torsdag 30 augusti 2012

Fotograferat från förarsätet

När jag var Umeå i somras bestämde jag mig för utföra spaningarna inifrån bilen för att hinna med så mycket som möjligt. Dagens bilder kommer från en och samma parkering. Det är ju snart dags för en av årets roligaste bilträffar - Träffpunkt 80 - och dagens bilar skulle alla platsa där, även om man så klart önskar att bilarna som kommer dit alla är i fint skick.

Först ut har vi en Volkswagen Passat CL Variant från 1984, som jag några dagar tidigare sett på en parkering vid friluftsmuseet Gammlia. Passat Variant av de tidiga generationerna verkar idag vara mycket ovanliga så det var kul att hitta denna. Den tillhör den generation Passat som kallas B2 och den berättade jag om i november förra året. Detta exemplar har haft sju ägare och rullat drygt 29000 mil. Notera Umeå Energis Volvo 945 som står intill.

Andra bilen är en Ford Fiesta 1.1L från 1979. Utseendemässigt skulle det kunna vara en 80:a eller 81:a så det är ju inga problem på Träffpunkt 80. Problemet är väl att den varit avställd sen 2008 så att ta sig till Sörmland blir svårt. Ford Fiesta berättade jag om i mars förra året.

Utmed en reliefutsmyckad betongmur står två Saabar och en Mazda. Saabarna kan ju tänkas hänga ihop på något sätt, men de har i alla fall inte samma ägare. Den vinröda med svåra lackåkommor är en 900 Turbo 8 från 1986 som avverkat 15 ägare och rullat knappt 30700 mil, en lågmilare med andra ord jämfört med min 900 Turbo. Den ställdes av för tre dagar sedan. Den solidröda är en 900i från 1987 som ställdes av i början av förra året och har i sammanhanget rullat futtiga 24000 mil. Mazdan är en 626 LX från 1985 som rullat knappt 28000 mil. Saab 900 berättade jag om i maj förra året och Mazda 626 avhandlades även den i maj förra året.

Sist ut har vi en Audi Coupé GT från 1987 som ungdomfierats med bland annat illasittande avgassystem. Den ser rätt fräsch ut, men är avställde sedan 2010. Den har haft 12 ägare och rullat knappt 32000 mil. Audi GT berättade jag också om i maj förra året.

Gällande Träffpunkt 80 så skulle således endast två av dessa bilar kunna ta sig för egen maskin, men säkerligen kommer ingen av dem heller. Bilder från Träffpunkt 80 kommer du förresten inte att se här på bloggen (bilder från träffar och utställningar är bannlysta här), men fler bilder från bilspaningen i Umeå kommer att pytsas ut på bloggen framöver.

onsdag 22 augusti 2012

Ett hjulhus till

Idag blir det en fortsättning på gårdagens inlägg. Under en promenad ikväll fann jag nämligen ytterligare en Volkswagenhusbil som kända att jag ville visa upp här.

Det är en T3:a från 1985 i rätt prydligt skick med påbyggnad från tyska Reim . Plus för stripes och tuffa extraljus, såväl fram som bak. Extra plus för snygga fälgar och stänkskydd.

Jag märker att jag börjat fatta tycke för dessa folkabussar med dinosaurieägg på taket. De känns sympatiska på något sätt. Inte vräkiga och fula som de flesta nya (och en del gamla) husbilar. Ja ja, det är ju ett tag kvar till nästa campingsäsong så jag har tid att fundera...

tisdag 21 augusti 2012

Hjulhus

I juni förra året skrev jag ett inlägg om husbilar och även om sommaren snart är slut följer jag idag upp det med fler. Gemensamt för dem i dagens inlägg är också att de alla är Volkswagen.

Första bilen kunde man skymta i inlägget från Umeå om Volkswagen Derby för någon månad sedan, men här kommer nu en närmare presentation. Årsmodellen är 1981, men den kom till Sverige först 2004, gissningsvis från Tyskland. Campingpåbyggnaden, som tydligen heter Syro, gör den till ett riktigt höghus. Skicket är fint även om lackeringen inte original. Kanske har den haft någon fräck brun kulör från början.

