Fönsterfix i bloggträdan

Som ni märkt, och som jag tidigare varnat för, är det låg aktivitet på Bilspanaren. Jag har knäppt lite bilder, bland annat på Taunusen som nu agerar omslagsbild på bloggen, men det blir inget skrivet. Mycket på jobbet, planering av semester med bokning av diverse tåg, flyg, hyrbilar och hotell parat med en svårartad vårtrötthet gör att tiden rinner iväg.

En annan sak som tar tid är att jag fixat lite med bilen. Den korniga bilden är från igår kväll när jag i duggregn och skymningsljus gav jag mig ut på jakt för att försöka få igång Luxens strejkande elhiss i förardörren. På marken ligger mitt byte: fönsterhissmekanism och elmotor dränkta i WD40. Mekanismen piggnade till, men motorn blev det ingen snurr på. Den lilla kuggen som driver mekanismen lyckades jag inte rubba på. Jag ser mig själv som rätt okunnig och klantig då det gäller mekande så jag är ändå nöjd att jag både fick isär och ihop allt. Om ork och tid finns ska jag plocka bort allt igen och försöka plocka isär själva hissmotorn för att smörja den inuti. Det kan ju inte bli värre, eller?

På torsdag väntar äntligen ett välbehövligt oljebyte och på söndag bär det av till Trollhättan för ett besök på Saabfestivalen, årets första träff för mig och Luxen. Dessutom blir det den första märkesträffen sen jag bytte bilmärke, något jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning.

Detta är ett avsteg från bloggen bilspaningspolicy, men jag kände att jag behövde förklara min frånvaro på något sätt. Den som väntar på något gott, får därför vänta lite till.

Toyotatvillingarna

Den 27 mars fann jag till min stora glädje en tvådörrars Toyota Corolla DX från 1981 i Uppsala. Det ser man ju inte varje dag. Jag fotograferade och åkte hem. När jag kom hem kollade jag min mejl och hade då fått några bilder från bilspanaren Mikael i Örebro. Han hade nämligen samma dag funnit och fotograferat en tvådörrars Toyota Corolla DX från 1981! Vad är sannolikheten att vi på samma dag fotograferade var sitt exemplar av denna utskrotningshotade art?

Förutom färgen är de alltså helt lika. Och bilarnas skick är också förvånansvärt lika, även om Örebrobilen verkar var lite rostigare. Ett nästan ruskigt sammanträffande! Nåväl, i och med detta inlägg återförenar jag Toyotatvillingarna, om än enbart i digital form

Den silverfärgade Corollan fotograferade jag i stadsdelen Salabacke utanför en snygg gammal affärslokal vars utseende skäms lite av alltför mycket annonsering i skyltfönstren och vars nya fasad förstört proportionerna något. Men tittar man under finns den forna skönheten kvar, precis så som bör betrakta Corollan.

Den har haft blott tre ägare och ska ha gått drygt 21000 mil vid senaste besiktningen.

Den bruna, eller vad man ska kalla färgen (kopparmetallic kanske?), Corollan fotograferades av Mikael någonstans i Örebro. Den har haft sju ägare och ska ha rullat knappt 9000 mil vid senaste besiktningen. Det låter lite lite.

Denna generation Toyota Corolla kallas för 70-serien eller E70 den har tidigare varit med på bloggen i form av den fräsiga Liftbackmodellen. 

Ett minne jag har gällande en Toyota Corolla av denna generation är från en nyårsafton i slutet, eller om det var i mitten, av nittiotalet. Jag och några kompisar skulle till en fest i en hyrd stuga ute i skogen och vi fick skjuts dit av min kompis syster i deras mammas silverfärgade, som vid det här laget mest var mattgrå, Toyota Corolla kombi. Det skulle nog inte vara ett så starkt minne om det vore för att jag är en bilnörd och att defrostern inte funkade. Fuktigt vinterväder parat med ett gäng festsugna och nyduschade ungdomar gjorde allt för att rutorna skulle imma igen. Hela tiden. Jonas torkade medan systern körde. Vi kom fram i alla fall och jag vet med säkerhet att systern kom hem, jag gratulerade henne på hennes fyrtioårsdag häromdagen nämligen, men om hon kom hem på ett säkert sätt, det betvivlar jag.

Djupfryst Duett

Det är lite dött på Bilspanaren nu. Eftersom jag är lärare och terminen börjar närma sig slutet har jag gott om arbete, men inte så mycket tid och ork över till annat. För att bloggen inte ska dö ut helt under denna period så försöker jag ändå servera något inlägg. Och nu är hög tid att presentera den Volvo Duett som agerat rubrikbil i någon månad och som snart kommer att bytas ut.

Duetten fotograferades i början av januari vilket förklarar varför den ser djupfryst ut. Jag har varit strax intill denna plats tidigare men då lyckats missa Duetten. På parkeringen intill står nämligen den PV från 1958 jag berättat om tidigare, den har endast haft en ägare! Om Transportstyrelsens uppgifter stämmer, vill säga. Med en så här gammal bil kan det kanske hända att ägarlistan inte är komplett och digitaliserad.

Duetten, eller Volvo P210, är en 67:a som haft sex ägare. Den ser långtidsparkerad ut, men besiktigades faktiskt utan anmärkning i november. Lackeringen har någon egenhändigt komponerat, men ser väl ut att vara okej. Underarbetet har dock gjort uppror för karossen spricker upp på de mest känsliga ställena. Ett solskydd över vindrutan, en så kallad gangsterkeps, är extra utrustning. När jag tittar på bilderna ser någon på taket som jag inte vet vad det är. En fot till en antenn, radiomast eller taksökare kanske?

Volvo Duett har jag berättat om tidigare, bland annat här. De här Duetten kan väl räknas till kategorin trotjänare-Duetter, sådana som rullar och älskas av sina ägare, men där funktion går före skick. Just detta exemplar utmärker sig dock med att vara i originalutförande.

Duetter lär dyka upp på bloggen igen för trots att de inte tillverkats på över 45 år så rullar fortfarande många exemplar. Både fina och fula, men alltid älskade.