På återbesök

Jag skrev förra gången att det skulle bli återbesök i detta inlägg. Det är ju så att åtskilliga bilar har passerat i inläggen på bloggen och sällan blir det sällan mer än en ögonblicksbeskrivning. Man får aldrig reda på vad som händer med bilarna sen. Det tänkte jag ändra på idag genom att besöka fyra långtidsparkerare i Uppsala.

Först ut är den Volkswagen Golf från 1976 i Flogsta som jag skrev om i januari 2011 och som endast haft en ägare. Den har stått på samma plats sedan mitten av nittiotalet och den står där än. Det som hänt sedan förra gången är ett långsamt förfall och att den avregistrerades 2012. Den står dock kvar, åtminstone ett tag till. Vi får se hur det blir vid nästa återbesök.

Nästa återseende är den närmast kamouflagefärgade Renault 4:an från 1972 i Luthagen som jag skrev om i november 2010. Denna bil har haft dubbelt så många ägare som Golfen, det vill säga två. Senaste besiktningen utfördes 2004 och färgen har blekts ännu mer sen förra besöket. Det som hänt sen senast är att den nu ställts av (2012) och att den faktiskt flyttat på sig. För ett par år sedan asfalterades parkeringen om och då rullades bilen till en ruta snett mittemot den förra, en trygg hörnparkering där den nu står och trycker.

Hemma i Stabby där jag bor återbesöker vi den Ford Granada från 1982 som jag skrev om i oktober 2010 och där jag bad om att någon skulle rädda den. Den hade då endast stått där i tre år, men mossan hade redan fått fäste på bilen och marken runtom. Skicket var dock riktigt fint och miltalet lågt. Jag passerade den ofta och den blev alltmer grön. Varenda gång tänkte jag när jag gick förbi att jag måste kontakta ägaren och så den lät mig rädda bilen. Så blev det ju såklart inte, men så en dag tidigare i år var den helt plötsligt borta, endast mossan var kvar. Jag gissade då att den blivit skrotad och grämde mig över detta. Men så en dag när jag åkte omkring i min tråkiga familjebil glider den nu skinande Granadan i jättefint skick förbi med sin nya ägare (antar jag att det var) skrattande vid ratten. Den blev alltså räddad till slut till min stora glädje, men jag måste ju erkänna att jag grämer mig över att det inte var jag som räddade den.

Sista återbesöket är hos den Mitsubishi Galant Turbo i Löten från 1986 som jag skrev om i november 2012. Den hade då stått på samma plats sedan början av nittiotalet och var nu riktigt mossig. Den ovanliga och tuffa modell borde ju såklart ha räddats till eftervärlden, men nu är den borta, liksom mossan på asfalten. Den verkar tyvärr inte gått samma rosenskimrande öde till mötes som Granadan. När jag söker på registreringsnumret säger Transportstyrelsen att registreringsnumret saknas. Synd på en så rar ärta.

I de två senaste inläggen har jag nu gjort återbesök och det finns säkert anledning att göra det igen, men i nästa inlägg är det återigen nya upptäckter som gäller.

Fransk funkis

Det är inte meningen att innehållet på Bilspanaren ska vara alltför lättsmält. Visst är det trevligt när en Volvo Amazon eller Saab V4 dyker upp, men bilarna här ska gärna skänka mer motstånd. Bilar som vid en första anblick kan vara totalt ointressanta och där läsaren kanske undrar om jag är riktigt frisk har sin självklara plats här. Om man stannar upp och begrundar lite så kan det nämligen visa sig vara en väldigt ovanlig vagn och inte alls så tråkig och ointressant som den först kan tyckas vara. Dagens bil, om man ens kan kalla den för bil, är definitivt en sådan.

Ett nyare skåp far förbi. Notera fina funkishus i bakgrunden.

Jag har passerat den många gånger och undrat om den ska få vara med på bloggen. Jag tycker ju att den är tuff, men den kanske inte direkt skulle locka läsare. En kall dag i december bestämde jag mig ändå för att fota den och idag bestämde jag mig för att låta den få ett eget inlägg.

