söndag 28 november 2010

En till! Nytt Rekord?

Gissa om jag blev förvånad när jag sprang på en till Opel Rekord Caravan från 1970, bara några hundra meter från den guldfärgade. De är i samma utförande, samma årsmodell men den här är i ett jättefint originalskick (det är smuts nedtill och inte rost). Om Transportstyrelsens uppgift stämmer har den gått knappt 7000 mil. Trots dåliga bilder framgår det ändå vilken snygg bil det är!

fredag 26 november 2010

Spaning i miniformat

Jag vet inte riktigt om det här hör hemma på den här bloggen, men jag provar. På grund av vädret går bilspaningen in i en lågsäsong, så jag behöver vidga perspektiven lite. Men bara lite. Än så länge i alla fall.

Förutom att jag lider av bilspanarsjuka är jag också svårt drabbad av loppissjukan, vilket innebär att jag måste gå in på loppisar i tid och otid. Igår hittade jag en korg med vällekta leksaksbilar jag inte kunde motstå. 66 kr för hela kalaset var rimligt, tycker jag. Även om jag inte haft just dessa bilar själv, väcktes många minnen till liv.

Jag försöker att inte aktivt påverka min son med mina sjukdomar (eller intressen om man så vill) men jag förstår att jag ändå gör det. Hur som helst har han i alla fall leksaksbilar som faller pappa i smaken nu!

Vad blev det då för bilar? Jag har försökt att årsmodellbestämma bilarna men inte så mycket mer. Och så var det var behändigt att kunna göra en bilspaning på köksbänken!

På bilden till höger står det längst bak en orange Ford Capri med svart vinyltak från Majorette. Det är en MkII och den fanns 1974-78. Den gröna bilen längst bak, liksom den röda till höger är Volvo 245 DL. Båda har fått de öppningsbara bakluckorna bortbrutna. Majorette (röd) ha lyckats fånga 245:ans form bättre än Corgi (grön). Då de har runda strålkastare borde årsmodellen vara 1975-78. I mitten står en silvermetallic Citroën CX med öppningsbara framdörrar från Majorette. Då den har stötfångare i rostfritt är den från någon gång 1974-85 . Den röda bilen till vänster är en Simca 1100 TI med öppningsbar baklucka, också från Majorette. TI-modellen fanns 1974-78. Längst fram står en Saab Sonett (fast det står Sonnet undertill) från Yatming. Då det är en Sonett III utan jättelika gummistötfångare blir årsmodellen 1970-72.

På bilden till vänster ser du en samling utryckningsfordon. Brandbilen är ett fantasifoster från Matchbox (i serien Super Kings) och heter K-9 Fire Tender. Den lilla polisbilen är en Range Rover från Corgi. Den är troligtvis från tidigt 70-tal men inga större förändringar gjordes under tillverkningsåren 1970-96. Den grill den här bilen har fanns till 1986 års modell. Den stora polisbilen är en Ford Transit från Dinky Toys, där alla dörrar utom passagerardörren går att öppna. Den är av den generationen som tillverkades 1965-78.

Majorette var min favorit bland leksakbilstillverkarna när jag var liten. De var snygga, men framför allt hade de så generös fjädringsväg. Det var häftigt vid hastig körning! Jag minns en Peugeot 604 jag var särskilt förtjust i. Jag har alltid varit väldigt rädd om mina leksaker, men bilarna var ett undantag. Nästan alla har skrotats med de mest raffinerade metoder. De enda som överlevde var plastbilarna från sandlådan. I september köpte jag två sådana plastbilar till sonen för en krona styck så de får också vara med. En orange Chevrolet El Camino 1960 från norska Tomte och en grön Saab 99 1969-71 från svenska Galanite

onsdag 24 november 2010

Allt ljus på Raggarvallen


För andra gången arrangeras ljusfestivalen "Allt ljus på Uppsala". Olika platser i Uppsala har fantasifullt  ljussatts, men ljud och rekvisita ingår också i flera arrangemang. Fyristorg (där korvgubben stod i Owe Thörnqvists "Varm korv boogie") kallas av vissa för raggartorget. För att uppmärksamma detta står nu en raggarbil där. När man närmar sig bilen på kvällen lyses den upp och så börjar det spela rockabillymusik i bilen. Här kan du se och läsa lite mer om det.

