söndag 30 december 2012

Vägmästare i vintermundering (och Gott nytt år!)

Bilspanarens läsare är sannerligen inte bortskämda med amerikanska vagnar. Eftersom bilarna på bloggen i huvudsak avhandlar vardagsbilar från en inte alltför avlägsen dåtid blir det fokus på de bilar som var vanligast (och som överlevt). Och amerikanska bilar var (om man inte går långt tillbaka i tiden), och är, i Sverige inte lika vanliga som bruksbilar som europeiska och japanska. Men nu när jag väl funnit en riktigt fullstor amerikanare komplett med kromgrill och trä i plast passar det väl att publicera den i årets sista inlägg?

Inte långt hemifrån verkar en Buick Roadmaster Estate Wagon från 1994 ha flyttat in. De korniga bilderna tog jag med min allt sämre mobilkamera den 22 december. Med en vikt på över två ton och med en 5,7 liters V8 på 260 hästar är säkert vintervägegenskaperna på denna jättekombi skräckblandat förtjusande. Men det är bara ett antagande. Många USA-bilägare säger att deras vagnar är utmärkta vinterbilar (och att de "drar under litern") så jag kan såklart ha helt fel.

Hårda fakta om bilen är i alla fall att den kom till Sverige 2007 och sedan dess har den hunnit avverka 10 ägare. Skicket ser ut att vara bra med lite nött plastträpanel och några bortfallna krombitar. Med svenska mått mätt är den  grotesk och otidsenlig, men jag blir liksom sugen på att lasta bagaget med bruna pappkassar utan handtag på en stor köpcentrumparkering, dra den stora rattväxelväljaren till drive och glida iväg med ett vagt muller.

Nej, jag är ingen Caprice! Titta på grillen!
Extraljus bakom grillen förstör inte utseende så mycket.
Första gången Buick använde modellnamnet Roadmaster var 1936 och det levde sedan kvar till 1958 när den största och lyxigaste Buickmodellen istället döptes till det tuffa Electra. Under åren som gick krympte Electra och namnet försvann 1990. Året efter dök så Roadmaster upp igen på en fullstor modell. Till en början fanns den bara som kombi kallad Estate Wagon. Att den i stort sett var identisk med Chevrolet Caprice var väl ingen hemlighet. Förutom möjligtvis formen var det ingen revolutionerande bil utan den var tradionellt byggd på ram med V8 fram och drivning bak. 1992 introducerades en sedan som dock hade annorlunda, mer traditionell design än Capricens hala form. 1996 blev sista året för Roadmaster, åtminstone för den här gången.

Klockan är 15.15 och månen lyser.
Detta blir årets sista inlägg och därmed önskar jag alla läsare ett riktigt Gott nytt år! Må 2013 bli ett ännu ett intressant bilspanarår.

10 kommentarer:

  1. Finns ingen trevligare bil att köra på vintern! Klart att en sådan vagn lätt går under litern per mil. Drygt litern om man kör hårt ;-)

    I annat inlägg skrev Du som svar till min vän FLAK att om man umgås med likasinnande blir allt normalt!? Detta förklarar varför alla Larssons vänner anser det helt normalt att tanka för 3000:-/ per helg - utan att lämna staden...

    Gott Nytt År!

    SvaraRadera
  2. Måste vara en mardröm att äga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns nog bättre bilar till samma pris men man kan väl anta att det är ett aktivt val att äga en sån här vagn, så det är nog mer en dröm för ägaren än en mardröm.

      Radera
  3. Jag ägde tidigare en Caprice sedan av samma årsmodell och just en sådan Buick som du fotat är mitt mål att äga igen när jag börjar jobba. Hemligheten ligger i att den är praktisk, lätt att meka med, drar 0,9 på landsvägen (faktiskt!) och dessutom har vridmoment som räcker för att bränna däck vid varje rödljus.

    Sen tycker jag att det är en speciell charm med träpanel och kombi, men jag förstår om jag är ensam på den punkten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej då, om jag hade en amerikansk kombi skulle den ha fuskträ på sidorna!

      Radera
  4. Gott nytt år!.... nytt år nya inlägg!!

    SvaraRadera
  5. Årets sista cruising gå av stapeln i Rossön ikväll...inga problem att köra 2,5tons bilar på vinterföre inte ;) och värmen kan man absolut inte klaga på heller. Gott Nytt År!

    SvaraRadera