Liten men tuff

Till min stora glädje har denna lilla och ettriga italienare börjat parkera på samma gata som jag bor på. Bilderna togs förra helgen på nästan exakt samma plats där jag fann en annan, ännu mindre, ettrig typ, nämligen Austin Cooper. Det är dock inte samma ägare på bilarna så det verkar inte röra sig om någon samlare av pyttesmå prestandabilar.

 

Dagens bil är Lancia A112 Abarth från 1984 som har skrämts upp både på, i och under skalet. I originalutförande är utseendet mer beskedligt och det är inga större skillnader utseendemässigt mellan en vanlig A112 och en Abarth. Med uppgraderingarna gissar jag att det är gokartkänsla när man kör denna bil. Hur många hästkrafter mer som motorn ger i detta utförande vet jag inte. Däremot torde originalets 70 ändå räcka med tanke på att tjänstevikten är 760 kilo. Detta förhållande har säkert lett till att många Abarther levt ett hårt liv och fått vandra runt bland många gasglada unga herrar. Detta exemplar har avverkat 18 ägare.

A112 introducerades 1969 som Autobianchi A112. På vissa exportmarknader såldes den som Lancia A112. Motorn på 903 kubik kom från Fiat 850, men i A112 satt den fram och drev på framhjulen. Den konfiguration kom sedan i Fiat 127 som presenterades ett par år senare. A112 tillverkades med diverse uppdateringar ända fram till 1996 då den ersattes av Autobianchi Y10, känd som Lancia Y10 på de allra flesta marknader.

Till 1972 års modell kom A112 Abarth med något förstorad och vässad motor. Effekten hamnade på 58 hästar jämfört med standardversionens 45. 1975 kom en ännu större motor på 1050 kubik och 70 hästar. Till det kopplades en femväxlad låda, något som inte ens var vanligt i större bilmodeller vid tiden. Liksom Mini Cooper var modellen väl lämpad för racing och det tävlades en del på bana.

Abarth, döpt efter grundaren Carlo Abarth, tillverkade sedan femtiotalet sportbilar med Fiat som bas. En del hade originalkaross och andra helt egna sportkarosser. Man tillverkade även trimdelar till Fiat och avgassystem till flera bilmodeller. Man drev också racingstall. 1962 inleddes ett samarbete med Simca, men när samarbetet med Fiat fördjupades ytterligare försvann Simcamodellerna och 1971 köptes Abarth upp av Fiat. Abarthnamnet hamnade på flera av Fiats vassare modeller. Då Fiat ägde Autobianchi och Lancia förärades även toppmodellen av A112 med namnet. Sedan 2007 är Abarth en egen division inom Fiat liknande BMW:s M och Renault Sport.

Autobianchi, då? Den lilla biltillverkaren bildades 1955 av cykeltillverkaren Bianchi, Pirelli och Fiat. Dess modeller var ganska få och små med undantag för den stora A111 från 1969. Mekaniken kom från Fiat men Autobianchi skulle vara mer exklusiva och därför högre prissatta än motsvarande Fiatmodell. Vissa innovationer kom också först i Autobianchi innan det kom i de billigare Fiatmodellerna. När modellen Y10 gick i graven 1986 följde även märket Autobianchi med ned.

När jag var liten körde min mammas moster Autobianchi A112. En berättelse jag fått höra flera gånger är den om när hennes bil inte startade och hon tog till en revolutionerande metod för att fixa den. Jag vet dock inte om det var Autobianchin eller den Ford Anglia hon hade innan. Hur som helst skruvade hon i alla fall av oljepåfyllningslocket och rörde om med en pinne. Därefter startade hon bilen. Sägs det.

Jag har tänkt att fortsätta med några italienare framöver, men på grund av hög arbetsbelastning just nu kan jag tyvärr inte säga när nästa inlägg kommer. Det dröjer säkert en vecka eller två, så passa på att njuta av våren i stället för att häcka vid datorn! Ett tag åtminstone.