Habegärglig Honda

Äntligen fredag och ett nytt bilmärke gör sitt intåg på bloggen: Honda! Och vilken Honda sen! En Accord från 1980 i ett alldeles bedårande skick, även om det kanske inte är helt perfekt. Knappt 2700 mil (eller är 12700 mer troligt?) vid senaste besiktningen ger en förklaring till det fina skicket, och att den verkar köras året runt en förklaring till varför det inte är perfekt. Framskärmen har en något annan nyans så den verkar vara omlackad. Rost eller krockskada är frågan. Hur som helst skulle jag inte gråta om någon erbjöd mig bilen.

Honda Accord presenterades som 1976 års modell. Bilen på bilden tillhörde denna första generation som avlöstes av den andra 1982. En intressant sak är att Honda från och med 1994 började tillverka olika varianter av Accord beroende på marknad. Som mest fanns tre: en för den japanska marknaden, en för den amerikanska och en för den europeiska. Bilarna byggdes och designades i olika världsdelar och hade olika karosser. Dagens modell, som är den åttonde generationen, finns i en amerikansk och en japansk-europeisk variant. Kanske är det ett lyckat grepp för Honda Accord har länge varit en av de mest sålda bilarna i USA.

Dags att fira igen!

Jag har tidigare visat en Volvo 240 jubileumsmodell från 1987 och här kommer en jubileumsmodell från Saab! Den här bilen har jag jagat runt efter i kvarteren kring hemmet, men den har bara dykt upp när jag inte kunnat ta kort, så jag fick passa på i morse trots att min mobilkamera uppenbarligen har svårt att hantera ljusförhållandena. Nog om det.

Det du ser på bilden är en Saab 900i Jubileum från 1988. Det man firade med denna modell var att det var 50 år sen Svenska Aeroplan Aktiebolaget (dvs. SAAB) bildades 1937. Varför man valde att fira det med 88 års modell kan man ju fråga sig, men det kanske är någon som vet? Möjligtvis började den säljas som 87 års modell. (Faktum är att bilen på bilden kom i trafik i november 1987, men hur årsmodell, modellår, registreringsdatum etc funkar tänker jag inte förirra mig in i nu.)

Exempel på vad som var speciellt med jubileumsmodellen var att alla var mörkgråmetallic ("ordoardrogrå") med speciella stripes med ett avslut som liknade ett veteax, oxblodsfärgad skinninredning, kromad grill (som annars var förbehållet turbomodellen) och fälgar som kallas "superinca". Dessa fälgar är i mitt tycke bland de fulaste Saab utrustat sin bilar med, men de är å andra sidan snyggare än de hemska hjulsidor från någon biltillbehörsfirma som denna stackars bil utrustats med då vinterdäcken monterats.

Saab 900 såldes från 1979 till 1993 och var en vidareutveckling av Saab 99.

När jag var liten hade vi en jubileumsmodell av Saab 96 som kallades "Silver" från 1975. Då firade man att det var 25 år sedan den första Saabmodellen började säljas. 1997 kom också en jubileumsmodeller, denna gång av nya Saab 900 och 9000 och då firade man också 50 år som biltillverkare. Hur får man nu ihop detta? Någonstans bestämde sig Saab för att man skulle fira den första prototypen, som kom 1947, istället för den första riktiga produktionsbilen, som alltså började säljas som 1950 års modell.

Toyotatvillingar

Under snön hittade jag inte en utan TVÅ röda Toyota Starlet från 1989! Exakt likadana! Den vänstra är dock i lite finare skick, men den har bara gått 8000 mil i jämförelse med 14000 för den högra. Det var på denna parkering jag hittade både Opel Commodore och Senator. Det visade sig inte vara så konstigt då det var samma ägare, men nu har jag kollat upp ägarskapet till dessa bilar och det är två olika personer på olika adresser. Då är det ett ganska lustigt sammanträffande, eller hur?


