måndag 27 juni 2011

1384 mil och redo för skroten

Förra veckan kom ett mail från David Ö med en smått fantastisk historia. Jag återger här Davids mail med smärre ändringar då jag inte vill avslöja ägarens namn och bilens registreringsnummer.
 
Jag snubblade på en Merca för några år sedan, rejält dammig och när jag spanade på mätaren så har den bara gått 1384 mil!

Självklart var jag tvungen att kolla upp vem som ägde den, och det var en väldigt speciell herre som hade vunnit den i något lotteri 1985. Dock tycker han inte om att köra bil då han jobbar som lastbilschaufför så han ställde av den efter ett år och en Europasemester. Han åkte och besiktigade den -93, sen ställde han bilen igen.


När han vann bilen så berättade han att han åkte och skrotade sin gamla Mercedes 180 från 60-talet som hade gått under 10.000 mil, han gillar nämligen inte att sälja bilar och tänker inte heller sälja denna. Under några omständigheter. Han skrotar den hellre!


Som ni ser på bilderna är de tagna för fem år sedan men när jag kollade upp bilen gäller samma sak idag. Bilen tillhör fortfarande samma person och är fortfarande avställd. Även motorcykeln, en Yamaha från 1982, tillhör samma ägare. Den besiktigades senast 1992. Vi får väl gissa att ägaren inte har några planer på att sälja den heller...

Det positiva i det hela är att ägaren bevarat en fantastiskt fin Merca 190. Mercedes 190 är i grunden riktigt snygg bil men jag skulle vilja påstå att alla tillbehör som monterats på den här bilen endast förfular, titta bara på de hemska strålkastarskydden! Vita överdrag till nackskydden känns som bara en Mercedes kan ha. Ändå är det kul att alla grejerna är på plats då de är så tidstypiska.

Mercedes-Benz 190 kom, liksom Ford Sierran i förra inlägget, som 1983 års modell. Därmed utökades modellsortimentet i en för Mercedes ny, mindre storleksklass. Det här var förresten innan Mercedes helt genomfört sitt program med olika "klasser". Mercedes tilltag var så klart till för att locka yngre köpare till märket. Det är alla biltillverkares idé då jag aldrig hört någon som sagt att de vill locka äldre köpare till märket. Hur som helst sålde 190 bra ända till 1993 då efterträdaren C-klass (W202 på Mercedesspråk) kom.

Det negativa i berättelsen om bilen i det här inlägget är så klart att den riskerar att skrotas. Vi får väl hoppas att han i ett svagt ögonblick får för sig att sälja bilen. Om det blir så är det David som kommer att vara den lyckliga köparen. Det har han nämligen bestämt sig för.


söndag 26 juni 2011

Nygammalt

Som jag skrev i förra inlägget om Subarun har jag semester. Mobilen ligger emellertid ändå i fickan så då kan jag ju knäppa en bild om något intressant dyker upp.

Vadå "intressant"? Ford Sierra? Du skojar? Är det något att skriva om? Sierror ser man ju nästan varje dag! Slokande och blårykande exemplar som framförs av någon mindre nogräknad person. Om de nu inte står och förfaller på någon förortsparkering!

Så kan det vara men titta på den här bilen. När såg du en så här tidig årsmodell senast (som i vitt uppvisar vissa likheter med mumintrollet)? Och i det här skicket?

Bilen siktades vid hamnen i Motala nära Motala Motormuseum. Jag gick inte på museet men vem behöver det när man hittar sådana här bilar på parkeringen? Helt gratis dessutom!

Bilen är en Ford Sierra 2,0 Laser från 1985 i ett ypperligt skick. Bilen är extrautrustad med  bakrutejalusi, så kallad "hönstrappa", och dragkrok. Möjligtvis är också fjädringen baktill stärkt då den ser väldigt spänstig ut. Eller är det så att man vant sig vid att se alltför många gamla säckiga Sierrahäckar? Den här bilen har haft fyra ägare, vilket nästan låter mycket i det här fallet, och den har enligt Transportstyrelsen gått 192 mil. Lägg på 10 000 mil så hamnar vi nog närmare det riktiga miltalet. Utifrån mina fördomar drog jag slutsatsen utifrån de få saker som låg framme i den välstädade kupén att bilen ägs av en äldre dam. Men om det vet jag egentligen ingenting. Fördomar om bilägande äldre personer skrev jag om i min sjukhusspaning i början av maj.

Ford Sierra kom som 1983 års modell. Den ersatte då både tyska Taunus och brittiska Cortina, som sedan 1970 i stort sett varit samma bil. Taunus är den skogsrika delen av skifferbergen vid Rhen och Cortina en italiensk vintersportort i Alperna så namnet Sierra, som betyder bergskedja på spanska, valdes säkert med någorlunda omsorg.

