Kvällsspaning

Bara ett stenkast från där jag bor står den Mercedes du ser ovan, men det har liksom inte blivit av att fotografera den. Men så härom kvällen fick jag för mig att gå och då blev det den här ganska snygga bilden, om jag får säga det själv.

Mercedesen 240D från 1979 i färgen kaledoniengrün med 72 dieselmatade hästar under huven. Det är lite i en stor bil, men ger å andra sidan värdigare köregenskaper. Man får tänka på att lillebror 200D hade blott 60 hästkrafter. Detta är en skapligt exemplar som rullat drygt 20000 mil.

Ägaren till Mercedes har också en ljusgul (är det taxifärgen hellelfenbein?) 200 som varit med på bloggen tidigare, fotograferad på exakt samma parkeringsruta. Då handlade inlägget om skärmkrom och du kan läsa det här.

Modellen, som kallas W123 på Mercedesspråket, är den Mercedesmodell som tillverkats i flest exemplar och har också varit med på Bilspanaren flertalet gånger. Första gången var det i form av en tjusig 230CE och du kan läsa det här.

När jag ändå var ute och gick den där kvällen passade jag på att ta en bild på min favoritbil lite längre ner på gatan, nämligen den BMW 518 jag berättat om tidigare. Jag tänkte att det var kul med ännu en grön sjuttiotalstysk som står så nära varandra. Bilden blev jag mycket nöjd med så jag får nog ge mig ut på fler fotoeskapader innan kvällarna blir för ljusa.

Ruled Britannia

Idag är det Grand finale på det brittiska temat på Bilspanaren! På fredag bär det av till England och då blir det paus igen på bloggen.

Bilderna idag kommer från en sådan där osannolik plats där bilar man inte trodde fanns kvar helt plötsligt står där i drivor! När jag körde öststatstema på bloggen avslutades det också med en sådan plats. Skillnaden här är att alla bilar verkar vara svensksålda exemplar! När såg du en Austin Allegro senast? Eller Austin Maxi? Här finns de en masse! Dessutom räknade jag till fyra Leyland Princess och två Morris Marina! Fullt med bilar från den tid då den brittiska bilindustrin var som sämst!

Hur alla dessa bilar hamnat här kan jag bara spekulera i. Det finns en bilverkstad i närheten som sysslat, och sysslar, med företrädesvis brittiska bilar. Detta kanske är reservdelsbilar eller möjligtvis kundbilar som inte lösts ut. Vad som finns i det gamla godsmagasinet kan man ju kanske gissa sig till. Platsen är inte helt okänd bland bilnördar så det kanske är någon som vet mer.

Jag tänker inte fördjupa mig så mycket i bilarna och bilmodellerna så mycket (som jag brukar göra), utan låter bilderna mer få tala för sig själva. Vi hörs igen någon gång i juli! Ha en riktigt glad midsommar!

Var har jag hamnat nu? Luxen tittar försiktigt fram och förundras. Och förfasas.
I förgrunden en riktigt skaplig Morris Marina Coupé från 1973.

Maxat med Austin Maxi! Notera strålkastartorkarna! 

Den vita Maxin är en 70:a vilket man ser på att den har en annorlunda grill.

Austin Allegro finns det också massor av. Här i svenska färger.

Austin Allegro som ramlat ur registret för länge sen. Registreringsnumret
tillhör nämligen numer en snöskoter av 1995 års modell!

Allegro i olika utförande.

Italienskt par bland britterna: Alfa Romeo 164 från 1990 i rött och grönt.

Austin A55/A60 Cambridge bland Maxi och Allegro.

Ännu en Cambridge trodde jag först, men det är
storebror Westminster med sexcylindrig motor. 

MG 1100 eller 1300. Bakom den resterna av en
fransk katt bland hermelinerna, Citroën Dyane.

Flagnande Leyland Princess som tycks ha sjunkit ihop i en sista vila.
Till vänster en Morris 1100 Countryman.

Mer av Morrisen. Tak från en hundkoja skyddar diverse motorer.
Under trädet ruvar en Maxi utan ansikte.

Sönderkapad Wolseley Six (eller om det är en 18/85) tillsammans
med annat bra-att-ha. Ännu en Princess skymtar i buskarna.

Mer bra-att-ha-grejer.

Ännu en Princess. En 78:a i tidstypisk färgsättning.

Och plötsligt en trevlig Japan, Honda Civic från 1979. Och en Princess.

Ännu en Morris Marina. Eller ja, en halv då.

