onsdag 20 juni 2012

Äre en Aero?

Idag fortsätter jag med Saab, men nu är det en riktig Turbosaab! Jag har tidigare sett denna bil men det var först en förmiddag i mars som jag hade möjlighet att fotografera bilen. Tyvärr hade jag bara mobilen till hands och dessutom hade jag brådska så bilderna blev sådär. Jag har försökt öka skärpan något i ett bildredigeringsprogram.

Bilen är en ovanlig Saab 900 Turbo Aero från 1985. Den ser riktigt fin ut men det är svårt att se på bilderna där den är vinterskitig och har vinterdäck på plåtfälg. Naturligtvis ska den ha de karaktäristiska, men kanske inte så snygga, treekrade Aerofälgarna. Extraljusen är väl en smaksak, men vi väl enas om att de är tidstypiska. Bilen har haft åtta ägare och rullat drygt 14500 mil.

Jag känner ett litet obehag i kroppen när jag ser denna bil köras på vintern. Men bilar är ju till för att användas och har man en sådan här bil är man nog medveten om vad man åker omkring i - och därmed är man kanske lite försiktig ändå. En betydlig angenämare känsla får jag i kroppen då jag tänker på den gång för drygt 20 år sedan när jag fick åkte med min granne i hans Saab 900 Aero, en 87:a har jag för mig att det var. Det gick fort, väldigt fort. Ett bilminne för livet.

Saab 900 Aero presenterades som 1984 års modell. Den hade uppstyvat och sänkt chassi, samt diskreta men ändå iögonfallande kjolar. Fälgarna var lika diskreta och iögonfallande. Den nya turbomotorn med 16 ventiler och 175 hästar hamnade under huven på Aeron. 1991 kom också 9000 i Aeroutförande och senare även 9-3 och 9-5. Men en riktig Aero är ändå den här modellen tillverkad till och med 1993.

I och med detta får jag önska alla läsare en riktigt glad midsommar!

måndag 18 juni 2012

What you see is not what you get

För en vecka sedan presenterades en himla massa Amazoner och idag fortsätter jag med svenskt här på bloggen. Idag blir det en Saab som inte är riktigt ärlig med vad den är.

För ett par veckor sedan i Uppsala fann jag denna Saab 99 turbo från 1978. Vilket fynd! Kardinalröd och utrustad med turbofälgar (de så kallade inkafälgarna), front- och bakspoiler samt, såklart, de tuffa turboemblemen. Och på instrumentpanelen tronar också den stöddiga turbotrycksmätaren.

Men jag anar ugglor för Turbon hade endast tredörrarskaross detta år. Till de mer nördiga kunskaperna hör också att Turbon hade annorlunda strålkastartorkare och saknar texten Combi Coupé på c-stolpens ventilationsgaller... En koll med Transportstyrelsen bekräftar mina misstankar; det är en 99 GLE som sminkats för att likna det sportigare syskonet! Nu är det i och för sig inte fy skam då GLE också den är en ganska ovanlig variant av 99:an.

Bilen ser ut att vara i ett skapligt bruksskick och har endast haft tre ägare. Vem av dem som dekaltrimmat bilen vet jag inte. Möjligen kan det vara den nuvarande ägaren eftersom jag vet att han är Saabfantast och han äger ävenden grå 99 EMS (bland annat) som står på andra sidan gatan. Du kan läsa om den bilen här.

Saab 99 GLE introducerades 1976. Det var topputrustad variant och skulle vara det lyxiga alternativet för Saabköparen. Motorn var visserligen samma som i den sportigare EMS, men GLE hade automatlåda. 1978 var sista årsmodellen för både GLE och EMS då den nya 900, introducerad som 1979 års modell, tog över som toppmodell.

Saab 99 Turbo introducerades som 1978 års modell och lades ned 1980. Några stora volymer blev det aldrig av modellen då den inte tilläts konkurrera med 900 turbo, men modellens betydelse för Saabs varumärke och image är outplånligt.

I nästa inlägg blir det ännu en ovanlig Saab, fast då med turbo på riktigt!

torsdag 14 juni 2012

Identitetskris

Under ledigheten kring Kristi himmelfärd gjorde jag ett återbesök i den skrotgrop jag berättat om tidigare. Saab 95:an, PV:n och Duetten är väl synliga, men nu hade jag bestämt mig för att försöka identifiera den bil som man bara ser en tillknycklad framskärm på.

