Gilla Bilspanaren!

Som du kanske lägger märke till så har Bilspanaren genomgått en smärre uppfräschning. Tydligast är kanske att jag gjort en ny header, alltså bilden högst upp med bloggens namn. Den nya känns mer rätt (även om jag inte tagit den själv) än den gamla med bild från New York.

Men den stora nyheten är att Bilspanaren nu även finns på Facebook! Klicka på Gilla-knappen så kommer du att hålla dig uppdaterad när nya inlägg publiceras på bloggen. Den huvudsakliga anledningen till Facebooksidan är dock att jag märkt att det finns många där ute som vill bidra med egna bilspaningar. Och intresset verkar öka, vilket är fantastiskt kul! Jag har fått många bidrag från läsare som väntar på att publiceras och jag märker nu att jag inte hinner med i den takt jag skulle vilja. Det beror dels på att jag fått många bidrag och dels att jag gått upp i arbetstid efter semestern. Har du alltså bilspaningar du vill bidra och nå ut snabbt med är det alltså bara att gilla och sätta igång!

Facebook kanske känns lite 2009, men här på Bilspanaren ägnar vi ju inte oss det som är helt nytt!

Avklädd herrgårdstyp i arbetarkvarteren

I april fann jag en övertäckt bil i Midsommarkransen som läsarna sedan fick gissa på. Du kan se bilderna här. Det visade sig inte vara några större problem utan ganska snabbt kom en gissning på Ford Cortina herrgårdsvagn.

För ett par veckor sedan passerade jag bilen igen som nu till min stora glädje var avtäckt och jag passade på att knäppa några bilder. Området där bilen står kallas LM-staden och uppfördes i samband med att LM Ericsson flyttade till den nya fabriken vid Telefonplan på slutet av trettiotalet. Det blev så fint där Forden stod i de gamla arbetarkvarteren att jag var tvungen att redigera en bild i min nya mobilapp, Camera+ (tack för tipset Biltrafik). Filtret jag lagt på heter Tailfins.

Cortina herrgårdsvagn, eller Estate som det heter på engelska, är ingen vanlig vagn. Jag tycker nästan denna modell är snyggare än sedanmodellen vars fenor jag inte är särskilt förtjust i. Detta exemplar är från 1966 och ser lite tuff ut med breddade fälgar. Visst är den lite sänkt framtill också? Skicket är däremot inget vidare men så var också senaste godkända besiktningen 1990 och bilen är avställd sen 2003. Med tanke på detta undrar man ju lite vad som kommer att hända med den här bilen.

Ford Cortina i sin första form, Mk1, presenterades hösten 1962 och var brittiska Fords svar på tyska Fords Taunus. Både Cortina och Taunus var populära bilar i Sverige men med tiden kom Taunus att ta över allt mer. I standard utförandet var Cortinan en ganska beskedlig bil där minsta motorn var på 1,2 liter och 49 hästar. Så småningom kom hårigare varianter i form av Cortina GT och Lotus Cortina, som blev populära rally- och racingbilar. Redan efter fyra år presenterades Mk2, en modell som jag är lite svag för. Mk3 kom som 1971 års modell.

Vad har då hänt med den första Forden, en Escort Mk1, som jag hade gissningstävling på här på bloggen för exakt 150 inlägg sen? Jo, den har stått under sin presenning under vintern och sommaren för att bara försvinna för någon månad sen. Om den blev eskorterad (förlåt) från platsen eller körde för egen maskin vet jag inte.

Inget för wankelmodiga

Jag har tidigare bekymrat mig över att jag inte hittat några japanska bilar från sjuttiotalet. Generösa läsare har försett mig med brun Toyota Corolla samt en ful och en fin orange Toyota Carina. Jag har numera också på egen hand funnit både Toyota Starlet, dock efter tips från landets kanske flitigaste bilspanare, och nu senast Honda Civic, som dock hittades i Paris.

Dagens bil har jag dock funnit på helt egen hand i Umeå. Det rör sig om en Mazda RX-5 Coupé från 1978, en bedagad skönhet som ställdes av endast en dryg vecka efter att bilden togs. Tyvärr blev bilderna dåliga på grund av mycket skuggor och kvällssol.

