Lyxkryssare med svagt hjärta

Idag återvänder vi till Umeå för att se vad jag mer beskådade från förarplatsen i bilen. På parkeringen intill den som jag berättade om först i denna serie inlägg fann jag en tjusig lyxkryssare som långtidsgäst. Dess förfall var så magnifikt att jag nu ångrar att jag inte gick ur bilen för att knäppa fler bilder. I efterhand upptäckte jag också att jag missade en röd Nissan Sunny Coupé på samma parkering. Man kan ana den på den översta bilden. Nåväl, ibland går det lite snabbt och det är lätt att vara efterklok.

Den bedagade skönheten är en Mercedes Benz 250 SE från 1966 som varit ur trafik sedan 2006. Trots att stjärnan i fronten är bortbruten, trösklarna flagnar i stora sjok och att den är allmänt sunkig, så ser den ändå lyxig rätt ut. Det är få bilar som lyckas med, men Mercedes är experter på det. I en Mercedes åker man som en kung hela vägen till skroten, som någon sade. Bilen har haft 12 ägare och rullat 35000 mil.

På bakluckan står det 300 D vilket antyder att den har fått bensinmotorn bytt till dieselmotor, något som också bekräftas vid en koll på Transportstyrelsen. 300 D skulle kunna vara en fem- eller sexcylindrig från Mercedes W123- eller W124-serie. Effekten anges dock till 48 kilowatt vilket motsvarar 65 hästkrafter! I så fall är motorn sannolikt en 240 D från en W115. Hur som helst är skillnad mot originalets bensinsexa med insprutning och 150 hästar (110 kW)! Att byta ut bensinmotorer mot dieslar i gamla Mercedes är ett vanligt tilltag som jag berättat om, eller kanske snarare ondgjort mig över, tidigare.

Förutom emblemet på bakluckan har bilen också fått de stora stående strålkastarna bytta mot ett par i amerikanskt utförande med två på varandra staplade sealed beam-lyktor. Vad som är snyggast är väl en smaksak.

Nu har jag rabblat upp en massa internkoder som man bör känna till om man ska kunna föra sig på en Mercedesträff. Det kan också vara bra att känna till då modellbeteckningar kan vara samma för flera olika modeller av olika årgångar. Internkoden för bilen i detta inlägg är W108 och den tillverkades mellan 1965 och 1972. Den ersatte W111 (lyxversionen av "fenmercan") och ersattes av W116, den första av Mercedes så kallade S-klass. W108 och dess längre och lyxigare syskon W109 brukar ibland också räknas till S-klassen, men de kallades aldrig officiellt för det.

Jag gillar lite större fyrdörrars sedankarosser och i mina ögon är W108-designen ett mästerverk. Enkel och tidlöst vacker. Formen stod Paul Bracq för som också ritade flera andra vackra Mercedesmodeller, till exempel W113 ("Pagodan") och coupéversionen av W111. Enligt mig är dock den vackraste fyrdörrarsbilen Jaguar XJ6 i de två första serierna. Eller finns det någon snyggare?

På samma parkering stod även denna illgröna Ford Fiesta från 1977 och i bakgrunden står en Volvo 240, högst sannolikt från 1983.