Denna folkvagnsbuss tillhör den generation som kallas T3 och den har jag berättat om tidigare.

Sist ut har vi en riktig bjässe. Det är en Volkswagen LT50 från 1984 med en campingdel från svenska SMC som säkert skulle se mycket fräschare efter en rejäl tvätt. Att det är en diesel syns tydligt på sotet på sidan.

Volkswagen LT introducerades 1975 och var en serie lätta lastbilar, skåpbilar och bussar. LT står för Lasten-Transporter och de efterföljande siffrorna i modellbeteckningen står för totalvikten (i detta fall 5 ton). 1996 kom en ny modell och idag tillverkas den tredje generationen.

Varje höst börjar flera tusen nya studenter vid Uppsala universitet och de börjar nu synas i här. Det innebär en hel del saker man ska anpassa sig till som ny i stan, men för utbytesstudenter från andra länder blir det så klart extra mycket man måste lära sig. Svenska trafikregler till exempel. Den sista bilen i dagens inlägg, en Volkswagen Westfalia campingbuss från åttiotalet, har parkerats på ett sätt som säkert går för sig i Ulm i södra Tyskland varifrån den kommer, dock inte i Sverige.

Westfalia är en tysk tillverkare av campingfordon. Mest kända är de nog för sina campingversioner av folkvagnsbussar, ofta med uppfällbart tak. Det började med redan 1951.

Jag kan ju inte säkert säga att det är en student som har denna bil, men jag har sett den stå parkerad vid det närliggande studentbostadsområdet tidigare. Och, ja, den stod parkerad på samma sätt även då.

torsdag 16 augusti 2012

Höghushonda

Att Umeå är bra stad för bilspaning har jag skrivit flera gånger tidigare. Dagens bil fann jag när jag gjorde en runda i staden i somras och fler bilder från den dyker förhoppningsvis upp snart.

Träffpunkt 80 i miniformat.
Det är snart dags för Träffpunkt 80, den roliga träffen bara för åttiotalsbilar, och jag har nu införskaffat ett passande fordon till den. Det ska bli kul att glida in med den där. Om ett exemplar av dagens bil dyker upp på träffen kanske inte folk kommer att göra vågen - tyvärr - men visst skulle den vara en klockren vagn för träffen i sin kantiga knasighet?

Bilen är en Honda Civic Shuttle från 1987, men eftersom den är importerad från Nordamerika heter den Honda Civic Wagovan. En dekal på bakluckan avslöjar att den såldes ny i Kanada, i Calgary närmare bestämt. Annat som avslöjar att den är en import är att den har fyrkantiga registreringsskyltar och annorlunda positionsljus/blinkers.

Bilen stod parkerad på Ålidhem och såg lite bortglömd ut med eltejp på de frasiga skärmkanterna. Den är dock besiktigad och i trafik. Det är ju ingen vacker modell direkt, men notera de snygga plåtfälgarna med liten navkåpa.

Varför namnet Wagovan ansågs bättre än Shuttle på den nordamerikanska marknaden vet jag inte, men jag vet att den också kunde heta Civic Wagon. Det som skiljde dem åt var skillnader i baksätets och lastutrymmets utformning. Shuttle var en högbyggd variant av Civic och jag har skrivit om den tidigare, kanske inte det mest populära inlägget men ändå.

Jättestor stötfångare. Skärmbreddare av eltejp.
Wagovan syftar väl på att bilen ska ses både som en van (skåpbil) och wagon (kombi). Det får mig att tänka på ett liknande modellnamn avsett för den amerikanska marknaden, nämligen Volkswagen Vanagon. I Europa är den känd som Volkswagen Transporter eller Caravelle, fast mest känd är den nog som folkabussen. En Vanagon har faktiskt varit med på bloggen tidigare. Frågan är om det finns fler fyndiga namn skapade av van och wagon?

tisdag 14 augusti 2012

Pärlan pensionerad - länge leve Luxen!

Idag frångår jag bilspaneriet lite för avslöja mitt nya fortskaffningsmedel. "Pärlan", min pärlgrå Volvo 164, är numera såld. Låt mig därför presentera "Luxen": Saab 900 T16 Lux!

Annonsen på bilen kom ut på Blocket i tisdags och i onsdags köpte jag den över telefon. Det kan verka något våghalsigt, men bilen är väldokumenterad och ägaren är svårt fast i Saabträsket vilket kändes förtroendeingivande. Igår hämtade jag den strax utanför Göteborg.

Vad är det då jag köpt? Jo, en av barndomens drömbilar! Inte som en Lamborghini Countach eller Ferrari Testarossa, utan en mer realistisk drömbil. En Saab 900 var ju en vanlig bil (det dröjde dock in på nittiotalet innan mina föräldrar skaffade en), men en Turbo var mer ouppnåeligt. Det var ju bilar för Ingemar Stenmark och Björn Borg. Så nära, men ändå så långt bort, liksom. Men nu, trettio år senare, har jag en!

Bilen är alltså en Saab 900 T16 Lux från 1984 i sedanutförande. 1984 var första året för 16-ventilsmotorn på 175 hästar. Nyheter på utsidan för modellåret var ny grill och nya anslutningslister till stötfångarna. Att bilen är en Lux innebär att den är en direktörsracer: kraftfull motor och riklig utrustning. Till utrustningen hör lyxplysch, elhissar, eltaklucka, elspeglar, elantenn och farthållare! En 900 i det här utförandet kan det inte finnas många kvar av och den här bilen är en överlevare.

Bilen ska ha börjat sitt liv i receptionen på Saab. Vad den använts till vet jag inte, men den ska tydligen ha fått dubbla lager klarlack. Kanske användes den till fotografering till kataloger och annat, en exakt likadan bil figurerar nämligen på instruktionsboken och försäljningsbroschyren för Saab 900 turbo 1984.

Här kommer jag nog att befinna mig oftare än planerat.
Senare hamnade den hos en ägare som hade den från 1988 (eller om det var 1986) till 2010. Bilen kördes långt, men servades regelbundet på Saabverkstad i alla år. Det torde ha blivit dyrt. Tyvärr har denne ägare kvar alla kvitton och övrig dokumentation till bilen. Någon extrem puts gjordes väl aldrig, men bilen blev aldrig risig. Den rostskyddades regelbundet och kanske hjälpte även det extra lagret klarlack.

Därefter köptes bilen gemensamt av Saabklubbens ordförande Karl Ask och Saabentusiasten Martin Simonsson, som jag senare köpte bilen av. De bytte turbon, avgassystem (ett Simonsystem som tydligen fanns som tillbehör på åttiotalet), bromsar, framlyktor, innertak och annat för att få bilen på topp. Den utrustades också med bland annat bakrutejalusi  ("hönstrappa") och reflexramp mellan bakljusen ("babianarsel"). Idag har bilen rullat över 43000 mil och det är nästan omöjligt att få ihop med bilens fina skick!

50-milaturen igår krävde sina insektsoffer.
Första intrycket då? Skicket är mycket gott och rosten är minimal. Den klassiska Saabrosten finns nästan inte alls. Körningen består hittills av sträckan Göteborg-Uppsala via mina föräldrar utanför Katrineholm, en sträcka på 50 mil som klarades av utan problem. De 43000 milen avslöjas nästan bara av en lite slapp, men fungerande, blinkersspak. Jo, växellådan var kanske aldrig 900:ans starka kort, men växelföringen är nog extra diffus i denna bil. Och så skramlar det lite här och var när vägen är ojämn, men jag har kört värre.

Mina föräldrar hade en Saab 900 GLi från 1984 så det känns bekant bakom ratten. Föräldrarnas bil saknade servostyrning, men de skaffade sen en nyare 900i med servo så det har jag också känt på. Upprätt körställning i bekväm stol och körupplevelsen känns igen. Ända tills man trampar på gasen. Fy fasen vad den går! Och ljudet! Turbokicken är beroendeframkallande och jag kom på mig själv att fnittra som ett barn varje gång. Planer för framtiden är att få till lite bättre puts och bättra på detaljer som chanserat lite. Men jag misstänker att jag kommer att köra en del också, mer än planerat...

fredag 10 augusti 2012

Elvis has left the building

I slutet av juni kom ett kort mail från Simon. Har du sett den tidiga CX:en i magnifikt förfall på parkeringen på ...gatan? Om inte, se den med en riktig kamera. Den hade jag inte sett så i början av juli åkte jag till platsen med kameran i högsta hugg. Som en strandad val låg den på asfalten och förföll.

Det visade sig vara en CX 2000 från 1977. Färgen var svårbestämbar, men mörkröd säger Transportstyrelsen och det låg nog nära sanningen. Nu hade dock det mesta av karossen antagit en brunare kulör. Bilen hade utrustats med bland annat taklucka (så kallad skyport), överdragsklädsel, rattmuff i träimitation samt backspeglar och hjulsidor av plast. Det är ju en smaksak, men i mina ögon så var det enda av "extrautrustningen" som förhöjde bilens utseende de gula varselljusen under kofångaren fram.

Den roligaste utrustningen var i alla fall Elvisfiguren som hängde i innerbackspegeln och som hade egen belysning på instrumentpanelen!

I förra inlägget skrev jag om Subaru XT som ett slags rymdskepp på hjul. Citroën CX kan väl beskrivas på ett liknande sätt med sin udda design, speciella lösningar och sin tuffa modellbeteckning. Tyvärr blev bilderna som jag tog in i bilen dåliga, men titta bara på dörrsidan så förstår du att detta inte är en vanlig bil.

Det visade sig att jag fångade bilen på bild i grevens tid. Tre veckor efteråt avregistrerades den nämligen och nuvarande ägare är Upplands bildemontering. Ett inte oväntat öde för ett sådant här långtidsparkerat exemplar, men ett tråkigt slut för en häftig bil. (Citroën CX har varit med på bloggen ett par gånger tidigare bland annat här.)

Intill CX:en stod en Citroën BX 16 RS från 1988. Gissningsvis var det samma ägare till bilarna vid tillfället, men jag är inte säker. BX:en må se nästan lika hjälplös ut som CX:en, men den är i trafik och nyligen besiktigad. BX ersatte GSA och introducerades 1982 som 1983 års modell. Ett stort antal utföranden presenterades fram till nedläggningen 1994. Designen hämtades från två konceptbilar från Bertone, Reliant FW11 från 1977 och Volvo Tundra från 1979. Ersättare blev ZX och Xantia. BX blev ganska populär och åtminstone i Uppsala upplever jag att det är ganska vanlig bil fortfarande.

Det har inte varit så mycket aktivitet på Bilspanaren den senaste tiden. Semester, resor och umgänge med andra än min dator har bidragit till detta. En annan sak har varit att jag haft fullt upp med att sälja min Volvo 164. Det gick lite trögt, men efter att ha åkt på en veteranbilsträff som anordnas vid Ulva kvarn nära Uppsala varje sommartisdag med en till-salu-skylt i rutan vaknade intresset till liv och snart hade en köpare bestämt sig. Ny hemvist för bilen blir Kungsbacka på Sveriges baksida. I tisdags hämtades bilen och mindre än ett dygn senare hade jag köpt en ny gammal bil!