Det kanske inte är så spännande bilar, men denna modell av Toyota Starlet (som fanns 1985-89) befinner sig nog i det stadium då man fortfarande tror att de är ganska vanliga, och därmed inte värda att lägga märke till, men vid närmare undersökning visar de sig vara ganska ovanliga i gatubilden. Jag har till exempel berättat tidigare om hur jag förvånats över att hitta så få Saab 99. Men det finns säkert nyare bilar än så som håller på att försvinna.

Det var förresten i exakt en sådan här röd Toyota Starlet jag och min farbror åkte runt och letade skrotbilar i, vilket jag också berättat om tidigare.

Ännu en speciell Peugeot. Eller Peugot?

Jaha, nu har snön kommit till Uppsala. Hoppas det inte påverkar den här bloggen alltför negativt. Nåväl, jag har fortfarande ickesnöiga bilder kvar. Jag har tidigare berättat om några specialmodeller av Peugeot 205 och i förra veckan sprang jag på ännu en 205 Green. Denna gång utanför en bilverkstad, men bilen ska nog inte in i verkstaden ut iväg till skroten. Så illa är skicket. Dessutom hittade jag denna: en Peugeot 205 GTI Monte Carlo! Jag vet inte årsmodellen på bilen men enligt en av mina källor såldes Monte Carlo 1992. 1990 fanns en specialvariant av 205 GTI som hette Classique Sport och var svart, 1991 fanns en blåmetallic GTI-specialare som hette Le Mans och 1992 kom alltså Monte Carlo som var grönmetallic. Den hade också gröna inslag i inredningen. Bilen på bilden har ratt och växelspaksknopp i trä, men jag vet inte om det ingick i Monte Carlo-paketet.

Peugeot 205 GTI presenterades 1985 och har blivit något av en ikon. Snygg, pigg och med fantastisk väghållning blev den en succé. Främsta konkurrent var VW Golf GTI. Den första generationens Golf GTI är också en ikon, men med den andra generationen 1984 menade menar många att den förlorade något av sin själ då den exempelvis blev större och tyngre. Därmed kunde möjligtvis Peugeoten vara ett alternativ.

När jag i ett tidigare inlägg skrev att Opel Commodore kanske är ett av bilvärldens mest felstavade bilnamn skrev jag också att Peugeot kanske är det mest felstavade bilmärket. Jag beslutade mig för att googla även på Peugeot och här är tio i topp på stavningar av bilmärket Peugeot (med reservation att jag haft dålig fantasi då jag hittade på felstavningar):

1. Peugeot 83 900 000 (rätt)

Min dator tyckte att Peugot var en bättre stavning. Geotermi också för den delen.

2. Peugot 750 000
3. Peugoet 278 000
4. Peogeot 145 000
5. Peugeut 137000
6. Pegout 102000
7. Peugeott 97900
8. Peugott 39000
9. Peugheot 38700
10. Peugout 37800

På 11:e plats kommer Pegott med 17000 träffar men då syftar många av dem inte på bilen utan på ett efternamn...

Folkor på glassbilskyrkogården

I ett industritomt i närheten står det en massa glassbilar. I ett hörn står som de som används och i ett annat står de gamla uttjänta. De sistnämnda har av någon anledning blandats upp med några folkvagnar!

Glassbilen överst som tittar fram bakom höstlöven är en Mercedes Benz L 306 D från 1975 som är avställd sen 1989. När jag var liten hade jag en sån som leksaksbil, en reklamleksak från just Hemglass. Modellen kallas "Harburger Transporter" och på grund av diverse företagsuppköp och -fusioner har bilen haft namn som Hanomag, Rheinstahl-Hanomag, Hanomag-Henschel och Mercedes. Faktum är att den från början utvecklades av fordonstillverkaren Tempo.

Folkvagnarna då? Nu följer en fortsättning på "folkvagnsskolan" som startade tidigare. Den ljusblå är en 1500 från 1967 som är avställd sen 1988. Man ser att den är från innan 1968 då den inte har de "stående" strålkastare som infördes det året. Vad som var nytt 1967 men som inte syns var skivbromsar fram och 1500-motorn på 44 hästar.

Nästa är en 1302S från 1971 och avställd sen 1990. Nytt för 1971 var att den fick McPherson fjäderben och därför större främre bagageutrymme. Men det är ju svårt att se.

