Ruled Britannia

Idag är det Grand finale på det brittiska temat på Bilspanaren! På fredag bär det av till England och då blir det paus igen på bloggen.

Bilderna idag kommer från en sådan där osannolik plats där bilar man inte trodde fanns kvar helt plötsligt står där i drivor! När jag körde öststatstema på bloggen avslutades det också med en sådan plats. Skillnaden här är att alla bilar verkar vara svensksålda exemplar! När såg du en Austin Allegro senast? Eller Austin Maxi? Här finns de en masse! Dessutom räknade jag till fyra Leyland Princess och två Morris Marina! Fullt med bilar från den tid då den brittiska bilindustrin var som sämst!

Hur alla dessa bilar hamnat här kan jag bara spekulera i. Det finns en bilverkstad i närheten som sysslat, och sysslar, med företrädesvis brittiska bilar. Detta kanske är reservdelsbilar eller möjligtvis kundbilar som inte lösts ut. Vad som finns i det gamla godsmagasinet kan man ju kanske gissa sig till. Platsen är inte helt okänd bland bilnördar så det kanske är någon som vet mer.

Jag tänker inte fördjupa mig så mycket i bilarna och bilmodellerna så mycket (som jag brukar göra), utan låter bilderna mer få tala för sig själva. Vi hörs igen någon gång i juli! Ha en riktigt glad midsommar!

Var har jag hamnat nu? Luxen tittar försiktigt fram och förundras. Och förfasas.
I förgrunden en riktigt skaplig Morris Marina Coupé från 1973.

Maxat med Austin Maxi! Notera strålkastartorkarna! 

Den vita Maxin är en 70:a vilket man ser på att den har en annorlunda grill.

Austin Allegro finns det också massor av. Här i svenska färger.

Austin Allegro som ramlat ur registret för länge sen. Registreringsnumret
tillhör nämligen numer en snöskoter av 1995 års modell!

Allegro i olika utförande.

Italienskt par bland britterna: Alfa Romeo 164 från 1990 i rött och grönt.

Austin A55/A60 Cambridge bland Maxi och Allegro.

Ännu en Cambridge trodde jag först, men det är
storebror Westminster med sexcylindrig motor. 

MG 1100 eller 1300. Bakom den resterna av en
fransk katt bland hermelinerna, Citroën Dyane.

Flagnande Leyland Princess som tycks ha sjunkit ihop i en sista vila.
Till vänster en Morris 1100 Countryman.

Mer av Morrisen. Tak från en hundkoja skyddar diverse motorer.
Under trädet ruvar en Maxi utan ansikte.

Sönderkapad Wolseley Six (eller om det är en 18/85) tillsammans
med annat bra-att-ha. Ännu en Princess skymtar i buskarna.

Mer bra-att-ha-grejer.

Ännu en Princess. En 78:a i tidstypisk färgsättning.

Och plötsligt en trevlig Japan, Honda Civic från 1979. Och en Princess.

Ännu en Morris Marina. Eller ja, en halv då.

Andra halvan. Samt dörrar till en Maxi och en toalettstol.

Mer italienskt: baklucka till Fiat Croma.

Ännu en Maxi. Ytterligare en katt bland hermelinerna
 skymtar i bakgrunden, Mercedes-Benz E320 T.

Sönderslagna rutor...

...ger risk för flagnande instrumentpanel!

På lastkajen står skalet av en Wolseley 6/110, ett lite finare
syskon till Austin Westminster.  Regndroppe på linsen.

Ta mig härifrån! Tyvärr stannar inga tåg här.

Anonyma klubben

Förra inlägget handlade om Honda Accord så jag tänkte att det idag skulle vara passande att visa några bilder på en nyare Accord som bor på samma gata som jag. Bilderna togs en ljus kväll i slutet av maj. Eftersom så här nya bilar sällan får plats på bloggen har det dröjt, men idag får den vara med.

Som jag berättat tidigare har Honda Accord tillverkats i olika versioner beroende på marknad. Det har funnits japanska, europeiska och amerikanska varianter. Bilen i detta inlägg är den amerikanska varianten av den sjätte generationen som tillverkades mellan 1998 och 2002. Den är av 1999 års modell och heter CX. I Sverige har den bott i snart sex år och har rullat 16000 mil.

Den europeiska varianten av Accord generation åtta som såldes i Sverige (med undantag för coupén som var amerikansk) byggdes i England och var mindre än den amerikanska systern. Snyggast var nog den japanska varianten, men den har jag bara sett på bild. Det man kan säga om formen på den amerikanska Accorden är väl att den är anonym. Skulle man ta bort emblemen skulle det bara bli en "bil". Jag skrev om en Nissan Altima en gång, också det en japansk bil byggd och designad i USA, och den ser ännu mer anonym ut. Men amerikanerna verkar gilla det. Honda Accord är en av de bäst säljande bilmodellerna i USA!

