En del blev lyckade och andra inte. Jag tycker alla coupéer jag beskrivit ovan är snygga, men den här är, vad ska man säga, väldigt tidstypisk amerikansk.

Oldsen får avsluta dagens temaspaning. I denna spaning förekom ett antal läsarbilder men kom ihåg att du själv kan spana loss och helt på egen hand publicera bild och text på Bilspanaren via Facebook. Gör som jag och 29 personer gjort hittills; Tryck på gilla-knappen och håll dig uppdaterad och få del av exklusivt material (som hittills varit en suddig bild på en Alfa 33 samt en rostig Opel Rekord, men ändå).

I väntan på en revolution

Det har varit dåligt med amerikanska bilar på bloggen men det blir det ändring på idag. För två månader sen kom åter ett mail från David Ö. Tidigare har han skickat bilder på en Mercedes 190 från 1985 som endast haft en ägare och endast gått 1384 mil. Och mer lär det inte bli för ägaren har sagt att han hellre skrotar än säljer den!

David verkar ha näsa för sådana här saker. Han har nämligen återigen varit i något okänt garage i Stockholm eller Stockholmstrakten och gjort ett annat intressant enägarfynd! Så här skriver han:

Kolla vad jag hittade!
Jag får be om ursäkt för bildkvaliteten, det är inte optimalt att fota en dammig bil i ett mörkt garage med mobilkamera.

Jag ringde upp ägaren till denna vagn och den här bara gått 5000 mil! Han köpte den ny men ställde av den då han flyttade utomlands för att jobba som Sveriges ambassadör i Kiev. 

Vad är det då David har hittat? Jo, en extremt dammig Buick Regal Coupe Turbo från 1979! Säkerligen ingen vanlig bil i Sverige, och säkerligen inte som svensksålt exemplar. Stor fyrkantig registreringsskylt, runda reflexer på bakre stötfångaren och S-märke avslöjar att den är svensksåld, eller åtminstone funnits länge i landet. Kanske har den även stänkskydd monterade, men det avslöjar inte bilderna. Bilen besiktigades senast 1995 och har varit avställd sen 2007.

Första generationens Buick Regal kom 1973 och idag tillverkas den femte generationen, som egentligen är en Opel Insignia. Bilen på bilden tillhör den andra generationens Regal som tillverkades mellan 1978 och 1987. En 3,8 liters V6 med turbo var tillval och därmed var Buick Regal tillsammans med Saab 99 Turbo och Porsche 911 Turbo (eller 930 som de insatta säger) de enda turbobilarna på den amerikanska marknaden.

Varför man valde att skriva Turbo 3.8 Litre på bilen är oklart. Kännare av amerikanska bilar vet ju att man ska ange cylindervolym i kubiktum (cui) och inte i liter. 3,8 liter motsvarar 231 cui så Turbo 231 hade kanske varit mer väntat.

Ägaren till bilen kanske inte ansåg att det passade sig att åka Buick Regal i Ukraina när det var aktuellt. Istället för att få uppleva den orange revolutionen 2004 blev det dvala i grått damm för bilen. Men än är inte revolutionernas tid förbi, inte undrens heller. Sverige har idag en annan ambassadör i Kiev så man kan ju fråga sig om ägaren har någon revolutionerande plan för bilen i framtiden.

Rapport från fulbilsparkeringen

Ikväll var jag på tisdagsträff vid Ulva kvarn strax utanför Uppsala. Träffarna anordnas av Automobilhistoriska Klubben Uppland och brukar vara trevliga tillställningar. Som Volvo 164-ägare tyckte jag det borde komma fler Volvo 164 och 140 till finbilsparkeringen och slängde ut en uppmaning på dessa modellers klubbforum att komma. Det kom tre Volvo 164 och tio 140, varav nio i karavan från Stockholm! Det var mycket trevligt förutom att kopplingen lägligt nog havererade på min bil strax efter jag skrivit på forumen så jag fick åka dit i lånad Ford Focus (tack Anders) och parkera på fulbilsparkeringen istället.

Nu behöver det inte vara så tråkigt att hamna bland fulbilarna för titta vad som fanns där: två små tyska bruksbilar ifrån 1981 i lyxigare GL-utförande! Först har vi en Opel Kadett 1,3 GL. Bilen är svart med guldstripe och röd inredning - snyggt. Den har bara haft en ägare och i år borde alltså denne och bilen ha firat 30 år tillsammans. Vi får väl anta att förhållandet varit lyckligt.

Kadett har jag berättat om tidigare, bland annat här och i storspaningen från Norrtälje fanns en Kadett med av samma generation (Kadett D).

Sen har vi en Ford Fiesta 1.1 GL som gör sitt bästa att se ut som en broschyrbil i kvällssolen. Denna bil har dock avverkat sex ägare under 30 års tid. Den intressanta tillkomsten av Ford Fiesta berättade jag om här.

Enägarbilar är alltid spännande. Jag har fler av dessa fascinerade vagnar i mitt nu lite för dignande bildarkiv och jag hoppas få berätta om dem snart!

Skilda världar

Den som tror att andra ser det man själv ser runt omkring sig tror fel. Ingenting vi ser betraktas objektivt utan våra kunskaper, värderingar, åsikter, erfarenheter och vad det nu kan vara fungerar som filter som gör att omgivningen ser olika ut för olika personer. Vi lever i skilda världar, i parallella universum.

Du ser en fågel. (Som dessutom just bajsat ner din nyvaxade Opel Rekord Coupe 1900 från 1966, alltså den lite ovanliga Rekord B, i färgen Laplatasilber och du hoppas att fågeljäveln snart får avsluta sitt eländiga liv mot fronten på en Scania som straff sitt tilltag.)

