Visar inlägg med etikett Morris. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Morris. Visa alla inlägg

söndag 28 juli 2013

English carspottings part 2: Morris Motorhome

Nu har det gått två veckor och det är hög tid för en ny engelsk spaning. Dagens bil fann jag i Penzance ungefär en halv minut efter jag fotat Volvon i förra inlägget när min fyraårige son utropade: "Titta, pappa, där står en till gammal bil!". Jag tog några snabba bilder innan vi hastade iväg igen. Det syns inte på bilderna, men det blåste kallt och duggregnade vid fototillfället.

I ärlighetens namn var jag inte säker på vad det var jag sett, men den kändes väldigt brittisk och jag tycker mig ha sett dylika fordon i diverse brittiska filmer och TV-serier. Efter en närmare titt på bilderna såg jag det lilla Morrisemblemet i fronten och det visade sig vara en Morris FG. I mitt sökande efter information om modellen upptäckte jag att jag inte var den ende som spanat in bilen - se här! Det verkar alltså vara en före detta ambulans från 1967, men vad den används till idag är jag osäker på, men husbil verkar troligt då det sticker i alla fall ut en skorsten genom sidorutan. Även om det inte var en vacker skapelse från början så hjälper knappast det risiga skicket till.

Modellen fanns i en rad olika utföranden och tillverkningstiden var lång. På brittiskt bilindustrimanér hette Morris FG även Austin och presenterades 1959. Från 1968 kallades den BMC och från 1970 och fram till nedläggningen 1980 hette den Leyland.

tisdag 18 juni 2013

Ruled Britannia

Idag är det Grand finale på det brittiska temat på Bilspanaren! På fredag bär det av till England och då blir det paus igen på bloggen.

Bilderna idag kommer från en sådan där osannolik plats där bilar man inte trodde fanns kvar helt plötsligt står där i drivor! När jag körde öststatstema på bloggen avslutades det också med en sådan plats. Skillnaden här är att alla bilar verkar vara svensksålda exemplar! När såg du en Austin Allegro senast? Eller Austin Maxi? Här finns de en masse! Dessutom räknade jag till fyra Leyland Princess och två Morris Marina! Fullt med bilar från den tid då den brittiska bilindustrin var som sämst!

Hur alla dessa bilar hamnat här kan jag bara spekulera i. Det finns en bilverkstad i närheten som sysslat, och sysslar, med företrädesvis brittiska bilar. Detta kanske är reservdelsbilar eller möjligtvis kundbilar som inte lösts ut. Vad som finns i det gamla godsmagasinet kan man ju kanske gissa sig till. Platsen är inte helt okänd bland bilnördar så det kanske är någon som vet mer.

Jag tänker inte fördjupa mig så mycket i bilarna och bilmodellerna så mycket (som jag brukar göra), utan låter bilderna mer få tala för sig själva. Vi hörs igen någon gång i juli! Ha en riktigt glad midsommar!
Var har jag hamnat nu? Luxen tittar försiktigt fram och förundras. Och förfasas.
I förgrunden en riktigt skaplig Morris Marina Coupé från 1973.
Maxat med Austin Maxi! Notera strålkastartorkarna! 
Den vita Maxin är en 70:a vilket man ser på att den har en annorlunda grill.
Austin Allegro finns det också massor av. Här i svenska färger.
Austin Allegro som ramlat ur registret för länge sen. Registreringsnumret
tillhör nämligen numer en snöskoter av 1995 års modell!

Allegro i olika utförande.
Italienskt par bland britterna: Alfa Romeo 164 från 1990 i rött och grönt.
Austin A55/A60 Cambridge bland Maxi och Allegro.
Ännu en Cambridge trodde jag först, men det är
storebror Westminster med sexcylindrig motor. 
MG 1100 eller 1300. Bakom den resterna av en
fransk katt bland hermelinerna, Citroën Dyane.
Flagnande Leyland Princess som tycks ha sjunkit ihop i en sista vila.
Till vänster en Morris 1100 Countryman.
Mer av Morrisen. Tak från en hundkoja skyddar diverse motorer.
Under trädet ruvar en Maxi utan ansikte.
Sönderkapad Wolseley Six (eller om det är en 18/85) tillsammans
med annat bra-att-ha. Ännu en Princess skymtar i buskarna.
Mer bra-att-ha-grejer.
Ännu en Princess. En 78:a i tidstypisk färgsättning.
Och plötsligt en trevlig Japan, Honda Civic från 1979. Och en Princess.
Ännu en Morris Marina. Eller ja, en halv då.
Andra halvan. Samt dörrar till en Maxi och en toalettstol.
Mer italienskt: baklucka till Fiat Croma.
Ännu en Maxi. Ytterligare en katt bland hermelinerna
 skymtar i bakgrunden, Mercedes-Benz E320 T.
Sönderslagna rutor...
...ger risk för flagnande instrumentpanel!
På lastkajen står skalet av en Wolseley 6/110, ett lite finare
syskon till Austin Westminster.  Regndroppe på linsen.
Ta mig härifrån! Tyvärr stannar inga tåg här.

onsdag 12 juni 2013

Under hägg och syren

Snart börjar min semester och i slutet av nästa vecka åker jag på semester. Turen går i år till England och för att komma i rätt stämning tänkte jag att kommande inlägg skulle ha brittiskt tema. Att få se brittiska bilar ute i vardagstrafiken hör ju inte till vanligheterna, men jag har passande nog funnit några stycken.