Sierra var Fords första modernt strömlinjeformade modell men under skalet var det precis som på föregångarna bakhjulsdrift och längsmonterad motor. Gammalt och nytt med andra ord. Nygammalt. Konservativa Fordkunder hade svårt att acceptera formgivningen och till en början fanns inte ens en riktig sedan, kan ni tänka er! Så småningom tog försäljningen fart och en sedanmodell kom även det efter några år. Efter tio år ersattes Sierra av Mondeo.

Ford Sierra kan av vissa uppfattas som tråkig och identitetslös men av andra som spännande och före sin tid. Allt stämmer väl egentligen in på bilen, det beror väl på vad man fokuserar på. Oavsett uppfattning tycker jag att en Sierra i det här skicket är värd all uppmärksamhet och uppskattning den kan få!

tisdag 21 juni 2011

Subaru i semestertider

För en knapp månad sen skrev jag ett inlägg där en Subaru 1800 från Ljusdal är med. När jag besökte en stadsdel i Uppsala jag inte utforskat så noggrant tidigare fann jag en till! Det kanske finns många? Skicket är väl likvärdigt med den förra Subarun men den här har gått nästan 30 000 mil mer, så den är ursäktad tycker jag. Den dock endast haft tre ägare, fyra färre än olycksbrodern i norr.

Om vi koncentrerar oss på själva designen på denna bil kan man väl konstatera att den inte är särskilt vacker. Hjulen är små och sitter långt in och andra detaljer är rätt klumpiga, se till exempel det överdimensionerade tanklocket. De modernare extraljusen hjälper inte till heller. Att bilen är ful behöver dock inte betyda att jag inte gillar den. Tvärtom anser jag att det är en bil att bevara.

Idag börjar min semester på allvar och det kommer att innebära begränsad tillgång till dator och internet. Det kommer säkert att innebära att uppdateringarna av bloggen kommer att bli mer sporadisk. Vi får se hur det blir med det, men det kommer säkert att göra mig gott att koppla ner, och av, ett tag. Förhoppningsvis blir det i alla fall en del intressant bilspotting som ni får läsa om senare!

söndag 19 juni 2011

Bubbla klädd i jeans

Hela tretton folkabubblor har varit med här på bloggen tidigare så det kan ju tyckas lite överflödigt att skriva om ännu en. Nåväl det kan man ju tycka, men bilen i dagens inlägg är av en årsmodell som inte varit med tidigare. Och tittar man lite noggrannare ser man att är något mer som är intressant med den.

Denna bubbla är en Volkswagen 1303 från 1975, vilket var det sista året som bubblan såldes i Sverige. Bilen är i ett bländande skick! Inte så konstigt kanske då den haft två ägare och endast gått drygt 6 000 mil. Det som först  fångade min blick var dock de små dekalerna på motorluckan och framhuven (det låter lite konstigt men motorn sitter ju bak och bagaget fram) med texten Jeans.

Sjuttiotalet var det årtionde då flest specialutgåvor av bubblan producerades. 1974 fanns exempelvis hela tolv olika! En av dessa var Jeans som baserades på den enklare 1200-modellen. Speciellt med den var bland annat att sätena var klädda med jeanstyg, stripes med texten jeans utmed sidorna och att allt krom på utsidan var svartmålat. Flera olika Jeans-utgåvor följde sedan: 1975, 1976, 1982, 1995 och slutligen år 2000.

Jeansmodellen blev så populär att ett särskilt kit togs fram 1974 så att alla kunde få Jeanslook på sin bubbla. I detta kit ingick bland annat stripes och dekaler, speciella navkapslar som skulle likna jeansknappar och så klart jeansöverdrag till sätena.

Att bilen på bilden inte är en äkta jeansbubbla utan en jeansifierad tar man enklast på att det inte är en 1200 utan en 1303. På oviktigt-vetandekontot kan man även lägga till att a:et i jeans ser annorlunda ut än på en äkta. Kofångarna har dock målats svarta vilket de äkta jeansbubblorna hade men inte de jeansifierade.

Nu kan det ju vara så att det fanns en 1303 Jeans också. Eller så kanske återförsäljarna utrustade nya bilar med kitet. Som vanligt när det gäller information om bilar på internet är det inte helt lätt att få den verifierad. Även den mest inbitne entusiasten som skrivit något kan ha, eller minnas, fel. Mina Jeans-kunskaper fick jag hur som helst främst via en sida som heter Special Edition Beetles. Kul och intressant läsning!

