torsdag 11 april 2013

Walking in Memphis?

Vissa bilar verkar vara extra populära att ta fram specialmodeller av. Jag har haft med några specialvarianter av Peugeot 205 på bloggen, exempelvis Roland Garros och Green, GTI Monte Carlo och Classique Sport. Något säger mig att det är just mindre modeller, från den så kallade Golfklassen och nedåt, som är extra utsatta för detta tilltag. Man jag kan ha fel.

Jag har länge funderat på om jag ska uppmärksamma Volkswagen Golf av den andra generationen, den som brukar kallas Golf II, på bloggen. Den är ju fortfarande så vanlig att man kanske inte reagerar så mycket när man ser en, så jag har varit tvehågsen. Men så en dag fick jag för mig att fotografera den vita Golf Memphisen i inlägget och nu är jag fast i att försöka hitta överlevande specialvarianter av modellen och reagerar jag så fort jag ser en Golf II, såväl vanlig som speciell. Så kan det gå.

Tejpen som verkar ha hållit fast skärmbreddaren har lossnat, men nu sitter den...
Skruvad genom plåten.
På Wikipedia finns en lista med över 50 olika versioner av Golf II. I Sverige var utbudet mer begränsat så min jakt begränsas något, somkanske tur är. De vanligaste torde här ha varit Memphis och Manhattan, och jag börjar med den förstnämnda.

Katalysator!
I Sverige såldes Memphis vad jag vet endast som 1988 års modell. Liksom för andra specialutgåvor från andra tillverkare hade Golf Memphis speciella stripes och dekaler. Vidare hade den skärmbreddare och plåtfälgar med svart fälgcentrum. Under huven satt den populära 90-hästarsmotorn på 1,8 liter. Under modellåret fick den katalysator (som årsmodell 88B) Den fanns i färgerna rött, vitt, svart och gråmetallic. Möjligtvis fanns den att få med fem dörrar, men jag har nog aldrig sett en sådan.

Hängande innertak förhindrar all typ av bakåtsikt för föraren.
Och all framåtsikt för baksätespassagerarna för den delen.
Den vita bilen fotograferade jag i ett studentbostadsområde i Uppsala på nyårsafton. Den har endast haft tre ägare och knappt rullat 13000 mil, men trots dessa låga siffror är skicket inget vidare. Sommardäcken sitter på så originalfälgarna sitter på, snyggt!

Om du öppnat ögonen ordentligt kanske du inte hade kört på stolpen...
Den röda fotograferades i stadsdelen Luthagen i början av februari. Den har haft sju ägare och rullat knappt 20000 mil, men ser riktigt fin ut. Om man bortser från "ögonlocken" i fronten då, ett för mig obegripligt tillbehör. Notera att den röda har ett emblem för "katalysator" på bakstammen, något den vita saknar.

Jag har hittat uppgifter om att Memphis fanns också andra år, mellan 1986 och 1990 närmare bestämt.
Dessutom verkar specifikationen kunna se olika ut i olika länder. 

När jag var i Stockholm i helgen sprang jag på en fransk Golf Memphis vid Hornstull. Den skiljde sig från de svenska Memphisarna med andra stripes, ljusblå metalliclack och fem dörrar. Eftersom den är fransk gissar jag att den dessutom har en 1,6-liters diesel under huven, något man kunde få sin Memphis med i Frankrike.

Memphis är nästan snyggast i vitt, inte sant?
Den andra generationens Golf presenterades 1983 som 1984 års modell. Den hade då växt på alla ledder jämfört med föregångaren. Designen blev modernare, men formen var otvetydigt Golf. Den tillverkades utan några större exteriöra förändringar fram till 1992 då Golf III kom.

Långt från alla palmer...
Varför modellen heter Memphis har jag ingen aning om. Jag tänkte att namnet syftar på Memphis, den största staden Tennessee, av någon anledning, men så fick jag se palmerna på den franska bilen. Det kanske finns palmer i Memphis, Tennessee, men jag kom att tänka på Memfis, den forna egyptiska staden vid Nilen. Där finns det palmer i alla fall. Nåväl, namnet blev inte mer begripligt för det. Du kanske vet?

4 kommentarer:

  1. Ha ha sådana hade dom på körskolan när jag tog körkort..lättskötta..lättkörda, har för mig att det var två Memphis.
    Berglunds trafikskola hette företaget där jag även tog c-kortet i en Scania R112.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På min körskola hade man Volvo 240. Inte så häftigt 1993 direkt. Renault 19 fanns också så det var väl mer ok. C-kortet fick jag på köpet när jag körde upp för buss i lumpen. I en gammal Volvo B10 med Wiimakaross som gick sönder under uppkörningen...

      Radera
  2. Manhattan-modellen var väldigt ofta röd-lackerad och det var något av en drömbil för mig, förr i tiden.
    Motsvarande modell för Jetta hette Pacific men de jag har sett har alltid varit grå metallic.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag såg en Pacific för inte så länge sen men fotade inte. Dumt. Manhattan blir det mer av i nästa inlägg!

      Radera