Det rör sig om en Renault Master från 1996. Med tanke på skicket hade jag gissat att den var äldre, men sådana här fordon av nyttokaraktär verkar sällan behandlas särskilt ömsint eller ha rostskydd jämförtbart med en personbil. Den har haft fyra ägare och rullat knappt 30000 mil. Några dagar innan bilderna togs ställdes den av.

En titt in genom bakdörrarnas fönster tyder på att den verkar användas som förråd. Kanske lättare att hyra parkering än ett förråd?

Renault Master presenterades 1980, samma år som dess mindre syskon Trafic. Formgivningen var klossig med speciellt utformade dörrhandtag, liknande dem på Fiat Ritmo. Skjutdörren/-dörrarna ligger liksom utanpå karossen. Jag är förtjust i denna inte så insmickrande funkis form. Det är liksom en modern variant av Citroëns HY-skåp.

Hur tänkte man här?

Trots den svårsmälta formen tillverkades den i 17 år. 1998 så en efterträdare som var i stort sett identisk med Opel Movano och Nissan Interstar. Och mycket tråkigare.

Lugn, det är på gång!

Den stylade Starleten

Vad var det då för bil i förra inlägget som jag fann i ett av Uppsalas många studentområden? Svaret är en tredje generationens Toyota Starlet (internt 70- eller EP70-serien). I detta fall rör det sig om en DX från 1987 som med uppfinningsrikedom, men gissningsvis låg budget, blivit en boy racer. Toyota Corolla av denna generation har varit med tidigare. Det har också den föregående generationen (60- eller KP60-serien) varit (här).

Tack Stefan, Stefan, Dennis, (Stig) Hellberg och en anonym läsare som gissade och snabbt identifierade delarna i fronten. Lyktor och stötfångare fixade jag, men spoilern gick jag bet på. Nåväl, så här lyder svaret: Lättast att identifiera var nog strålkastarna som kommer från Golf II (möjligtvis en GTi). Stötfångaren kommer från en Toyota Corolla E100 och den nedersta silverfärgade delen kommer från bakre stötfångaren på en Corolla combi E110.

Feta lättmetallfälgar är självklart och även baktill är det stylat.

Och plötsligt! En livs levande Renault 5 kör förbi! Jag lyckas fånga den i flykten. Den första generationens Renault 5 är i det närmaste helt utskrotad, men den andra generation ser man inte så ofta den heller! Men nu är vi i studentkvarter och här görs ofta intressanta fynd. Nå, åter till Starleten...

Bakre stötfångaren sitter kvar, men vad delarna som popnitats på den kommer ifrån vet jag inte. Här behöver jag mer hjälp med identifieringen. Lösningen är i alla fall inte lika snygg, eller vad man nu ska säga, som den framtill. Tydligt är i alla fall att ett rejält mittplacerat utblås baktill har monterats.

På insidan verkar den enda åtgärden vara en racinginspirerad ratt. Om detta är gjort på allvar eller inte är lite svårt att säga. Vi kan alla fall konstatera att det skulle behövas lite mer tid och pengar för att ta bygget på allvar. Vi får helt enkelt se vad det nya året kan innebära för denna bil.

Detta blir inlägg nummer 300 på bloggen. Det borde jag såklart ha firat med en bil med 300 i modellbeteckningen, men jag sparar dem till ett framtida inlägg.

Beige glädjespridare

Det har varit rätt nya bilar i de senaste inläggen så idag tänkte jag återgå till de gamla och halvgamla bilar som är denna bloggs huvudsakliga fokus. Förra helgen tog jag mig en loppisrunda (jag var alltså på Second hand-butiker, vilket kanske låter lite tjusigare) för att försöka göra några fynd. Och fynd gjorde jag. Bilspaningsfynd!

På parkeringen utanför Kupan skapade en beige Renault 16 glädje för förbipasserande loppisfyndare. Jag kan säga att jag inte var den enda som glodde på och fotograferade bilen. Många av dem mindes den säkert från sin barndom, tog kort med sin mobiltelefon för att visa föräldrar eller barn. Det var ju en sån vi hade! Min faster hade en snyggt mörkblåmetallic Renault 16 som senare byttes till en väldigt grön Renault 12.