Bilen är en Plymouth Valiant Signet från 1966 i ett verkligt raggarskick: mattsvart kaross med buckligt vitt tak och rikligt med rost, diverse dekaler, pepitarutig tejp, Cragarfälgar (eller liknande) utvändigt och med rattmuff, lurvigt teddytyg och rikligt med doftgranar invändigt. Pappret i framrutan är ett tillstånd från polisen för att bilen ska få stå där den står. Motoreffekten anges av Transportstyrelsen till 107 kW, vilket skulle kunna innebär att den har den stora sexan på 145 hästkrafter. Jag är dålig på motorer och teknik så jag kan ha fel. Bilen är, trots skicket, besiktigad och i trafik och har haft 27 ägare!

Här har jag skrivit mer om Valiant.

måndag 22 november 2010

C som i Coca-Cola-Caravan

Idag är jag hemma och är sjuk. Sjuk verkar även denna enögda Opel Rekord 1900 Caravan från 1970 vara som jag siktade för några veckor sedan utanför en bilverkstad. Den ser ut att ha stått där riktigt länge, men den godkändes faktiskt vid besiktningen för endast två år sen. Nu är den dock avställd och man får hoppas att ägarens planer är att göra bilen fin som snus igen - kolla in S-märket! Notera även det vita bakluckehandtaget som ser ut att komma från en gammal resväska eller liknande.

Namnet Rekord började användas av Opel på modellen Olympia 1953, dvs Opel Olympia Rekord. Det var möjligtvis för visa att bilen var en helt ny konstruktion. Modellen innan, som bara hette Olympia, härstammade från 30-talet. 1957 kom den Opel Rekord som kallas för P1 där P stod för "panoramaruta". Den följdes av P2 och P3 och när panoramarutor blev omodernt på 60-talet började modellerna namnges i bokstavsordning, Rekord A, B, C och så vidare, som jag berättat om tidigare (här och här) . Den sista blev Rekord E2 (en uppdaterad variant av E) som ersattes av Opel Omega 1987.

Bilen på bilden är en Rekord C som fanns från 1966 till 1971 och är den Rekordgeneration som det tillverkades flest av, nästan 1,3 miljoner. Opel ägs av GM och designen följde ofta de amerikanska storasyskonens, om än i mindre format. Rekord C formgavs enligt senaste amerikanska bilmode, den så kallade "Coke Bottle Design": från sidan liknade karossen en liggande Coca-Cola-flaska. Nu är detta en kombi (Caravan på Opelspråk) så det syns inte lika tydligt, men om man tittar till exempel på midjelinjens form över bakskärmen syns det.

Opels kombimodeller kallas Caravan och är en ordlek. Bilen var både "car" (personbil) och "van" (skåpbil). "Is this car a van?" Ännu en lustigkurre...

lördag 20 november 2010

Älskad ankunge

I förrgår sprang jag på denna österrikiskregisterade Citroën 2CV. Just detta är en 2CV6 Club från 1984. När jag stod där och försökte få till en skaplig bild med mobilkameran i eftermiddagsmörkret kom en dam med stavar och undrade om jag gillade bilen. Självklart, sa jag! Det var hennes bil och hon berättade att hon var den andra ägaren. Jag blev inte helt på det klara med varför den är registrerad i Österrike utan hon sa bara att hon bor i Sverige "just nu". Bilen är i ett ganska fint skick, men ägaren berättade att hela bottenplattan bytts ut och att den buckliga bakskärmen ska bytas ut. Jag frågade om hon använder bilen även på vintern och det gjorde hon "så länge den startar".

Det som i alla fall framgick tydligt under samtalet med ägaren var att hon stämde in på mina fördom om ägare till Citroën 2CV (egentligen till alla äldre Citroënmodeller): totalt hängiven. Hon älskar bilmodellen och var bland annat 2007 på det årliga mötet för Citroën 2CV (Rencontre Internationale des Amis de la 2CV) som då hölls utanför Borlänge.

Det finns hur mycket som helst av skriva om Citroën 2CV så jag försöker begränsa mig. Bilen konstruerades på slutet av 30-talet, men på grund av andra världskriget kom inte produktionen igång förrän 1948, men inte förrän 1990 lades produktionen ned. Konstruktionen var extremt enkel men samtidigt avancerad i sina lösningar. Bilen hade en tvåcylindrig boxermotor, framhjulsdrift och, något som blivit Citroëns signum, extremt god fjädringskomfort. Det sägs att ett av kraven när bilen konstruerades var att den skulle ha så effektiv fjädring att en bonde skulle kunna köra över en nyplöjd åker utan att äggen i bagaget krossades. I programmet "Vinäventyret" med motorjournalisten James May och vinkännaren Oz Clarke testades detta med framgångsrikt resultat!

Till en början hade motorn bara 9 hästkrafter men å andra sidan vägde bilen endast omkring 500 kilo. I sitt kraftfullaste utförande hade bilen 34 hästkrafter. Toppfarten med svagaste motorn var 60 km/h men den fördubblades nästan under bilens produktionstid. Bilen på bilden har en 602 kubiksmotor på gissningsvis 29 hästar. Modellbeteckningen 2CV utläses deux chevaux och betyder "två hästar" vilket syftar på att den hade två skattehästkrafter enligt det franska skattesystemet för fordon.

Citroën 2CV är en ikon och älskad av många, inte minst sina hängivna ägare. Kärt barn har många namn och i varje land har den minst ett smeknamn. I Sverige kallas den bland annat Lillcittra, Fula ankungen eller Apgunga. Precis som Renault 4 var Citroën 2CV populär hos "68-generationen" bestående av studenter, hippies och vänsterintellektuella och vissa smeknamn (eller öknamn snarare) härstammar från den tiden, som Haschraket och FNL-racer.

fredag 19 november 2010

Den näst sista

På samma parkering som den Saab 99 EMS jag berättat om tidigare stod denna Saab 96 GL från 1979. Att den gått 7500 mil kan säkert stämma då skicket är riktigt fint. Blinkersglasen har en aningen konstig färgton, vilket säkert kan bero på att de orange färgen har bättrats på. Att blinkersglasen blektes var ett vanligt fel på 70-talets bilar.

Bilen på bilden är chamottebrun (chamotte är en bränd lera), vilket uppenbarligen är ett finare ord för bajsbrun. Jag lärde mig för övrigt att köra i en chamottebrun Saab 99 från 1980. Ett tydligt minne är att den var rejält tungstyrd och det blev ännu värre när min far satte i en liten sportratt i den.

Jämfört med de Saab 96:or jag visat tidigare på bloggen ser man att detta är en sen årgång. 1978 kom de stora främre blinkersglasen ("King Kongs knäskålar"). Baklyktorna blev större och så fick bakluckan en liten svart gummispoiler. 1979 var näst sista årsmodellen. All produktion av 96:an flyttades då till Nystad i Finland. Den fick då, som modet föreskrev, svarta rutramar och ett svart fält mellan bakljusen. Den fick också svarta stripes och svarta navkåpor, något som på denna bil bytts mot kromade navkapslar.

I januari 1980 byggdes de sista 96:orna. De sista 300 bilarna var blåmetallic (akvamarin), hade lyxig blå plyschklädsel, bakrutejalusi (så kallad "hönstrappa") i svart plast och krokekrade aluminiumfälgar. Under min gymnasietid i början av 90-talet jobbade jag extra som personlig assistent åt en bekant som hade en av dessa 96:or. Bilen var riktigt fin då men tyvärr togs den inte om hand och idag är den skrotad.

Den allra sista 96:an kördes av rallylegenden Eric "Carlsson på taket" Carlsson från Nystad till Saabs museum i Trollhättan där bilen finns att beskåda idag.

tisdag 16 november 2010

Ytterligare immigranter

Nu kan man fråga sig vad de här bilarna har på den här bloggen att göra? Nya, vanliga och tråkiga! Jag frågar mig samma sak, så jag ska inte säga så mycket om dem förutom, och detta är lite kul, att de är USA-modeller. Jag har tidigare visat en Mitsubishi i USA-utförande här på bloggen.

På bilden överst ser du en VW Passat från 2003 som kom till Sverige 2007. Hur ser man att det är en USA-modell? Sidomarkeringsljus på stötfångarna och plats för endast liten nummerskylt avslöjar, men också en annan inte lika tydlig detalj.  Svensksålda Passater har större fälgar med däck med lägre profil. Européer och amerikaner har olika preferenser gällande komfort och köregenskaper helt enkelt. Däck med hög profil ger högre komfort, lägre ljudnivå men inte riktigt lika goda köregenskaper (men fullt tillräckliga för en familjebil). Jag gissar att den amerikanska Passaten också har mjukare fjädring än en svensksåld.