Jag tog mig ned i gropen och lyckades efter lite sökande hitta ett hål där jag kunde se ratten. Den såg bekant ut och efter en koll på nätet när jag kom hem kunde jag identifiera märke och modell. Kan du? (Klicka på bilderna så blir de större.)
Framför hjulen till vänster om PV:n sticker den fram.
Hmm...
Här kan säkert några identifiera vad det är.
Den där ratten ser bekant ut...
Ja, men det måste ju vara...

Därefter vände jag min uppmärksam till hjulen som låg intill bilen. 15-tummare med pytteliten navkapsel och sex bulthål. Någon som vet vad de kommer ifrån för bil?

På väg upp från gropen fick syn en rostig bromsskiva som stack fram under ett nedfallet träd. Ännu en bil! Den ser nästan ut att ha fläkts ut och in innan den täcktes över av ett lass jord, så det är svårt att identifiera vad det är man ser. Efter att jag studerat bromsskivans utseende och funnit lite perforerad vinyl (troligtvis från ett innertak) gissar jag att det är en Volvo Amazon. Någon som bekräfta det?
Är det inte en rostig bromsskiva som sticker fram där?
En innerskärm? En rutlist? Perforerad vinyl...

tisdag 12 juni 2012

Alla dessa Amazoner

Jag skrev på nationaldagen om en liten italiensk spelevink, men utlovade också då att kommande inlägg skulle behandla svenska vagnar. Och det ska jag göra idag. Med råge!

Volvo Amazon är gissningsvis Sveriges mest älskade bilmodell. Modellen har figurerat i flera tidigare inlägg på bloggen (till exempelvis här). Det är en robust, snygg och dessutom svensk bil, kvalitéer som de flesta kan uppskatta. Lägg därtill alla som har minnen av modellen. Kanske är det Sveriges populäraste entusiastbil. En bilträff utan en Amazon är liksom inte en riktig bilträff. Ett annat bevis på modellens popularitet är att Svenska Amazonklubben bildades redan 1980, endast tio år efter att den sista Amzonen tillverkades och vid en tid då många Amazoner fortfarande rullade som bruksbilar. Och många gör det än, även om det idag är ett mer medvetet val att köra Amazon.

En del kanske tror att jag alltid langar fram kameran när jag ser en gammal bil på gatan, men så är det inte. Ibland är det inte lämpligt av någon anledning, men ibland tänker jag även "nej, inte en till, jag orkar inte" och struntar i det. Trots att jag flera gånger tänkt så när jag sett en Amazon har det dock blivit en del bilder tagna. Lägg därtill bidrag från läsare så blir det en del och idag ska jag rensa ut Amazonförrådet med hela 17 stycken bilar. Jag tänker inte fördjupa mig så mycket i detaljer och fakta om varje årsmodell. Enligt Transportstyrelsen har ingen av bilarna här heller rullat mer än 10000 mil, vilket med största sannolikhet inte stämmer, så skippar jag också. Om du finner någon bild extra intressant så är det bara att klicka på bilderna så blir de större. Nu kör vi!

Jag börjar med de äldsta bilarna och jobbar mig framåt. Först ut är en svart 62:a fotograferad av mig i slutet av maj i Luthagen, Uppsala. Navkapslar, främre kofångarhorn samt delar av grillen har ramlat bort men å andra sidan har ett rejält takräcke adderats. En smårisig, men till synes kry bruksbil som haft 15 ägare.


Nästa bil är också en 62:a, fotograferad i Storvik utanför Sandviken i slutet av juni förra året. Bilderna är tagna av Mikael i Sandviken. Som synes har den inte rullat på länge. Den har haft 10 ägare, varit avställd 2009, men senaste besiktning utfördes 2003.

Volvo Amazon introducerades 1957, men de äldsta bilarna i detta inlägg är alltså från 1962. Möjligen kan detta bero på att just detta år fick Amazonen den nya B18-motorn och 12-volts elsystem. Det gjorde bilarna mer moderna och användbara helt enkelt. Tvådörrarsmodellen var ny för modellåret, kallad P130, och lite senare samma modellår introducerades av herrgårdsvagnen, P220.

Jag kan väl snabbt dra det där med modellbeteckningarna också. Volvo Amazon hette bara Amazon på den nordiska marknaden eftersom mopedtillverkaren Kreidler hade patent på namnet. På andra marknader hette standardmodellen 121 och sportmodellen 122S. Senare kom också den eftertraktade GT-modellen kallad 123GT. Herrgårdsvagnen hette 221 i standardutförande och 222S i sportutförande. Internt kallas den P120 med fyra dörrar, P130 med två dörrar och P220 som herrgårdsvagn. Med reservation för att jag missat eller missuppfattat något. Det kanske inte är så viktigt att veta men söker man information om Amazon kan det vara lite förvirrande. Till stor hjälp för mina Amazonkunskaper har denna webbplats varit.

