Västvagnar i vinteride väntar på våren

Efter en serie inlägg med bilar från östblocket förflyttar vi oss idag till Västeuropa. Bilarna i dagens inlägg har dock alla kopplingar till öst på ett eller annat, mer eller mindre sökt, sätt. Jag återkommer till det.

Sedan jag blev av med mitt garage förrförra året är det utomhusparkering från april till november ungefär och resten av tiden står bilen i en lada i Sörmland. Förra helgen var så stunden inne att lämna bilen i sitt vinteride och jag passade då på att ta några bilder med mobilkameran. Det var som vanligt lite vemodigt men det kändes bra att Volvon får lite sällskap i form av två trevliga och pluttriga småbilar.

Den ena bilen är en fantastisk fin Fiat 126 Berlina från 1975. Den har haft endast tre ägare och rullat knappt 5500 mil och jag betvivlar inte den siffran! Jag har aldrig vurmat för den här modellen men en bil i det här fantastiska och orörda skicket skapar alltid en viss vill-ha-känsla!

Fiat 126 debuterade som 1973 års modell. Formen var modernt kantigt men under skalet dolde sig teknik från företrädaren Fiat 500. Den tvåcylindriga motorn var dock 100 kubik större än i 500. Med svansmotor och bakhjulsdrift var 126:an omodern redan vid debuten då tvärställd frontmotor och framhjulsdrift var det som var det som gällde för småbilar. De samtida Fiat 127 och 128 var till exempel konstruerade på detta vis. 1980 ersattes den av Panda. 

På det trygga betonggolvet står min Volvo 164 från 1971 men 
strax ovanför står en DKW AU 1000 S Coupé från 1963. Den besiktigades senast den 27 oktober... 1976! Med tanke på att den inte varit i trafik sedan året jag föddes så är den förvånansvärt fin. Den ser inte ut att behöva mycket jobb för att få den på rull.

DKW AU 1000, eller Auto Union 1000, som den egentligen heter ersatte 1958 bilen med det något kryptiska namnet DKW 3=6 (den kallas också DKW F91). Bilarna var i stort sett identiska och hade framhjulsdrift och trecylindrig tvåtaktsmotor. Coupévarianten av modellen såg ut som den vanliga tvådörrarsmodellen men saknade b-stolpe och alltså var det en hardtop. Till 1960 års modell fick modellen tilläggsnamnet S och en panoramruta framtill. 1963 ersattes den av den sista DKW-bilen F102, en bil jag hoppas få återkomma till inom en inte alltför avlägsen framtid.





Hur var det då med de där kopplingarna till öst? Gällande Fiat 126 är det tydligt då den också tillverkades i Polen mellan åren 1973 och 2000 under namnet Polski Fiat 126p.

DKW:n då? Ja nu blir det en lång utvikning, men kopplingen till öst är tydlig. Under slutet av 30-talet arbetade Auto Union med en ersättare till DKW F8, modellen som är känd i Sverige som Spånkorg eller Pappdeka. Ersättaren kallades F9 och hade troligtvis börjat tillverkas 1940 om inte kriget satt stopp för all civil biltillverkning. F9 hade liksom företrädaren en tvåtaktsmotor, men med en cylinder mer, och framhjulsdrift. Karossen var dock modernt strömlinjeformad. Auto Unions fabrik i Zwickau hamnade efter kriget i den sovjetiskkontrollerade delen av Tyskland, det som 1949 blev Östtyskland, där bilar under namnet IFA kom att produceras. Runt 1950 började så IFA F9 tillverkas som hade sin grund i DKW F9. 1953 flyttades tillverkningen till fabriken i Eisenach där den utvecklades till efterträdaren Wartburg 311, som i sin tur blev Wartburg 353. (Den tvåcylindriga motorn från F8 hamnade i något utvecklad form i Trabant.) Det enda som räddades till Västtyskland av Auto Union var just namnet DKW. 1949 återuppstod Auto Union igen och 1950 började man tillverka DKW F89, som såg ut som DKW F9 men under skalet var det teknik från F8. Först 1953 kom så DKW:s version av F9: DKW F91, eller 3=6, som så småningom utvecklades till AU 1000. Puh!

Då återstår Volvo 164 och kopplingen till östblocket. Hm, jo, jag har ju tidigare visat att Volvo 164 flera gånger använts för att spela Volga eller någon annan typ av öststatsvagn i amerikanska TV-serier. Efterträdarna Volvo 264 och 760 var dessutom favoriter hos de östtyska partipamparna.

Jag tycker nog att jag ändå knöt ihop säcken, även om någon kanske tycker att det blev lite sökt på slutet.