Designen är som på så många sjuttiotalsjapanare USA-inspirerad fast i mindre skala, men ändå egen. Ibland kan det bli lite stökigt men den här känns det rätt harmonisk, även om arrangemanget med de bakre sidorutorna är lite tveksamt. Lättmetallfälgarna bak är originalfälgarna medan plåtfälgarna fram kommer från någon annan, enklare Mazdamodell. Båda fälgtyperna är snygga men som alltid bör man inte ha olika typer av fälgar på samma bil.

Mazda RX-5 presenterades 1975 och var en coupémodell baserad på Mazda 929. Det speciella med RX-5 är dock rotationskolvmotorn, mer känd som wankelmotorn. RX-5 hade en tvåskivig wankel på 1,3 liter och 115 hästar. Modellen fanns också med en vanlig fyrcylindrig kolvmotor men då hette den Mazda 121, ett modellnamn som återupplivades för en småbil på åttiotalet. RX-5 blev ingen större framgång och exporten upphörde därför 1978 även om en ansiktslyft modell tillverkades för den japanska marknaden fram till 1981. I Japan och USA hette den Cosmo, ett namn som använts på fyra olika modeller genom åren. Klart tuffast är Cosmo Sport 110S som kom 1967. Alla Cosmogenerationerna utom den i detta inlägg såldes enbart i Japan.

Wankelmotorn konstruerades av Felix Wankel 1953 och Mazda samt NSU var de biltillverkare som satsade mest på motortypen. Motorn är känd för liten volym, höga varv, mjuk och tyst gång, hög bensin- och oljeförbrukning samt kort livslängd. De negativa aspekterna har åtgärdats genom åren men till föga nytta då motorn aldrig slagit igenom, troligtvis beroende på just de negativa aspekterna.

Om man bortser från Lada, som enligt ryktet tillverkar en försvinnande liten mängd wankelbilar, så är det idag är det bara Mazda som tillverkar bilar med wankelmotor.

Jag har tidigare skrivit att Umeå är fantastisk stad för bilspaning och under samma tak som Mazdan stod också två bruksiga åttiotalare: första generationens Volkswagen Jetta CL från 1983 och Opel Rekord ("Rekord E2") CD 2.0 E från 1984. Umeå gör ingen bilspanare besviken!

Bilspaning på franska del 5

Vi har nu kommit fram till sista inlägget med bilspaningar från Frankrike. Idag är det bilder från två dagar i Paris och det blir en storspaning!

Vi börjar med två japanska vagnar som jag blev lite förvånad över att finna. Äldre japanska bilar är inte särskilt vanliga ens i Sverige mycket beroende på att de helt enkelt rostat bort, vilket inte är fallet i Frankrike. Här var det snarare importrestriktioner på japanska bilar som begränsade antalet sålda exemplar.

I Montmartre stod denna rätt rostfria men lite kantstötta Honda Civic av den första generationen 1973-79. Att den är automatväxlad ser man på emblemet på bakluckan: Hondamatic. En liten tuffing som kanske var den första riktigt moderna japanska småbilen. Tidigare japanska småbilar hade antingen varit ett slags motorcykelbilar eller konventionellt uppbyggda bilar med längsmonterad motor fram och drivning bak. Enligt en lapp i rutan är bilen till salu och bud kan lämnas via telefon. Bilen uppges ha gått endast 6 850 mil. Jag vet inte hur vanlig en sådan här Honda Civic är men på den franska motsvarigheten till Blocket.se, Leboncoin.fr, fanns idag fyra stycken till salu. (Notera också det kralliga Mercedes T1-skåpet med graffitimålning.)

Nästa japan är som av en händelse också till salu och sågs vid den stora shoppinggatan Rue de Rivoili. Det rör sig om en Nissan Cedric 280 SGL, fullutrustad japanlyx med sexcylindrig diesel under huven. Bilen har gått 17 200 mil och är din för 2 900 €!

Nissan Cedric visar sig inte vara en alltför ovanlig bil då jag vid en koll på Leboncoin.fr hittar hela tretton stycken! Då ingick visserligen den föregående generationen Cedric i sökningen, men ändå!

Nissan Cedric hittade aldrig till Sverige vad jag vet, men modellnamnet fanns mellan 1960 och 2004 i olika generationer. Modellen hade också andra namn beroende på marknad. Den generation Cedric som bilen på bilden tillhör kallas Y30 och tillverkades 1984-87.