Bilen är alltså en Renault 16, en TS Automatic från 1976 närmare bestämt. Den ser ut att vara i ett riktigt fint brukskick. Det enda som stör mig lite är den moderna överdragsklädseln, men kanske bra att skydda en känslig klädsel. Takluckan på bilen var vidöppen och hade inte parkerats så där försiktigt i rutan, som ängsliga bilägare brukar göra (som jag själv till exempel). Ett tecken på ett avslappnat förhållande till bilägandet, vilket säkert är sunt.

Renault 16 presenterades 1965 och utsågs då till Årets bil. Inte så konstigt kanske. De flesta bilnördar vet att Renault 16 var bilvärldens första halvkombi, så det är en milstolpe, om än liten, i bilhistorien. Modern och snygg var den också. 1968 kom den starkare och mer utrustade TS-modellen. 1971 kom en ansiktslyftning med bland annat nya bakljus. Det var också från detta år som man kunde få automatlåda som tillval. I Sverige hade vad jag förstått den enklare TL samma motor som TS. Annat som var speciellt på svensksålda bilar var att alla årsmodeller hade den snygga aluminiumgrillen. Eftersom Sverige infört lag på strålkastartorkare hade Renault anpassat grillen för att få plats med det. När modellen uppgraderades med svart plastgrill till 1975 års modell lät Renault den gamla varianten vara kvar för att slippa anpassa även den nya grillen. Först 1980 lades modellen ned, men då var den fortfarande populär, kanske för att den var före sin tid?

Träffpunkt 80 på riktigt

I helgen var det Träffpunkt 80, den stora bilträffen för åttiotalsfordon. Årets träff hade tur med vackert väder, många besökare och blev mycket lyckad! Jag fick en fråga på Bilspanaren på Facebook om jag inte kunde göra ett album med bilder för dem som inte hade möjlighet att vara där. Det var ju en utmärkt idé, men jag var funktionär och hade tyvärr högst begränsat med tid att gå runt med kameran. Som tur är kan man dock ha turen att springa på spontana bilträffar ibland (som till exempel här), och det är vad dagens inlägg handlar om. Ibland samlas utan någon tanke några åttiotalsbilar på ett och samma ställe - Träffpunkt 80 på riktigt!

Den första bilden togs förra sommaren av den flitige bilspanaren Jörgen. Här har en Toyota Camry Touring från 1988, Volvo 240 GL från 1988, Toyota Corolla från 1984, Mazda 323F från 1990 (modellen presenterades 1989 som 1990 års modell så den får vara med här) och Nissan Sunny från 1988 hamnat på undantag på en parkeringsplats någonstans i Örebro. Sedan bilden togs har Corollan och Sunnyn tyvärr skrotats. Värt att notera är att Volvon, som varit avställd sen 2010, endast haft två ägare och rullat knappt 12000 mil. Dags för en räddningsaktion?

Nästa bild på en snygg hyreshusmiljö togs i april av den lika flitige bilspanaren Marcus i Ljusdal. Här har jag inte kunnat tyda registreringsskyltarna så jag vet inte exakta årsmodeller. Det är i alla fall en Saab 900 (sannolikt från 1986), en Saab 99 (1983-84) och en Opel Kadett (1984-88). Tittar man inte så noga så ser man inte att jag retuscherat bort en Renault Kangoo bredvid Kadetten.

Nästa bild knäppte jag själv idag med mobilen på väg hem från jobbet. Här står en Peugeot 205 från 1989, en Volvo 345 från 1983 och en Volkswagen Golf från 1980 på rad. Precis när jag tagit bilden susade en BMW 5-serie med E28-karossen förbi. Med kjolpaket! Vilken bild det hade blivit!

I Umeå förra sommaren knäppte jag nästa bild. Här har en snyggt gul Volvo 244 från 1982, en Honda Accord från 1990 (liksom Mazdan ovan presenterad 1989 som 1990 års modell) och en Renault 5 från 1990 hamnat bredvid varandra. Renaulten och Hondan är avställda sedan ett par år, men Volvon, med endast tre ägare på nacken, är besiktigad och i trafik.

Sist men inte minst har vi en åter en bild från Umeå som jag knäppte nu i somras. Här stor en Renault Trafic, avställd sedan sju år, bredvid en Mitsubishi Lancer. Båda är av 1987 års modell.