Först ut är en Mini Moke kamouflerats med syrener (eller är det hägg?) och annat grönt. Den fotades förra veckan på nästan exakt samma plats som Mini Coopern, som jag skrev om förra året. Det är nu inte så konstigt då det är samma ägare till Moken som till Coopern.

Transportstyrelsen säger att det är en BMC Mini Moke och att årsmodellen är uppskattad till 1964. På BMC-vis såldes Mini Moke som Morris eller Austin (men på den hette även andra saker senare), men det var ingen skillnad på dem. Exemplaret på bilderna togs i trafik i Sverige första gången 2005. Jag gissar att Mini Moke aldrig såldes i Sverige som nya. Det är en spartansk modell, men detta exemplar har i alla fall fått en läderratt med Morrisemblem. Vad ruskorna i bilen ska användas till vet jag inte, men en gissning är att det är studentkörning på gång. Bilden togs nämligen på den dag då de flesta av Uppsala gymnasieskolor hade studentavslutning.

Moke ska tydligen betyda "åsna" på någon gammal dialekt och det var väl meningen att Mini Moke skulle användas som en packåsna för brittiska soldater. BMC utvecklade nämligen modellen för den brittiska militären som ansåg att de hade ett behov av ett lätt, terränggående fordon som skulle kunna landsättas med fallskärm eller, vid behov, bäras kortare sträckor. Grunden till bilen var såklart på Hundkojan, presenterad 1959. Särskilt terränggående blev nu inte Mini Moke på grund av små hjul, låg markfrigång och framhjulsdrift. En fyrhjulsdriven prototyp togs fram där en extra motor baktill drev bakhjulen, liknande den lösning som på Citroën 2CV Sahara. Fyrhjulsdriften löste dock inte den låga markfrigången. "The Twini", som den kallades, stannade på protypstadiet. Brittiska armén tackade nej till Mini Moke. De enda som visade något intresse var flottan då bilen skulle kunna användas på hangarfartyg.

BMC lät sig inte nedslås av detta utan satsade på att marknadsföra den som ett slags nyttofordon i mer civil form istället - utan terrängegenskaper. Nu blev det dock som ett nöjesfordon Mini Moke gjorde succé. Liksom exempelvis Citroën Méhari och Renault Rodeo (som jag skrev om efter min Frankrikesemester) blev de mäkta populära på soliga semesterorter. Efter några års produktion flyttades tillverkningen till Australien. 1982 flyttades tillverkningen till Portugal där modellen lades ned först 1993. Tankar på en fortsatt tillverkning fanns, men det blev inte av. Total produktion uppgick till knappt 50000 exemplar.

Ett riktigt el-ände!
Som avslutning kan jag meddela att den trilskande elhissen på Luxen nu är åtgärdad. Jag skrev ju om mitt fixande med den här. Jag var helt säker på att det var motorn som gett upp, men det visade sig vara ett kabelbrott i genomföringen till dörren. En helt ny motor och mekanism köptes dock inte i onödan för den gamla mekanismen hackar och går trögt. Vid kabelbytet upptäckte jag att kablarna till elhissar, elspeglar och centrallås var ganska spröda...

tisdag 30 oktober 2012

Sjuttiosju, sjuttiosju vart har du tagit vägen nu?

Nämen, vad står där?
Jag har en idé om att skriva lite kortare inlägg då och då för att inte tempot ska bli alltför lågt på bloggen. Dessutom är det bra sätt att lätta lite på bilderna på det där bilarna som visserligen är roliga, men som jag skrivit om flera gånger tidigare.Tyvärr hinns det sällan med, men idag blir det dock ett kortare inlägg om en bilmodell jag avhandlat i ett tidigare inlägg.

Denna Morris Minor 1000 från 1958 sprang jag på i Uppsala i juni. Morris Minor måste vara en av bilvärldens trevligaste bilmodeller och den här i lite ovanligare fyrdörrarsutförande såg, trots skicket,extra trevlig ut på gatan med små flerbostadshus med två våningar. Jag har sett bilen på någon marknad någon gång, stående till salu på ett släp. Priset, 8500 kronor, står fortfarande på rutan, men jag vet inte om bilen såldes på den där marknaden eller inte. Hittills har bilen i alla fall haft sex svenska ägare. Den stod vid fototillfället parkerad som vilken bil som helst på gatan, men jag gissar att den inte är särskilt körduglig. Senast godkända besiktning utfördes nämligen 1977 och samma år ställdes bilen av!