Det gick fort, men Blocket hårdbevakades sedan veckor tillbaka om ett lämpligt objekt skulle dyka upp. Siktet var inställt på en idag ovanlig bilmodell, helst billig (runt 10000 kronor) med få ägare och lågt miltal, det vill säga sådana bilar jag vurmar för här på bloggen. Två Simcor lockade stort. En 1100 i Svalöv och en 1508GT i Robertsfors. En Skoda 130L i Alingsås som behöver nya bakbromsar såg väldigt fin ut och pockade på uppmärksamhet. Till slut föll valet på en drömbil från barndomen som inte uppfyllde något av det jag sökte efter. En relativt vanlig modell som kostade något mer än vad jag fick för Volvon och som haft åtta ägare och rullat långt. Väldigt långt. Volvon hamnade ju utanför Göteborg och på söndag åker jag till Göteborg och hämtar den nya bilen så balansen mellan landsdelarna rubbas därmed inte. Mer om nya bilen kommer säkert framöver.

lördag 4 augusti 2012

Närkontakt av tredje graden

Jag har tidigare berättat att jag har en slags inre lista på bilar jag vill hitta när jag är ute och spanar. Dagens bil är definitivt en sådan. Tyvärr var det inte jag själv utan Marcus, den trogne spanaren i Ljusdal som berikat bloggen med flera roliga bilar, som fann den. Nu har han haft närkontakt av tredje graden och funnit något utöver det vanliga!

Bil och bil förresten, rymdskepp är kanske en bättre beskrivning? Plocka bort hjulen och sätt dit ett par minimala vingar så har du ett fortskaffningsmedel som hämtat från vilken Star Warsfilm som helst. Modellbeteckningen "XT" avslöjar dessutom att den här bilen tillhör rymdåldern. Bilen är en Subaru XT Turbo från 1988, en bil som nog aldrig varit särskilt vanlig här, men har man sett en så glömmer man den inte så lätt. Detta överlevande exemplar ser riktigt fint och orört ut med alla dekaler och emblem på plats. Kanske stämmer Transportstyrelse angivelse av miltalet på knappt 7600 mil? Ett fantastiskt fynd!

Subaru XT presenterades 1985 och var märkets första sportbilssatsning. Den presenterades först på den amerikanska marknaden och några månader senare på den japanska. I Japan hette dock modellen Alcyone, som är namnet på den ljusstarkaste stjärnan i Plejaderna. Plejaderna heter Subaru på japanska och dessa stjärnor återfinns i Subarus logotyp. Bilens former var modernt kantiga - därmed inte sagt att XT såg ut som andra bilar. Eftersom den var en Subaru hade den fyrhjulsdrift och boxermotorn. Tack vare motorkonstruktionen kunde fronten vara låg. Luftmotståndet blev därmed lågt och kunde hållas ännu lägre tack vare att dörrhandtagen var av flygplanstyp och varken stack ut eller bildade någon fördjupning på karossidan. Karossen var höj- och sänkbara tack vare luftfjädring. Utsidan må se konstig ut, men det var på insidan som det konstigaste fanns. Det var också det som imponerade svårt på alla små bilnördar vid tiden. Det såg nämligen ut ungefär så som man kunde tänka sig ett stridsflygplan från en nära framtid, typ år 1999. Jag har ingen personlig erfarenhet av XT, men för att nämna några saker så hade den digital dataspelsinstrumentering i Turbomodellen, joystickformad växelspak med röd knapp högst upp som man valde fyrhjulsdriften med och en av bilvärldens konstigaste rattar. 1991 ersattes XT av SVX, formgiven av Giugiaro. Den hade också annorlunda designlösningar, men såg mer nittiotalsmässig och mindre konstig ut.

Jag skrev i förra inlägget om hur jag slukade Teknikens värld i min ungdom. Bland de roligare inslagen i tidningen hörde de så kallade "sommar- och vinterskotten", begagnade bilar som köptes för att köras en sommar eller en vinter. Jag minns till exempel Röda Hund (Alfa Romeo Alfetta), Lili och Sushi (Volkswagen Golf och Datsun Cherry), Tjocka Berta (BMW 728), Ruttmo (Fiat Ritmo cabriolet), Helmut Kohl (Porsche 928) och Mac Skott (Jaguar XJ6). År 2002 hade man Projekt XT, en vit Subaru XT Turbo. Så här beskrev man den: Läsare hörde av sig och undrade varför vi aldrig skrev om den. Orsaken var att den krävde så många specialkunskaper att få vågade använda den.