Nästa bil är en Toyota Camry från 1996 som kom till Sverige 2004. En liten dekal där det står "Devon PA" syftar troligtvis på Devon, Pennsylvania. Hur ser man att det är en USA-modell då? Det är baktill man främst ser skillnaderna mot en svensksåld bil. På svenska bilar sitter nummerskylten mellan baklyktorna. På den här bilen sitter en liten nummerskylt på stötfångaren och mellan baklyktorna står "Camry". Amerikaner pratar ofta om bilarna utifrån modellnamnet så då är det ju bra om det syns tydligt. Och så är "the Camry" USA:s näst mest sålda bilmodell (endast Fords F-serie, som är en pickup, säljer bättre). Och det är ju också något att skylta med!

söndag 14 november 2010

Två typer till


Det verkar inte vara någon större brist på folkvagnar i närheten från där jag bor och här kommer två till! Den vita är en 65:a och alldeles nybesiktigad, trots snön! Den har en härlig patina och man får hoppas att skicket får fortsätta att vara så här. Den blå är en 70:a och är i ett jättefint skick och har knappt 10000 mil på mätaren.

Eftersom jag på något sätt åtagit mig att försöka förklara skillnaderna mellan alla årsmodeller (här och här) får jag väl fortsätta med det. Att den vita är en 65:a ser man på att den har större rutor runt om. I och med detta blev också vindrutetorkarna större. Om man tittar på bilden är det svårt att tänka sig att de varit mindre! Att den inte är en 66:a ser man på att den har den gamla typen av fälg med bullig navkapsel.

Att skilja en 70:a från en 69:a är inte lätt men man ser det lättast genom att fälgarna är silverfärgade mot tidigare svarta med vit kant. Om nu inte fälgarna bytts eller målats om senare. Fälgarna på den blå har uppenbarligen målats om för det är silverfärg på däcken! Att det inte är en 71:a ser man lättast på att luftintagen sitter under bakrutan och inte på motorluckan.

Nu betyder detta att jag fått ihop ganska många årsmodeller här på bloggen: 65, 67, 69, 70, 71, 72 och 73. Några årsmodeller till vore kul att hitta. Äldre kanske blir svårt för att de just är gamla, men det finns hopp då försäljningen låg på topp i början av 60-talet. Nyare blir också svårt då försäljningen sjönk kraftigt 1974 då Golf introducerades. 1975 var sista året folkvagnen såldes i Sverige.

fredag 12 november 2010

Habegärglig Honda

Äntligen fredag och ett nytt bilmärke gör sitt intåg på bloggen: Honda! Och vilken Honda sen! En Accord från 1980 i ett alldeles bedårande skick, även om det kanske inte är helt perfekt. Knappt 2700 mil (eller är 12700 mer troligt?) vid senaste besiktningen ger en förklaring till det fina skicket, och att den verkar köras året runt en förklaring till varför det inte är perfekt. Framskärmen har en något annan nyans så den verkar vara omlackad. Rost eller krockskada är frågan. Hur som helst skulle jag inte gråta om någon erbjöd mig bilen.

Honda Accord presenterades som 1976 års modell. Bilen på bilden tillhörde denna första generation som avlöstes av den andra 1982. En intressant sak är att Honda från och med 1994 började tillverka olika varianter av Accord beroende på marknad. Som mest fanns tre: en för den japanska marknaden, en för den amerikanska och en för den europeiska. Bilarna byggdes och designades i olika världsdelar och hade olika karosser. Dagens modell, som är den åttonde generationen, finns i en amerikansk och en japansk-europeisk variant. Kanske är det ett lyckat grepp för Honda Accord har länge varit en av de mest sålda bilarna i USA.

torsdag 11 november 2010

Dags att fira igen!

Jag har tidigare visat en Volvo 240 jubileumsmodell från 1987 och här kommer en jubileumsmodell från Saab! Den här bilen har jag jagat runt efter i kvarteren kring hemmet, men den har bara dykt upp när jag inte kunnat ta kort, så jag fick passa på i morse trots att min mobilkamera uppenbarligen har svårt att hantera ljusförhållandena. Nog om det.

