torsdag 22 januari 2015

Grönt är skönt

Det blev ett långt jullov för Bilspanaren, men nu är jag igång igen. Bilderna som togs i december har blivit lite inaktuella nu när det kommit ganska bra med snö här i Uppsala.

En väldigt grön BMW flyttat in på min gata och jag måste erkänna att jag är lite förälskad. Jag måste liksom gå den vägen bara för att få kasta en blick på den. Den är ingalunda ett toppexemplar, men den är så ovanlig och sticker ut så i sin skrikiga färg att jag liksom dras dit. Sextiotalshusen runt omkring ger dessutom en fin och passande inramning. Jag har fotograferat den flera gånger för att få till extra fina bilder för att alla ska förstå hur fantastisk den är. Ändå är jag inte helt nöjd, men de du får se får duga.

En nyare BMW X6 passerar, en biltyp jag har sjukt svårt för. Det äldre syskonet däremot, ojojoj....
Objektet för mina heta känslor är en BMW 518 från 1975. Den är som sagt väldigt grön och jag tror färgen heter mintgrün, även om mintgrönt brukar förknippas med en lite mer blåaktigare och mindre iögonfallande färg. Bilen verkar vara omlackad och då kan ju färgen avvika något från originalkulören.

Navkapslar på! Tjusigt!
Jag brukar oja mig över att fina bilar som borde sparas till eftervärlden används i saltslasket vintertid, så det behöver jag väl inte göra nu. Vi får se hur den ser ut i vår helt enkelt. Det finns ju en anledning till varför det finns så få BMW kvar från sjuttiotalet. Ägaren verkar bry sig om sin gamla BMW i alla fall. Vid det andra fotottillfället hade navkapslarna (utom en) kommit på plåtfälgarna till vinterhjulen och denna anrättning är ju snyggare än en aluminiumfälg. Det ger också en genuin originalbilskänsla.

Modellgenerationen kallas E12 och först ut av BMW:s 5-serie, som nu är inne på sin sjätte generation. E12 kom som 1973 års modell och ersatte då modellerna 1800 och 2000, den så kallade Neue Klasse. En försmak om designen kom 1970 med Bertoneritade konceptbilen 2200 ti Garmisch från 1970. Pietro Frua skissade dock på en modell tidigare som var mycket lik den slutliga designen, som Paul Bracq stod för. En smärre ansiktslyftning kom 1977 signerad Claus Luthe. Ett stort utbud av fyr- och sexcylindriga motorer erbjöds under åren, från 518 med 90 hästar till M535 med 218. Ersättaren E28 var en vidareutveckling av E12 och kom 1981.

E12 kom också att sättas samman i några andra länder än Tyskland genom så kallad CKD-tillverkning. CKD står för Completely Knock-Downed kits, och innebar att bilar, mer eller mindre nedplockade skickade från ursprungslandet till ett annat land för sammansättning. Anledningen till detta förfarande berodde ofta på handelshinder. Genom att sätta samman bilarna i landet istället för att importera dem kommer man runt exempelvis skatter och tullar. Den största CKD-tillverkningen av E12 skedde i Sydafrika och där kom E12 att tillverkas ända till 1984.

4 kommentarer:

  1. Ja en 518 från 1975 har man ju ägt, vit när jag köpte den men original hade den varit golfgelb, lackades om röd i min ägo.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Röd för all del, men golfgelb klär verkligen E12!

      Radera
  2. Den såg jag hos bilprovningen i Librobäck i fredags! För det kan väl inte finnas två likadana i trafik i Uppsala?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det måste vara denna. Står ofta på plats på Tiundagatan om du har vägarna förbi.

      Radera