onsdag 24 oktober 2012

Mikroblogginlägg

Jag skrev igår att jag fotograferat en "bil" i Vingåker i helgen. Citationstecknen kommer sig som ni ser av att det är tveksamt om om huruvida det över huvud taget är en bil eller ej. Hur som helst är det en mopedbil och hälften bil får duga idag.

Skapelsen är en Grecav Amica som har stått här ett tag vad det verkar. Det växer mossa både på och runt den. Ytterligare modellbeteckning och årsmodell vet jag inte, men då det står Grecav på stänkskydden gissar jag att den är från 1991 eller nyare. Lite för ny för att platsa på bloggen kanske, men den är ju så ful eller söt eller vad man nu vill, att den måste få vara med. Motorn är på mopedbilsvis på 50 kubik och 5,4 hästkrafter, gissningsvis fullt tillräckligt för att gör väghållningen... intressant? Karossen är av plast.

Fakta om detta fordon har inte varit helt lätt att få fram och jag ska väl i ärlighetens namn erkänna att jag inte lagt ned min själ i att ta reda på allt heller. Här är i alla fall lite uppgifter som jag hoppas mestadels är sanna. Modellen debuterade 1980 och tillverkare var italienska BMA (Baldi Mini Auto). Föregångaren hette också Amica och var en hidiöst formgiven trehjulig skapelse med måsvingedörrar. Modellen fanns med bensin- eller dieseldriven Piaggiomotor på 50, 125, 250 eller 360 kubik samt en version med fyra hjul. BMA köptes 1991 upp av Grecav som tillverkade Amica till 1998. Det verkar ha sålts en del i Sverige för när jag sökt på nätet så har jag funnit flera svenska exemplar. Men direkt vanlig är den säkert inte.

Amicans granne är en skaplig och alldeles nybesiktigad Mercedes 200 från 1985. Denna Mercedesmodell kallad, W123, har jag berättat om ett flertal gånger. Första gången var här.

Enligt reklamen var innebar 1985 Sista chansen att köpa en stor Mercedes för under 100 000 kronor. Då rörde det sig om sådan här snikig 200 och gissningsvis var många av dem snikigt vita!


Tillägg den 25 oktober:
Jag fick idag ett mail från Flak alias David som bland annat driver bloggen Nostalgimacken angående information om Amican. Han vill inte bli dömd på grund av detta, men han sitter sitter faktiskt inne med broschyrer till "denna smått oupphetsande skapelse", som han beskriver Amican. Han var på nittiotalet  på mässa i Göteborg i egenskap av undersköterska och där fick han se alla möjliga hjälpmedel, så även denna lilla bil. Tack David och varsågod alla läsare!

12 kommentarer:

  1. En sådan Amica ville grabben min köpa. Den var billig men hade trasig drivrem. Enkelt bytt tänkte vi men ny drivrem gick inte att uppbringa varken i Sverige eller Italien. Det blev ingen affär...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske denna råkat ut för samma sak med tanke på långtidsparkeringen?

      Radera
  2. Den där Amican, eller i alla fall en likadan, har jag sett både i Strängnäs nu i augusti, och i Eskilstuna för ett par år sen. En bit att åka från Vingåker. I alla fall i en trehjuling :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det verkar vara otroligt att det är samma fordon!

      Radera
  3. Du.. dom där "bilarna" är rätt roliga saker att titta på=) så länge man slipper köra...
    Inga uppgifter? det ska vi råda bot på=)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag kunde inte låta bli att ta kort på den. Stort tack för bilderna!

      Radera
  4. Jag ville ha en sådan när jag var femton. Tanken på att slippa sitta oskyddad i snöslasket tilltalade mig mycket. Dock avskräckte priset - om jag minns rätt så kostade den kring 80 000 kr ny, redan för 15 år sedan! Inför artonårsdagen införskaffades istället en Citroën AX11E -88, vilket var ungefär samma sak men till en tiondel av kostnaden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Möjligtvis var Amican något säkrare än AX:en?

      Radera
  5. Ja du...den skapelsen vill man ju knappast bli sedd i...och varsego=)
    Men en intressant liten sak ur en kuriosaperspektiv....
    Frågan är ju om man måste använda hubbelteleskopet för att överhuvudtaget se den?=)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag verkar inte ha tappat alltför många läsare efter detta inlägg, så din farhåga om det verkar inte ha infriats. Men man vet aldrig...

      Radera
  6. En sån hade min första flickväns pappa. Han hade inget körkort så han fick nöja sig med en Amica att köra till och från macken med. Inte så rolig att köra alls. Jag "dundrade" rakt in i en brevlåda med den. Sen blev jag brevbärare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm, Amican verkar inte ha varit helt ovanlig.

      Var det just brevlådekrocken som avgjorde ditt yrkesval? Jag backade på en fast förankrad torkställning med en bajsbrun Saab 99 i min ungdom med plåtskador som följd. Jag blev sen lärare. Har det något samband månntro?

      Radera