Äkta äventyrare

För några år sen skrev jag ett inlägg om Land Rover 109 och beskrev då hur fåniga jag tycker så kallade SUV:ar ("stadsjeepar" som de ibland kallas) är, men hur fascinerad jag är av just Land Rovers, det vill säga riktiga terrängbilar. En av få som kan mäta sig med Land Rovern är Toyota Land Cruiser och det är en sådan jag nu sprungit i en stadsdel nära mig. Liksom Land Rovern tycks Land Cruisern alltid vara redo att ge sig ut på något spännande äventyr.

Notera den bakre registreringsskylten. Det är den tvåradiga
skylten i fullstorlek av den typ som kom 1994. Ovanlig!

Bilen här är alltså en Toyota Land Cruiser från 1991. Till Sverige kom den 1994 och sedan dess har den haft en och samma ägare. Det är lätt att föreställa sig en vit Land Cruiser med FN-flaggor skumpa fram på en dammig väg i något konfliktområde, men sådan bakgrund behöver den ju inte ha. Det är bara fantasin som sätts igång, men bilen är högerstyrd så från ett land med vänstertrafik borde den ju komma. Fotstegen har fått sig flera smällar och en baklykta är trasig, men karossen är förvånansvärt fri från skavanker och rost. Och då har den också rullat 30000 mil.

Land Cruiser är ett av Toyotas äldsta modellnamn, använt sedan 1951 på Toyotas terränggående modell. Flera generationer har det blivit genom åren och för att skilja dem åt benämns de med en bokstav och en eller flera siffror. Det finns också en rad modeller och varianter och då tillkommer det bokstäver och siffror beroende på till exempel kaross och motor. Modellen i detta inlägg kallas J7 eller J70 i grunden, men mer bestämt är det en PZJ77. Modellen kom 1984 och tillverkas faktiskt fortfarande, 31 år senare! Vad jag vet saluförs inte modellen idag reguljärt i Sverige.

Sedan slutet av 60-talet har Land Cruiser funnits i en mer terränginriktad serie och en mer komfortinriktad serie parallellt. Så samtidigt med modellen i detta inlägg finns det två mer lyxiga modeller, J15/J150 (kallad Land Cruiser 150 i Sverige) och J20/J200 (kallad Land Cruiser V8 i Sverige). Dessa ser du nog oftast i städernas lite finare delar snarare än ute i terrängen, även om terrängdugligheten bör vara ganska god även i dessa. Ska du ha en äkta äventyrare, ska du dock ha en Land Cruiser J70!

Efterföljande E-nummer

Utanför en mekanisk verkstad inte långt ifrån där jag bor står två avdankade BMW 5-seriebilar och hänger, och jag tyckte att det kunde vara passande med en uppföljning på det förra inlägget med den väldigt gröna BMW:n. Det var ju den första generationens 5-serie (E12) och här har vi några efterträdare med egna E-nummer.

Bilen till höger är av generationen direkt efter E12 och kallas E28. Som jag skrev i förra inlägget bygger den på föregångarens kaross och släktskapet är tydligt. Modellen fanns som årsmodell 1982 till 1988.

Jag vet inte mycket mer om exemplaret på bilden då jag inte hade möjlighet att undersöka den närmare än så här och dessutom saknar den registreringsskylt, vilket försvårar ytterligare. Liksom alla 5-seriegenerationer fanns ett antal fyr- och sexcylindriga motoralternativ och vad bilen på bilden har under huven vet jag alltså inte. Kjolpaket har den i alla fall, vilket kanske indikerar en större motor. BMW-kännare kan kanske artbestämma exemplaret.

BMW:n till vänster är av den generation som kallas E34 och som kom 1988. Den tillverkades till 1995, men kombimodellen, touring på BMW-språk, fanns till 1996. Efterträdaren kallas E39. 

Exemplaret på bilden är en 525 från 1992, vilket innebär att den har en sexa på 192 hästkrafter. En riktig prestigevagn en gång i tiden, men nu på dekis. Hur vanligt det är med privatimport idag har jag dålig koll på, men för inte så länge sen var det vanligt att tyska prestigebilar importerades från Tyskland. Exemplaret på bilden kom till Sverige 1994, men nu står det här, avställt och obesiktigat. 

Det kan verka förvirrande med alla E-nummer och efterföljande siffror, men för dem som gillar BMW är det sällan problem. Siffrorna betecknar alltså modellgeneration, men vad står då "E" för? Svaret är Entwicklung, det vill säga "utveckling" på tyska. Nya BMW-modeller har dock F som prefix, men det är en annan historia...

En intressant iakttagelse jag gör är att jag minns hur svårt jag hade för E34-modellen när den kom. Jag är ingen större BMW-fantast, men jag gillade i alla fall föregångaren och hade svårt för efterträdarens mer hala form. Idag kan jag tycka att en välskött E34 kan vara riktigt snygg, och till och med dess efterträdare E39. Dagens, i mina ögon, klumpiga och aggressivt formgivna BMW-modeller har jag dock mycket svårt för. Vi får väl se vad jag har att säga om dem om 25-30 år sådär.