Det du ser på bilden är en Saab 900i Jubileum från 1988. Det man firade med denna modell var att det var 50 år sen Svenska Aeroplan Aktiebolaget (dvs. SAAB) bildades 1937. Varför man valde att fira det med 88 års modell kan man ju fråga sig, men det kanske är någon som vet? Möjligtvis började den säljas som 87 års modell. (Faktum är att bilen på bilden kom i trafik i november 1987, men hur årsmodell, modellår, registreringsdatum etc funkar tänker jag inte förirra mig in i nu.)

Exempel på vad som var speciellt med jubileumsmodellen var att alla var mörkgråmetallic ("ordoardrogrå") med speciella stripes med ett avslut som liknade ett veteax, oxblodsfärgad skinninredning, kromad grill (som annars var förbehållet turbomodellen) och fälgar som kallas "superinca". Dessa fälgar är i mitt tycke bland de fulaste Saab utrustat sin bilar med, men de är å andra sidan snyggare än de hemska hjulsidor från någon biltillbehörsfirma som denna stackars bil utrustats med då vinterdäcken monterats.

Saab 900 såldes från 1979 till 1993 och var en vidareutveckling av Saab 99.
När jag var liten hade vi en jubileumsmodell av Saab 96 som kallades "Silver" från 1975. Då firade man att det var 25 år sedan den första Saabmodellen började säljas. 1997 kom också en jubileumsmodeller, denna gång av nya Saab 900 och 9000 och då firade man också 50 år som biltillverkare. Hur får man nu ihop detta? Någonstans bestämde sig Saab för att man skulle fira den första prototypen, som kom 1947, istället för den första riktiga produktionsbilen, som alltså började säljas som 1950 års modell.

onsdag 10 november 2010

Toyotatvillingar

Under snön hittade jag inte en utan TVÅ röda Toyota Starlet från 1989! Exakt likadana! Den vänstra är dock i lite finare skick, men den har bara gått 8000 mil i jämförelse med 14000 för den högra. Det var på denna parkering jag hittade både Opel Commodore och Senator. Det visade sig inte vara så konstigt då det var samma ägare, men nu har jag kollat upp ägarskapet till dessa bilar och det är två olika personer på olika adresser. Då är det ett ganska lustigt sammanträffande, eller hur?


Det kanske inte är så spännande bilar, men denna modell av Toyota Starlet (som fanns 1985-89) befinner sig nog i det stadium då man fortfarande tror att de är ganska vanliga, och därmed inte värda att lägga märke till, men vid närmare undersökning visar de sig vara ganska ovanliga i gatubilden. Jag har till exempel berättat tidigare om hur jag förvånats över att hitta så få Saab 99. Men det finns säkert nyare bilar än så som håller på att försvinna.

Det var förresten i exakt en sådan här röd Toyota Starlet jag och min farbror åkte runt och letade skrotbilar i, vilket jag också berättat om tidigare.

tisdag 9 november 2010

Ännu en speciell Peugeot. Eller Peugot?

Jaha, nu har snön kommit till Uppsala. Hoppas det inte påverkar den här bloggen alltför negativt. Nåväl, jag har fortfarande ickesnöiga bilder kvar. Jag har tidigare berättat om några specialmodeller av Peugeot 205 och i förra veckan sprang jag på ännu en 205 Green. Denna gång utanför en bilverkstad, men bilen ska nog inte in i verkstaden ut iväg till skroten. Så illa är skicket. Dessutom hittade jag denna: en Peugeot 205 GTI Monte Carlo! Jag vet inte årsmodellen på bilen men enligt en av mina källor såldes Monte Carlo 1992. 1990 fanns en specialvariant av 205 GTI som hette Classique Sport och var svart, 1991 fanns en blåmetallic GTI-specialare som hette Le Mans och 1992 kom alltså Monte Carlo som var grönmetallic. Den hade också gröna inslag i inredningen. Bilen på bilden har ratt och växelspaksknopp i trä, men jag vet inte om det ingick i Monte Carlo-paketet.