Nöjer du dig inte med detta utan ändå vill se bilder från Träffpunkt 80 kommer bilder att dyka upp på Klassikers webbplats (och säkert många andra ställen på nätet) så småningom. Redan nu kan du se filmen från träffen på Klassiker.nu!

Fortsättning från förarsätet

Idag fortsätter jag med bilder från Umeårundan (eller Umerundan om man så vill) i somras. Alla bilder i dagens inlägg (liksom nästa alla Umeå-/Umebilder) togs på eller omkring det studenttäta Ålidhem.

Först ut har vi en Vaz 1300, eller 21011 som den hette i Sovjet, från 1981 i en inte alltför diskret grön kulör. Den må se ut som en långtidsgäst på parkeringsrutan, men besiktigades i juni utan anmärkning. Jag har berättat om modellen tidigare. Det var i oktober förra året och bilen i inlägget var då en Vaz 1200, även den fotograferad på Ålidhem! Man tar den något motorstarkare Vaz 1300 på att den har ventilationshål mellan grill och kofångare, som är gummibeklädd och saknar kofångarhorn. Viktig kunskap.

Nästa bil är Opel Kadett, av den generation som kallas Kadett C, från 1977 i tidsenlig kulör. Den ser riktigt fin ut även om framskärmarna saknar lister, antagligen på grund av att de bytts eller lagats en gång i tiden. Opel Kadett har jag berättat om flera gånger tidigare, bland annat i detta inlägg om en brun Opel Kadett C.

En prydlig Peugeot 305 ser man inte alltför ofta, men här är en GT från 1985 som rullat drygt 10000 mil. I april förra året avhandlade ett inlägg modellen. Då handlade det om en Peugeot 305 GTX.

Ännu en röd fransman fann jag, en Renault 5 GTE från 1988. Detta exemplar har hamnat på en villauppfart och har varit avställt sen 2009. Nu håller bilen på att anta en rosa kulör samtidigt som den slukas av den intilliggande häcken. En gång tycktes Sverige krylla av Renault 5, de såldes ju av Volvo, men var är de idag? GTE var en lite tuffare och motorstarkare version av R5:an. Dock var det inte riktigt en utmanare till GTI-bilarna vid tiden då effekten var lite för låg. Utmanaren fanns istället i Renault 5 GT Turbo, med 115-120 turbomatade hästar. Renault 5 berättade jag om lite kortfattat i ett av mina inlägg i juli förra året med bilder från Frankrike. Då var det en Renault 5 ur den första generationen. Bilen i detta inlägg är av den andra generationen, i Frankrike kallas Supercinq ("Superfemman").

Här har vi två kusiner stående sida vid sida. En Volkswagen Golf GLS från 1977 och en Audi 80 CL från 1982. Golfen ställdes av 2008 medan Audin som ser lite fräschare ut ställdes av redan 2005. Mellan dem kikar en Pontiac Bonneville från 1990 fram. Golf har jag berättat flera gånger, bland annat om en ensam Enägargolf. Audi 80 har också varit med ett par gånger, till exempel när jag berättade om Audi 80 och dess kusiner.

Sist ut i dagens inlägg blir ännu en Golf, en GLS från 1978 som ställdes av förra året. Denna är till skillnad från de föregående i det lite ovanligare femdörrarsutförande. Jag har tidigare uppmärksammat förändringar i bilmode och preferenser när det gäller karossvarianter. Exempelvis finns väl inte någon biltillverkare som har en tvådörrars sedan kvar på programmet. Gällande Golfen, och andra mindre bilar, kan jag gissa att det idag säljs fler femdörrars än tredörrars, medan det på sjuttiotalet var det omvända förhållandet.

Fler bilder från Umeå kommer i nästa inlägg.

En stilla undran

Härom veckan fick jag några bilder skickade till mig från Erik i Umeå. Han har tidigare skickat flera trevliga bilder, bland annat den fina Vaz 1200 som inledde följetongen "På östfronten intet nytt". Han hade också en stilla undran om vad som hänt med bilderna på den fina Renault 12:an han skickat. Han tyckte nämligen att det var den fränaste bilen av dem han skickat, och jag är nästan beredd att hålla med.

Bilderna på den fina R12:an blev lidande av att jag själv lyckades nosa upp ett sorgligt exemplar i somras som du kan se här. (I det inlägget berättar jag också kort om modellen.) Sen har jag fått andra infall och idéer som fått denna till synes självklara bloggbil fått lämna plats åt diverse mer men många gånger mindre intressanta bilar. Tills idag.

