Under hägg och syren

Snart börjar min semester och i slutet av nästa vecka åker jag på semester. Turen går i år till England och för att komma i rätt stämning tänkte jag att kommande inlägg skulle ha brittiskt tema. Att få se brittiska bilar ute i vardagstrafiken hör ju inte till vanligheterna, men jag har passande nog funnit några stycken.

Först ut är en Mini Moke kamouflerats med syrener (eller är det hägg?) och annat grönt. Den fotades förra veckan på nästan exakt samma plats som Mini Coopern, som jag skrev om förra året. Det är nu inte så konstigt då det är samma ägare till Moken som till Coopern.

Transportstyrelsen säger att det är en BMC Mini Moke och att årsmodellen är uppskattad till 1964. På BMC-vis såldes Mini Moke som Morris eller Austin (men på den hette även andra saker senare), men det var ingen skillnad på dem. Exemplaret på bilderna togs i trafik i Sverige första gången 2005. Jag gissar att Mini Moke aldrig såldes i Sverige som nya. Det är en spartansk modell, men detta exemplar har i alla fall fått en läderratt med Morrisemblem. Vad ruskorna i bilen ska användas till vet jag inte, men en gissning är att det är studentkörning på gång. Bilden togs nämligen på den dag då de flesta av Uppsala gymnasieskolor hade studentavslutning.

Moke ska tydligen betyda "åsna" på någon gammal dialekt och det var väl meningen att Mini Moke skulle användas som en packåsna för brittiska soldater. BMC utvecklade nämligen modellen för den brittiska militären som ansåg att de hade ett behov av ett lätt, terränggående fordon som skulle kunna landsättas med fallskärm eller, vid behov, bäras kortare sträckor. Grunden till bilen var såklart på Hundkojan, presenterad 1959. Särskilt terränggående blev nu inte Mini Moke på grund av små hjul, låg markfrigång och framhjulsdrift. En fyrhjulsdriven prototyp togs fram där en extra motor baktill drev bakhjulen, liknande den lösning som på Citroën 2CV Sahara. Fyrhjulsdriften löste dock inte den låga markfrigången. "The Twini", som den kallades, stannade på protypstadiet. Brittiska armén tackade nej till Mini Moke. De enda som visade något intresse var flottan då bilen skulle kunna användas på hangarfartyg.

BMC lät sig inte nedslås av detta utan satsade på att marknadsföra den som ett slags nyttofordon i mer civil form istället - utan terrängegenskaper. Nu blev det dock som ett nöjesfordon Mini Moke gjorde succé. Liksom exempelvis Citroën Méhari och Renault Rodeo (som jag skrev om efter min Frankrikesemester) blev de mäkta populära på soliga semesterorter. Efter några års produktion flyttades tillverkningen till Australien. 1982 flyttades tillverkningen till Portugal där modellen lades ned först 1993. Tankar på en fortsatt tillverkning fanns, men det blev inte av. Total produktion uppgick till knappt 50000 exemplar.

Ett riktigt el-ände!

Som avslutning kan jag meddela att den trilskande elhissen på Luxen nu är åtgärdad. Jag skrev ju om mitt fixande med den här. Jag var helt säker på att det var motorn som gett upp, men det visade sig vara ett kabelbrott i genomföringen till dörren. En helt ny motor och mekanism köptes dock inte i onödan för den gamla mekanismen hackar och går trögt. Vid kabelbytet upptäckte jag att kablarna till elhissar, elspeglar och centrallås var ganska spröda...