Peugeot 205 GTI presenterades 1985 och har blivit något av en ikon. Snygg, pigg och med fantastisk väghållning blev den en succé. Främsta konkurrent var VW Golf GTI. Den första generationens Golf GTI är också en ikon, men med den andra generationen 1984 menade menar många att den förlorade något av sin själ då den exempelvis blev större och tyngre. Därmed kunde möjligtvis Peugeoten vara ett alternativ.

När jag i ett tidigare inlägg skrev att Opel Commodore kanske är ett av bilvärldens mest felstavade bilnamn skrev jag också att Peugeot kanske är det mest felstavade bilmärket. Jag beslutade mig för att googla även på Peugeot och här är tio i topp på stavningar av bilmärket Peugeot (med reservation att jag haft dålig fantasi då jag hittade på felstavningar):

1. Peugeot 83 900 000 (rätt)
Min dator tyckte att Peugot var en bättre stavning. Geotermi också för den delen.
2. Peugot 750 000
3. Peugoet 278 000
4. Peogeot 145 000
5. Peugeut 137000
6. Pegout 102000
7. Peugeott 97900
8. Peugott 39000
9. Peugheot 38700
10. Peugout 37800

På 11:e plats kommer Pegott med 17000 träffar men då syftar många av dem inte på bilen utan på ett efternamn...

måndag 8 november 2010

Folkor på glassbilskyrkogården

I ett industritomt i närheten står det en massa glassbilar. I ett hörn står som de som används och i ett annat står de gamla uttjänta. De sistnämnda har av någon anledning blandats upp med några folkvagnar!

Glassbilen överst som tittar fram bakom höstlöven är en Mercedes Benz L 306 D från 1975 som är avställd sen 1989. När jag var liten hade jag en sån som leksaksbil, en reklamleksak från just Hemglass. Modellen kallas "Harburger Transporter" och på grund av diverse företagsuppköp och -fusioner har bilen haft namn som Hanomag, Rheinstahl-Hanomag, Hanomag-Henschel och Mercedes. Faktum är att den från början utvecklades av fordonstillverkaren Tempo.

Folkvagnarna då? Nu följer en fortsättning på "folkvagnsskolan" som startade tidigare. Den ljusblå är en 1500 från 1967 som är avställd sen 1988. Man ser att den är från innan 1968 då den inte har de "stående" strålkastare som infördes det året. Vad som var nytt 1967 men som inte syns var skivbromsar fram och 1500-motorn på 44 hästar.

Nästa är en 1302S från 1971 och avställd sen 1990. Nytt för 1971 var att den fick McPherson fjäderben och därför större främre bagageutrymme. Men det är ju svårt att se.

Den sista är en 1303S från 1973 och är i trafik men besiktningen gick ut 2007. Man ser tydligt att det är en 73:a på de stora bakljusen, av vissa kallade för "elefantfötter". En annan av nyheterna var att vindrutan blev välvd, vilket kan anas på bilden. 

söndag 7 november 2010

Kamouflerad skrytbil

På en boendeparkering hittade jag denna långtidsparkerade Renault 4 från 1972. Skicket är lite sorgligt och den besiktigades senast 2004. Efter diverse rostlagningar har den fått något som liknar en kamouflagemålning i olika färger. Min moster hade förresten en Renault 4 i den mörkgröna färg som denna bil har på framskärmarna. Emellertid har den här bilen bara haft  två ägare och om Transportstyrelsen har rätt så har den bara gått 9000 mil. En bil att rädda!

Renault 4 sällar sig till den kategori massproducerade småbilar som blivit ikoner och som väldigt många har någon kunskap om eller relation till. Jag tänker till exempel på folkvagnen (Volkswagen typ 1), hundkojan ("Mini") och lillcittran (Citroën 2CV). Därför är det lite svårt att inte bara upprepa det som alla andra säger. Nåväl, här följer en kort beskrivning.

Renault 4, även känd som Renault 4L ("Quatrelle" på franska), debuterade 1961. Bilen hette Renault R4 (en asketisk version kallad R3 fanns ett tag) R:et försvann 1965 men den kallas oftast kort och gott R4 (liksom andra Reanualtmodeller med sifferbeteckningar som till exempel R5 och R14). Den skulle ersätta Renaults succé 4CV och dessutom skulle den utmana Citroën 2CV. Jämfört med 2CV såg R4:an ganska normal ut och utförandet var inte lika spartanskt. Inte nog med att den snabbt passerade 2CV i försäljningsstatistiken så blev det också en stor och långdragen succé för Renault. Efter det att den tillverkats i över åtta miljoner exemplar lades modellen ner först 1994.