(Anonyma klubben är nu inte klubb för amerikanskt formgivna japanska bilar, utan ett begrepp för när människor ger bort anonyma gåvor. Gåvor som inte kostar så mycket, men sprider glädje då de dyker upp så oväntat. En slags hemlig folkrörelse kan man säga. Det kan vara att när man till exempel köper en glass betalar för två glassar och ber glassförsäljaren ge bort en glass till en kommande kund och hälsa från Anonyma klubben. Du kan läsa en artikel om det här. Om man nu ändå ska koppla detta till bilen i inlägget så blev i alla fall jag glad när denna anonyma Accord dök upp!)

Härlig Honda i Holmsund

Minns du den fantastiskt fina Honda Accorden från 1980 jag skrev om för två år sedan? Om inte kan du läsa om den här. Idag kan jag presentera ännu en Honda Accord som ser ut att vara minst lika fin. Bilderna kommer från Stefan i Holmsund.

Notera hur bilen parkerats i parkeringsrutan. Visst borde en försiktig bilägare placera
bilen långt till vänster i rutan där den verkar vara skyddad från dörruppslag?

Denna Honda Accord sedan från 1981 är likaså av den första, lite USA-inspirerade, generationen. Som vanligt är det svårt att avgöra en bils skick genom att bara se på bilder på den och dessutom är den här blöt, vilket ofta får en bil att se piggare ut än den är. Men jag vågar ändå påstå att skicket är mycket fint - och den här modellen torde vara extremt ovanlig. Det goda skicket kan ha sin förklaring i att den endast haft tre ägare och rullat blott 16000 mil. Jag minns två sådana här Hondor från min barndom som rullade i trakterna kring byn där jag bodde. Den ena var blekgul och den andra blekgrönmetallic. Då tyckte jag att det var en rätt ful bil. Idag är det dock en bil som verkligen slår an en vill-ha-ton, eller snarare ett vill-ha-ackord!

Den lejongula inredningen matchar snyggt karossens blå färg. Som sig bör i en Honda ser det lite sportigt ut på insidan, vilket kanske inte riktigt stämmer överens med utsidan. Under skalet sitter en fyra på 1,6 liter och 80 hästar som driver framhjulen via en femväxlad låda. Fem växlar var standard i Accord, men var inte en självklarhet när den kom 1976. Det var alltså något man på Honda kunde skylta och mycket riktigt sitter ett emblem under höger bakljus med texten 5 speed.

Träffpunkt 80 på riktigt

I helgen var det Träffpunkt 80, den stora bilträffen för åttiotalsfordon. Årets träff hade tur med vackert väder, många besökare och blev mycket lyckad! Jag fick en fråga på Bilspanaren på Facebook om jag inte kunde göra ett album med bilder för dem som inte hade möjlighet att vara där. Det var ju en utmärkt idé, men jag var funktionär och hade tyvärr högst begränsat med tid att gå runt med kameran. Som tur är kan man dock ha turen att springa på spontana bilträffar ibland (som till exempel här), och det är vad dagens inlägg handlar om. Ibland samlas utan någon tanke några åttiotalsbilar på ett och samma ställe - Träffpunkt 80 på riktigt!

Den första bilden togs förra sommaren av den flitige bilspanaren Jörgen. Här har en Toyota Camry Touring från 1988, Volvo 240 GL från 1988, Toyota Corolla från 1984, Mazda 323F från 1990 (modellen presenterades 1989 som 1990 års modell så den får vara med här) och Nissan Sunny från 1988 hamnat på undantag på en parkeringsplats någonstans i Örebro. Sedan bilden togs har Corollan och Sunnyn tyvärr skrotats. Värt att notera är att Volvon, som varit avställd sen 2010, endast haft två ägare och rullat knappt 12000 mil. Dags för en räddningsaktion?

Nästa bild på en snygg hyreshusmiljö togs i april av den lika flitige bilspanaren Marcus i Ljusdal. Här har jag inte kunnat tyda registreringsskyltarna så jag vet inte exakta årsmodeller. Det är i alla fall en Saab 900 (sannolikt från 1986), en Saab 99 (1983-84) och en Opel Kadett (1984-88). Tittar man inte så noga så ser man inte att jag retuscherat bort en Renault Kangoo bredvid Kadetten.

