fredag 8 februari 2013

Tipptopp Tipo

Jag varvar just nu Ford från sextiotalet med Fiat från åttiotalet på bloggen. Idag är det dags för Fiat Tipo, som blev utsedd till Årets bil i Europa när den kom 1989. Fiat har i det närmaste prenumererat på titeln så det kanske inte är så mycket att förvånas över. Mer förvånande är det nog att jag till dagens inlägg kan presentera hela två exemplar! Modellen är på utdöende, åtminstone i Sverige.

Den första Tipon är det Johan i Nyköping som funnit. Jag återger här vad han skrev i mejlet till mig.
Bilderna är från den 22 januari ca kl 8 på morgonen och är tagna på en parkering vid sjukhusområdet i Nyköping. Det var riktigt kallt denna morgon, runt femton minusgrader, och jag tog dem på min promenad till kontoret. 
Bilen är en riktig pärla! Det är en Fiat Tipo DGT från 1991 med EN ägare, ren och blank med blå lack (metallic?) och originalhjulsidor och den hade rullat mindre än 3500 mil vid senaste besiktningen i mars 2012! En Tipo är väl ingen exceptionell bil på något sätt men jag blir glad av att se ett så här välhållet exemplar nu när modellen blivit ovanlig.
Notera också felfria stripes! Ett riktigt krispigt exemplar. Hjärtat slår några extra slag när jag ser bilderna på denna fantastiska bil. Tänk att en helt vanlig Fiat från 1991 kan framkalla sådana känslor!

Nåväl, jag har också lyckats hitta en Tipo i gott skick, om än inte i närheten av den blå. Bilderna togs i förrgår i Uppsala. Den vita är en 90:a som haft 7 ägare och rullat 17000 mil. Minimalt med rost, men lacken skulle behöva en rejäl puts.

Bilen är utrustad med ett idag utdött tillbehör: extraljusgrill. Ett i de flesta fall förfulande tillbehör. Det är väl i stort sett bara på Volkswagen Golf GTI det någonsin varit snyggt, men då rör det sig om ett tillbehör som monterats från fabrik.

Fiat Tipo presenterades alltså som 1989 års modell och ersatte då Ritmo (förvånande nog inte årets bil 1979 då den kom tvåa tätt efter Chrysler/Simca/Talbot Horizon). Den bedömdes ha goda utrymmen och bra väghållning, men bristande kvalité. Digital instrumentering fanns som tillval, men försvann som så ofta så småningom.

Nej, det är ingen diesel utan en digital bensinare.
DGT var en av utrustningsnivåerna. Tidiga exemplar i Italien var märkta Digit, troligtvis med tanke på den digitala instrumenteringen, men efter en tvist om rättigheterna till namnet ändrades det till DGT.

Det fanns en hel rad motoralternativ, men i Sverige var utbudet av dessa begränsat. Släkt med Tipo var bland annat Alfa 145 och Lancia (Nouvo) Delta som delade plattform. 1996 ersattes Tipo av Bravo/Brava. Och ja, den blev årets bil det året.

10 kommentarer:

  1. Alfa 155 var väl också byggd på Tipodelar, vill jag minnas?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jepp, på den snarlika plattformen som bl a Tempra och Dedra byggde på.

      Radera
  2. När artonårsdagen närmade sig så kikade jag lite på Fiat Tipo. Om jag inte missminner mig så fanns det två motoralternativ; 1,4 eller 1,6 liter. Det större motoralternativet hade den digitala instrumenteringen, medan den mindre motorn lovordades i tester för att vara mer varvvillig och därför det roligare alternativet. Nu blev det (lyckligtvis?) ingen Tipo, men jag dagdrömde länge om en 1,6 DGT...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kom även 2,0 16V till Sverige. En sådan skulle man ha. Om du med "lyckligtvis" menar att det var ett mer lyckat att satsa på en Citroën AX istället för en Tipo så är jag osäker...

      Radera
    2. Min AX var måhända inte så bra eller säker eller välutrustad eller bekväm, men oj så rolig på vintern! Och den höll ju faktiskt i ett styvt år i min ägo.

      Radera
  3. Förresten, menar du inte Bravo/Brava? Bravo som för övrigt fanns med 5-cylindrig motor på runt 150 hk. En sådan dagdrömde jag också om...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo. Det är ändrat nu. Antingen är det autokorrigeringen som slagit till (datorn föreslog att "autokorrigeringen" skulle ändras till "stabiliseringen") eller så var det jag, vilket är möjligt, men inte särskilt sannolikt.

      Du syftar på Bravo HGT kanske? Den är tuff.

      Radera
  4. Tänker på Opel när jag ser hjulsidorna, typ Corsa, Kadett eller Ascona av 80-talsmodell.

    /Fredrik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gjorde samma iakttagelse. Hade räfflorna varit rakställda hade de nästan varit identiska. Räfflorna ska väl associera till Fiats åttiotalslogotyp.

      Radera
  5. Just en 2,0 16V var jag och tittade på som nybliven artonåring, en ljusblå metallic. Naturligtvis var den alldeles för dyr. Det fick bli en 128 3P -79 isället. Minns att jag tyckte att det häftigaste med 2,0 16V var handtaget på bakluckan, på det med snirkliga röda bokstäver stod det "sedici valvole" smaka på det. Men min 128 3P var inte fy skam den heller. -79 var den sista årsmodellen och hade svart galoninredning med regnbågsfärgat tyg i mitten. Men det bästa av allt var instrumenten med sina röda siffror och sin röda instrumentbelysning, skithäftigt för en artonåring men totalt värdelöst när det var mörkt.

    SvaraRadera