fredag 22 april 2011

Långt inlägg på långfredagen

Vad kan väl passa bättre än ett långt inlägg på just långfredagskvällen? För två veckor sen hade jag en Saab 96-kavalkad och idag är det dags för Volvo 140. Jag har nu flera 140-bilder i arkivet så jag kör alla i samma inlägg. Modellen har figurerat ett flertal gånger här på bloggen, bland annat i ett av de första inläggen jag skrev.

I början av mars fotograferade jag en skiffergrå 144 Automatic från 1969 på väg hem från jobbet. Bilen är inte okänd för mig. Tidigare ägare var nämligen även tidigare ägare till lägenheten där jag bor sedan ett år tillbaka! Det är så klart ett roligt sammanträffande att jag har en grå Volvo 164 och den tidigare lägenhetsinnehavaren hade en grå Volvo 144. Samtidigt är det kanske inte en slump helt och hållet. Gillar man gamla grå Volvobilar så kanske man även gillar samma typ av lägenhet. Hur som helst såldes bilen strax efter flytten från lägenheten och ersattes av en kungsblå 144 från 1968 i ett mycket finare skick än bilen på bilden..

En cypressgrön 144 DL Automatic från 1972 sprang jag på på väg till affären i början av april. Den ser riktigt fin ut och har endast haft fem ägare. Fälgar från Volvo 240 är väl en smaksak om man gillar, men jag tycker faktiskt det ser okej ut tillsammans med de infällda dörrhandtagen som var en nyhet just 1972. DL (De Luxe) och GL (Grand Luxe) hade 1971-72 den typ av grill som den här bilen har. Jag tycker nästan att det är de snyggaste årsmodellerna av 140-serien.

Nästa bild är tagen i Bollnäs i mitten av mars av den flitige bilspanaren i Ljusdal, Marcus Helsing. Jag har tidigare konstaterat att om man kör gammelbil parkerar man gärna intill en annan gammelbil. Bilden visar en 142 DL från 1973 och en 244 L från 1978 i snarlika färger. Båda bilarna är bruksbilar men visst skulle de kunna få sig en släng av putstrasan i alla fall? 1973 fick sig 140-serien en rejäl uppdatering med bland annat ny grill i plast, stora blinkersglas fram och större bakljus. På insidan blev bland annat instrumentpanelen betydligt modernare. Många håller den årsmodell som den snyggaste, med bland annat de stora bakljusen men fortfarande med de smala kofångarna.

Nästa bild tog jag redan i november och visar hur en likadan röd 142 DL från 1973 ser ut om du sätter den i händerna på en artonåring. Bortplockad kofångare fram, utbytt grill och flames på huven. I kupén är det teddytärningar, sportratt från Biltema, överdragsklädsel med flames och växelspaksknopp i form av en kromad kolv. Det är inte vackert, men bilen ser ändå ut att vara i ett skapligt skick.

Sist men inte med minst stötfångare har vi återigen en orange 142 från 1974. Det kanske kan verka onödigt att ha med en till men detta är inte en DL utan en basmodell vilket så klart kvalificerar den till det här inlägget. Man tar det på att den har den gamla typen av fälg och navkapsel och att det bara står 142 på emblemet baktill. En annan sak som var speciellt för basmodellen var att den saknade klocka i instrumentpanelen och hade en lite enklare inredning. Den här bilen har fått stolarna utbytta mot några från en nyare Volvo 240. Bilen är i ett riktigt bruksskick och har avverkat hela 22 ägare! 
Baskunskaper krävs för att se det speciella med denna modell.

Sådär, nu är även 140-arkivet tömt för den här gången. Gällande Saab 96 gick det bara någon dag innan jag sprang på en till så vi får väl se när nästa Volvo 140 dyker upp.

3 kommentarer:

  1. Man springer på dem titt som tätt, ettförtiorna. Jag är svag för de tidiga med aluminiumgrill, utanpåliggande handtag och LÅNG växelspak!

    SvaraRadera
  2. Jag var fast besluten om att det var just en sådan jag skulle ha när jag skulle köpa finbil för sex år sen. När jag satt på tåget med pengarna på fickan för att köpa en enägar-144 från -67 i Linköping ringde säljaren och sa att en tysk bjudit dubbla priset och satt på ett plan för att göra upp affären. Ridå. Samma helg tittade jag på en 144S från -67 men den motsvarade inte förväntningarna. Till slut blev det en 164, en bil som jag till dess haft lite svårt för - den såg ju så konstig ut. Men smaken förändras med åren. Gällande 140-årgångarna märker jag dock ett ökat sug efter bautastötfångare...

    SvaraRadera
  3. Precis! Jag och Biltrafik har dock diskuterat detta tidigare och vi konstaterade då att orange bäst klär sjuttiotalsbilar. Vi får se var bilmodet tar vägen i framtiden. Kanske får vi bilar som faktiskt passar i orange. Hoppas!

    SvaraRadera