Very British, indeed.
Bilen togs i trafik i Sverige för första gången 1973 och det är väl ingen vild gissning att den innan dess bodde i Storbritannien? Den är högerstyrd och baktill sitter gissningsvis den ursprungliga registeringsskylten som gör att bilen ser ytterst brittisk ut. Om mina begränsade kunskaper om brittiska registreringsskyltar stämmer så torde bilens ursprungliga registreringsort varit nordöstra London.

torsdag 22 september 2011

Minderårig parallell till åttiotalet

Inläggen har på senare tid kretsat en hel del kring åttiotalet. Anledningen till detta är såklart att Träffpunkt 80 hölls i helgen, men nu har en viss mättnad inför årtiondet infunnit sig. Därför tänkte jag skriva om en bil som befinner sig långt från detta årtionde.

Utanför en nedlagd bensinmack och bilverkstad i Uppsala stod denna Morris Minor från 1956. Bilderna togs redan i slutet av april men jag tror att bilen kan stå kvar fortfarande. Den har varit avställd sedan 1998 och senast godkända besiktning utfördes 1995 men bilen har dock inte stått på platsen sedan dess. Tolv ägare har passerat revy. Vem av dessa som låtit lackera den gulbeige med bruna skärmar och fälgar vet jag inte. Färgkombination för tankarna till någon lyxigare trettiotalsvagn och jag tycker inte att det klär denna bil. Andra saker som inte klär bilen är att kofångarna plockats bort och sportratt har monterats. När jag ändå är igång och klagar så tycker jag små bruksbilar gör sig bäst med svarta däcksidor.

Morris Minor är en älskad bilmodell och måste väl sägas tillhöra de där folkbilarna som så många känner till, trots lägre tillverkningssiffror än för till exempel folkbilarna Volkswagen typ 1 eller Citroën 2CV. Minor var dock den första brittiska bil som tillverkades i över en miljon exemplar. Det har skrivits massor om den redan så jag försöker mig på en snabbresumé.

Den första bilen som hette Morris Minor kom 1928. Minor betyder minderårig, men kan också vara ett tillägg i namnet liknande Junior. Major används på samma sätt men motsvarar då Senior. Storebror Morris Major kom dock inte förrän 1958. Den första Minorn var en enkel bil som skulle konkurrera med succén Austin Seven. Eller enkel och enkel förresten. Från början hade Minor en motor med överliggande kamaxel innan den ersattes av en mer traditionell sidventilsmotor. 1934 ersattes Minor av Morris Eight.

1948 återuppstod Minor i en helt ny skepnad. Hjärnan bakom bilen var den geniförklarade och senare adlade bilkonstruktören Alec Issigonis som började arbetet med bilen redan under andra världskriget. Det fanns tankar om att bilen skulle få både boxermotor och framhjulsdrift men kraftöverföringen ärvdes i slutänden från föregångaren Eight, det vill säga med bakhjulsdrift och sidventilsmotor på 27 hästar. Bilen var i övrigt modern med självbärande kaross och goda köregenskaper. 1952 kom Series II med något starkare toppventilmotor och 1956 kom Minor 1000 med större motor och bättre bakaxelutväxling. Den sista större uppdateringen kom 1962 då motorn förstorades ännu lite mer och växellådan förbättrades. 1971 lades tillverkningen ned efter 1,3 miljoner tillverkade exemplar.

Bilen på bilden är en Series II. Det tar man på att den har delad framruta, liten bakruta och liggande ribbor i grillen. Motorn verkar dock ha bytts ut då Transportstyrelsen anger effekten till 48 hästkrafter. Series II hade toppventilaren på 803 kubik och 30 hästar medan 48-hästarsmotorn på 1098 kubik kom 1962. Detta är säkerligen en vanlig konvertering vilket tillsammans med annan bakaxelutväxling bör göra underverk med bilen.

Jag skrev inledningsvis att bilen befinner sig långt från åttiotalet men detta kan diskuteras. I lördags pratade jag och Fredrik Nyblad, reporter på tidningen Klassiker, om bland annat Morris Minor och åttiotalet, fast i olika sammanhang. Morris Minor kom vi in på eftersom han körde till träffen i Klassikers projektbil Gråsten, en Morris Minor från 1957. Han bekräftade det som många vittnat om tidigare: Morris Minor är trots sitt frökenaktiga utseende en riktig vägvagn! Att vi kom in på åttiotalet var väl ingen slump med tanke på träffens tema. Man kan säga mycket om åttiotalet men utmärkande sak var den ljusa synen på framtiden. Det gick bra för Sverige och få orosmoln fanns trots att Kalla kriget fortfarande pågick. När vi jämförde Morrisens årtionde, femtiotalet, med åttiotalet såg vi klara likheter. Det gick bra för Sverige och framtiden såg ljus ut, trots ett begynnande Kallt krig. Två optimistiska årtionden.

Se där, nu skrev jag om åttiotalet igen och det blir nog så då jag var minor, det vill säga minderårig, under detta årtionde. Ett barn på riktigt. Allt nytt var häftigt och fascinerade och det har satt sina spår. Barndomens åttiotalsbilar fascinerar därför fortfarande, vare sig de är vardags- och drömbilar.