Vissa bilar bär tydliga spår av hur de har använts. Den Volvo Amazon från 1968 som jag fotade i början av november är vad jag kallar för en "trotjänare". Den har inte vårdats så ömt att den knappt rullat något och i stort sett ser ny ut (det är ju sådana som vi gammelbilsfantaster ofta vill lägga vantarna på), men heller inte brukats så hårt att den är skrotfärdig. Den har haft tre ägare men miltalet är okänt. Transportstyrelsen säger 1400 mil, men vi får räkna med att kilometerräknaren börjat om vid 10 000 mil åtminstone två gånger. Visst verkar bilen ha levt hårt, men den rullar också året runt i ur och skur.
Att den används året runt har också lett till att den fått en del utrustning för att den ska bli mer praktisk, bekväm eller helt enkelt fungera, inte för att den ska se tuff ut eller vara i originalskick. Baktill sitter såklart en dragkrok. Framtill sitter rejäla extraljus som inte valts för att de ska vara tidsenliga utan mer praktiska. Vidare ser vi ett par gula kantiga varselljus. När halvljuslagen kom i Sverige på 70-talet var det många som monterade många dessa ljus som fick användas istället för halvljus. Amazonen har dock standardmonterade varselljus intill körriktningsvisaren. Inne i kupén noteras modifieringar som rullbälten fram (istället för fasta) och bak (endast 1970 års modell hade bälten bak och de var fasta), nackstöd på framstolarna (kom också på 1970 års modell), nackstöd i baksätet (från en senare Volvomodell) och extra bromsljus i bakrutan. Till sist noteras ytterbackspeglar från en Volvo tidig Volvo 240 (ja eller 260 eller sen 140 eller 164 om man ska vara petig, och det kan jag ju tillåta mig här).
Hur som helst presenterades Volvo Amazon som 1957 års modell. Namnet Amazon anspelar väl på att bilen ansågs vacker som en amason, det vill säga de krigiska kvinnorna i grekisk mytologi som i överförd betydelse används för att beteckna en vacker och yppig kvinna. Ett "bombnedslag" helt enkelt. Jämfört med den kutryggiga och bulliga PV:n är den åtminstone betydligt mer smäcker. Namnet Amazon användes bara på den nordiska marknaden då mopedtillverkaren Kreidler hade patent på namnet. På andra marknader fick den sifferbeteckning istället. I utförande på bilden heter den Volvo 121, vilket också står på emblemet på framskärmen. Sista Amazonen tillverkades 1970.
För många svenskar, både ägare och utomstående, är nog Amazonen den ultimata veteranbilen nummer ett. Svenska Amazonklubben bildades redan 1980 då många bilar fortfarande användes som bruksbilar. Den som varit på veteranbilsträffar vet att det kryllar av (nåja) Amazoner, men ingen verkar tröttna på dem för det. Den sitter på något sätt rotad i folksjälen. Det kan man stå ut med.
Jag minns Amazonerna med skräckblandad förtjusning. Under sent 70-tal åkte jag "raggar-rundan" i Hässleholm i en sådan varje helg. Min första pojkvän hade inte råd med en jänkare, utan vårdade sin chokladbruna pärla (Amazonen) ömt. Att han betraktades som något av en tönt av de andra "raggarna" verkade inte bekomma honom det minsta. Jag minns att han hade låtit sin mamma sy en klädsel i klarblå plysch.
SvaraRaderaFast jag önskade nog att jag satt i en Cadillac i stället...
Ja jag tror alla, åtminstone de över 30, har något minne till en gammal Amazon. Jag tycker pojkvännen som inte lät sig påverkas av andras åsikter!
SvaraRaderaChokladbrun är nog "Dovhjortsbrun" så pojkvännens Amazon borde varit en 62:a eller 63:a. Plysch var ju helrätt på 70-talet, men blått matchade väl inte färgen på bilen?
Näe, inte mycket...
SvaraRadera