Åter i Montmartre fann jag denna fina Riley Elf. Färgen känns inte som en originalfärg då de Riley Elf jag sett haft något sobrare färger. Den succébil som är mer känd som Hundkojan eller Mini har haft många namn och utföranden varav Riley Elf är ett. BMC, The British Motor Company, var mästare på så kallad badge engineering, vilket går ut på att man genom små förändringar säljer samma bil under olika namn.

Elf tillverkades 1961-69 och var en lyxig Hundkoja, som ju haft flera namn genom åren, med utbyggd bakdel och annorlunda front. Den hade en systerbil i Wolseley Hornet. På hur många BMC-modeller har bakljusen som denna Riley Elf har använts?

Ännu en variant av BMC:s badge engineering stod nära Jardin du Luxembourg, nämligen ännu en Vanden Plas Princess 1300 (det kan möjligtvis var en 1100 också)! Jag fann ju en likadan i Marennes. En koll på Leboncoin ger dock bara en träff på Vanden Plas 1100 och en på 1300. Vanden Plas Princess 1100/1300 tillverkades 1963-74 och ingick i den så kallade ADO 16-serien. ADO 16 debuterade 1962 och fanns som Austin, Morris, MG, Wolseley, Riley och Vanden Plas. De skiljdes åt med mer eller mindre yttre och inre förändringar som skulle tilltala olika typer av kunder. Bilens konstruktör var liksom Hundkojans den geniförklarade Sir Alec Issigonis, men designen stod Pininfarina för.

På väg från Jardin du Luxembourg och på väg över floden Seine via Pont Neuf stod ett exemplar av en av bilvärldens mest kända folkbilar; Fiat 500. Jag kan tänka mig att denna mikrobil varit populär i Paris där utrymmet i trafiken är skralt. Idag kryllar det till exempel av små Smart-bilar och för den del den nya retrovarianten av Fiat 500. Fiat 500 presenterades 1957 och tillverkades fram till 1975. Den hade från början 13 hästkrafter min i slutet hade effekten stigit till hisnande 23 hästkrafter. Frankrikes stora folkbil, Citroën 2CV, genomgick dock en ännu större omvandling - från 9 till 34 hästkrafter!

 

Denna snygga Citroën CX 2400 GTi med nederländska skyltar fanns också i Montmartre.

Tyvärr råkade autofokus lägga sig på trädstammen till vänster i bild utan min vetskap när jag tog bilden snett framifrån. Jag har skrivit kort om Citroën CX i ett tidigare inlägg.

I Montmartre stod också denna bruksiga Peugeot 504 GL. Jag tycker att Peugeot 504 gör sig riktigt bra i denna dova grönmetallic. Framför Peugeoten står en Austin Mini av senare årgång, en mycket vanlig bil i Paris. Skyddsbågen runt bakljusen är obligatorisk för dessa då andra bilar har sina stötfångare i samma höjd som Minins bakljus.

Nära dessa bilar stod en skönt rödorange Mercedes-Benz W123 med avbruten stjärna. Ska vi gissa att det är en 200D?

Nära den jättelika parken, eller snarare skogen, Bois de Vincennes stod denna slitna men ändå prydliga Peugeot 404.

En femdörrars Renault 5 hittades också nära Bois de Vincennes. Femdörrarsvarianten kom inte förrän 1980 och jag är osäker på om den någonsin såldes i Sverige. Någon som vet? Den kom till så att man tog dörrarna från Renault 7, en spansktillverkad rätt ful fyrdörrars sedanmodell av Renault 5, och satte dem på Renault 5.

Sista bilen i detta långa inlägg stod också nära Bois de Vincennes fast väldigt långt bort från Peugeot 404:an. Detta är i alla fall en variant som jag är säker på inte såldes i Sverige. Peugeot 104 såldes i Sverige men aldrig denna tredörrars variant 104 kallad 104 Z eller coupé. Den hade kortare hjulbas och annorlunda bakparti jämfört med fyr-och femdörrarsvarianten. Om den ändå verkar bekant på något sätt så hade den mycket gemensamt med Talbot Samba som såldes här. En annan variant var Citroën LN, men den såg vi inte heller till i Sverige. BMC är långt ifrån den enda tillverkaren som ägnat sig åt badge engineering!

Jag såg en del Peugeot 104 i trafik, både med tre och fem dörrar, men jag skulle inte säga att de är så vanliga längre. Peugeot 104 presenterades 1972. Den såg ut som en halvkombi men var från början fyrdörrars. 1974 kom coupémodellen och 1976 en femdörrarmodell. Produktionen höll på ända till 1988, alltså flera år efter att efterträdaren 205 presenterats.