Den sista är en 1303S från 1973 och är i trafik men besiktningen gick ut 2007. Man ser tydligt att det är en 73:a på de stora bakljusen, av vissa kallade för "elefantfötter". En annan av nyheterna var att vindrutan blev välvd, vilket kan anas på bilden. 

Kamouflerad skrytbil

På en boendeparkering hittade jag denna långtidsparkerade Renault 4 från 1972. Skicket är lite sorgligt och den besiktigades senast 2004. Efter diverse rostlagningar har den fått något som liknar en kamouflagemålning i olika färger. Min moster hade förresten en Renault 4 i den mörkgröna färg som denna bil har på framskärmarna. Emellertid har den här bilen bara haft  två ägare och om Transportstyrelsen har rätt så har den bara gått 9000 mil. En bil att rädda!

Renault 4 sällar sig till den kategori massproducerade småbilar som blivit ikoner och som väldigt många har någon kunskap om eller relation till. Jag tänker till exempel på folkvagnen (Volkswagen typ 1), hundkojan ("Mini") och lillcittran (Citroën 2CV). Därför är det lite svårt att inte bara upprepa det som alla andra säger. Nåväl, här följer en kort beskrivning.

Renault 4, även känd som Renault 4L ("Quatrelle" på franska), debuterade 1961. Bilen hette Renault R4 (en asketisk version kallad R3 fanns ett tag) R:et försvann 1965 men den kallas oftast kort och gott R4 (liksom andra Reanualtmodeller med sifferbeteckningar som till exempel R5 och R14). Den skulle ersätta Renaults succé 4CV och dessutom skulle den utmana Citroën 2CV. Jämfört med 2CV såg R4:an ganska normal ut och utförandet var inte lika spartanskt. Inte nog med att den snabbt passerade 2CV i försäljningsstatistiken så blev det också en stor och långdragen succé för Renault. Efter det att den tillverkats i över åtta miljoner exemplar lades modellen ner först 1994.

Renault 4L kallas i Sverige för "Laban" men var inte en omedelbar succé. Hur försäljningen vändes till framgång är nu ett stycke svensk reklamhistoria. 1964 fick Stig Arbmans Annonsbyrå uppdraget att marknadsföra R4. Man snappade strömningar i samhället som vände sig mot statustänkande (och som förebådade vänstervågen). Man valde att lansera den som en "antibil". Den första annonsen hade rubriken "Skrytbil?" och där framhölls hur liten, långsam, primitiv och ful den var, men också, vilket var det viktiga, att den var praktiskt transportmedel. Reklamen för R4:an fortsatte så flera år framöver vilket  bidrog till goda försäljningssiffror, men säkert också till att många bilar misshandlades till ett för tidigt förfall av ägare som visade att deras bil minsann inte var något att skryta med!

Imponerande Icaparkerad Imperial

Att se en Imperial på parkeringen utanför Ica i november hör inte till vanligheterna, men det hände idag. En ljusgul Imperial Crown från 1963 i inte perfekt skick, men vad gör det - vilken bil! Jättestor och med en formgivning som lämnar få oberörda. Att det bara blev en bild beror på att jag träffade ägaren till bilen som jag började prata med och sen glömde jag ta fler bilder. Bilen kom till Sverige på 90-talet och jag upptäckte som av en händelse att den ligger ute på Blocket just nu om någon är sugen!

Chrysler Imperial skapades som Chryslers lyxmodell för att konkurrera med Cadillac (GM) och Lincoln (Ford) redan på 20-talet. Från och med 1955 blev Imperial ett eget märke. Modellerna mellan 1955 och 1963 ritades av den legendariske formgivare Virgil Exner. Det är för de modeller han ritade för Chryslerkoncernen han blev mest känd. Titta till exempel på strålkastarna på bilen ovan. De är friliggande, alltså inte inbyggda i karossen! Faktum är att 1963 års modell var den första av Exners Imperialmodeller där baklyktorna var integrerade i karossen. 1975 försvann Imperial, men återuppstod 1981. 1983 var det dock definitivt slut.