Vi hoppar över 1963 års modell och här har vi nu ännu en svart P130, men detta är en 64:a. Fotograferad av mig i Fålhagen, Uppsala för en vecka sedan. Denna har endast haft tre ägare och ser skaplig ut. Jag är personligen förtjust i skärmspeglar och tycker att det klär modellen riktigt bra. Grillen, eller grillhalvorna rättare sagt, kommer från en nyare årsmodell.

Första herrgårdsvagnen i sällskapet är den här kustomiserade (eller stylade som man säger idag) 65:an fotograferad vid en badstrand i Västerås i juli förra året. Jag gillar ju originalbilar och smaken är som baken, men kombination av färg på denna bil med vitt tak, Cragar SS-fälgar och däck med smal vit rand är faktiskt ganska smakfullt. Åtta ägare har den haft. Bilderna togs av Mattias från Mullsjö. 

Ytterligare en 65:a, men denna gång en P130. Dåligt fotograferad med mobilkamera genom regnig bakre sidoruta av mig i Sala backe, Uppsala i september förra året. En bil fläckad bil som haft 13 ägare. Den ställdes av strax efter att bilden togs. Kanske får den sig en ny lack till sommaren?

Ännu en beige P130 från 1965. Fotograferad av mig på sportlovet i år i Katrineholm. Sjuägarbil som på sådant här avstånd ser fin ut. Utrustad 5,5-tumsfälgar och baby-moonkapslar. Kofångarhornen är borta liksom reflexerna under bakljusen, vilket ger ett lite naket utseende, tycker jag. 

Ännu en bild från Mattias i Mullsjö. Liksom föregående P130 har denna 5,5-tumsfälgar (dock med tuffare, små navkåpor) och bortplockade reflexer. Detta är en 66:a som endast haft tre ägare och ser fin ut. Fotograferad vid en rallysträcka utanför Götene i augusti förra året.

Ännu en vi 66:a, men denna gång en herrgårdsvagn. Även denna är fotograferad med mobiltelefon genom bakre sidorutan men med mer lyckat resultat. Funnen av mig i Eriksberg, Uppsala i juni förra året. Den har haft sex ägare och har varit avställd i 11 år. Trots den långa avställningen ser den inte hopplös ut. Notera det jättelika takräcket, helrätt på en Amazonkombi.

Ännu en kustomiserad Amazon fann jag i Boländerna, Uppsala för en vecka sedan. Det är ännu en 66:a och denna har haft 14 ägare.

På bakluckan har någon skrivit "Under construction" och frågan är om ambitionerna för bilen räcker fram till ett färdigt resultat? Den verkar nämligen vara långt ifrån klar. Taket har sänkts men c-stolpen verkar inte vara färdiglappad och sidorutor saknas. Bakflyglarna har förlängts, det syns tydligt hur förlängningen gjorts då skarvarna målats svarta. Kanske ska ett reservdäck ställas på högkant baktill som på ett så kallat continental kit? Ovanför nummerskylten baktill sitter en "överliggare" från en Volvo PV 444.

Framtill har grillen modifierats och på framhjulen sitter moonkapslar. Den giftgröna färgen verkar för övrigt ha applicerats med roller.

Inuti i bilen är det ganska tomt, men jag noterade ratt i form av en kedja och automatlåda med golvväxel. Om saker händer med bilen kanske jag rapporterar om det längre fram. (Jag hittade en projekttråd om bilen på Svenska Amazonklubbens Forum - jag tror nog det kan bli något av den här bilen.)


Notera registreringsnummer och bilen i bakgrunden!
Den finaste bilen i dagens inlägg bedömer jag att denna svarta 66:a är som jag fann i jakten på Lancian i förra inlägget. Denna Amazon har endast haft fyra ägare och är troligtvis renoverad.Trevligt med denna bil är en Automatic, det vill säga har trestegs automatlåda manövrerad med rattspak.

Det man kan gnälla på är att däcken som sitter på har för låg profil vilket gör att hjulen ser för små ut i förhållande till bilen i övrigt. Jag har samma problem på min egen bil. Däcken jag skaffade hade för låg profil men, men jag kompenserade detta med lite mer bredd. Det ser okej, men gamla bilar behöver ha rejält med gummi för att fylla ut hjulhusen ordentligt.