En annan person ser en mycket sällsynt fink som endast siktats på södra Öland tidigare. (Denne person hoppas dessutom att spillningen på den där gamla bilen ska kunna ge någon intressant ledtråd om vad den äter för insekter.)

Folkvagnsbussar är kända för även dem som inte är bilintresserade alls. Därmed inte sagt att man betraktar folkvagnsbussar på samma sätt. Ta bussen i dagens inlägg till exempel. Jag kan tänka mig att en person sett den parkerad och tänkt:

Kolla en sån där gammal hippiebuss! Vi sprayar lite blommor och sånt på den för att skoja med ägaren. Det tycker den säker är kul! En sån där gammal buss kommer snart att hamna på skroten. Jag gör samhället en tjänst som kanske skyndar på resan dit.

En annan person kan ha tänkt:

Kolla - en 23-fönsters lyxbuss! Den mest eftertraktade modellen av Typ 2. En 58:a minsann. I ett fantastiskt skick! Jag läste att en 63:a såldes i USA för 200 000 dollar, visserligen var det en välgörenhetsgrej men jag har sett renoveringsobjekt för 30 000 dollar - 200 000 spänn - som inte ens varit kompletta! Tänk om man hade en sån!

Men vad som egentligen har hänt här vet jag ju inte. Är målningen planerad? Går färgen att tvätta bort? Hur tänker folk? Frågorna hopar sig. En mystisk detalj i sammanhanget är att besiktningen gick ut förra sommaren så vad gjorde den ute på stan?

När jag ändå är inne på en så här fin och eftertraktad gammal Volkswagen, kanske för fin för den här bloggen, måste jag också visa den här bubblan. Det är Mikael i Sandviken som skickat mig den och massor av intressanta spaningar som jag snart hoppas få publicera, om inte innan så kanske under lågsäsongen framåt vintern. Bilen fångade han i juni då den troligtvis väntade på någon nybakad student på avslutningsdagen.

Alla vet väl vad en gammal folkvagn är men alla ser inte att just denna är riktigt gammal, till och med för att vara en bubbla, och därmed hett eftertraktad. Årsmodellen är 1950 och skicket är fantastiskt. Lika fantastiskt är det faktum att den bara haft två ägare!

Gamla bilar fascinerar alltid, vare sig de är värdefulla eller värdelösa. Men konstigt nog blir inte alla fascinerade.

Gilla Bilspanaren!

Som du kanske lägger märke till så har Bilspanaren genomgått en smärre uppfräschning. Tydligast är kanske att jag gjort en ny header, alltså bilden högst upp med bloggens namn. Den nya känns mer rätt (även om jag inte tagit den själv) än den gamla med bild från New York.

Men den stora nyheten är att Bilspanaren nu även finns på Facebook! Klicka på Gilla-knappen så kommer du att hålla dig uppdaterad när nya inlägg publiceras på bloggen. Den huvudsakliga anledningen till Facebooksidan är dock att jag märkt att det finns många där ute som vill bidra med egna bilspaningar. Och intresset verkar öka, vilket är fantastiskt kul! Jag har fått många bidrag från läsare som väntar på att publiceras och jag märker nu att jag inte hinner med i den takt jag skulle vilja. Det beror dels på att jag fått många bidrag och dels att jag gått upp i arbetstid efter semestern. Har du alltså bilspaningar du vill bidra och nå ut snabbt med är det alltså bara att gilla och sätta igång!

Facebook kanske känns lite 2009, men här på Bilspanaren ägnar vi ju inte oss det som är helt nytt!

Avklädd herrgårdstyp i arbetarkvarteren

I april fann jag en övertäckt bil i Midsommarkransen som läsarna sedan fick gissa på. Du kan se bilderna här. Det visade sig inte vara några större problem utan ganska snabbt kom en gissning på Ford Cortina herrgårdsvagn.

För ett par veckor sedan passerade jag bilen igen som nu till min stora glädje var avtäckt och jag passade på att knäppa några bilder. Området där bilen står kallas LM-staden och uppfördes i samband med att LM Ericsson flyttade till den nya fabriken vid Telefonplan på slutet av trettiotalet. Det blev så fint där Forden stod i de gamla arbetarkvarteren att jag var tvungen att redigera en bild i min nya mobilapp, Camera+ (tack för tipset Biltrafik). Filtret jag lagt på heter Tailfins.

Cortina herrgårdsvagn, eller Estate som det heter på engelska, är ingen vanlig vagn. Jag tycker nästan denna modell är snyggare än sedanmodellen vars fenor jag inte är särskilt förtjust i. Detta exemplar är från 1966 och ser lite tuff ut med breddade fälgar. Visst är den lite sänkt framtill också? Skicket är däremot inget vidare men så var också senaste godkända besiktningen 1990 och bilen är avställd sen 2003. Med tanke på detta undrar man ju lite vad som kommer att hända med den här bilen.

Ford Cortina i sin första form, Mk1, presenterades hösten 1962 och var brittiska Fords svar på tyska Fords Taunus. Både Cortina och Taunus var populära bilar i Sverige men med tiden kom Taunus att ta över allt mer. I standard utförandet var Cortinan en ganska beskedlig bil där minsta motorn var på 1,2 liter och 49 hästar. Så småningom kom hårigare varianter i form av Cortina GT och Lotus Cortina, som blev populära rally- och racingbilar. Redan efter fyra år presenterades Mk2, en modell som jag är lite svag för. Mk3 kom som 1971 års modell.

Vad har då hänt med den första Forden, en Escort Mk1, som jag hade gissningstävling på här på bloggen för exakt 150 inlägg sen? Jo, den har stått under sin presenning under vintern och sommaren för att bara försvinna för någon månad sen. Om den blev eskorterad (förlåt) från platsen eller körde för egen maskin vet jag inte.