tisdag 30 oktober 2012

Sjuttiosju, sjuttiosju vart har du tagit vägen nu?

Nämen, vad står där?
Jag har en idé om att skriva lite kortare inlägg då och då för att inte tempot ska bli alltför lågt på bloggen. Dessutom är det bra sätt att lätta lite på bilderna på det där bilarna som visserligen är roliga, men som jag skrivit om flera gånger tidigare.Tyvärr hinns det sällan med, men idag blir det dock ett kortare inlägg om en bilmodell jag avhandlat i ett tidigare inlägg.

Denna Morris Minor 1000 från 1958 sprang jag på i Uppsala i juni. Morris Minor måste vara en av bilvärldens trevligaste bilmodeller och den här i lite ovanligare fyrdörrarsutförande såg, trots skicket,extra trevlig ut på gatan med små flerbostadshus med två våningar. Jag har sett bilen på någon marknad någon gång, stående till salu på ett släp. Priset, 8500 kronor, står fortfarande på rutan, men jag vet inte om bilen såldes på den där marknaden eller inte. Hittills har bilen i alla fall haft sex svenska ägare. Den stod vid fototillfället parkerad som vilken bil som helst på gatan, men jag gissar att den inte är särskilt körduglig. Senast godkända besiktning utfördes nämligen 1977 och samma år ställdes bilen av!

Very British, indeed.
Bilen togs i trafik i Sverige för första gången 1973 och det är väl ingen vild gissning att den innan dess bodde i Storbritannien? Den är högerstyrd och baktill sitter gissningsvis den ursprungliga registeringsskylten som gör att bilen ser ytterst brittisk ut. Om mina begränsade kunskaper om brittiska registreringsskyltar stämmer så torde bilens ursprungliga registreringsort varit nordöstra London.

2 kommentarer:

  1. Så fin den är! Min fröken i fjärde klass hade just en sån, i Uppsala t o m! Fast det var 1959 ...

    Ann Margret

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gamla bilar är trevliga då de väcker gamla minnen till liv. Min fröken fjärde klass hette Annika och körde Renault 14. En sådan lär jag dock knappast få se igen!

      Radera