Frågan är när den här bubblan jeansifierades. När den var relativt ny eller har det gjorts på senare tid? Eller kan det vara så att den såldes så här ny? Har någon samlat på roliga tillbehör som har väntat på att få monteras på den rätta bilen? Kommer den att få ytterligare Jeans-tillbehör? Jag avslutar med dessa obesvarade frågor och med ett konstaterande: Gamla folkvagnar är sällan ointressanta!

torsdag 16 juni 2011

Svart kostym med rosalurvigt foder

För att hålla farten uppe på bloggen och samtidigt försöka lätta lite i det dignande bildarkivet är min plan att börja varva kortare inlägg med längre. Vi får se hur det går med det men idag serverar jag i alla fall ett kort inlägg med en Ford Taunus 17M från 1965 som jag sprang på för två månader sen. I början av året hittade jag en snötäckt likadan bil (fast blå) i ett studentkvarter. I det inlägget kan du läsa mer om modellen om du vill.

Just detta exemplar har haft 14 ägare där en eller flera av dem satt sin personliga prägel på bilen. Ett exempel på detta är inredning i rosalurvigt tyg kompletterat med matchande teddytärningar som säkert minskar förarens synfält med minst tio procent. På motorhuven står det Angelika med kromade bokstäver, vilket också är ägarens namn. Om själva kupén mest ser ut som ett Babsans sovrum så är utsidan relativt orörd. Som en svart kostym med rosalurvigt foder. En tjusig vagn är det ändå!

tisdag 14 juni 2011

Storspaning från Norrtälje

För knappt två veckor sen redogjorde jag för en storspaning från Örebro som Jörgen Eriksson gjort. Anders Back gjorde för nästan exakt en månad sen en lyckad spaning i Norrtälje och självklart ville även han dela med sig av sina fynd.

Första bilen är en idag ovanlig syn, en Simca 1000 Luxe Super (LS) från 1966. "Gud en så trevlig bil. Har alltid gillat småbilar med svansmotor" skriver Anders. Och visst är den trevlig! Konstruktionen med motor och drivning bak förknippas väl oftast med folkvagnar men var rätt vanlig på småbilar under femtio- och sextiotalet, varav Fiats och Renaults modeller kanske var vanligast. Detta exemplar har utrustats med lättmetallfälgar vilka jag inte tror är original. Någon läsare som kan identifiera vad de kommer ifrån för bil? En annan fråga som väcks är om denna bil är en bruksbil under sommaren eller om det är en renodlad entusiastbil. Simca 1000 tillverkades från 1962 och ända till 1978!

Bilspanarens Youtubekanal startades i januari men har därefter i stort sett lämnats vind för våg. Någon gång ska jag försöka få mer tid åt den. Någon gång... Hur som helst finns där ett klipp från gissningsvis sjuttiotalets första hälft där åtminstone två Simca 1000 och massor av andra svansmotorbilar är med: Volkswagen, Fiat, Renault, NSU och Porsche. Klippet är en Super 8-film som visar hur amatörförare försöker hantera det beryktade kurvpartiet Adenauer Forst på den än mer beryktade nordslingan på Nürburgring! Notera hur flera förare inte bara överraskas av banans svårighet utan också pendelaxelkonstruktionens lynnighet på många av dessa bilar. Förundras och förfasas över hur bilars aktiva och passiva säkerhet är jämfört med dagens här.

Åter till Anders spaning och här har vi två bilar. Den röda är en Honda CR-X från 1991, en ganska modern bil som nog ändå kan betecknas som en klassiker, en modern klassiker. Liten, tuff och säkert väldigt rolig att köra. Sällan ser man fina orörda exemplar som denna utan många har hamnat i händerna på gasglada unga förare som överskattar sin förmåga både gällande bilkörning och att montera diverse tillbehör på den. Honda CR-X introducerades 1984. Bilen på bilden tillhör den omarbetade versionen som tillverkades 1988-91.

Den gula bilen är en Volvo 142 från 1970. En "trotjänare" tycker Anders det verkar som och som får rulla som bruksbil trots aktningsvärd ålder. Volvo 140 har jag berättat om vid flera tillfällen, senast i mitten av maj då tre stycken figurerade i ett och samma inlägg.

Nästa bil är väl också en trotjänare, en Peugeot 504 från 1976 som rullar som bruksbil. Peugeot 504 är en av mina absoluta favoriter då jag tycker den är ruskigt snygg, även om bakpartiet är lite mesigt. Peugeot 504 debuterade 1969 då den även vann titeln Årets Bil i Europa. I Europa lades tillverkningen ned 1983 men fortsatte i flera länder, som till exempel Nigeria, Kenya och Argentina. Pickupvarianten fortsatte säljas i Europa ända in på 90-talet och i Kina upphörde produktionen av den först 2009! Fler Peugeot 504 kommer att figurera här på bloggen inom en alltför lång framtid hoppas jag.