Nästa inlägg återvänder vi, kanske till en del läsares lättnad, till Sverige. Au revoir för den här gången!

Bilspaning på franska del 4

Idag publicerar jag det näst sista inlägget med bilspaningar från Frankrike. Bilderna i dagens inlägg är tagna utmed Atlantkusten i regionen Poitou-Charantes.

Första bilden är tagen i den lilla badorten Fouras. Fouras är nog mest känt för oss svenskar genom att det gett namn åt karaktären Fader Fouras i Fångarna på fortet. Det är nu inte så konstigt då man ser Fort Boyard från staden. Åter till bilen, en Citroën Méhari. Jag blev väldigt glad när jag fann bilen men föga anade jag då hur vanlig denna bilmodell är i dessa trakter. Jag skulle komma att se betydligt fler.

Citroën Méhari tillverkades mellan 1968 och 1988 i knappt 145 000 exemplar. Den  hade en enkel plastkaross på en bottenplatta från Dyane (som baserades på 2CV). Namnet Méhari kommer tydligen av namnet på en tävlingsdromedar. Méhari var terränggående trots att de allra flesta bara är framhjulsdrivna. En fyrhjulsdriven version tillverkades i endast 1 300 exemplar mellan 1979 och 1983. Den känns lättast igen på att den hade ett reservhjul på motorhuven och är så klart väldigt eftertraktad idag. Man kan någorlunda årsmodellbestämma en Méhari med hjälp av dess färg. Bilen är inte lackerad utan det är plasten i karossen som är färgad. Färgen på denna bil, Vert Montana (Montanagrön) fanns dock under alla år bilen tillverkades så det hjälper mig inte.

Nästa bil är en Renault 4L från 1968-74 som även den hittades i Fouras. Renault 4 är fortfarande en rätt vanlig bil i Frankrike men de flesta är av nyare årgång än denna med mer plast och mindre krom. Renault 4 firade i år 50 år vid en stor internationell träff i Thenay i Frankrike. Jag såg även en Renault 6 men den fick jag tyvärr inte med på bild. När såg den en sådan senast?

På den vackra ön Île de Ré fann jag i den lilla staden Saint-Martin-de-Re en konkurrent till Citroën Méhari. Bilen heter Renault Rodéo 4 och tillverkades mellan 1970 och 1981. Den baserades på Renault 4 Fourgonette och hade liksom Méhari plastkaross och framhjulsdrift. Fyrhjulsdrift fanns dock som tillval. Det fanns också en Rodeo 6 med motor från - just det - Renault 6.

Jag kan tycka att Citroën Méhari nästan är snygg i jämförelse med Renault Rodéo, som väl inte kan beskrivas som annat än ful? Den ser ut som ett riktigt dåligt hemmabygge, men vill-ha-faktorn är liksom för Méhari stor. Notera att klädseln och "stoppningen" på förarstolen fallit bort och blottar den minst sagt enkla stolskonstruktionen.

Jag såg också några andra fordon liknande Citroën Mehari och Renault Rodéo, bland annat Mini Moke och Volkswagen Typ 181, men tyvärr fastnade de inte på bild.

På ön Île d'Oléron fann jag denna Peugeot J9, en praktisk men ful transportbil som aldrig såldes i Sverige. J9 tillverkades mellan 1981 och 1991. Det ålderdomliga utseendet beror på att den grundar sig på en äldre modell, J7, som tillverkades mellan 1965 och 1980.

På väg från Île d'Olérons passerar man den lilla staden Marennes, mest känd som Frankrikes och Europas ostroncentrum. Över 60 procent av alla ostron som säljs i Frankrike kommer enligt uppgift härifrån! Jag är väldigt svag för ostron, men det som intresserade mig här var vagnarna utanför denna bilverkstad. Bilderna togs på avstånd men om du klickar på bilden så blir det lite lättare att se.

Längst fram står åter en Citroën Méhari, denna gång en specialmodell som hette Azur som tillverkades mellan 1983 och 1986. Den känns igen på att den var vit med blåa detaljer. Sen kommer en rätt ointressant Golf cabriolet men bredvid den står en Jeep CJ av okänd årgång och därefter åter en Méhari Azur. Sist i raden står en, vad jag tror är, Daihatsu Rocky från åttiotalet.