Nästa bild knäppte jag själv idag med mobilen på väg hem från jobbet. Här står en Peugeot 205 från 1989, en Volvo 345 från 1983 och en Volkswagen Golf från 1980 på rad. Precis när jag tagit bilden susade en BMW 5-serie med E28-karossen förbi. Med kjolpaket! Vilken bild det hade blivit!

I Umeå förra sommaren knäppte jag nästa bild. Här har en snyggt gul Volvo 244 från 1982, en Honda Accord från 1990 (liksom Mazdan ovan presenterad 1989 som 1990 års modell) och en Renault 5 från 1990 hamnat bredvid varandra. Renaulten och Hondan är avställda sedan ett par år, men Volvon, med endast tre ägare på nacken, är besiktigad och i trafik.

Sist men inte minst har vi en åter en bild från Umeå som jag knäppte nu i somras. Här stor en Renault Trafic, avställd sedan sju år, bredvid en Mitsubishi Lancer. Båda är av 1987 års modell.

Nöjer du dig inte med detta utan ändå vill se bilder från Träffpunkt 80 kommer bilder att dyka upp på Klassikers webbplats (och säkert många andra ställen på nätet) så småningom. Redan nu kan du se filmen från träffen på Klassiker.nu!

Höghushonda

Att Umeå är bra stad för bilspaning har jag skrivit flera gånger tidigare. Dagens bil fann jag när jag gjorde en runda i staden i somras och fler bilder från den dyker förhoppningsvis upp snart.

Träffpunkt 80 i miniformat.

Det är snart dags för Träffpunkt 80, den roliga träffen bara för åttiotalsbilar, och jag har nu införskaffat ett passande fordon till den. Det ska bli kul att glida in med den där. Om ett exemplar av dagens bil dyker upp på träffen kanske inte folk kommer att göra vågen - tyvärr - men visst skulle den vara en klockren vagn för träffen i sin kantiga knasighet?

Bilen är en Honda Civic Shuttle från 1987, men eftersom den är importerad från Nordamerika heter den Honda Civic Wagovan. En dekal på bakluckan avslöjar att den såldes ny i Kanada, i Calgary närmare bestämt. Annat som avslöjar att den är en import är att den har fyrkantiga registreringsskyltar och annorlunda positionsljus/blinkers.

Bilen stod parkerad på Ålidhem och såg lite bortglömd ut med eltejp på de frasiga skärmkanterna. Den är dock besiktigad och i trafik. Det är ju ingen vacker modell direkt, men notera de snygga plåtfälgarna med liten navkåpa.

Varför namnet Wagovan ansågs bättre än Shuttle på den nordamerikanska marknaden vet jag inte, men jag vet att den också kunde heta Civic Wagon. Det som skiljde dem åt var skillnader i baksätets och lastutrymmets utformning. Shuttle var en högbyggd variant av Civic och jag har skrivit om den tidigare, kanske inte det mest populära inlägget men ändå.

Jättestor stötfångare. Skärmbreddare av eltejp.

Wagovan syftar väl på att bilen ska ses både som en van (skåpbil) och wagon (kombi). Det får mig att tänka på ett liknande modellnamn avsett för den amerikanska marknaden, nämligen Volkswagen Vanagon. I Europa är den känd som Volkswagen Transporter eller Caravelle, fast mest känd är den nog som folkabussen. En Vanagon har faktiskt varit med på bloggen tidigare. Frågan är om det finns fler fyndiga namn skapade av van och wagon?

Honda i skytteltrafik

Jag har skrivit det förr: Bilar som är gjorda för att vara mer praktiska, herrgårdsvagnar, skåpbilar, minibussar, pickuper och så vidare, tenderar att dö ut snabbare än de vanligare varianterna. De slits och de slängs och saknas av få därefter. Därför är det med glädje jag presenterar dagens bil: Honda Civic Shuttle!

Shuttle betyder skyttel och Honda Civic med tilläggsnamnet Shuttle var en uppsvälld version av vanliga Civic. Den var mer praktisk och rymlig, men det mesta av rymden kom av att taket höjdes rejält. Det var inget problem att behålla cylinderhatten på när man körde Civic Shuttle!

Den Honda Civic Shuttle vi ser på bilderna är en GL från 1989 med en 1,5 liters motor under huven. Med tanke på det jag skrev inledningsvis om praktiska bilar, så ser den riktigt prydlig ut! En förklaring till att den överlevt och dessutom  ser så fin ut kan vara att den endast haft två ägare. Den ser lite rolig ut men liksom Hondas övriga åttiotalsmodeller, tycker jag den ändå är rätt tjusig. Utseendet förhöjs såklart av de snygga plåtfälgarna med liten navkåpa i mitten.