Nästa bil fotograferades av mig på Berghem, Umeå i juli förra året. En 66:a som imponerande nog endast haft två ägare. Detta är den första och enda fyrdörrarsvagnen i dagens inlägg. Efter introduktionen av P130 blev det snabbt den vanligaste karossvarianten. Om vi tar just 1966 som exempel så tillverkades 119000 Amazoner. Av dessa var drygt 72000 tvådörrars, 31000 fyrdörrars och 15000 herrgårdsvagnar. Tydligt är att preferenserna förändras. Idag är tvådörrars sedan en utdöd karossvariant. Herrgårdsvagnen - kombin - är däremot mäkta populär, åtminstone i Sverige. Så kan det gå. 1967 var förresten sista året för fyrdörrarsmodellen P120, säkerligen beroende på introduktionen av Volvo 144 samma år.

Att 1966 års modell är vanligast i detta inlägg kanske inte är så konstigt. Detta var det år som flest Amazoner tillverkades. Totalt tillverkades knappt 668000 Amazoner under 14 år.

Vi går därmed vidare till 1967 och den första 67:an är återigen en svart P130. Den har haft åtta ägare och jag fann den i Boländerna, Uppsala förra veckan. Till höger om den står en Volkswagen T2 skåpbil från 1975 och mellan dem bakom gallergrinden står en gammal buss, en Scania CR111 som tillhört SL.

Nästa 67:a är röd och jag hann fånga den på bild innan damen som körde hunnit backa ut från parkeringsplasten och köra iväg. Bilen såg ut att var en fin bruksbil och den har endast haft tre ägare. Bilden togs i Fyrislund, Uppsala i helgen.

Den tredje 67:an i detta inlägg fotograferade Mattias i Mullsjö redan 2008. Den har haft hela 17 ägare och är sedan 2010 är avställd. Detta är en herrgårdsvagn i Sportutförande och har således beteckningen 222. Året efter, 1969, upphörde tillverkningen av herrgårdsvagnen P220. Färgen på denna bil är inte original, men några få Amazoner hade faktiskt metalliclack. Kanske så många som 100 stycken 123GT av 1967 års modell lackerades till exempel i stålblå metallic. Oftast var det dock provfärger med enstaka exemplar per färg.

Enda 68:an i detta inlägg är också en herrgårdsvagn med bredare fälgar. Detta är dock en vanlig ljusblå 221 och har haft 16 ägare. Bilen fann Lars från Malmö i Åhus i påskas. Den var då obesiktigad och hade haft 15 ägare, men idag har den haft 16 ägare och är besiktigad. Det långa avståndet till själva fotoobjektet förklaras av att det vid fototillfället hårdbevakades av hundar.

Vi hoppar fram till 1970, sista året för Amazonen. Den här röda 70:an stod några bilar bort från det gröna kustomprojektet ovan. 1969 introducerades den nya B20-motorn i Amazon. Till 1970 års modell infördes också nackstöd fram och fasta bälten bak som standard. Annars genomfördes även en del förenklingar på de sista årsmodellerna. På utsidan kan man se det på att dropplisternas krom försvann liksom den kromade huvlisten. På denna slitna bruksbil som haft 12 ägare har dessutom annat överflödigt krom har rensats bort.

Och så var vi då framme vid den sista bilen, en smårisig vit tvådörrarsmodell. Jag fann bilen en mörk regnig novemberkväll i Nørrebro, Köpenhamn. Årsmodellen är jag osäker på, men den har nackstöd så det kanske är en 70:a. Å andra sidan har den kromade dropplister, så gissningsvis är den äldre. Hur som helst har till skillnad från svensksålda bilar denna på grund av danska lagkrav sidoblinkers på framskärmarna.

Det var alla dessa Amazoner det. I nästa inlägg blir det mer svenskt!

onsdag 6 juni 2012

En liten tuff till

Efter att jag för en knapp månad sedan skrev om en Lancia A112 Abarth fick jag tips om var det fanns en till, fast vanlig, Lancia A112. I förrgår åkte jag till platsen och där stod den. Även denna var svart och från 1984, och det visade sig att även denna var en Abarth!

Till skillnad från den förra ser denna bil ut att vara i originalutförande och ser betydligt beskedligare ut. Den ser rätt skaplig ut. Baksätet har fällts och bagaget fylls upp av en kartong, kanske fylld med reservdelar, samt vinterdäcken på fälgar från Fiat Ritmo. De lär inte klä bilen och som tur är sitter nu aluminiumfälgarna på som var standard på Abarthversionen.

I och med detta inlägg är det italienska temat över på bloggen och eftersom det är nationaldagen idag kommer kommande inlägg behandla svenska vagnar.