Nästa bild visar samma verkstad sedd framifrån och här står mellan en Renault Scénic och en Iveco skåpbil några intressanta vagnar till. Den vita bilen är en Lancia Fulvia Berlina. Lancia Fulvia tillverkades mellan 1963 och 1972. Till vänster om den skymtar en Vanden Plas 1300, en bil jag kommer att återkomma till inom en snar framtid. Bakom den står något som jag tror är en Renault 4CV.

Vi börjar närma oss slutet på serien Frankrikespaningar. Nästa gång blir det sista delen med bilar från Paris, där det kommer att dyka upp både oväntade japaner och engelsmän!

Bilspaning på franska del 3

Min odyssé genom franska gator och parkeringar fortsätter. Alla bilder i dagens inlägg är tagna i staden Saintes, mest känd för sina romerska lämningar och medeltida kyrkor. Jag har tidigare utlovat två tyska fullblod från Köln. Det där med fullblod var väl en överdrift, men två småsportiga Fordar är det i alla fall. Om det är en slump att de parkerats så nära varandra vet jag inte men det är i alla fall ett tjusigt par!

Den gröna Forden är Taunus 1600 GXL årsmodell 1971-75. Jag har sett många fina bilar i Frankrike men det var nog denna jag helst skulle vilja ta med mig hem, om jag fick alltså. Anledningarna till det är många. Modellen är tuff och har många tidstypiska detaljer: fälgarna, vinyltaket, skärmkromet för att nämna några. Så snyggt! Skicket är inte perfekt men snyggt patinerat men framför allt är det orört. De gula ljusen och registreringsskyltarna är grädde på moset.

GXL var toppmodellen av Taunus men vad jag vet såldes inte GXL med 1600-motorn i Sverige. Det franska systemet med skattehästkrafter gynnande mindre motorer varför dessa sålde bäst i Frankrike. Många andra länder hade samma eller liknande system och en del bilmodeller fick namn beroende på vilket skatteklass de tillhörde, till exempel Citroën 2CV eller Morris Eight.

Taunus har jag redogjort lite för tidigare. Den generation Taunus som är på bilden kom som 1971 års modell och stod också som grund för den brittiska Ford Cortina. Därför kallas modellen TC1, där TC står för Taunus-Cortina. Modellen uppgraderades två gånger och dessa modeller kallas följdriktigt TC2 och TC3. 1983 ersattes både Taunus och Cortina av Sierra.

Intill Taunusen stod denna tuffa Ford Sierra XR4i årsmodell 1983-86. Den något krångliga namnet XR4i står för att detta var en sportigare variant av Sierra med 2,8 liters V6 på 151 hästar, spoilers, kjolar och speciell tredörrars kaross som skiljde sig från standardmodellens genom att den hade två bakre sidorutor istället för en. Även denna bil är i ett patinerat men orört skick. Habegär igen!

 

Nästa bil såg faktiskt min 2,5-årige son först. "Där är en gammal bil, pappa!" Antingen har vi här en ny generation bilspanare eller någon som kommer att göra uppror och bli intresserad av fåglar. Eller nåt. Bilen som sonen upptäckte var en Citroën Ami 8 i kalasskick. På bakluckan står det Ami 8 Turbo, vilket inte är sant. Däremot sitter en detaljerad dekal nederst på bakluckan där det står 602 CC 4 Valve Flat Air Cooled Twin, det vill säga en luftkyld boxermotor på 602 kubik (och med fyra ventiler), vilket ligger närmare sanningen.

Citroën Ami 6 presenterades 1961 och byggde på 2CV:s bottenplatta och motor. Det var mer en "riktig" bil jämfört med 2CV men utseendet var nog något av det konstigaste bilvärlden skådat. Mest anmärkningsvärt är väl fronten som kan liknas vid en groda som fått något tungt i huvudet och bakrutan som lutade åt fel håll. Det är lite förunderligt att det är Flaminio Bertoni som stod för de knasiga formerna. Bertoni hade tidigare ritat  Traction Avant och DS, modeller som av många hör till bilvärldens vackraste. Trots detta var Ami 6 under flera år den mest sålda bilen i Frankrike! En kombi kom 1964 som gjorde att Ami 6 såg lite mer normal ut. Efterträdaren Ami 8 kom 1969 och var en Ami 6 med modifierad front och halvkombibaklucka. Den fanns också som kombi, vilket du kan se på bilden. 1979 ersattes den av Visa.