Med en modernare engelsk term skulle nog biltypen kallas compact MPV (MPV som står för multi-purpose vehicle). En del hävdade att Renault Scénic var den första av detta slag när den utnämndes till Årets bil 1997, men Civic Shuttle var långt före. Den första Civic Shuttle kom 1984 och grundade sig på tredje generationens Civic. 1988 var det dags för generation fyra och då uppdaterades även Shuttle. Det är således en sådan vi ser på bilderna i dagens inlägg. Modellen fanns både med fram- och fyrhjulsdrift. Till efterföljande generationer av Civic fanns dock ingen Shuttleversion.

Det här med att kategorisera bilar är alltid vanskligt och något jag väl inte är särskilt förtjust i, men när vi nu ändå är inne på temat så kan vi konstatera att Civic Shuttle inte heller var först. Vilken var det då? I den här storleksklassen hävdar jag att det är Datsun/Nissan Prairie som kom 1982. Minns du den? När såg du en Prairie senast?

Ny medlem i 30-klubben

Aah, ljuva sommar! Men, vad är det som står bakom buskarna? Är det inte...

Dagens bil återfanns i en villaträdgård i Katrineholm i slutet av juni. Då gatan framför huset är vältrafikerad var det inte så lämpligt att stanna någon längre stund. Första bilden knäppte jag därför lätt stressad inifrån bilen, men det blev inget vidare så min kära hustru erbjöd sig då att ta ett kort på vad som visade sig vara en Honda Accord 1600 från 1982.

Den ser ganska fin ut och har endast haft två ägare. Ändå rör det sig inte om någon lågmilare. Vid senaste besiktningen hade den rullat drygt 24000 mil men tyvärr genomfördes inte senaste besiktningen i maj.

Honda Accord har jag berättat om i ett tidigare inlägg då jag fann en habegärlig Accord från 1980. Den generation Accord som dagens Accord tillhör kom just 1982 vilket innebär att den i år fyller 30 och därmed belönas med skattefrihet! Vid samma tid förra året skrev jag ett inlägg med samma rubrik, men då handlade om en Ford Escort Mk 3, då nybliven 30-åring. Jag kan rapportera att den fortfarande står och förfaller på samma plats. Vi får hoppas att denna fina Honda går ett bättre öde till mötes och att den får komma ut i trafik till nästa sommar.

Bilspaning på franska del 5

Vi har nu kommit fram till sista inlägget med bilspaningar från Frankrike. Idag är det bilder från två dagar i Paris och det blir en storspaning!

Vi börjar med två japanska vagnar som jag blev lite förvånad över att finna. Äldre japanska bilar är inte särskilt vanliga ens i Sverige mycket beroende på att de helt enkelt rostat bort, vilket inte är fallet i Frankrike. Här var det snarare importrestriktioner på japanska bilar som begränsade antalet sålda exemplar.

I Montmartre stod denna rätt rostfria men lite kantstötta Honda Civic av den första generationen 1973-79. Att den är automatväxlad ser man på emblemet på bakluckan: Hondamatic. En liten tuffing som kanske var den första riktigt moderna japanska småbilen. Tidigare japanska småbilar hade antingen varit ett slags motorcykelbilar eller konventionellt uppbyggda bilar med längsmonterad motor fram och drivning bak. Enligt en lapp i rutan är bilen till salu och bud kan lämnas via telefon. Bilen uppges ha gått endast 6 850 mil. Jag vet inte hur vanlig en sådan här Honda Civic är men på den franska motsvarigheten till Blocket.se, Leboncoin.fr, fanns idag fyra stycken till salu. (Notera också det kralliga Mercedes T1-skåpet med graffitimålning.)

Nästa japan är som av en händelse också till salu och sågs vid den stora shoppinggatan Rue de Rivoili. Det rör sig om en Nissan Cedric 280 SGL, fullutrustad japanlyx med sexcylindrig diesel under huven. Bilen har gått 17 200 mil och är din för 2 900 €!

Nissan Cedric visar sig inte vara en alltför ovanlig bil då jag vid en koll på Leboncoin.fr hittar hela tretton stycken! Då ingick visserligen den föregående generationen Cedric i sökningen, men ändå!

Nissan Cedric hittade aldrig till Sverige vad jag vet, men modellnamnet fanns mellan 1960 och 2004 i olika generationer. Modellen hade också andra namn beroende på marknad. Den generation Cedric som bilen på bilden tillhör kallas Y30 och tillverkades 1984-87.