Renault 4L kallas i Sverige för "Laban" men var inte en omedelbar succé. Hur försäljningen vändes till framgång är nu ett stycke svensk reklamhistoria. 1964 fick Stig Arbmans Annonsbyrå uppdraget att marknadsföra R4. Man snappade strömningar i samhället som vände sig mot statustänkande (och som förebådade vänstervågen). Man valde att lansera den som en "antibil". Den första annonsen hade rubriken "Skrytbil?" och där framhölls hur liten, långsam, primitiv och ful den var, men också, vilket var det viktiga, att den var praktiskt transportmedel. Reklamen för R4:an fortsatte så flera år framöver vilket  bidrog till goda försäljningssiffror, men säkert också till att många bilar misshandlades till ett för tidigt förfall av ägare som visade att deras bil minsann inte var något att skryta med!

lördag 6 november 2010

Imponerande Icaparkerad Imperial

Att se en Imperial på parkeringen utanför Ica i november hör inte till vanligheterna, men det hände idag. En ljusgul Imperial Crown från 1963 i inte perfekt skick, men vad gör det - vilken bil! Jättestor och med en formgivning som lämnar få oberörda. Att det bara blev en bild beror på att jag träffade ägaren till bilen som jag började prata med och sen glömde jag ta fler bilder. Bilen kom till Sverige på 90-talet och jag upptäckte som av en händelse att den ligger ute på Blocket just nu om någon är sugen!

Chrysler Imperial skapades som Chryslers lyxmodell för att konkurrera med Cadillac (GM) och Lincoln (Ford) redan på 20-talet. Från och med 1955 blev Imperial ett eget märke. Modellerna mellan 1955 och 1963 ritades av den legendariske formgivare Virgil Exner. Det är för de modeller han ritade för Chryslerkoncernen han blev mest känd. Titta till exempel på strålkastarna på bilen ovan. De är friliggande, alltså inte inbyggda i karossen! Faktum är att 1963 års modell var den första av Exners Imperialmodeller där baklyktorna var integrerade i karossen. 1975 försvann Imperial, men återuppstod 1981. 1983 var det dock definitivt slut.

Lustigkurre

Nu har jag återvänt från Sveriges baksida, men tyvärr gjorde jag inga fynd att visa upp här. För att ändå uppmärksamma att jag varit i Göteborg visar jag upp en bil vars namn är lite göteborgskt skämtsamt.

Vad heter en VW Golf som kan bära lite mer? Caddy såklart! (En caddy eller caddie är en golfspelares hjälpreda om nu någon missat det.) Bilen på bilden är en VW Caddy från 1992 och är i ett rätt bra skick för att vara en 18 år gammal bil som ofta får jobba hårt. Den gula bilen på andra sidan gatan är också en Caddy, men av modernare årgång.

Den första generationen VW Caddy byggde på första generationens Golf och debuterade 1979 i USA och 1982 i Europa. De amerikanskbyggda Golfarna kallades dock för Rabbit och Caddy är amerikansk slang för Cadillac så därför hette bilen VW Rabbit Pickup i Nordamerika. När den första generationens Caddy slutade tillverkas var dock Golf inne på sin tredje generation. Den första generationens europeiska Caddy byggdes i Sarajevo fram till dess att fabriken förstördes i inbördeskriget 1992. Den amerikanska fabriken skickade däremot sina maskiner till Sydafrika och där tillverkas den fortfarande under namnet VW Pickup!

Golf (och Polo) verkar ju syfta på sporten med samma namn. Dock finns det en annan förklaring till namnen. Det fanns en tid då Volkswagen döpte sina bilar efter havsströmmar och vindar. Golf syftar på Golfströmmen och Polo på polarströmmen (eller kanske polarvindar?). Passat syftar på passadvindarna och Jetta syftar på jetströmmen. Scirocco (Sirocco) och Bora är vindar som förekommer runt Medelhavet. Men Caddy är bara lustigt.

tisdag 2 november 2010

Äntligen!