Ami 8:an verkade höra ihop med den lilla Citroënverkstaden alldeles intill. Därinne skymtar en äldre 2CV. Notabelt är att skylten till höger om porten, som verkar finnas i många varianter bara med bilmärkets namn utbytt, står på engelska.

Sista bilen fångade jag på bild när den passerade den bistro vi åt middag på. Det är en andra generationens Renault 5, kallad Supercinq vilket betyder "Superfem" på franska. Nu är inte detta en ovanlig bil i sig men just denna bil har någon kapat bort bakre delen av taket på och ersatt med ett rangligt tygtak. Modellen heter Belle Île, döpt efter en ö på Bretagnes södra kust. Jag har sökt lite på nätet om modellen och hittat lite franska sidor där bilen dyker upp. Min skolfranska är tyvärr för dålig för att jag ska kunna få reda på mer. Troligtvis rör det sig om en fristående tillverkare som stått för konverteringen, men den verkar ganska välbyggd så kanske tillhandahöll Renaulthandlarna modellen.

Nästa inlägg kommer att innehålla bilder från Atlantkusten och öar där och där dyker fler bilar med fladdriga tygtak upp.

Bilspaning på franska del 2

Jag fortsätter idag det franska bilspanandet och kommer så att göra några inlägg framöver. Därmed blir det mycket franskt framöver. Dagens första bild är tagen i den gamla och vackra hamnstaden La Rochelle. Bilen är en trevlig Renault Estafette i fint skick som stod vid den gamla hamnen. Jag tror aldrig Estafette såldes i Sverige men tillverkningen startade i alla fall 1959 och trots sitt uråldriga utseende fortsatte tillverkningen ända fram till 1980. Jag gissar att detta är en senare årsmodell. Motorn var från början densamma som Reanult Dauphine. I Dauphine satt motorn bak och drev bakhjulen men i Estafette satt den fram och drev framhjulen.

Bilderna på nästa bil är liksom de i det förra inlägget tagna i Surgères. Jag tog bilderna från bilen utanför en mataffär och det var lite svårt att få till vinkeln så hela bilen syntes. Det är i alla fall en snygg Peugeot 504, en av mina absoluta favoritbilar, som jag berättat kort om tidigare i storspaningen från Norrtälje. Detta är en 504 TI som var den vassaste varianten med insprutningsmotor på 104 eller 106 hästar beroende på årsmodell. Den uppmärksamme ser att bilen har taklucka, självklart på en toppmodell.

Den uppmärksamme lägger också märke till lite modifieringar. Bakljusglasen är till exempel moderna med klarglas. Dubbla runda framlyktor är troligtvis också en modifiering. Dessa lyktor var standard på 504 för den amerikanska marknaden, men då hade bilarna också stötuppfångande och förfulande bautastötfångare. Av någon anledning dessa framlyktor standard på TI-modellen i Tyskland, men bara 1976. Hur som helst ser det ju lite tufft ut, även om originalstrålkastarna är minst lika tuffa. Lättmetallfälgarna kommer från en 504 coupé eller 505. Eller 604.

Sista bilden är tagen i Rochefort, kanske mest känt för att det finns en ost härifrån som bär stadens namn. Den togs i flykten, mycket påpassligt av min fru. På min uppmaning visserligen men ändå! Jag vill härmed tacka för detta och för den förståelse hon uppvisar.

Åter till bilen som är en smårisig Citroën Visa. Det rullar fortfarande en del Visor i Frankrike men i Sverige är de i det närmaste utrotade, eller utskrotade rättare sagt. I Sverige finns enligt Klassiker av 3890 sålda bara 164 kvar i registret varav 40 i trafik! Citroën Visa kom 1978, som 1979 års modell och tillverkades till 1988. Till en början såg den lite trulig ut men det ändrades redan efter tre år. Bilen på bilden är av en senare årsmodell som ser lite mer normal ut. På sjuttiotalet köptes det då krisdrabbade Citroën av Peugeot och Visas teknik delades i mångt och mycket med Peugeot 104.

Jag utlovade i förra inlägget att jag skulle publicera bilderna i kronologisk ordning och att två bilar från Köln skulle vara med i dagens inlägg. Nu blev det av olika anledningar inte så i dagens inlägg men jag återgår i nästa inlägg till både ordning och Köln.