Utanför jobbet hittade Anders denna Hundkoja, eller Rover Mini Cooper som just detta exemplar heter. Den är från 1998 och är ju lite för ny för den här bloggen, men då den ser i stort sett oförändrad ut jämfört med den första årgången 1959 så platsar den. Fler, gamla Minis eller hundkojor, kärt barn har många namn, kommer också att dyka upp här snart. Det mesta har väl skrivits om dem men vill du läsa lite mer hänvisar jag dig till bloggkollegan Biltrafik som också spanat in just denna bil!

På de tre sista bilderna ser man att Anders förflyttat sig till stormarknaden. Först sprang han på en Opel Kadett GL från 1981. Att fjädringen kapats och takräcke lastat med skidor och halmbal monterats kan kanske se kul ut, men att dessa åtgärder har knappast förlängt bilens livslängd. Detta är den Kadett som kallas D och som var den första framhjulsdrivna Kadetten. Den kom som 1980 års modell och ersattes av Kadett E 1985.

Nästa intressanta bil på stormarknaden var en Plymouth Barracuda från 1965. Det är svårt att säga något om skicket på bilen utifrån bilden men den ser orörd ut. Bilen verkar någon gång ha ramlat ur registret då den har en registreringsskylt som börjar på X (som man började med 2005) och togs i trafik för första gången 2005 men trots detta är svensksåld. Plymouth Barracuda debuterade 1964 och man kan säga att det från början var en fastback-variant av Plymouth Valiant. Kännetecknande för designen är jättelik välvd bakruta. Fult eller fint? Smaken om baken är som baken.

Nu är vi framme vid slutet och en Audi 80 CL från 1984 som ser ut att vara i ett riktigt fint skick. Detta är den andra generationens Audi 80 som kom 1979. Den är liksom den första generationens Audi 80 en snygg bil, båda designade av Giorgetto Giugiaro. En ansiktslyft och inte lika snygg Audi 80 har varit med på bloggen tidigare.

Puh! Bidrag från läsare fortsätter att komma in och det är jätteroligt! Jag har nu kommit till den punkt då inte alla bidrag kan komma med men min målsättning är att några av alla bilder åtminstone ska komma med någon gång, även om det ibland dröjer. Nästa inlägg tror jag dock att jag kommer att tillägna något av min egna fynd.

fredag 10 juni 2011

Fler konstiga Saabar

För några veckor sedan fick jag en bild på en konstig Saab 99 kombi skickad till mig och till kategorin konstiga Saabar kan jag nu lägga till ytterligare två.

Den första hittade jag i Katrineholm förra helgen: en fyrhjulsdriven Saab 900! Det har varit en GLs från gissningsvis 1980 men med dagens Saabterminologi skulle den väl heta Saab 900x. Transportstyrelsen säger att bilen är svart, vilket stämmer med verkligheten, men också att det är en Range Rover från 1974. Lastbilsregistrerad dessutom. Den har haft 22 ägare och varit avställd sen 1997. Konstigt var ordet! Nu är det väl så att någon någon gång gift ihop Saabens kaross med chassit från Range Rovern. En crossover  i ordets rätta bemärkelse och ganska snyggt utfört vad det verkar, även om bilens kanske aldrig varit i trafik i detta tillstånd. Jag borde naturligtvis undersökt bilen närmare undertill för att se hur konstruktionen såg ut men det glömde jag i sommarhettan. Någon har i alla fall roat sig med att slå sönder rutor och lyktor, men har faktiskt missat en del...

Den andra konstiga Saaben hittade jag i Uppsala stående bredvid den Ford Escort som jag uppmärksammade i januari: en Saab 9000 pickup! Grunden är en 9000 Turbo (T16) från 1986 så möjlighet till snabba transporter finns alltså. På grund av solljuset blev bilden lite överexponerad i min mobilkamera men det ser ut som ett seriöst bygge. Vad den lilla takbiten över flaket fyller för funktion kunde jag inte räkna ut annat än att den skuggar bakrutan. På flaket ligger en Crescentmoped ur den så kallade jetlinjeserien från sextiotalet, mer bekant som raketarslet. Så mycket mer än detta hann jag inte se innan jag var tvungen att cykla vidare mot sonens dagis.

Vi får se om sommaren bjuder på fler konstiga Saabar!