Jag undrade i ett tidigare inlägg varför jag inte hittade några Saab 99:or. Idag hittade jag två! Äntligen! Dessutom hittade jag några andra kul bilar också. Jag ligger lite efter med att få in bilderna här, samtidigt som det kanske kan vara bra att ha lite i lager inför vintersäsongen. Imorgon åker jag till Göteborg vilket nog kommer innebära att det blir lugnt här på bloggen fram till helgen. Kanske. Åter till ämnet.

Jag sprang som sagt på två Saab 99:or idag och här ser du en av dem, en ganska ovanlig 99 EMS från 1977. Den är tyvärr i ett rätt sorgligt skick med rost lite överallt, till exempel mitt på bakluckan, men den är besiktigad och i trafik. Notera vindrutespolningen. Inte original. Trots skicket har någon ändå brytt sig om att byta ut de främre orange blinkerglasen mot vita (alltså ofärgade) dito. Jag tror nämligen inte att de har solblekts, även om det är vanligt. För dem som inte vet hur bilmodet ser ut just nu så kan jag säga att det är "inne" med vita blinkersglas. 

Saab 99 kom som 1969 års modell och slutade tillverkas 1984. Det var egentligen Saabs enda helt nya modell sen den första kom 1950. Designen är bekant och sticker kanske inte ut för oss svenskar, men tittar man efter så är den rätt egensinnig och speciell. Precis som en Saab ska vara, enligt många.

Formen stod den legendariske industridesignern Sixten Sason för. Till sin hjälp hade han sin lärlig och efterträdare Björn Envall. Man kan väl dock säga att de stora gummistötfångarna som kom 1972 dock tog bort en del av raffinemanget i Sasons design. Sason designade även den första Saaben, 92, men också mycket annat. Jag har till exempel ett våffeljärn från Husqvarna som han formgivit, men som är så snyggt att jag inte vågar använder det.

Motorn i bilen kom från början från Triumph, men så småningom fick den en Saabkonstruerad tvålitermotor. 99 EMS introducerades som en lite sportigare och lyxigare variant 1972. Motorn hade bränsleinsprutning som gjorde att den fick 118 hästar.

Saab 99 är en populär folkracebil. Tyvärr får man väl säga, för det har gjort att många Saab 99:or har försvunnit. Hoppas denna bil inte kommer att möta detta öde.

måndag 1 november 2010

3 x 323. Det blir inte så mycket

Med ett par hundra meters mellanrum fann jag tre Mazda 323:or av samma generation. Nej, sluta inte läsa! En gubbig Mazda 323 med pyttemotor kan faktiskt vara värd att skriva och läsa om.

Överst och till höger ser du en beige tredörrars 323 DX 1,3 från 1983. I absolut toppskick! Den har matchande inredning i brun plast och beige tyg. Gubb- eller tantbil är bara förnamnet! Den har nyligen fått dubbdäck och jag har därmed fått en liten klump i magen. Tänk om den här bilen ger sig ut på saltdränkta vintervägar! Jag känner hur min modersinstinkt säger till mig att ta hand om denna lilla bil.
Den beige femdörrars är en 323 DX 1,3 från 1984 och har samma tjusiga inredning som den ovan. Den är inte lika välhållen men ändå i ett fantastiskt bra skick. Det syns kanske inte på bilden då den är djupfryst och otvättad. Fem dörrar gör den lite mindre gubbig/tantig.

323:an fanns också med 1,1-litersmotor men jag tror inte den såldes i Sverige.
Den silverfärgade är en 323 DX 1,5 automat från 1983. Den är i detta gäng i sämst skick med rätt mycket rost. Å andra sidan är den säkert i bättre skick än de flesta andra Mazda 323 från 80-talet. Den har den lite större motorn men är å andra sidan en automat, vilket ändå gör den till gubb-/tantbil.

Nu kommer det mest fantastiska (om uppgifterna från Transportstyrelsen stämmer). Här är miltalet för bilarna i den ordning jag skrivit om dem: 4238, 4241 och 4213. Inte nog med att det är väldigt lite så är det nästan samma miltal! För de två första stämmer högst troligt detta, men för den silverfärgade är det mer osäkert.

Mazda 323 tillverkades i sex generationer från 1977 till 2003. De Mazda 323 du ser på bilderna är den andra generationens och fanns från 1980 till 1984.