Bilen fann Erik i Umeå i juni. Det är en Renault 12 TL från 1977 som endast haft fyra ägare och rullat knappt 8400 mil, en siffra som säkert kan stämma med tanke på bilens skick. Helt felfri är den ju inte, men med tanke på hur många R12:or som finns kvar i trafik är den ovanligt fin - och dessutom i originalskick. Jämfört med den R12:a jag skrev om i somras har denna bil det ansiktslyfta utseende modellen fick 1975. Sedd snett bakifrån med den konkava bakrutan och stora bakljusen tycker jag mig se likheter med Saab 99 från 1977 och framåt. I övrigt är det inga större likheter.

En annan till synes självklar bloggbil har också hamnat i arkivet, men den får också vara med idag. Jag fann den redan i april förra året då den stod parkerad ett stenkast hemifrån. Det blev bara en bild då jag hade sonen och en kompis till honom i cykelkärran som gjorde det klart för mig att det var tråkigt att fotografera en gammal bil - även om den kallas för Laban. Det är i alla fall en Renault 4L från 1969 i lika trevligt bruksskick som R12:an ovan. Den har också haft fyra ägare, men miltalet på knappt 5500 mil som Transportstyrelsen anger får vi säkert lägga en etta framför. Det ser ut att vara samma färg på den här som på den jag fann i Fouras i somras. Se här och jämför. Renault 4 har jag berättat om tidigare.

Bilspaning på franska del 5

Vi har nu kommit fram till sista inlägget med bilspaningar från Frankrike. Idag är det bilder från två dagar i Paris och det blir en storspaning!

Vi börjar med två japanska vagnar som jag blev lite förvånad över att finna. Äldre japanska bilar är inte särskilt vanliga ens i Sverige mycket beroende på att de helt enkelt rostat bort, vilket inte är fallet i Frankrike. Här var det snarare importrestriktioner på japanska bilar som begränsade antalet sålda exemplar.

I Montmartre stod denna rätt rostfria men lite kantstötta Honda Civic av den första generationen 1973-79. Att den är automatväxlad ser man på emblemet på bakluckan: Hondamatic. En liten tuffing som kanske var den första riktigt moderna japanska småbilen. Tidigare japanska småbilar hade antingen varit ett slags motorcykelbilar eller konventionellt uppbyggda bilar med längsmonterad motor fram och drivning bak. Enligt en lapp i rutan är bilen till salu och bud kan lämnas via telefon. Bilen uppges ha gått endast 6 850 mil. Jag vet inte hur vanlig en sådan här Honda Civic är men på den franska motsvarigheten till Blocket.se, Leboncoin.fr, fanns idag fyra stycken till salu. (Notera också det kralliga Mercedes T1-skåpet med graffitimålning.)

Nästa japan är som av en händelse också till salu och sågs vid den stora shoppinggatan Rue de Rivoili. Det rör sig om en Nissan Cedric 280 SGL, fullutrustad japanlyx med sexcylindrig diesel under huven. Bilen har gått 17 200 mil och är din för 2 900 €!

Nissan Cedric visar sig inte vara en alltför ovanlig bil då jag vid en koll på Leboncoin.fr hittar hela tretton stycken! Då ingick visserligen den föregående generationen Cedric i sökningen, men ändå!

Nissan Cedric hittade aldrig till Sverige vad jag vet, men modellnamnet fanns mellan 1960 och 2004 i olika generationer. Modellen hade också andra namn beroende på marknad. Den generation Cedric som bilen på bilden tillhör kallas Y30 och tillverkades 1984-87.

Åter i Montmartre fann jag denna fina Riley Elf. Färgen känns inte som en originalfärg då de Riley Elf jag sett haft något sobrare färger. Den succébil som är mer känd som Hundkojan eller Mini har haft många namn och utföranden varav Riley Elf är ett. BMC, The British Motor Company, var mästare på så kallad badge engineering, vilket går ut på att man genom små förändringar säljer samma bil under olika namn.

