I det senaste numret av tidningen Klassiker fanns ett reportage om British Leyland. Till det reportaget återskapade man mycket verklighetstroget en försäljningshall hos en svensk British Leyland-återförsäljare (här kan du se en film om hur det såg ut). Jag blev helt betagen av detta bildreportage och dessutom fick jag ett oväntat sug efter att äga en olivgrön Austin Maxi.
Det fick mig också att tänka på att jag har bilder kvar från min Englandssemester 2013 som jag inte visat här. Med anledning av Klassikerreportaget kommer därför här ett par bilder på en British Leyland-produkt som jag fann i England.
Den tjusiga bilen på den tjusiga gatan är en Rover 3500 från 1974, fotograferad i Bristol. Det här verkar inte röra sig om någon hängig bruksbil utan om en välputsad entusiastbil. Trots att bilderna togs ganska mycket i farten blev de fina och såklart hjälper inramningen till med det.
Denna modell av Rover kallas för P6 och presenterades som Rover 2000 och som 1964 års modell. Den hade då en fyrcylindrig tvålitersmotor under huven, men i utvecklingsarbetet planerades det för en gasturbinmotor! Rover hade nämligen ända från krigsslutet jobbat med att utveckla gasturbinmotorer för bilar, men på sextiotalet började det bli uppenbart att det aldrig skulle bli några serietillverkade gasturbinbilar. P6:an var dock teknisk avancerad i andra aspekter med bland annat avancerade hjulupphängningar, skivbromsar runt om och en självbärande konstruktion på vilken karosspanelerna skruvades fast, inspirerat av Citroën DS. Jämfört med Rover P5 (som jag berättat om här) som den tillverkades parallellt med måste den ha framstått som ett rymdskepp! Rover 2000 var 1964 också den första bil att belönas med utmärkelsen Årets bil.
1968 kom 3500-modellen med den aluminium-V8 som Rover fått tillverkningsrättigheterna för från Buick. Motorn fick plats utan problem då motorrummet ju från början var tänkt att rymma en gasturbinmotor! 1973 förstorades den fyrcylindriga motorn och modellen döptes till 2200.
Tillverkningen av 2200 och 3500 upphörde 1977 då den ersattes av Rover SD1. Den modellen kom också att bli utsedd till Årets bil, och det var väl inga större fel på bilen i sig, men visade sig snabbt dras med en rad kvalitetsproblem. Den kom att (tillsammans med några andra modeller) bli en symbol för det sönderfallande brittiska bilimperiet. Men det är en annan historia (som du bland annat kan läsa om i Klassiker nummer 3/2015)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar