måndag 7 november 2011

Volvopensionärer

Det är lite svårt att hinna med bloggen just nu så eventuellt kommer det att dröja lite mellan inläggen ett tag framöver. På Bilspanaren på Facebook har det i alla fall kommit in lite läsarbidrag. Vad sägs till exempel om Saab 95 tvåtakt med motoriserad spark på taket, kustomiserad Volvo 245, Polski Fiat 126 eller en superovanlig Datsun 1000? Tack för alla bidrag!

Material är det i alla fall ingen brist på och det fylls på hela tiden. I fredags var jag i Stockholm och på väg mot Fotografiska museet sprang jag på en rolig spaning. I kombination med en annan spaning jag gjort tidigare blir det därför idag ett litet tema: Volvopensionärer.

I tider av Halloween och allhelgona fann jag passande nog denna pensionerade begravningsbil som stod parkerad utanför partybåten Patricia vid Slussen. Bilen är en Volvo 245 L från 1976 men med Volvos sätt att namnge modeller borde den kanske heta 243 då den bara har tre dörrar? Trots det bedagade skicket har den endast gått 14 000 mil. Dock har dessa mil avverkats av tretton olika ägare.

I sitt värv som begravningsbil hade den kanske den kromade takrelingen men viss utrustning har säkert kommit dit efter pensionen. Fronten har bytts mot en USA-modell med små kantiga lyktor. Det ger bilen ett väldigt annorlunda utseende och är rätt anskrämligt, om du frågar mig. Nertill sitter svartlackerade aluminiumfälgar med röd rand. Snyggt? Njäe. Denna typ av fälg brukar kallas ambulansfälg (då de var vanliga på ambulanser) och jag hade en gång sådana, aluminiumfärgade, på en guldfärgad Volvo 244 GL från 1979. Mycket snyggt! Slutligen har Begravningsvagnens framskärmar eftermarknadsskärmkrom. Ni vet säkert redan vad jag tycker om det, om inte så kan ni läsa det här. Baktill har kromet försvunnit, kanske i samband med skärmkantsbyte? Ja, och dekalen med liemannen på sidorutan satt troligtvis inte där på den tiden bilen fraktade kistor.

Bredvid den pensionerade begravningsbilen står en Volvo 244 GL från 1981. Den har endast haft fyra ägare och gått knappt 20 000 mil. En tämligen orörd och trevlig vagn med reflextejp på stötfångarna. I fonden ser man det vackra KF-huset från trettiotalet. När det nya Slussen byggs kommer byggnader uppföras framför och till en början skulle KF-huset döljas av dessa. I det nu klubbade Slussenförslaget har de nya byggnaderna som tur är filats ned något, även om jag tycker det är synd att förstöra den snygga funkissiluetten. Om vi återvänder till Volvon så filades det även på den när de stora stötfångarna förminskades till 1981 års modell. Detta är en av de snyggare årgångarna av 240-serien enligt mig då stötfångarna krympt och fronten moderniserats, men där breda plastpaneler och lister som kom senare saknas.

Nästa pensionerade Volvo fann jag i Uppsala i september. Det är Volvo 245 GL från 1988 som av färgen att döma arbetat för Televerket. Egentligen heter den 240 GL då Volvo 1984 bytte ut sista siffran i alla modellbeteckningar mot en nolla, oavsett antal dörrar. Jag kommer inte här att beklaga mig över att företag, verk och myndigheter övergett speciellt målade bilar utan nöjer mig med att konstatera att det var annorlunda förr. Och lite roligare kanske.

Även Televerksvolvon har fått lite extra flärd i form av lättmetallfälgar av den typ som kallas turbinfälgar. Det klär bilen, tycker jag. Extraljusen vinner väl inga skönhetspris men passar på något sätt med bilen. Transportstyrelsen säger bilen har haft fyra ägare, vilket säkert stämmer, och att den gått drygt 68 000 mil, vilket inte verkar vara med sanningen överensstämmande. Frågan är i så fall vad det rätta miltalet är? 6 800? Väldigt lite i så fall. Eller stämmer 68 000? Man vet aldrig med gamla Volvo.

Intill Volvon står en bil som var tillräckligt intressant att den också fick vara med. Det är en tyskregistrerad  Audi Coupé GT från gissningsvis 1985 som saknar en vindrutetorkare och ett lyktglas. Den modellen har jag berättat om i ett tidigare inlägg med rubriken Ulv i fårakläder.

Jag har tidigare berättat om min jakt på vissa bilar jag ser men inte lyckats fånga på bild. Nu senast gällde det en Toyota Corolla Liftback som gäckat mig. Inte så långt hemfrån stod det ofta en mörkblå Volvo 244 parkerad som var misstänkt lik en före detta polisbil. Den hade varit rolig att få med här, men ett del av nöjet med bilspaning är just jakten så jag hoppas den dyker upp i ett framtida inlägg.

7 kommentarer:

  1. Volvo gillas! Televerkaren lyser upp tillvaron

    SvaraRadera
  2. Åh, Audin är så fin. Skulle tro att jag i sinom tid måste dra ner till Tyskland och privatimportera mig ett fint exemplar av en sån där.

    SvaraRadera
  3. FLAK: Det kan man däremot inte säga om Begravningsvolvon...
    Anonym: Det är en drömbil på något sätt trots att den snett framifrån är rätt lik en gammal Passat (fast tidiga Passat är ju iofs svårt snygga). Just detta exemplar var smårisigt men till synes rostfritt.

    SvaraRadera
  4. Hej och tack för trevliga spaningar. Notera att begravningsvolvon har framdörrar från en 242:a. Förmodligen byggd av Yngve Nilsson i Laholm, dom som byggde Klassikers projekt-265:a. Apropå 245:an: jag tror att det är en orginal volvofärg, samt att Televerket slutat med orange färg 1988. Och det är väl inget konstigt med en Volvo som gått 68000 mil?

    SvaraRadera
  5. Tack själv! Jag betvivlar att någon frivilligt beställde en televerksorange bil, i alla fall inte på 80-talet. Jag har sett för detta televerks-245:or av 90 års modell som varit orange så jag betvivlar att färgkoden var till för privatkunder. På 90-talet blev televerksbilarna vita. Som jag skriver gällande miltalet; Man vet aldrig med gamla Volvo. Det som gör att jag tvivlar är att 3000 mil per år låter mycket och sådana här slitvargar sällan når så höga miltal som dessa, i alla fall inte med det här skicket i behåll.

    SvaraRadera
  6. Angående begravningsbilen så är det min gamla bil. Många gissningar har slagit in. Bl.a. takrelingen, us-fronten och de utbytta skärmkanterna bak, det sistnämnda ett snabbjobb av undertecknad. I min ägo så var den begravningsbyrå-blå med byråplaketter på b-stolpen. Så den mattsvarta färgen och liemansdekaler är av senare påfund. Fälgvalet är dock ganska lätt att hålla med på, standard plåtfälgar hade varit att föredra.

    SvaraRadera
  7. p.s. och att jag ramlade över denna blog var efter ett sök på televerksorange, så det kan slumpa sig ibland.

    SvaraRadera