Andra halvan. Samt dörrar till en Maxi och en toalettstol.

Mer italienskt: baklucka till Fiat Croma.

Ännu en Maxi. Ytterligare en katt bland hermelinerna
 skymtar i bakgrunden, Mercedes-Benz E320 T.

Sönderslagna rutor...

...ger risk för flagnande instrumentpanel!

På lastkajen står skalet av en Wolseley 6/110, ett lite finare
syskon till Austin Westminster.  Regndroppe på linsen.

Ta mig härifrån! Tyvärr stannar inga tåg här.

Långtgående laståsnor

Detta skulle bli en rubrikbild var det först tänkt.

Jag hoppades i tidigare inlägg på lite mer aktivitet på bloggen, men även om viljan finns räcker vare sig tiden eller kraften till just nu. Men ett inlägg i veckan ska det i alla fall bli.

Mars 2012

Mercedes-Benz av den modell som kallas W123 är relativt vanlig fortfarande och har varit med många gånger på bloggen. Första gången var i ett inlägg om en W123 coupé, även kallad C123. Dagens inlägg avhandlar ännu en karosstyp: kombi.

November 2012

Den gröna i dagens inlägg är en 300 TD från 1979 som jag ofta ser. Den tillhör nämligen en av fastighetsskötarna i bostadsrättsföreningen där jag bor. Den genomgår en rullande bruksrenovering, vilket innebär att användande prioriteras före hög finish och strikt originalskick. Jag har tagit bilderna vid tre olika tillfällen (mars 2012, november 2012 och februari 2013) och därför ser den lite olika ut på bilderna. Nuvarande ägare är den sjunde i ordningen och bilen har rullat knappt 62000 mil.

Den röda har agerat rubrikbild i ett par veckor nu och är också en diesel, en 240 TD från 1981. Den fångades på E4:an utanför Timrå, liggande för nära långtradaren framför utan att köra om. Den är en lågmilare i sammanhanget då den endast rullat knappt 52500 mil. Dessutom har den endast haft två ägare. Utrustad med jättesto takbox, slokande skärmkrom och en sådan där plastspoiler ovanför bakrutan som ska leda vinden så att bakrutan inte smutsas ned - ett utdött tillbehör.

Februari 2013.

I april 1978 presenterade Mercedes kombivarianten av W123. Det var Mercedes första egenkonstruerade kombi. Tidigare kombimodeller hade byggts av fristående karosserifirmor i mindre serier. Mest känd och tillverkad är väl kombin Universal byggd på W110-modellen, det vill säga "fenmercan". Universal hette dock av någon anledning Safari i Sverige.

Februari 2013. De runda originalstrålkastarna är snyggast tycker jag.
Liksom orange blinkersglas.

Stilen på W123-kombin var elegant med sluttande baklucka vilket indikerade mer livsstilskombi än laståsna. Men lastas kunde ändå. Mycket och länge, vilket bevisas av bilarna i dagens inlägg. Nivåreglering var standard och som tillval fanns starkare fjädring och större hjul. Eftersom kombimodellen hade ett T i modellbeteckningen (som står för Touring/Transport) kunde man tro att internkoden skulle vara T123, men så är inte fallet. Beteckningen är istället S123, vilket mig veterligen står för stationswagen. Liksom för sedanmodellen fanns ett rikligt utbud av bensin- och dieselmotorer. Kombin byggdes i knappt 200000 exemplar fram till 1985.

Welcome to Västernorrland! Skulpturen Y:et från 1995 passeras.
Mercedesföraren håller sig till "halvsekundersregeln".

Egna barn och andras ungar

Jag har ju i de senaste inläggen redogjort för ett par av läsaren Jörgens spaningar och jag har tänkt att visa några till. Men det är ju som uttrycket säger; egna barn och andras ungar. De egna fynden är de som är allra roligast att visa upp. Då har jag själv fått uppleva den upprymda känslan att göra ett roligt eller ovanligt fynd, och så har jag ju sett bilen på nära håll och kan beskriva dess skick, historia och, tja, något högtravande, kanske också dess själ?

Dagens bil fann jag en dag när jag efter sonens gympaaktivitet bestämde mig för att bara avvika lite från rutten hem för att undersöka en parkering jag inte passerat på länge. Det var värt den lilla avstickaren för där stod ännu en Mitsubishi Galant i kantigt åttiotalsutförande, en modell jag skrivit om tidigare och kommit att bli förtjust i. Detta exemplar är från 1986 och är en Turbo!