Åter i Montmartre fann jag denna fina Riley Elf. Färgen känns inte som en originalfärg då de Riley Elf jag sett haft något sobrare färger. Den succébil som är mer känd som Hundkojan eller Mini har haft många namn och utföranden varav Riley Elf är ett. BMC, The British Motor Company, var mästare på så kallad badge engineering, vilket går ut på att man genom små förändringar säljer samma bil under olika namn.

Elf tillverkades 1961-69 och var en lyxig Hundkoja, som ju haft flera namn genom åren, med utbyggd bakdel och annorlunda front. Den hade en systerbil i Wolseley Hornet. På hur många BMC-modeller har bakljusen som denna Riley Elf har använts?

Ännu en variant av BMC:s badge engineering stod nära Jardin du Luxembourg, nämligen ännu en Vanden Plas Princess 1300 (det kan möjligtvis var en 1100 också)! Jag fann ju en likadan i Marennes. En koll på Leboncoin ger dock bara en träff på Vanden Plas 1100 och en på 1300. Vanden Plas Princess 1100/1300 tillverkades 1963-74 och ingick i den så kallade ADO 16-serien. ADO 16 debuterade 1962 och fanns som Austin, Morris, MG, Wolseley, Riley och Vanden Plas. De skiljdes åt med mer eller mindre yttre och inre förändringar som skulle tilltala olika typer av kunder. Bilens konstruktör var liksom Hundkojans den geniförklarade Sir Alec Issigonis, men designen stod Pininfarina för.

På väg från Jardin du Luxembourg och på väg över floden Seine via Pont Neuf stod ett exemplar av en av bilvärldens mest kända folkbilar; Fiat 500. Jag kan tänka mig att denna mikrobil varit populär i Paris där utrymmet i trafiken är skralt. Idag kryllar det till exempel av små Smart-bilar och för den del den nya retrovarianten av Fiat 500. Fiat 500 presenterades 1957 och tillverkades fram till 1975. Den hade från början 13 hästkrafter min i slutet hade effekten stigit till hisnande 23 hästkrafter. Frankrikes stora folkbil, Citroën 2CV, genomgick dock en ännu större omvandling - från 9 till 34 hästkrafter!

 

Denna snygga Citroën CX 2400 GTi med nederländska skyltar fanns också i Montmartre.

Tyvärr råkade autofokus lägga sig på trädstammen till vänster i bild utan min vetskap när jag tog bilden snett framifrån. Jag har skrivit kort om Citroën CX i ett tidigare inlägg.

I Montmartre stod också denna bruksiga Peugeot 504 GL. Jag tycker att Peugeot 504 gör sig riktigt bra i denna dova grönmetallic. Framför Peugeoten står en Austin Mini av senare årgång, en mycket vanlig bil i Paris. Skyddsbågen runt bakljusen är obligatorisk för dessa då andra bilar har sina stötfångare i samma höjd som Minins bakljus.

Nära dessa bilar stod en skönt rödorange Mercedes-Benz W123 med avbruten stjärna. Ska vi gissa att det är en 200D?

Nära den jättelika parken, eller snarare skogen, Bois de Vincennes stod denna slitna men ändå prydliga Peugeot 404.

En femdörrars Renault 5 hittades också nära Bois de Vincennes. Femdörrarsvarianten kom inte förrän 1980 och jag är osäker på om den någonsin såldes i Sverige. Någon som vet? Den kom till så att man tog dörrarna från Renault 7, en spansktillverkad rätt ful fyrdörrars sedanmodell av Renault 5, och satte dem på Renault 5.

Sista bilen i detta långa inlägg stod också nära Bois de Vincennes fast väldigt långt bort från Peugeot 404:an. Detta är i alla fall en variant som jag är säker på inte såldes i Sverige. Peugeot 104 såldes i Sverige men aldrig denna tredörrars variant 104 kallad 104 Z eller coupé. Den hade kortare hjulbas och annorlunda bakparti jämfört med fyr-och femdörrarsvarianten. Om den ändå verkar bekant på något sätt så hade den mycket gemensamt med Talbot Samba som såldes här. En annan variant var Citroën LN, men den såg vi inte heller till i Sverige. BMC är långt ifrån den enda tillverkaren som ägnat sig åt badge engineering!

Jag såg en del Peugeot 104 i trafik, både med tre och fem dörrar, men jag skulle inte säga att de är så vanliga längre. Peugeot 104 presenterades 1972. Den såg ut som en halvkombi men var från början fyrdörrars. 1974 kom coupémodellen och 1976 en femdörrarmodell. Produktionen höll på ända till 1988, alltså flera år efter att efterträdaren 205 presenterats.

Nästa inlägg återvänder vi, kanske till en del läsares lättnad, till Sverige. Au revoir för den här gången!