Elf tillverkades 1961-69 och var en lyxig Hundkoja, som ju haft flera namn genom åren, med utbyggd bakdel och annorlunda front. Den hade en systerbil i Wolseley Hornet. På hur många BMC-modeller har bakljusen som denna Riley Elf har använts?

Ännu en variant av BMC:s badge engineering stod nära Jardin du Luxembourg, nämligen ännu en Vanden Plas Princess 1300 (det kan möjligtvis var en 1100 också)! Jag fann ju en likadan i Marennes. En koll på Leboncoin ger dock bara en träff på Vanden Plas 1100 och en på 1300. Vanden Plas Princess 1100/1300 tillverkades 1963-74 och ingick i den så kallade ADO 16-serien. ADO 16 debuterade 1962 och fanns som Austin, Morris, MG, Wolseley, Riley och Vanden Plas. De skiljdes åt med mer eller mindre yttre och inre förändringar som skulle tilltala olika typer av kunder. Bilens konstruktör var liksom Hundkojans den geniförklarade Sir Alec Issigonis, men designen stod Pininfarina för.

På väg från Jardin du Luxembourg och på väg över floden Seine via Pont Neuf stod ett exemplar av en av bilvärldens mest kända folkbilar; Fiat 500. Jag kan tänka mig att denna mikrobil varit populär i Paris där utrymmet i trafiken är skralt. Idag kryllar det till exempel av små Smart-bilar och för den del den nya retrovarianten av Fiat 500. Fiat 500 presenterades 1957 och tillverkades fram till 1975. Den hade från början 13 hästkrafter min i slutet hade effekten stigit till hisnande 23 hästkrafter. Frankrikes stora folkbil, Citroën 2CV, genomgick dock en ännu större omvandling - från 9 till 34 hästkrafter!

 

Denna snygga Citroën CX 2400 GTi med nederländska skyltar fanns också i Montmartre.

Tyvärr råkade autofokus lägga sig på trädstammen till vänster i bild utan min vetskap när jag tog bilden snett framifrån. Jag har skrivit kort om Citroën CX i ett tidigare inlägg.

I Montmartre stod också denna bruksiga Peugeot 504 GL. Jag tycker att Peugeot 504 gör sig riktigt bra i denna dova grönmetallic. Framför Peugeoten står en Austin Mini av senare årgång, en mycket vanlig bil i Paris. Skyddsbågen runt bakljusen är obligatorisk för dessa då andra bilar har sina stötfångare i samma höjd som Minins bakljus.

Nära dessa bilar stod en skönt rödorange Mercedes-Benz W123 med avbruten stjärna. Ska vi gissa att det är en 200D?

Nära den jättelika parken, eller snarare skogen, Bois de Vincennes stod denna slitna men ändå prydliga Peugeot 404.

En femdörrars Renault 5 hittades också nära Bois de Vincennes. Femdörrarsvarianten kom inte förrän 1980 och jag är osäker på om den någonsin såldes i Sverige. Någon som vet? Den kom till så att man tog dörrarna från Renault 7, en spansktillverkad rätt ful fyrdörrars sedanmodell av Renault 5, och satte dem på Renault 5.

Sista bilen i detta långa inlägg stod också nära Bois de Vincennes fast väldigt långt bort från Peugeot 404:an. Detta är i alla fall en variant som jag är säker på inte såldes i Sverige. Peugeot 104 såldes i Sverige men aldrig denna tredörrars variant 104 kallad 104 Z eller coupé. Den hade kortare hjulbas och annorlunda bakparti jämfört med fyr-och femdörrarsvarianten. Om den ändå verkar bekant på något sätt så hade den mycket gemensamt med Talbot Samba som såldes här. En annan variant var Citroën LN, men den såg vi inte heller till i Sverige. BMC är långt ifrån den enda tillverkaren som ägnat sig åt badge engineering!

Jag såg en del Peugeot 104 i trafik, både med tre och fem dörrar, men jag skulle inte säga att de är så vanliga längre. Peugeot 104 presenterades 1972. Den såg ut som en halvkombi men var från början fyrdörrars. 1974 kom coupémodellen och 1976 en femdörrarmodell. Produktionen höll på ända till 1988, alltså flera år efter att efterträdaren 205 presenterats.

Nästa inlägg återvänder vi, kanske till en del läsares lättnad, till Sverige. Au revoir för den här gången!