Mossodlande Mitsubishi!

Jag har en kompis som bodde i husen intill i slutet av nittiotalet, men jag minns inte bilen från den tiden, trots att den verkar ha stått där sedan dess. Mossan på och under bilen vittnar om en lång parkeringsperiod.

Senast godkända besiktning utfördes 1991 och två år senare ställdes den av. Varför den, endast sju år gammal, hamnade på undantag är frågan. Motorhaveri? Ägarhaveri? Och betalar ägaren för parkeringsplatsen? Vad har det kostat under dessa år? Jag glömde kolla miltalet, men den har säkert inte rullat jättelångt.

Motorn i Galant Turbo var på två liter och 150 hästar. Prestandamässigt hamnade den nära exempelvis samtida Saab 900 Turbo. Som du ser på bilderna fick man utvändigt spoiler fram och bak, c-stolpar i avvikande färg.

Jo, det ÄR en Turbo!

På sätenas ryggar står det turbo om så ingen av passagerarna behöver tvivla om vad de åker i. Fälgarna på detta exemplar är inte original men känns tidstypiska.

Vad är lucka till för på stötfångaren bak? Om den döljer en bogserögla så verkar den ju vara lite stor?

Karossen ser relativt rak och rostfri ut så kanske skulle den kanske kunna väckas till liv igen. En tuff bil som helt klart borde räddas.

Strax intill Galanten stod två andra, inte lika ovanliga åttiotalsbilar. Volkswagen Golfen med stripes är från 1988 och verkar vara en "daily driver" som rullat knappt 30000 mil. Mercan är en 200 från 1985. Den har varit avställd i endast fyra år så mossan har ännu inte slagit rot under den. Den motbevisar min tes att alla Mercedes 200 från 1985 var vita, utan de kunde också vara blekgula.

Mikroblogginlägg

Jag skrev igår att jag fotograferat en "bil" i Vingåker i helgen. Citationstecknen kommer sig som ni ser av att det är tveksamt om om huruvida det över huvud taget är en bil eller ej. Hur som helst är det en mopedbil och hälften bil får duga idag.

Skapelsen är en Grecav Amica som har stått här ett tag vad det verkar. Det växer mossa både på och runt den. Ytterligare modellbeteckning och årsmodell vet jag inte, men då det står Grecav på stänkskydden gissar jag att den är från 1991 eller nyare. Lite för ny för att platsa på bloggen kanske, men den är ju så ful eller söt eller vad man nu vill, att den måste få vara med. Motorn är på mopedbilsvis på 50 kubik och 5,4 hästkrafter, gissningsvis fullt tillräckligt för att gör väghållningen... intressant? Karossen är av plast.

Fakta om detta fordon har inte varit helt lätt att få fram och jag ska väl i ärlighetens namn erkänna att jag inte lagt ned min själ i att ta reda på allt heller. Här är i alla fall lite uppgifter som jag hoppas mestadels är sanna. Modellen debuterade 1980 och tillverkare var italienska BMA (Baldi Mini Auto). Föregångaren hette också Amica och var en hidiöst formgiven trehjulig skapelse med måsvingedörrar. Modellen fanns med bensin- eller dieseldriven Piaggiomotor på 50, 125, 250 eller 360 kubik samt en version med fyra hjul. BMA köptes 1991 upp av Grecav som tillverkade Amica till 1998. Det verkar ha sålts en del i Sverige för när jag sökt på nätet så har jag funnit flera svenska exemplar. Men direkt vanlig är den säkert inte.

Amicans granne är en skaplig och alldeles nybesiktigad Mercedes 200 från 1985. Denna Mercedesmodell kallad, W123, har jag berättat om ett flertal gånger. Första gången var här.

Enligt reklamen var innebar 1985 Sista chansen att köpa en stor Mercedes för under 100 000 kronor. Då rörde det sig om sådan här snikig 200 och gissningsvis var många av dem snikigt vita!

Tillägg den 25 oktober:
Jag fick idag ett mail från Flak alias David som bland annat driver bloggen Nostalgimacken angående information om Amican. Han vill inte bli dömd på grund av detta, men han sitter sitter faktiskt inne med broschyrer till "denna smått oupphetsande skapelse", som han beskriver Amican. Han var på nittiotalet  på mässa i Göteborg i egenskap av undersköterska och där fick han se alla möjliga hjälpmedel, så även denna lilla bil. Tack David och varsågod alla läsare!