Giftig bokstavskombination på registreringsskylten.

måndag 4 juni 2012

Överlevare

Många trevliga bilder blir av olika anledningar liggande och ibland dröjer det så länge att det känns tråkigt att publicera dem på bloggen. Färska bilder är ju roligast, och dessutom är det roligast när jag själv tagit dem. Dagens bilder är dock sådana jag varken tagit eller som är särskilt färska, men i detta fall väger de dagens fantastiska bilar tyngre än detta.

Första bilden skickade Robert, alias Imperial 58, i Duved redan för ett år sedan. Bilen är en Alfa Romeo Giulietta 2,0 från 1983. Robert skriver att ägaren bor strax utanför Duved och kör väldigt sparsamt. Synd att han aldrig polerar lacken bara... Ja, en Alfa ska ju vara blänkande röd och inte matt rosa. Bilen har endast haft tre ägare och verkar ha varit påställd oavbrutet sedan 1983.

Alfa Romeo Giulietta i sin första form tillverkades mellan 1954 och 1965. En sådan i vackert Sprintutförande har faktiskt varit med på bloggen tidigare. Giulietta ersattes sedan av Giulia, men 1977 återupplivades namnet Giulietta till den modell som figurerar i detta inlägg. Modellen delade teknik med Alfetta och ersatte Giulia. Både denna generations Giulietta och dess ersättare 75 skymtade förbi i ett inlägg i september. Ibland kallas den Giulietta Nouva för att skilja den från den första generationen, men 2010 skakade Alfa Romeo återigen liv i modellnamnet för ersättaren till 147, så nu är denna benämning kanske något missvisande.

Nästa bild kommer från Anders i Norrtälje som tog den redan i mars förra året. Bilen är en långtidsparkerad Alfa Romeo 33 1,7 från 1987. Den hade rullat drygt 10000 mil vid senaste besiktningen som utfördes 1996... Skicket är märkbart påverkat av många år på parkeringen, matt lack, punkterade däck och en hel del alger men ändå långt ifrån ett rostvrak, skriver Anders. Gissningsvis har nu parkeringskostnaden passerat bilens värde.

Jörgen i Örebro skickade bilden på nästa Alfa 33 för ett år sedan. Detta är en 89:a som ställdes av i höstas. Den ser rätt skaplig ut och vid en koll på Blocket visar den sig var till salu. Den blir din för 11000, nybesiktigad och klar enligt säljaren.

Alfa Romeo 33 tillverkades mellan 1983 och 1995. Den byggde på föregångaren Alfasud vilket bland annat innebar att den fick framhjulsdrift och boxermotor. Liksom flera Alfamodeller såldes inte 33 i större antal i Sverige. 1995 kom efterträdarna 145 och 146. Alfa 33 är en trevlig modell och här har du chans att rädda kanske två stycken till eftervärlden!

Sista Alfan fann jag själv i Uppsala i april förra året. Det är en Alfa Romeo Spider 2000 från 1984 i till synes fint skick, även om jag inte är särskilt förtjust i fälgarna. Den har avverkat drygt 13000 mil och hela 19 ägare. Så många ägare på en vanlig standardmodell är oftast förödande, på bilar av mer entusiastkaraktär behöver det inte vara negativt. Mer om det nedan.

Alfa Romeo Spider av denna modell blev en riktig långkörare och tillverkades från 1966 till 1993, visserligen inte oförändrad, men grundkarossen var densamma hela tiden. Framför allt är det på bakpartiet man tydligast ser skillnader mellan olika årsmodeller. Den första årsmodellen med snyggt rundat bakparti blev känd genom filmen Mandomsprovet från 1967 där Dustin Hoffman kör en röd Duetto, som den kallades i början. Den stora gummispoilern fanns på årsmodellerna mellan 1982 och 1990, ogillad av många men den skänker ju en viss karaktär till bilen. Efterföljaren som kom 1995 fick också heta Spider, men var en helt ny bil.

De bilmodeller som överlever i störst utsträckning är de som från början är ovanliga, dyra och/eller opraktiska - sportbilar, cabrioleter och coupéer. Standardbilarna får slita hårdare och de som inte skrotats ut är inte sällan lågmilade fåägarexemplar eller långtidsparkerade vrak. Det gäller även bilarna i dagens inlägg. Jag gjorde en grundlig men ovetenskaplig studie för att styrka detta påstående genom att söka på antalet Alfa Romeo Giulietta, 33 och Spider till salu på Blocket. Det blev noll träffar på Giulietta, men faktiskt två på Alfa 33. Dels den röda ovan samt en ovanlig och mycket fin kombi. Spider fanns det dock tio stycken av. Tilläggas kan väl också att det just nu finns tre Alfa Romeo Montreal på Blocket. Detta är knappast en avspegling av antalet nysålda bilar av de aktuella modellerna.